En liten historia om vårt växthus

Jag har blivit en sån som tar en morgonrunda i trädgården. Ni vet man börjar dagen med att ta ett varv, kolla in och framför allt känna in. Jag tycker det är riktigt mysigt och jag gillar luften här. Ibland har jag kaffekoppen i handen under tiden och ibland inte. Något jag alltid har med mig under morgonrundan är hundarna. Om jag tycker det är mysigt så kan ni ju tänka er vad dom tycker? Dom strosar fritt, gör sina morgonbehov, busar av sig nattens uppladdade energi och följer med mig runt.

Just nu har vi lyxen att kunna ta vägen om växthuset och plocka med oss något gott in till frukosten. Vi har ett växthus här i vårt nya hem och med den meningen jag just skrev så kan man få alla möjliga fina bilder i huvudet av ett stort, frodigt växthus med diverse godsaker som växer där inne, eller hur? Men så är faktiskt inte fallet för vårt växthus. Iallafall inte för den här säsongen. Nej, växthuset här på gården verkar inte ha fått kärlek på ett litet tag och eftersom vi började flytta in i mitten av juli så var lixom säsongen lite förbi. Sedan har inte riktigt orken eller tiden funnits till att göra iordning där. Vi har helt enkelt prioriterat annat. Även om man ser att växthuset inte har fått någon kärlek på ett tag så har det fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Båda våra mammor tycker att vi definitivt ska göra om golvet där inne. Det ligger trädgårdsplattor där idag som täcker hela golvet men det är några plattor som sticker upp lite här och där så golvet i sig är inte helt jämnt. Men helt ärligt, så gillar jag det så. Det är lite charmigt. Jag tycker det är lyxigt att öht ha ett växthus och att någon gjort jobbet med att lägga in stenplattor som golv. Så nej, det första jag gör är inte att göra om golvet. Men jag vet att jag eventuellt kommer tycka annorlunda när jag börjar ställa in hyllor och krukor där inne och upptäcker att saker står snett pga det skeva stenplattorna. Men det tar vi tag i då.

Jag har aldrig varit någon som odlar själv. Vi har alltid haft lyxen att få någon tomatplanta eller tre, gurkplantor eller chilis som någon i familjen odlat upp from scratch. Det har sedan varit blandat utfall kring hur dessa plantor sedan överlevt i vårt hushåll. Intresset har varit blandat, det ska erkännas. Oftast har jag tröttnat. Jag fick en liten, liten zucchiniplanta från min svägerska något år och den var jätterolig att odla minns jag. Jag behövde inte göra så mycket mer än att vattna, vattna och sedan kom det flera fina zucchinis som jag kunde laga mat med.

I år fick jag i vanlig ordning en tomatplanta och en gurkplanta av mamma och pappa. Detta var innan jag visste att vi skulle köpa ett nytt hem ca 30 mil från där vi bodde då. När jag fick dom så gav jag mig fan på att dessa två, dessa ska jag ta hand om. Dom ska växa, frodas och åh vad mycket frukt dom ska bära sen. Det var min ambition.
Sedan köpte vi en gård i Småland och turerna mellan våra två hus började. Vi ville ju spendera tid i vårt nya hus samtidigt som vi hade våra saker uppe i huset på Tjörn. Så under semestern har vi flyttat lite pö om pö. Vi sov några nätter här och några nätter där och passade på att ta med oss grejer varje gång vi åkte ner till huset i Småland.
Nu tänker ni säkert att mitt i allt detta flyttande så glömde Lina av sin tomat- och gurkplanta och att det är helt okej. Vem hade inte glömt? Ni minns väl den hettan som var i juli? 30 grader varmt mer eller mindre varje dag. Det var dessa dagar vi flängde fram och tillbaka mellan husen. Och plantorna då, hur gick det för dom?
Jo, dom packade jag med mig i bilen varenda gång. Jag vet inte hur många turer den där tomat- och gurkplantan har åkt på E6:an i sommar. Några gånger tog vi inget släp med oss utan hade bara vår V70 och då fick vi ju endast prioritera det viktigaste som skulle med ner till Småland. Vad prioriterade Lina?
Plantorna såklart! Mikael tyckte inte jag var riktigt klok haha men jag hade ju lovat att ta hand om dom och hade jag lämnat dom där i värmen hade de inte överlevt.

