God morgon lördag! Vi har verkligen fått helt andra rutiner i vår lilla familj när det kommer till sömnen och att sova. Vi lägger oss numera alltid i god tid på kvällarna vilket resulterar i att vi fler och fler gånger vaknar av oss själva, tidigt. Men i relation till när vi gick och lade oss så är det fortfarande en rimlig sömntid, trots en tidig morgon om ni förstår. Det har tagit lite tid att komma i en bra rytm och i början var det som att kroppen behövde sova ikapp men de senaste veckorna har vi vaknat av oss själva runt 7-snåret på morgonen och lixom känt oss utvilade. Klart att vi inte synkar helt och hållet till 100% varje natt, jag och sambon, eftersom vi är två helt olika individer men det funkar ändå bra. Jag har däremot de senaste veckorna, säg kanske de två senaste veckorna vaknat ännu lite tidigare. Både på vardagen och på helgen. Jag har inte ens tittat på klockan vid dessa tillfällen för jag har trott att det är aaalldeles för tidigt att vakna och att jag borde sova lite till. Men om jag vaknar, säg vid 6-snåret, av mig själv sådär så borde ju kroppen var hyfsat utvilad ändå. Jag menar, jag vaknar ju av en anledning, right? För oftast när det har varit en sådan morgon där jag har vaknat av mig själv tidigt och sedan somnat om och vaknar en stund senare så känner jag i hela kroppen och inte minst i knoppen att jag har sovit för länge. Någon av er kanske vet precis vad jag menar? Ni vet, att det lixom känns som en gröt i huvudet. Man är sådär mosig i skallen och tung i kroppen. Seg. Man känner sig inte pigg och energisk utan mer tung, seg, trött och lite som en sengångare. Jag kanske inte ska skriva ”man” utan jag. Jag känner mig sådär. Men, det är ju så förbaskat svårt att kliva upp ur sängen när jag vaknar av mig själv tidigt för det är ju så gott att ligga där under det varma täcket med en sambo och en vovve sussandes bredvid mig. Då somnar jag om, alldeles för lätt. Sedan kan jag lixom ha en lång, lång stund där jag vaknar, slumrar till, vaknar, slumrar till. Fram tills dess att min sambo vaknar, då vaknar jag på riktigt.
Jag ska försöka ta mig i kragen någon eller några morgnar här framöver och testa att faktiska vakna till på riktigt när jag vaknar av mig själv tidigt. Jag kommer behöva kliva upp för annars somnar jag om igen, det är ju ett faktum nu. Så jag tänker att jag vaknar, sträcker på mig och sedan tassar upp i lugn och ro så kan grabbarna ligga kvar en stund till. Fast jag vet att en fyrbenta grabben kommer att tassa upp om hans matte gör det. Han är min ständiga följeslagare, for real alltså. Det här med att Kromfohrländern är en mycket social ras är ju nästan ett kapitel för sig, haha. Det är att ta i i underkant genom att säga att rasen är social. Men jag gillar det! Hur som helst, jag tänker att jag kan kliva upp och gå ner och mysa lite i min favoritfåtölj och sedan ta en morgonsväng med hunden och bara ha en sån där lugn och skön morgon. Vad tror ni om det? Jag ska försöka testa! Kanske kan jag skapa mig en ny vana.
Har ni sovit gott? 🙂
Till frukost idag gjorde jag en avokadokräm som vi toppade med granola. Så len i konsistensen att det nästan är löjligt! Jag har skrivit om den tidigare i det här inlägget och där hittar ni även receptet. Enkel att mixa ihop och den mättar bra.
