”Men en halv banan blir ju inte sååå mycket kolhydrater.”
”Jag ska ju ändå träna sen…”
”Jag har ju faktiskt ”roliga veckan”, då måste det ju vara okej”
Så började tankarna på mig redan igår kväll och så hade jag även först tänkt att börja mitt blogginlägg, med ursäkter. Med anledningar till att äta bananplättar till frukost. Med punkter som talar om för mig och min hjärna att det är okej att äta bananplättar till frukost, trots att det är frukt i smeten och på så vis lite mer kolhydrater än vad jag brukar stoppa i mig.
Jösses, tänker ni. Det är väl bara att äta bananplättar om du är sugen på bananplättar Lina? Jo, visst är det det. Jag gjorde ju uppenbarligen bananplättar till frukost denna grå onsdagsmorgon men det är inte utan att dessa tankarna dyker upp. Dom finns lite här och där. Framför allt på våra sociala medier. Med dom menar jag kolhydratspoliser.
Dom får förstås lov att finnas och det bästa är ju att inte bry sig om dom men det värsta är att jag har kommit underfund med att det bor en liten kolhydratspolis i min hjärna. Japp, den bor den. Som ett litet troll! Och den dyker upp, som igår kväll eller imorse, och trollar fram sådana meningar som jag skrev med kursiv text i början av detta inlägg.
Jag struntade i kolhydratspolisen idag. Den kan få langa fram hur många meningar den vill. Det är ändå jag som bestämmer i slutändan och vet ni vad? Fy tusan vad gott det var med bananplättar! Dom smakade himmelskt, utan att ta i.
Jag är antagligen inte ensam om den här sortens diskussioner mellan sig själv och hjärnan. Kolhydrater eller inte? Paleo eller lchf? Det blir lätt så när allting ska ha en etikett på sig. Att man ska dela in saker och ting, inklusive maten man äter i speciella fack. Jag har ju dock satt mig lite i den här sitsen självmant, kan man tycka. Jag uppdaterar ju i princip dagligen vad jag äter, både på instagram och här på bloggen. Men det är främst för att inspirera och ge idéer till andra. Till er 🙂
Så, för er som också har eller är kolhydratspoliser kan jag säga att det en tid framöver inte enbart kommer att dyka upp ”strikta lchf-recept” utan en blandning av bra, god och lättlagad mat. Jag gillar inte att sätta etikett på maten så jag gör inte det! (möjligtvis kommer jag att döpa recepten efter paleo/lchf/glutenfritt för att man lättare ska hitta det man söker)
Jag äter för att lära känna min kropp, för att jag tycker det är roligt att testa både nytt och gammalt och för att jag älskar mat 🙂
Jag hoppas att ni hänger kvar ändå! Ni läsare alltså, det är så trevligt att ha er här och jag blir glad, enda in i själen (förbi kolhydratsolisen och andra troll), när jag ser att min läsarstatistik ökar och ökar.
