Vilken härlig höstdag den här torsdagen levererar! Idag har jag verkligen fått fylla på mitt ”må-bra-konto” och tänker fortsätta dagen i samma stil. Det har varit och är nödvändigt att fylla på sitt ”må-bra-konto”. Det ska gärna ligga på plus, allra minst plus minus noll men det är ju svårt det där. Jag har tack vare min resa med utmattning insett vikten av att fylla på mitt energiförråd. Balansera upp det hela. Förr, eller då när jag blev sjukskriven våren 2014, så trodde jag först att återhämtning var att ligga på soffan och vila. Sova eller vila, nerbäddad under en filt, för jag var ju sjuk. Eller? Nu idag har jag insett att jag inte kan ligga på sofflocket för att få energi. Ibland är det också förstår nödvändigt men det är inte på sofflocket jag hämtar som mest energi.
Vi har införskaffat en riktigt fin transportbur till Billy. En sådan som man monterar i bagaget som är anpassad efter just vår bilmodell. Ser snyggt och ordentligt ut tycker jag. Billy har åkt i bagaget några gånger tidigare men vi insåg tidigt att det aldrig skulle hålla. Dels så tycker jag inte om att han är ”lös” där bak när man kör och sedan så kom han underfund med hur han kunde klämma sig igenom skyddet och sätta sig nöjt i baksätet. Det är nämligen där han alltid åkt, hittills, i baksätet alltså. Med en sele som man använder ihop med säkerhetsbältet. Funkar kanon och när han får åka sådär är han riktigt duktig. Det funkar bra! Men, det finns alltid ett men. Jag har haft honom i framsätet också med selen och bilbälte när jag kört med honom själv. Det har också funkat ok men jag upplever att han då stör mig och min körning. Det känns inte säkert att köra så. Sedan så, när vi åker hela lilla familjen så är det en av oss som kör och den andra sitter i baksätet med Billy, vilket har känts lite trist. Framför allt när vi åkt på lite längre resor. Då vill vi båda kunna sitta där fram och småprata och inte lägga så mycket (läs jag!) fokus på Billy och vad han gör. Så, idag har jag och Billy invigt transportburen och vi kan säga som såhär, vi har en hel del bilturer framför oss innan han slappnar av helt där bak. Men vi har varit iväg två gånger idag och andra gick det så mycket bättre för honom. Vi åkte nämligen på ett litet äventyr. Dels för att träna på att åka i buren men också för att det är så fantastiskt väder. Jag vill att han fortfarande förknippar bilåkandet med kul saker sedan är det som bäst att träna honom på att åka bil när han blivit stimulerad och nöjd. Då blir bilåkandet en peace of cake.
Vi åkte bort till fina Sundsby Säteri och promenerade i solen. Fantastiskt fint och så himlans höstigt. Man fick dock ha lite koll när man promenerade under de gigantiska kastanjeträden. Det flög kastanjer med rejäl kraft, rätt ner i backen.
