Kategori: Personlig utveckling & reflektion

Jag nyper mig i armen lite då och då.
För här sitter jag nu och gör precis det som jag drömt om att göra 💭
Det var ju ingen orimlig dröm jag hade, fullt rimlig när man tänker efter! 🤗
Det läskiga var att ta steget trots att man fick höra kommentarer som handlade om att ha en trygg ekonomi, ”jag som är så ung och kanske en dag vill bilda familj”, tryggheten i att vara anställd och bla bla bla.
Det ligger såklart en del i de dom sa, eller?
Jag har en bättre ekonomi nu än när jag var anställd (också tack vare att jag jobbat mycket nu under våren förstås) och jag har erfarenhet av att jag tillsammans med flera kollegor kommit till jobbet som vanligt, glada och tjatriga, för att få veta att vi alla blir uppsagda pga arbetsbrist. Kände ingen direkt trygghet i min anställning då 🤷‍♀️
Klart att det som egenföretagare kan svänga och jag är absolut inställd på att det kan komma perioder där jag inte har så många eller kanske något uppdrag som ger mig inkomst 💲
Men det är ingenting jag går och oroar mig över nu, vad är det dom säger, man ska inte gå på samma begravning två gånger?
Dessutom tar jag inte det här för givet, det är viktigt tror jag. Mitt egenföretagande och mindset är lite som livet i sig.
Att våga leva men inte ta det för givet 💫
Jag är otroligt tacksam 🧡

Livet som konsult, det är ju mitt liv numera.
Jag ångrar mig inte en endaste liten pyttesekund, att jag sade upp mig från mitt fasta heltidsjobb för att starta eget bolag som lönekonsult.
Jag utvecklas så mycket hela tiden, inte bara i min yrkesroll utan även personligt och jag tycker det är så häftigt.
Jag gillar ju att reflektera över sådant som min personliga utveckling och jag gillar att ta mig tiden för reflektion.
Som idag tex så åt jag lunch med mig själv, testade Holy Greens (galet god sallad för övrigt och jag hade sjukt svårt att bestämma mig för allt på menyn verkade så gott 😅)
När jag var på tok för tidig till tåget så köpte jag en kaffe och satte mig en stund på Espresso house. Återigen med mig själv och tittade på folk som rusade förbi på centralstationen. Det är också för övrigt väldigt roligt att titta på folk tycker jag. Jag bygger upp små historier om personerna, i mitt huvud när dom går förbi. Kanske vart dom är på väg eller vad dom ska hitta på här näst. Gör någon annan så eller är det bara jag som har sånna knasigheter för mig? 😀
Om vi backar bandet något år eller två så hade det där med att äta lunch med mig själv, aldrig hänt.
Jag kände mig otroligt obekväm av bara tanken på att sitta ensam och äta.
Jag skulle aaaldrig sätta mig och ta en kaffe för mig själv och allra minst njuta av den stunden. Men det gör jag idag. Just idag var det toppen att få sitta själv ett tag.
Tur att en vågar testa och utvecklas säger jag.

Idag när jag var på gymmet så gjorde jag en häftig grej gällande de tankar jag tänkte. Där och då, på löpbandet, så förstod jag inte att tankarna var varken häftiga eller sunda. Det var först när jag stod i duschen en stund senare och reflekterade över min träning som det slog mig. Hur jäkla mycket mitt tänkande om mig själv och andra har förändrats. Till det bättre. När jag reflekterade över vad jag gjort eller rättare sagt hur jag tänkt så backade jag bandet och jämförde med Lina för några år sedan. Säg Lina år 2014. Hon som nyligen hade blivit sjukskriven där en av alla anledningarna till mitt mående då var helt galet mycket/många prestationskrav och dumma tankar om sig själv. Så jag jämförde den Lina med dagens Lina som har jobbat mycket med sig själv och hjälp, vilken skillnad.

Så, vad tänkte jag då på gymmet idag? Jo, låt mig berätta. Jag befann mig på löpbandet och värmde upp. Från löpbandet ser man ut över gymlokalen och kan då observera de flesta människor som befinner sig där.  Medan jag gick där så kommer det två tjejer, något yngre än mig och ställer sig på banden bredvid mig för att värma upp. Jag börjar snegla på löpbandet bredvid mig för att se vilken hastighet och lutning hon väljer. Men sen kommer den, den första tanken. Den säger mig ”äsch det spelar ju ingen roll vad hon väljer för hastighet, du går ju inte på hennes band ändå”. Så struntar jag i vad hon gör. Höjer min musik och powerwalkar på. Där och då fattade jag alltså inte vad jag själv just gjort. Så kommer det upp en kvinna till för trappan, som också tänker börja sitt träningspass på löpbandet och när hon går förbi mig så ler jag mot henne och hon ler tillbaka. Sedan börjar hon med sitt. Så som jag håller på med mitt.

