Ni vet när man är sjuk, eller jag kan kanske inte tala för alla genom att skriva ”man”, men jag kan tala för mig själv och hur jag är. Så, när jag är sjuk, får jag ofta mycket tid till att tänka och fundera på saker och ting. Ibland är det på gott och ibland är det på ont. Oftast blir jag taggad på att ”styra upp” mitt liv och 9 gånger av 10 är det just träningen jag saknar när jag är sjuk. Jag blir ofta sugen på att äta bra mat och träna regelbundet. Jag tappade allt vad träning heter när jag gick in i väggen och blev sjukskriven våren 2014. Men det är helt annat kapitel. Kanske ett blogginlägg som kommer lite längre fram?
Det är just kapitel jag vill skriva om. Det här med att starta ett nytt kapitel. Det är många som gör det såhär inför hösten och jag är en av dom som alltid gillat ”nya kapitel”. Att hitta nya rutiner, att komma tillbaka till vardagen efter en härlig sommar och att sätta upp nya mål. Alltså även utan att jag behöver ligger hemma sjuk och fundera.
Jag gillar hösten och nystarten den på något vis alltid har med sig. Just den där meningen ”att starta ett nytt kapitel” kommer att få en helt ny innebörd för mig, den här hösten. Jag har verkligen ett nytt kapitel framför mig. Kanske till och med en helt ny bok? En ny bok, med en ny Lina. Jag har tagit kliv, utvecklats och lärt känna mig själv mer de senaste tre månaderna än vad jag lyckats att göra i hela mitt 24-åriga liv innan. Kanske inte riktigt, men nästan. (Det är bla en sak jag fått lära mig om mig själv. Jag är väldigt svart eller vit. Jag gillar inte gråzoner. Det är ju också en insikt…) Det känns så!
En del utav mig vill, och har velat flera gånger, skriva av mig allt i ett endaste mega-långt inlägg. Men jag har medvetet låtit bli. För jag vet att inte ens 50% av er som läser hade förstått min situation och min nya bok som jag har framför mig. Jag tror inte ens att 3% utav er som läser hade förstått vad jag/vi sysslar med. Det handlar inte om att jag inte tror på er, eller dig, som läser. Snarare tvärtom. Men jag tänker att jag ska hålla mig så nära sanningen som möjligt. Och sanningen är den att inte ens jag och Mikael förstår till 100% vad vi har framför oss. Och även om vi skulle göra det, eller vara väldigt nära dom där 100% så upplever garanterat Mikael alla situationer på sitt sätt lixom jag upplever minsta lilla händelse, på just det, mitt sätt. Vi är ju människor vi också!
Men det är också de som är tjusningen med det hela, med nya kapitel. Det handlar så fruktansvärt mycket om inställningen! (Också någonting jag på riktigt har fattat..) Det har inte riktigt blivit som jag tänkt mig men det behöver inte betyda att det jag har framför mig är något sämre. Det behöver inte betyda att trots att det varit jobbigt, tungt och stundtals läskigt förvirrande att det inte fört något gott med sig. Snarare tvärtom. Verkligen tvärtom, skulle jag säga!
Jag fick ett citat till mig för någon vecka sedan. Har hört det tidigare i livet men då kunde jag inte sätta någon mening i orden eller relatera till citatet på samma sätt som jag kan nu.
”Det som inte är under utveckling är under avveckling!”.
Jag hoppas att bloggandet kan bli en del utav min vardag igen, för oh boy vad jag saknar det. Jag kommer att dela med mig utav min nya bok, don’t you worry!
Ibland om mycket, ibland om lite. Men långt ifrån om allting!
Hänger du med? 🙂
//Lina 2.0
