På botten och vänt

Jag ser att det är väldigt längesedan jag skrev här. Sist jag skrev var dagen innan Frans ett års dag och det finns en anledning till att det varit tyst om mig sedan dess. Jag har inte orkat skriva, velat skriva eller vetat vad jag ska skriva och därför har orden avstannat för en period. Inte bara orden avstannade, hela jag gjorde det. Jag ville inte dela med mig av vad jag gick igenom när jag befann mig mitt uppe i det eftersom det jag erfarit varit så främmande för mig.

För er som inte följer mig på instagram , kommer här en fantastik nyhet som jag delade med mig av i början på december. Jag är gravid igen och är mitt uppe i att baka ett småsyskon till vår ängel Frans. ”Mitt uppe i” är helt perfekt beskrivning för jag kliver strax in i vecka 20 och har således tagit mig igenom halva graviditeten. Det känns fantastiskt nu när jag äntligen börjat kunna ta graviditeten till mig mer men vägen hit, där jag är idag, har inte varit fantastisk, alls.

Jag har under de senaste månaderna mått riktigt dåligt psykiskt. Har erfarenhet av oro och lätt ångest sedan tidigare, har även dippat ner i en  och en annan lättare depression och jag väljer att skriva ”lättare ångest” och ”lättare depression” då jag nu fått erfara något helt annat än det jag gjort tidigare.
Aldrig någonsin har jag varit så långt ner på botten.
Aldrig någonsin har jag haft det så mörkt och hopplöst runt mig.
Aldrig någonsin har jag haft en sån aggressiv och fysisk ångest.
Aldrig någonsin har jag tänkt så mörka, svarta tankar.
Aldrig någonsin har jag behövt tackla så otroligt jobbiga känslor.
Vissa dagar åt mörkret upp mig och jag kunde inte se en utväg. Jag kunde inte se att det skulle kunna bli bättre. Jag kunde inte se att det skulle komma stunder då jag mådde bättre igen. Att det skulle komma dagar då hopplösheten som kramat om hela mitt väsen skulle släppa efter och att det skulle komma dagar då jag välkomnade in ljusa tankar och hopp igen.

Men det kom sådana dagar tillslut. Det började med små, korta ljusglimtar som sedan blev till hela dagar och tillsist hade det gått flera dagar där ångesten inte kramat ur mig all energi eller där dom mörkaste av tankar tog över hela mitt jag.

Det började vända strax innan jul och nu har jag haft en lite längre period, ca 3 veckor, där jag har haft betydligt fler dagar än dåliga. Därav min rubrik på inlägget. Jag har varit på botten men jag har vänt uppåt igen. För någon månad sedan hade jag inte huvudet ovanför vattenytan ens en gång, jag drunknade inombords och hade så svårt att se hur jag skulle börja simma uppåt. Jag visste inte vilket håll jag skulle simma åt.

Jag brukar vara ganska bra på att dela mig av hur jag mår. Till nära och kära men även här på bloggen i skrivande form och via min instagram. Det är ju någonting jag tycker om att göra och en del i mitt må-bra-kit. Men den här depressiva perioden jag har gått igenom under hösten och vintern har jag inte delat med mig av. Det har varit jättesvårt att berätta sanningen till och med för mina närmsta personer. En del i det som gjorde det svårt att berätta hur jag verkligen mådde var att jag skämdes över att tänka så svarta tankar. En annan del var att jag inte ville belasta mina nära och kära med mitt mående, med mina problem. Alla har ju nog med sitt.

En person som jag har delat med mig till är min man, Mikael. Jag har vid vissa tillfällen samlat mod till mig och med tårar i ögonen berättat för honom även om dom mörkaste tankarna som bott inne i min själ. Mikael har varit mitt ljus. Han har bokstavligen dragit mig ut på promenader med honom och hundarna för att få i mig frisk luft, dagsljus och motion. Han har tagit tag i att hjälpa mig skapa rutiner igen. Vardagliga rutiner. Och nu, när jag sitter här med huvudet ovanför vattenytan igen så förstår jag att det var min räddning. Mikael och hundarna, rutiner som inkluderade att laga god mat som jag gillar att göra, motion och träning, min meditation som jag gör varje kväll och att våga prata med Mikael. Alla de sakerna ihop blev min räddning.

Jag har tidigt i min graviditet bett om att få gå till en psykolog och det blev aldrig ifrågasatt utan sågs som en självklarhet och remiss skickades iväg direkt, i början av november. Jag fick veta att jag och mitt ärende var prioriterade men trots det har det dröjt att få tiden. Men nu på måndag har jag äntligen min första tid med psykologen och det ser jag fram emot. Det finns så mycket att jobba vidare på. Även om en liten del av mig känner att jag gjort det mesta av jobbet själv nu, tillsammans med Mikael. Men jag tänker att nu kan det bara bli bättre härifrån. Ni ser, mitt hopp är tillbaka.

Jag inser att du som läser mina ord nu kommer förstå hur dåligt jag faktiskt mått. Men förstå att jag befann mig i en situation eller på ett sådant ställe som gjorde att jag inte kunde berätta hur jag mådde på riktigt. Inte ens för dig, som står mig nära. Jag vet inte om det ligger på mig att be om ursäkt för att jag inte berättat? Antagligen inte. En bör inte behöva be om ursäkt för att en mått piss. Men jag hoppas att det här kan ge förståelse och en förklaring till varför jag kanske betett mig annorlunda, dragit mig undan eller inte varit den vän, familjemedlem eller Lina som du är van vid att jag är.
Tack för att du orkade läsa mina ord, tack på förhand för din förståelse och tack för att du stannat kvar hos mig även under en period där jag inte kände mig värd din kärlek.

