Så, med morgonens energiboost (se tidigare inlägg) sitter jag här med min kaffekopp och är i full färd med att planera för vårens projekt. Vi befinner oss i det stadiet där vi har så mycket idéer och projekt vi vill göra här på gården att vi helt enkelt måste sålla bort några och lägga dom på hyllan. För hur mycket vi än vill så kan vi inte göra allt på en gång.
Vi har bott här i lite mer än ett år och det är nu, den här våren och kommande år, som det finns möjlighet att hugga tag i allt det där vi drömmer om att göra här. Strax efter att vi flyttade in blev jag gravid med Kimi. En minst sagt omtumlande graviditet där jag inte mådde bra psykiskt. Men det hör till ett annat blogginlägg. Men för att göra en lång historia mycket kort så har det under graviditeten och sedan de första månaderna här som nyblivna föräldrar inte funnits utrymme, ork eller möjlighet till större projekt. Just nu befinner jag mig inte i en depression, så jag mår mycket bättre. Sorgen är med mig hela tiden. Den är mer eller mindre närvarande varje dag men det är så det kommer vara och en stor insikt till att må bättre var att inse just det. Att sorgen är ingenting jag ska ta mig igenom. Jag lär mig att leva med den.
Jag har fått tider för min nybesöksutredning hos psykiatrin i Göteborg och jag kör igång redan nästa vecka. Bara det att jag vågade sträcka ut handen hos min psykolog och be om hjälp gjorde att det lättade inom mig och jag känner mig trygg i att jag kommer att få bra hjälp. Oavsett vad utredningen landar i. Så med det sagt är vi nu redo för både roliga och mindre roliga projekt här på gården och jag har en lust att blogga om detta. Så ni får gärna hänga med om ni vill. Vi kan inte bara skriva om tråkigheterna som jag behöver bearbeta. Jag vill även skriva om livet som är här och nu. Livet jag har framför mig. För för första gången på länge så ser jag fram emot det. Så häng med!
Jag skrev både roliga och tråkiga projekt. Ni som har hus, gård eller annan typ av fastighet vet att det lite då och då dyker upp en hel del tråk-grejer som bara måste göras. Sånt där som inte alls är lika roligt att lägga pengar på. Vi har några sådana projekt framför oss och jag försöker tänka att det är för att gården ska må bra. Så att vi kan må bra. Fint tänkt va?
Först ut är att renovera våran brunn. Den är, utan att gå in på några detaljer, inte i sitt bästa skick. Vi tog vattenprov förra året och vi har tack och lov fina värden och således bra vatten. Men brunnen i sig har haft bättre dagar och om vi inte renoverar den nu kan det innebära problem längre fram. Så om två veckor kommer grävaren och hjälper oss med detta. Det ska även snyggas till runt brunnen och så har han i uppdrag att tag sig ann en gigantisk skrothög som de tidigare ägarna har skapat. Där ligger all möjlig bråte och det är ett ställe där huggormarna stormtrivs!..
När vi ändå har en stor grävmaskin här så kan en ju passa på att be om hjälp i trädgården kom vi på. För om ni hänger med mig på instagram så vet ni att jag kastade ut all prestationsångest genom fönstret för några veckor sedan och har blivit en sån som odlar. Visst! Jag tror det knappt själv. Men här har jag sått mina allra första frön och jag vakar över mina små plantbebisar som en hök. Det gjordes även glädjetjut den dagen de första små skotten kikade fram ur jorden. Så coolt! Såå, när grävaren ändå är här ska han hjälpa oss att vända upp och ner (bokstavligen) på det gamla trädgårdslandet som man kan ana där ute. Det är helt igenvuxet men på gamla flygbilder ser man att där en gång varit en odlingsyta. Så den ska plockas fram och jag ÄR så taggad. Kanske orimligt taggad. Men jag har en förmåga av att se saker framför mig. Jag kan tydligt visualisera hur saker och ting kommer att se ut. Och jag VET att det här kommer att bli bra. Jag vill dokumentera hela det här projektet och låta er se hur vårt trädgårdsland växer fram. Hade ni velat se det?
Jag hittade en gammal flygbild över gården och såhär såg det ut då det var ett trädgårdsland;
Såhär ser det ut nu.
Här ser man också att vi gjort ordning gårdsplanen samt en grusgång fram till entrén av huset.
Det fanns inte när vi flyttade in. Här har det även grävts fram fiber till huset. Därav massa spår av grävmaskinen.
Sedan har det där landet fullkomligt vuxit igen och hade det inte varit en rad med stora stenbumlingar där så hade man inte tänkt på att det varit något där tidigare.
Såhär ser det ut idag, taget genom köksfönstret imorse;
