Långfil?

Okej, om jag har en eller annan norrlänning som läser min blogg så kanske dom kan förklara vad grejen med långfil är, för den förstod jag mig inte på, alls!
Jag tänkte mysa till det lite såhär på kvällskvisten med en kopp te och ett litet glas med fil. Jag har en period nu där den turkiska yoghurten känns lite tråkig och är då nyfiken på att prova annat. Så jag var egentligen ute efter en ny fil ifrån Arla
(nu slår det mig även hur störd jag är som dedikerar ett inlägg till FIL men ni har nog räknat ut vid det här laget att jag inte är riktigt som alla andra). Filen ifrån Arla är supergod, provsmakade den hos farmor i tisdags. Naturell och extra krämig. Finns även i jordgubb och blåbärsmak. Men för er som har huvudet med er förstår ni också att dom såklart är fulla med socker och innehåller 10g kolhydrater per dl. WAY TOO MUCH!
Men, tillbaka till den naturella filen som innehåller 3,5g kolisar per 100g eller dl. Bra va? Gott att variera sig med.
Så, när jag och Micke var och handlade en sväng i tisdags sprang jag nästan till mejeri-avdelningen och får syn på filmjölken smaksatt med jordgubb och blåbär. Men ingen naturell!.. Katastrof. Men eftersom jag ändå var sådär sugen på fil, hur man nu kan vara det, så tog jag en förpackning med norrländsk långfil. Hade läst i något LCHF-sammanhang att man kunde äta det istället för den turkiska yoghurten och tänkte att fil som fil. Men ack vad fel jag hade!
Tog två skedar och hällde ut resten.
Så för att få ett avslut på denna lilla fil-historia sitter jag nu här med en kopp te och yoghurt blandat med keso. Roligare än så blev det inte.
Mikael skall testa långfilen också, innan jag häller ut hela paketet och jag, jag tänker ge mig ut på filmjölks-jakt. Jag ska minsann lägga vantarna på ett paket med extra krämig, naturell filmjölk ifrån Arla.

”Utan fil försmäktar jag på denna ö”  och med det tackar jag för mig och säger godnatt.
Kan bara tillägga att jag både är nytränad och nyduschad så jag kommer antagligen somna som en stock, gött.
Vi hörs! 🙂

Kommentera