Sen ett litet tag tillbaka har dessa två plantor fått flytta in i det gulliga växthuset med skevt golv. Tomatplantan har hur många tomater som helst på sig och gurkplantan levererar i detta nu sin tredje gurka till oss. Jättegoda! Så på morgonrundan plockade jag och hundarna in en gurka, skivade den och lade den på vår frukostmacka. Lyxigt.

Det låter kanske klyschigt men när jag gjorde det, plockade in gurkan tillsammans med hundarna som strosar runt löst i vår stora trädgård, då kände jag mig rik.

Första året i huset – Bildbomb

Den här helgen är det exakt ett år sedan vi flyttade in i vårt hus. Det där året har gått så jäkla snabbt men vi har också hunnit med mycket om man tänker tillbaka. En stor skillnad dessa två helgerna emellan, dvs den helgen som vi hade för ett år sedan och den helgen som vi just haft, är vädret. När vi flyttade in så tog vi lunchpaus i vardagsrumssoffan som parkerats på vår gårdsplan, i solen. Vi satt i jeans och tröja och hade det riktigt gott! Den här helgen, som alldeles snart har passerat, bjuder på vinter. Det har verkligen varit en riktig vinter den här vintern. Så för ett år sedan vårfeelings och nu vinterfeelings.

Vi har inte renoverat så mycket som man kanske tänker sig att man gör, när man precis flyttat in i sitt hus. Men vem tusan bestämmer att man måste renovera, nu när jag tänker efter? Faktum är att dom som bodde här innan oss har gjort det mesta och vi är nöjda med de val som dom gjort då dom renoverade. Alla stora renoveringar var gjorda så som att byta hela fasaden och fönster. Köket och det stora badrummet är helrenoverat och riktigt snygga båda två. Den lilla toaletten på översta våningen är också fixad. Älskar, älskar, älskar trätaket som är vitmålat på hela mellanplanet och tycker väldigt mycket om trägolven, som finns på två av husets plan. Både de som är på mellanplanet och det som är på ovanvåningen. Jag tycker också om att källaren är i betong. Så som en källare ska vara. På tal om källaren så är det där en del av min tid och renovering har lagts. Jag har målat betongväggarna vita, i två (och ett halvt, haha) av alla rum. Jag har även målat betonggolvet mörkgrått i två av rummen där nere. Visst finns det en hel del att göra i källaren om man vill men vi har ingen brådska och det är fantastiskt skönt.

Det ena gästrummet, det som finns mitt emot vårt sovrum på översta våningen har fått sig en liten make over. Där uppe har jag tapetserat en fondvägg med en fin mönstertapet och täckte då över den barntapet som fanns där tidigare. Men det, tillsammans med lite före- och efterbilder, tänkte jag visa i ett helt eget inlägg lite längre fram. Jag hade en grym medhjälpare (?) med fyra ben och svans under den tapetseringen, haha. Det finns också på bild!

Annars så har vi mest fokuserat på att bo in oss, komma i ordning och att få saker på plats så som vi själva vill ha det. Vi har många idéer, både jag och sambon men var sak har sin tid och jag gillar att vi inte stressar kring att få allting klart på nolltid. Vi ska ju bo här i många år är tanken. Vi trivs verkligen här alla tre. Billy fann sig direkt i det nya huset och vi var nog glada alla tre att slippa trängas i den lilla lägenheten även om det också hade sin charm. Det var lixom en tid och en del av vår resa, det också. Det här med att finna sig tillrätta är intressant, tycker jag. Jag har alltid tagit väldigt lång tid på mig att lixom, vad ska jag säga, känna mig som hemma på de andra ställena där vi bott. Jag är uppvuxen i ett och samma hus och har aldrig flyttat under min barndom. Kanske är det därför? Inte bara därför, det vet jag. Men min mamma och pappa bor i alla fall kvar i de hus som jag växte upp i. Och jag har verkligen trivts i lägenheterna där vi bott jag och min sambo men det har lixom tagit lång tid för mig att känna mig som hemma och att få det att kännas rätt. Sådär, ni vet. Men här, i huset som vi nu bott ett år i, så kändes det rätt redan ifrån början. Jag älskar att bo här och jag älskar att vi bor här.

Jag vet att ni efterfrågat bilder på hur vi har det i huset. Så här bjuder jag på några men bara några 😉 ifrån vårt första år.