Jag sitter och surar! Surar och tänker på samma gång. Det har varit en bra måndag och jag utlovade ju en bra start på veckan i morse. Vi är nästan exakt i mitten utav vår utmaning på 30 dagar och skall jag vara helt ärlig så trivs jag riktigt bra med kosten. Frukostarna är bäst och kaffe med kokosmjölk är ju galet gott. Känner mig fortfarande lite begränsad när det gäller middagar och där stryker ofta luncherna med eftersom vi allt som oftast har med oss matlåda till skola och jobb. Men det är inte här skon klämmer. Skon klämmer inte kring varken kosten eller utmaningen, alls! Den klämmer hårt som fan vid träningen och motivationen till den. Det är här mitt surande och tänkande kommer in i bilden. Jag kan verkligen inte komma på någon vettig anledning till varför jag känner så här. Jag varken vill, känner för eller orkar träna och det är inte likt mig! Jag känner inte igen mig själv och det gör mig frustrerad. Samtidigt som jag inte ska ljuga om att jag känner mig aningen stressad när jag inte tränar för jag vet att jag egentligen borda träna. Jag mår bra när jag tränar! Och innerst inne vill jag träna men det är något som tar emot och det där något försöker jag att sätta fingret på. Jag har alltså träningsmotivation noll!
Hur löser man sådana här problem? Det lättaste är ju att komma på orsaken till problemet. Det är lite klurigt! Jag tror helt enkelt att min motivation flugit sin kos. En sak som jag tror kan ligga bakom det hela är vädret men jag kan inte gå runt och skylla på vädret hela tiden. Det blir inte bättre förrän om någon månad. Det absolut bästa jag kan göra är kanske att acceptera och lyssna på min kropp. Förra veckan tränade jag 2 gånger istället för 5 -6 som jag brukar. I mina öron låter det kasst! Jag har en miniröst som säger att det är 3 gånger för lite.. Men varför fokusera på det dåliga? Jag tränade i alla fall 2 gånger mer än 0 och det är alltid nått 😉 Som ni förstår har jag en dialog med mig själv kring detta, nästan dygnet runt. Jag kanske sätter ribban för högt? Jag kanske ska, som jag skrev tidigare, lyssna på kroppen och helt enkelt acceptera att den vill ha en lugnare period, koncentrera mig på kosten (som funkat toppen hittills) och träna när jag har lust, vill och känner för det! Låter det som en bra plan tro?
Jag skall nog sätta på lite bra musik och fixa och dona lite i köket. Det är avkoppling för mig!