För er som också hänger med mig på Instagram vet att vi i helgen har haft kalas för vår fantastiska 1-åring, Kimi 🎈 Det finns lite bilder där för den som vill se men jag har tänkt skriva ett inlägg om det första födelsedagskalaset då det visade sig vara en trigger för min sorg efter Kimis storebror, Frans. Men mer om det en annan gång.
Idag är det måndag och lugnet efter några intensiva dagar har lagt sig. Jag insåg en sak som jag vill dela med mig av för kanske gör du också så? 💭
Jag tänkte att efter en helg med huset fullt av gäster redan från i fredags, kalas hela lördagen med mycket intryck och stimulans så får det nu vara några lugna dagar framöver för Kimi. Så att han helt enkelt får smälta allt spännande han varit med om, processa alla intryck och ladda upp batterierna igen 🔌
Det här tankesättet känns självklart när jag tänker det om min son. Tänkte precis likadant med hundarna som varit på pensionat i helgen och umgåtts med massa kompisar att nu behöver dom vila lite och ta det lugnt i några dagar.
Sen slog det mig.
Borde jag inte tänka och göra precis likadant när det gäller mig själv?
Jag har ju också haft gäster omkring mig i flera dagar, roddat ett helt kalas med allt vad det innebär, varit social och hållt igång. Kanske borde jag också ge mig själv lite utrymme att landa i alla intryck, vänta in mig själv och ladda upp batterierna igen? 🔋
Intressant att det kom så självklart när det gäller min lilla familj men inte när det gäller mig själv.
Gör du likadant? 🪫
