Oktober för mig

Oktober har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Det är en månad som sedan förra året innehåller så otroligt mycket. Mycket minnen och så mycket smärta. Jag märkte så fort vi klev in i årets oktober att den här månaden är väldigt laddad och oj vad mycket känslor den innehöll. Fler känslor än årets andra månader. Det var tydligt.

Oktober är den månad då jag hade min BF (beräknad födelse). Frans var beräknad till den 2:e oktober.
Oktober är den månad då mitt vatten går. Så oktober är också den månad då min förlossning drar igång.
Oktober är den månad då jag kämpar mig igenom en 15 timmars lång förlossning.
Oktober är den månad då förlossningen och Frans tillstånd tar en rejäl vändning, läget blir otroligt kritiskt och allting går så snabbt.
Oktober är den månad då jag blir opererad med ur-akut kejsarsnitt. På 7,5 minuter så är Frans ute.
Oktober är den månad då vi förlorade vår son i samband med förlossningen.
Oktober är den månad då vi fick se får fina son för första gången.
Oktober är den månad jag blir mamma.
Oktober är den månad då jag ligger inlagd på sjukhuset i nästan en vecka och kämpar mot den infektion som både Frans och jag fick under förlossningen.
Oktober är den månad då mina värden var så dåliga att det pratades om en blodtransfusion.
Oktober är den månad då jag fick antibiotika från olika håll eftersom vi fortfarande inte visste vad för typ av infektion jag hade.
Oktober är den månad då våra föräldrar fick komma och hälsa på oss på sjukhuset. Hjärtekrossade, precis som vi.
Oktober är den månad då vi fick otroligt fint stöd av sjukhuspräst, kurator, läkare och all personal på förlossningen- och antenatal på NÄL.
Oktober är den månad då vi fick stöttning och kärlek från familj, vänner och nyfunna kontakter.
Oktober är den månad då vi behöver ringa till våra försäkringsbolag för att berätta att vår son har dött.
Oktober är den månad som vi måste kontakta försäkringskassan för att berätta detsamma.
Oktober är den månad då vi skulle fatta beslut kring att göra en obduktion på Frans eller inte.
Oktober är den månad då vi skulle bestämma oss för vilken kista vi ville begrava Frans i.
Oktober är den månad då vi skulle bestämma oss för att ta hjälp av en begravningsbyrå eller inte.
Oktober är den månad då vi behövde välja vilken av alla urnor vi ville att hans aska skulle läggas i, efter kremeringen.
Oktober är den månad då vi kommer hem ifrån sjukhuset med en tom barnstol.
Oktober är den månad då vi kommer hem till ett barnrum som vi gjort iordning men utan ett barn.
Oktober är också den månad då vi hade kistläggning av Frans. Kistläggning är den akt där man, precis som det låter, lägger personen i sin kista. Vi klädde på honom en av hans söta små pyjamasar med elefanter på och med sig i sin kista hade han flera kaniner och gosedjur.

Jag har säkert missat något av alla grejer som ägde rum i oktober förra månaden. Det var minst sagt omtumlande. Och jag har förstått att många inte vet om att allt det där behöver göras även när en liten bebis går bort. Men så är det. Allt det praktiska behöver tas om hand om precis som när en vuxen människa somnar in.

Oktober är laddat. Jag har haft mycket ångest den här veckan och vågorna av gråt har sköljt över mig med jämna mellanrum. Dom kommer och går. Imorgon den 10/10 har det gått ett år. Det känns som igår samtidigt som det känns som att det hände för 10 år sedan. För hur kan det ens rymma så mycket smärta i 12 månader?

Kommentera