Att ladda batterierna behöver inte betyda att man ska ligga i soffan och slappa.

Spalördag är aldrig en dålig idé, det är ju sen gammalt. Saknas bara ett badkar men det kommer, det kommer.
En återfuktande ansiktsmask är på, inpackningen är i håret och bubbel i glaset 🙌
Den här helgen handlar om att ladda batterierna för min del. Jag känner på olika och tydliga sätt att det är vad kropp och knopp behöver. Jag har lärt mig att man gör klokt i att lyssna då.
Idag har jag städat hela huset. Det kanske inte är det första man tänker på när en ska ladda batterierna men jag blir lugn i själen när det är städat hemma.
Sedan rev jag av ett träningspass i källaren 💪
Att ladda batterierna behöver inte nödvändigtvis betyda att man måste ligga på soffan och slappa.
Snarare tvärtom, iallafall för mig och för stunden. Jag behöver nämligen få energi, bra energi, tanka energi 🙏
Så efter träning och en god lunch så drack vi kaffe ute i solen jag och sambon.
Efter det så drack vi bubbel i solen, för vi satt så bra där tyckte vi 😂
Vi planerade lite trädgård genom att gå runt och smida lite planer. Vi är båda överens om att vi vill ha mer grönska och en känsla av lummighet. Ska bli kul när våren nu kommer och vi bor i huset ifrån början.
Och nu så håller jag hemmaspa för mig själv 👌
DET är vad jag kallar att ladda batterierna på riktigt!
Skål på er och trevlig lördag 🎉

Dagar som dessa

Idag var första dagen, detta året, som jag fick en riktig sån där längtan till våren. Den brukar komma såhär någonstans kring februari och idag var den där. Jag kom fram till att det för de mesta berodde på vädret. Strålande sol, ljust och härligt. Sedan har vi ju ett städat och fixat hem då fotografen och mäklaren var här i veckan för att fota inför försäljning av våran lägenhet. Det står lixom tulpaner på bordet och i alla rum är det rensat och sådär ”mäklar-fixat”, ni vet. Vi gjorde nämligen så att när vi ändå hade fått order om att montera ner och plocka ihop vår loftsäng, som vi själva byggt av bänkstommar från Ikea för att få rejält med förvaring, så passade vi på att packa ner saker som vi kan klara oss utan fram till att vi flyttar in i huset. Så vi rensade i alla rum (inte så många med tanke på att vi bor i en etta med kök, HAHA) och har fått plocka bort ordentligt. Så det är lite annorlunda här hemma nu. Men jag tycker om de! Inte så mycket saker framme lixom. Det är något som kommer att bli alldeles fantastiskt i vårt hus, all plats. Allt utrymme och att var sak kan få sin plats. Vi flyttar alltså ifrån 37 kvm till 204 kvm. En lite lagom uppdatering av utrymme, inte sant? 😉 Sambon sa häromveckan att det får plats 5,5 av våran lägenhet i det nya huset, haha, sjukt när man tänker på det.

Påtal om huset och flytten. Fasiken vad vi längtar nu! Vi kände lite idag, både jag och sambon, att vi är lixom färdiga här nu. Färdiga med lägenheten, färdiga med stadssorlet som inte går att komma ifrån när man bor såhär centralt. Färdiga med att hänga i ett och samma rum. Trots att vi trivts eller fortfarande trivs, superbra i denna lägenheten. Det kan tyckas konstigt att vi bor i en etta på 37 kvm och dessutom med en hund numera men det har funkat förvånansvärt bra och ingen av oss har upplevt de som något sorts problem. Det är snarare lite mysigt att bo såhär och vi har ju fått höra av vår omgivning ”att är det några som ska klara av att bo på 37 kvm, ja, då är det ju ni två”. Vi tycker mer att det ska bli intressant att se hur fasiken det ska gå att umgås i ett stort hus. Vi är så vana att, trots att vi inte gör samma saker här hemma, så umgås vi med varandra ändå. Som nu i skrivande stund tex så sitter min sambo vid datorn och spelar med ett glas rött bredvid sig och jag, jag sitter i soffan och bloggar med laptopen i knät och med ett glas rött bredvid mig. Så på ett vis så umgås vi fast på varsitt håll och det har slagit oss att i huset kommer vi antagligen inte ens att vara på samma våning om någon av oss sitter och spelar och den andra gör annat. Haha, kan bli intressant. I början kanske vi är i ett och samma rum bara för att men helt ärligt, spacet och utrymmet ska bli fantastiskt skönt! Vi börjar bli lite ivriga och vill helst flytta nu!

Tillbaka till dagen, vårkänslorna och solen. Vi gjorde iordning varsin termosmugg med nybryggt kaffe, gjorde oss varsitt sittunderlägg med hjälp av tidningar och en platspåse och så tog vi med oss detta och Billy ut på en långpromenad i skogen. Vi drack kaffet i solen och ÅH vad jag tycker om såna här dagar. Jag laddar så otroligt mycket energi av stunder som dessa, av dagar som dessa. Trots att det egentligen fortfarande är vinter så fick jag lite vårfeelings och jag tänker att detta bara är startskottet för flera såna här dagar tillsammans med mina grabbar. Nu börjar Billy bli äldre och snart flyttar vi till huset med naturen och havet som granne.

Fler dagar som dessa åt folket!