”En person som prickar in alla kriterier”

Idag när jag var på gymmet så gjorde jag en häftig grej gällande de tankar jag tänkte. Där och då, på löpbandet, så förstod jag inte att tankarna var varken häftiga eller sunda. Det var först när jag stod i duschen en stund senare och reflekterade över min träning som det slog mig. Hur jäkla mycket mitt tänkande om mig själv och andra har förändrats. Till det bättre. När jag reflekterade över vad jag gjort eller rättare sagt hur jag tänkt så backade jag bandet och jämförde med Lina för några år sedan. Säg Lina år 2014. Hon som nyligen hade blivit sjukskriven där en av alla anledningarna till mitt mående då var helt galet mycket/många prestationskrav och dumma tankar om sig själv. Så jag jämförde den Lina med dagens Lina som har jobbat mycket med sig själv och hjälp, vilken skillnad.

Så, vad tänkte jag då på gymmet idag? Jo, låt mig berätta. Jag befann mig på löpbandet och värmde upp. Från löpbandet ser man ut över gymlokalen och kan då observera de flesta människor som befinner sig där.  Medan jag gick där så kommer det två tjejer, något yngre än mig och ställer sig på banden bredvid mig för att värma upp. Jag börjar snegla på löpbandet bredvid mig för att se vilken hastighet och lutning hon väljer. Men sen kommer den, den första tanken. Den säger mig ”äsch det spelar ju ingen roll vad hon väljer för hastighet, du går ju inte på hennes band ändå”. Så struntar jag i vad hon gör. Höjer min musik och powerwalkar på. Där och då fattade jag alltså inte vad jag själv just gjort. Så kommer det upp en kvinna till för trappan, som också tänker börja sitt träningspass på löpbandet och när hon går förbi mig så ler jag mot henne och hon ler tillbaka. Sedan börjar hon med sitt. Så som jag håller på med mitt.

Såhär i efterhand så förstår jag att jag idag har spanat in ett flertal olika människor, i olika åldrar och storlekar, utan att jämföra dessa med mig själv. Jag undrar om det någonsin har hänt tidigare? I en sådan miljö? Jag jämförde mig själv med andra konstant förr i tiden. Jag jämförde hela tiden, oftast omedvetet och nästan alltid med negativa tankar eller åsikter om mig själv och min kropp. Nu när jag tänker tillbaka på det så var jag inte ens lite ”fair” i mitt jämförande. Skulle jag jämföra på ett schysst sätt, så skulle jag ju jämföra med någon som är lika lång som mig och som väger precis lika mycket. Jag skulle också behöva hitta någon med exakt samma träningsbakgrund eller nej, bakgrund över huvud taget, som jag. Jag skulle behöva hitta någon som gjort samma fysiska och psykiska resa som jag. har gjort. Denne person som jag skulle jämföra med skulle även behöva befinna sig på gymmet och träna av exakt samma anledning som mig. Det är sjukt många kriterier för att en jämförelse skulle vara fair. Det finns ju bara en endaste person som prickar in alla de ovanstående kriterierna och det är ju jag. Den enda personen jag bör jämföra mig själv med, är mig själv.

Tänk om 23-åriga Lina hade förstått det. Jag är glad att den 28-åriga versionen av Lina iallfall har förstått! För oj vad mycket skönare det var att vara på gymmet idag och befinna mig i min egna bubbla. Jag var där med mig själv, för mig själv och jag jämförde inte mig själv med någon annan än just mig själv. Mäktig insikt!

 

Kommentera