När hela livet vänds upp och ned

Att skriva.

Att få skriva ner mina tankar och funderingar har alltid haft en skön effekt på mig. Jag har skrivit dagbok, till och från, så länge jag kan minnas. Vi pratar alltså dagbok med hästar och hänglås på, där någonstans började det. Det ligger en slags frihet i att låta ordet flöda fritt och för mig blir den skrivande stunden en stund i flow, en slags terapi. För mig är det ett jättebra verktyg som underlättar att processa och få distans till det jag går igenom eller behöver ventilera. Jag har ju inte bara skrivit dagbok eller texter för mig själv utan har sedan tidigare väldigt positiv erfarenhet av att blogga. Att skriva i bloggformat eller dela med mig i kortare text på instagram har gett mig så otroligt mycket. Det första och kanske allra viktigaste är att jag fått kontakt med människor som jag aldrig annars hade fått kontakt med. Personer som blivit ens vänner på distans. Som är lite likasinnade, som man kan dela stort och smått med. Där man känner stöttning och framför allt får en förståelse för att man inte är ensam. Jag har också fått så fin respons där tjejer har tackat mig för att jag delat med mig, då dom känt igen sig i det jag skrivit och förstått att dom inte är ensamma i det dom går igenom. Hur fint är inte det egentligen? Det är viktig att känna stöd igenom livet och det blir något helt annat att få prata eller skriva med någon som gått igenom något liknande. Det blir en annan förståelse.

Ni som följer mig på instagram vet att vårt liv vändes helt upp och ned lördagen den 10:e oktober, 2020. Vi förlorade vår son i samband med förlossningen då. Det är så svårt att greppa, att ta in. Har det verkligen hänt? Allt som oftast känns det hela som en väldigt märklig dröm. Vi har börjat få lite distans till det men är samtidigt mitt uppe i det. Jag varken vill eller kan gå in på detaljerna kring vad som hände under förlossningen då varken läkarna, personalen eller vi vet orsaken till detta utfallet. Hela vårt case är under utredning tillsammans med personal/professioner ifrån andra sjukhus. Så det är fortfarande ett pågående ärende och kommer att följas upp. Jag och Mikael är delaktiga under processen och har återbesök på sjukhuset tillsammans med ”vår” överläkare om några veckor. Kanske får vi svar då, kanske inte? Jag kan kort säga att jag mer eller mindre tog mig igenom hela förlossningen, vilket i sig är en helt galen upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet. Oavsett utfallet så är det något av det starkaste jag varit med om. Vilka krafter min kropp besitter! Helt sjukt. Jag är väldigt imponerad över kroppen och hur den av sig själv kunde veta när det var dags för nästa steg. När jag gick in krystningsfasen tex så bara visste min kropp att ”nu är det dags att krysta” och dra mig baklänges vad musklerna jobbade. Sådan kraft.

För att göra den långa förlossningshistorien lite kortare (förlossningen höll aktivt på i 15-20 timmar) så kom vi till den punkten att jag var helt öppen. Allting hade gått bra fram tills dess. Sedan vände det och det hela gick väldigt, väldigt fort. Det slutade med ett sk ur-akut kejsarsnitt där personalen har 15 minuter på sig att plocka ur bebisen. För personalen som hanterade oss, tog det 7 minuter.

Pga det ur-akuta kejsarsnittet som gjordes på mig samt en infektion som jag drog på mig under förlossningen så spenderade vi de kommande dygnen på sjukhuset. Min Mikael fick vara med mig hela tiden och det är jag så otroligt tacksam över! Personalen på förlossningen och antenatalavdelningen har varit helt fantastisk och vi har blivit precis så bra omhändertagna som man kan bli i en sån här situation. Mycket stöttning och genuin omtanke från alla som har bemött oss.

Så, för att knyta ihop säcken lite granna. Eller iallafall så gott det går för nu så tänkte jag uppdatera er på läget med mig och vad jag tänker med mitt skrivande här. Jag är alltså relativt nyopererad med kejsarsnitt och har fortfarande en pågående infektion som jag behandlas för. Jag var på vårdcentralen igår och lämnade nya prover för att min läkare ska kunna följa upp hur det går med den. Jag inväntar ett samtal från henne under dagen idag. Under tiden gör min kropp ett fantastiskt jobb med att återhämta sig efter själva operationen. Där känner jag framsteg för varje dag och det gör mindre och mindre ont i operationssåret. Så fokus för oss nu ligger ganska mycket på mig och min återhämtning. Dels att få bort infektionen men också att komma tillbaka efter operationen.

Tillsammans tar vi en dag i taget.

Jag vill avsluta med en grej. En morgon på sjukhuset när jag och min fina Mikael åt frukost tillsammans på vårt rum så kom det ett namn till oss. Våran Mini fick ett namn. Ett namn som vi haft på vår lista under hela graviditeten. Det kom till oss nästan samtidigt och det blev trots omständigheterna en väldigt fin stund. Namnet som kom till oss var Frans. Det där var våran Frans!

