Låt oss prata om drömmar..

..En utav mina absolut största drömmar, för att vara lite mer specifik. Jag har, säkert som så många andra småflickor, så länge jag kan minnas drömt om att ha en egen hund. Drömmen tog fart på riktigt när våran fina Parson russel terrier, Fliza, lämnade oss några år för tidigt.

Mamma har suckat åt mig allt för många gånger och sagt att jag alltid haft så bråttom med saker och ting. Jag minns tex när jag var liten och kom på att jag ville möblera om i mitt rum hemma. Då sprang jag till mamma och berättade hur jag ville ha det, hur sängen skulle stå, vilken lampa jag ville köpa och vilken färg gardinerna skulle ha. Innan jag hade hunnit beskriva klart hur mitt nya rum skulle se ut så hade jag i samma andetag redan hunnit fråga om vi kunde åka till Ikea, NU.
Allt för många gånger gjorde jag så och förväntade mig att det skulle hända direkt. Helst innan jag själv kom på idén! 😉
Jag kunde bli riktigt sur och sätta mig på tvären. I mitt huvud funkade det (läs funkar det fortfarande ibland…) så att jag hade ju kommit på en alldeles briljant idé och jag hade ju tänkt på allt, så vad fanns det att vänta på?

Våran fina vovve gick bort för några år sedan nu och helt ärligt så ville jag skaffa en ny hund direkt. Helst samma dag. Så varför gjorde jag inte det då? Om skaffa egen hund nu är en utav mina absolut största drömmar, varför har jag inte uppfyllt den för längesen?

För att för mig handlar det inte bara om att gå och köpa en hund. Det handlar om så mycket mer!
Det kommer att bli mitt livs, hittills största uppdrag. Att se till att den individen uppnår kärlek, välmående och balans i sitt liv, det är ju mitt ansvar!
Det är inte bara en fyrbent kompis att gosa med som kommer in i familjen. Nej i samband med en egen hund ser jag också en mycket mer aktiv livsstil och vardag än vad jag har idag och med den kommer det att följa en del andra prioriteringar. Inte nödvändigtvis några jobbiga eller svåra prioriteringar men jag kommer att sätta hundens och mitt egna välmående i första rummet. Jag har ambitionen om att min vovve ska kunna följa med mig i princip överallt. Detta innebär också att jag ställer lite krav på min omgivning.

Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara det. Med att vara aktiv och att ha en hälsosam livsstil. Sen jag gick in i väggen våren 2014 har träningen varit en utav de tuffaste bitarna, mentalt. Jag kämpar fortfarande med det!
När läkaren sa till mig att jag inte fick träna, den typen utav träning jag gjorde då, så rasade min träningsvärld. Jag fick bara promenera. Och jäklar vad svårt det är att promenera! Jag kommer ju inte ut!! Förstår ni vad hunden, bland annat, kommer att spela för roll här?
Jag har försökt gång på gång att ”komma igång” med träningen igen. Men jag hamnar snabbt som tusan tillbaka i gamla tankebanor och kör pass 5-6 gånger i veckan. Det är inte de dagarna som jag tränar som är värst. Det är de dagarna jag inte tränar som jag bråkar med hjärnspöken, konstant. Så promenader i vanlig terräng, i tuffare terräng, flera timmar långa, bekväma korta, i alla sorters väder. Det tror jag på! Inte bara för hundens hälsa, för det är ju självklart. Men för min egna hälsas skull.
Jag behöver komma ifrån min svartvita träningsvärld där jag antingen tränar 6 gånger i veckan eller inte tränar alls.
Det kan tyckas lite egoistiskt kanske men att skaffa hund är en del utav min egna resa. Min resa mot välmående och en hållbar, hälsosam livsstil 🙂

Som vanligt när jag ska ta mig ann någonting så sätter jag ribban väldigt högt (läs förbannat jävla högt!). Ska jag göra någonting så ska jag bannemig göra det bra! Ibland har det satt käppar i hjulet för mig, inte för själva utförandet, för oftast gör jag saker riktigt bra. Men för tankarna och för den psykiska delen utav en prestation kan det vara tufft med sådana krav på sig själv.
Men det fina med en individ som en hund är att all tid och energi du lägger ner, får du tillbaka, om inte mer. Du får alltså ganska snabba resultat av det du gör och det är fantastiskt. Du får alltså belöning!
Sedan tänker jag att om jag går in med höga krav och förväntningar på min egna prestation och hur jag kommer att vara som hundägare så kanske verkligheten och bekvämligheten kommer ikapp mig och så kan vi mötas någonstans på halva vägen. Då blir det kick ass, hur som helst.
Så nej. Att skaffa egen hund är ingenting jag haft bråttom med. Spontana Lina har fått hållas tillbaka flera gånger och det har varit ganska tufft stundtals. Kanske lärde jag mig något ifrån mammas och pappas förklaringar om att allting inte kan hända på en gång. För när allting kom omkring så hann jag ändra mig säkert 3 gånger om vilken färg gardinen skulle ha i mitt rum, så med facit i hand var det bra att mamma bromsade mina spontana infall om ikea-besök, ett tag.
Och med facit i hand, när det kommer till hund. Så har jag lagt otroligt mycket tid på att läsa och hitta rätt ras för mig. Hade jag köpt hund samma dag som våran fina Fliza gick bort hade jag köpt en helt annan ras mot vad jag tittar på idag. Bara en sån sak!
Så tack mamma och pappa 🙂
För mig är det viktigt att vara helt redo, mest mentalt redo, och jag tror att jag börjar bli det nu ♥

En kommentar till “Låt oss prata om drömmar..”

Kommentera