Såhär i efterhand så förstår jag att jag idag har spanat in ett flertal olika människor, i olika åldrar och storlekar, utan att jämföra dessa med mig själv. Jag undrar om det någonsin har hänt tidigare? I en sådan miljö? Jag jämförde mig själv med andra konstant förr i tiden. Jag jämförde hela tiden, oftast omedvetet och nästan alltid med negativa tankar eller åsikter om mig själv och min kropp. Nu när jag tänker tillbaka på det så var jag inte ens lite ”fair” i mitt jämförande. Skulle jag jämföra på ett schysst sätt, så skulle jag ju jämföra med någon som är lika lång som mig och som väger precis lika mycket. Jag skulle också behöva hitta någon med exakt samma träningsbakgrund eller nej, bakgrund över huvud taget, som jag. Jag skulle behöva hitta någon som gjort samma fysiska och psykiska resa som jag. har gjort. Denne person som jag skulle jämföra med skulle även behöva befinna sig på gymmet och träna av exakt samma anledning som mig. Det är sjukt många kriterier för att en jämförelse skulle vara fair. Det finns ju bara en endaste person som prickar in alla de ovanstående kriterierna och det är ju jag. Den enda personen jag bör jämföra mig själv med, är mig själv.

Tänk om 23-åriga Lina hade förstått det. Jag är glad att den 28-åriga versionen av Lina iallfall har förstått! För oj vad mycket skönare det var att vara på gymmet idag och befinna mig i min egna bubbla. Jag var där med mig själv, för mig själv och jag jämförde inte mig själv med någon annan än just mig själv. Mäktig insikt!

 

2 0 1 9 💫
Inga nyårslöften.
Löften är till för att hållas och det är lite ”risky” med just nyårslöften, tycker jag. De har en tendens att få fel fokus. Innebära krav. Bli till måsten. I mig bor det ju en prestationsprinsessa som inte behöver fler krav 👑
Men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite, slås av att det är första dagen på ett helt nytt år och att det är något speciellt med det 🎆
Så jag tänker inte löften. Jag tänker önskningar och fokus 💭
• Jag vill fortsätta lägga mitt fokus på mitt mående och min hälsa. På att läka min tarm och resten av kroppen med den 💛
• Det för med sig tankar & planer kring kosten. Att återgå till ketogenic kost, som jag verkar må bäst av. Förstås ekologiskt, närproducerat när det går och lagat ifrån grunden 🌱
• Det i sin tur ger mig fokus på viktminskning. Ja, du läste rätt! Men väldigt lite handlar om utseendet. Väldigt mycket handlar om mående & välbefinnande 🌟
Jag vill ner till där jag befunnit mig tidigare, jag själv vet att jag mår bra där 🙂
• Träning 🤸‍♀️ I år vill jag att det fortsätter att stavas TRÄNINGSGLÄDJE 🤗
Där har jag sedan ett tag tillbaka skiftat fokus. Det handlar inte om att träna för att bli smal. Nej nej. Det känns så 2014?..
Det handlar om att träna för att må bra. Få energi och i mitt fall fokus på kondition, styrka men också rörlighet. Rörligheten, jösses, jag är 28 år men känner mig som 62 i kroppen 🙄
• Jag vill träna min hund 🐶
• Jag ser fram emot att driva mitt egna företag och landa i det faktum att jag är min egna chef med allt vad det innebär 💥
• Jag vill bli bättre på att inte döma så snabbt. Både när det kommer till mig själv och andra. Vi alla bär på vår egen story & jag vill tro att vi gör så gott vi kan ❤
• Jag vill ge min introverta sida mer uppmärksamhet, förståelse och plats. Den är mycket större än vad jag själv förstått. Mäktig insikt!
• Fortsätta meditera & yoga, det ger mig så mycket 🙏
• Jag skulle vilja resa i år 🌍
• Se kärlek, tacksamhet & glädje.
• Känns mig trygg & stark!
Framför allt välja livet. Mitt liv! Jo, jag är bannemig peppad på 2019 🎉
Nu kör vi 😀 och kom ihåg, inga pekpinnar. Var snäll mot dig själv och ha kul!

​Man kommer så förbannat långt när man jobbar med sin mentala inställning. Det är coolt tycker jag! 🙌 Har du provat? 😀 Livet blir lixom lite lättare, lite roligare 💜

Jag menar inte att det händer mindre tråkiga eller jobbiga grejer i livet, för de där händer tyvärr ändå. Men det är upp till dig själv att bestämma hur du själv ska reagera på dessa saker, händelser eller människor.

Ibland kanske man inte kan tänka till och reagera på ett, för dig ultimat sätt, direkt när något händer. Ge då dig själv lite tid, eftertanke och reflektion och våga ändra din inställning och din reaktion. Man kan alltid ändra sig! Ingenting är hugget i sten och även gamla hundar kan lära sig att sitta 🌟Kanske reagerar du annorlunda nästa gång något liknande händer? 🙂

Fundera över vad du själv sänder ut för signaler till din omgivning 🌟

Är du en glädjespridare? Tar du eller ger du energi? 💛

We are the directors of our own mindset. Fundera på det där en stund och ta hand om dig. Det finns ju bara en av dig!