En före & en efter på kontoret

Visst gillar vi före- och efterbilder? Jag tänkte bjuda på just två sådana idag. En bild på hur en del av kontoret såg ut innan jag påbörjade projektet tidigare i veckan där jag målade om väggarna i två olika kulörer. Samt en bild på hur samma del av kontoret ser ut idag.

Före renovering


Efter renovering

Nytt kontor

Om ni hänger med mig på instagram? @linapetersen.se så har ni säkert koll på att jag har målat om och påbörjat en make over av vårt kontor här hemma. Jag är så förbannat nöjd med färgerna. Det är första gången jag målar med färg. På de andra väggarna här hemma är det vitt, vitt, vitt. Men i kontoret nu är det två nyanser av grön-grå. Väldigt fina tillsammans!

Morgonen och förmiddagen har spenderats i mitt nya kontor. Har börjat att få saker och inredning på plats. Det var mycket roligare att jobba nu när kontoret är så fint! Titta bara;

Jag har väntat på just en sån här fredag

God morgon, fredag morgon och jag har väntat på just en sån här fredag. Det är första ”riktiga” fredagen efter första hela veckan som egenföretagare och jag har funderat lite på hur den skulle kännas. Jag har mest undrat över om jag skulle ha fredagsfeeling, så som man har när man är anställd, eller inte… Och vet ni vad? Jag HAR fredagsfeeling, känns fantastiskt! Jag har alltid tyckt att det där är lite roligt och har flera gånger funderat på vad härligt det hade varit om kollegor och personer man möter på en fredag var lika glada, pigga och trevliga på en tisdag. Folk är alltid så pepp på fredagar. När man kommer till kontoret på morgonen eller möter en granne på busshållplatsen och man säger något i stil med ”God morgon, hur är läget?” då kan ni ge er på att man får ett svar som låter ungefär såhär ”Jo men det är fint, det är ju freeedag”. Jag gillar att ha fedagsfeeling, det är härligt och jag gillar när folk är pepp och glada.

Mitt mission nu när jag är egenföretagare och således också min egna chef är att försöka få in lite mer fredagsfeeling även på en onsdag eller en måndag. Ni vet det jag skrev om igår, att fylla på må-bra-kontot. Det ska helst kännas bra en grå tisdag precis som det gör en solig fredag.

Idag har jag en härlig dag framför mig. Jag har telefonmöte på förmiddagen och utan att säga för mycket så är jag sådär härligt pirrig och ni får gärna hålla en tumme för mig då! Sedan har jag och Billy en dejt inbokad, en hunddejt med hans nya favorit, Sally. Aldrig sett honom så fin med en annan hund. Ska bli jättekul att ta en långpromenad tillsammans med dom och har vi tur så får vi sol. Jag ska också på presentjakt idag. Det ska införskaffas en present åt vår 60-åring i familjen som vi ska fira imorgon och så ska det införskaffas en present till familjens allra minsta familjemedlem, då vi ej kunde närvara på hennes namngivning. Tänk er kontrasterna på dessa två presenter. Blir kul! Jag vet dock redan nu vad jag vill köpa, ska bara hitta rätt 🙂

Önskar er en fin fredag!

Aah, att dricka morgonkaffe och blogga det är fan livet.

Nyloppad

Hej igen hörni! Spenderade min förmiddag på en fantastiskt fin loppis, uppe i Lilla Edet, Antikladan. Mamma och pappa hade varit där tidigare så nu drog dom dit farfar och mig också. Mamma, pappa och farfar kom i en bil ifrån ena hållet och jag kom i min bil ifrån andra hållet. Mysigt att kunna mötas sådär när vi trots alls bor några mil ifrån varandra. Vi gick och kollade i någon timme och hittade fina saker att plocka med oss hem.

Jag sitter i skrivande stund och dricker kaffe ur en av mina nyloppade kaffemuggar. Nyloppad är ett så himla fyndigt ord tycker jag. Nyinköpt på loppis = nyloppad.
Muggarna blev dagens Fynd med stort F, utan tvekan. Fyra stycken muggar men i olika mönster för 50 kr!! Det betyder att den jag har framför mig nu kostade 12 kr och 50 öre 🙌

Mer loppis åt folket!

Vi har ”ingenting” hemma, eller?

Jag kan vara en sån där som redan kvällen innan funderar över vad jag ska göra till frukost den kommande morgonen. Igår kväll tänkte jag ”vi har verkligen INGENTING hemma”. I min värld behöver det alltså handlas. Och oftast så låser jag mig vid den tanken. Att vi har ”ingenting” hemma så det finns ingen kul frukost att göra. Jag vill gärna ha planerat några frukostar och så är det inhandlat råvaror till dessa. Så vill jag helst att min matplanering ser ut överlag. Det gäller alltså även middagar och luncher. Jag vill ha det lite planerat och de rätter som jag planerat att laga de kommande dagarna, ja, det är de också handlat till. Min sambo är helt tvärtom. Han vill öppna kyl och frys, kolla efter vad dessa har att erbjuda och så skrapar han ihop en måltid utefter det. Det blir ju förstås måltider när han gör på det sättet. Oftast goda och bra (inte lika instagramvänliga som mina 😉 men den planerande sidan av mig själv tycker det är jättejobbigt att ha det så oplanerat. Det kan nästan stressa mig. Så det betyder att det är någonting som jag behöver öva mig på. Jag försöker ibland och oftast går det bra. Jag tänker dock inte sticka under stol med att det känns förbannat fint i själen när det nyhandlat, kyl och frys är fyllda och jag har ett hum om vad jag ska laga de kommande dagarna. Det gör mig lugn!

Idag tränade jag på de ovannämnda. Jag tänkte först att vi inte hade nååågonting hemma men så lyckades jag ändå skrapa ihop till en kanonfrulle.

Titta;

Receptet på den somriga smoothien finns i ett eget inlägg. Sök på ”somrig paleosmoothie” så hittar ni det. Läskande gott med en iskall smoothie i sommarvärmen! 🔆

Inte där ännu

Idag är det lite svalare och mulet ute. Jag hoppas på regn men det verkar inte komma några droppar. Sitter här med kaffe och en bok, försöker komma in i semesterlunket. Trots att jag haft min första semestervecka nu så är jag inte riktigt där ännu märker jag. I semestermoodet alltså. Det kommer nog att ta lite tid den här semestern och det får vara okej. Jag tänker inte tvinga mig in i något semestermood.
Så kaffe och bok blir bra 📚
Borde måla och tvätta huset. Känns som ett måste. Det hänger lixom över en. Men det kan komma sen, eller hur?
Huset står ju kvar tänker jag 🏡

En annan hund på Göteborgsvarvet?

Alltså, jag är sådär riktigt mattestolt som jag tror att en kan vara när ens lilla kromis har varit med inne och tittat på Göteborgsvarvet 🙌
Så förbannat duktig kille, Billy 🐶
Det var lite stissigt precis i början dels pga övertaggad när han hoppade ur bilen (som vanligt mao 😅) och sedan så passerade vi 4 hundar på raken plus gick emellan allt folk för att komma bort till hörnet där familjen satt bänkad 🔝
Men med klicker, godis och stanna upp för att spana in omgivningen lite så gick det fint! 😃
”Klickade in” några löpare och folket runt omkring också 🍬
Men ni ser killen i den vit/blåa tishan som joggar förbi? 🏃
Där joggade alla löpare förbi och Billy brydde sig inte ett skvatt 😎
På bild nr 3 ser ni att han sedan låg och sov i skuggan, i bagageluckan. Fortfarande med löparna framför sig och folket runt omkring 🏃
Familjen undrade om det verkligen var samma hund vi hade med oss och helt ärligt, det undrade jag också ❤
Så roligt att se!! 😀

Klättra på stenar

Igårkväll när jag skulle somna (då jag tänker som bäst…💭) funderade jag lite kring temat #tränamedhund
Så slog det mig att det var ett tag sedan vi klättrade på dom stora stenarna vid havet 🌊
Bra för balansen både för mig och honom 🐶
Och inte minst för hans självförtroende!
Balansövningar är toppen för att bygga upp hundens självförtroende ✌
Titta på Billy i videon tex
Jag sätter mig ner på huk på ena stenen. Hans spontana reaktion är att vill ta sig till mig på direkten. Men så slår det honom att det är lite läskigt. Så han tvekar. Vill så gärna men sätter sig ner. Jag peppar honom och pratar i lugn ton. Jag säger att ”ta det lugnt, du fixar det här!”.
Han provar. Koncentrerar sig på balansen. Man kan riktigt se det i klippet. Han märker att han vågar och blir så glad när han kommer fram till mig 🙌
Modig kille!! 👏
Efter lite balans bland stenarna så körde vi backintervaller i skogen. Upp och ned för två olika backar á 5 ggr i varje backe. Billy hakade på men undrade vad jag egentligen höll på med, fullt förståeligt 😂
På årets hittills varmaste dag, en typisk ”Lina-idé” 😅
Men gött efteråt, riktigt varmt! Billy premiärdoppade tassarna i havet och insåg som så många gånger förr att det inte är gott att dricka saltvatten.
Livet alltså, det är allt bra fint ❤

Spana in videon jag beskriver plus en till, på mitt instagramkonto @linapetersen.se

Att dela fåtölj

Att prompt dela fåtölj med matte (eller husse för den delen) under morgonkaffet är standard numera 😌
Man säger att Kromfohrländern är en social ras ☝
Jag kan känna att det är att ta i i underkant alltså 😂
Han här är alltid med! 🐶