Instagramflödet skvallrar om en sommaridyll och missförstå mig rätt, den är helt kanon den här sommaren, vädret är ju helt galet! Men jag tänker inte ljuga om att jag längtar till hösten eller åtminstone till svalare väder. Min eller vår sommar började dock inte riktigt så bra. Det har tagit lite tid för mig att processa och jag har låtit det få sjunka in. Jag börjar landa lite i det hela nu och är redo att påbörja ett nytt kapitel i min egna bok. Min livsbok. Det började egentligen tidigare än i somras men att gå på semester och få slappna av gjorde att kroppen och magen nådde sin peak eller rättare sagt, rock bottom. Min mage har tyvärr förstört första delen av våran semester i år men det fick oss å andra sidan att stanna hemma och det tvingade mig att ta det lugnt, vilket kanske var bra.
Tidigare i våras, i mitten på april, blev jag magsjuk en fredag. Jag ska göra den historian så kort jag kan. Det slutade med att min galla (min gallblåsa är bortopererade sen flera år tillbaka) gjorde så otroligt ont och när jag febern närmade sig 40 grader och magen fortfarande gjorde ont, så sade en fantastisk sköterska på 1177 att det var dags för mig att åka till akuten. Helst skulle jag träffa en kirurg, eftersom jag redan blivit opererad i två ggr och det nu bla var gallan som gjorde ont. Sagt och gjort, jag träffade en kirurg på akuten som konstaterade att ”det nog är en infektion i tarmen”.
Sedan gick det några dagar och tankarna hos mig började gå i banor som, vadå en infektion i tarmen? Vad kommer den ifrån? Hur blir jag av med den? Kan jag göra något för att hjälpa kroppen?
Jag har haft problem med min mage, så länge jag kan minnas. Till och med längre än jag själv kan minnas. Jag har testats för allt möjligt, självklart för både laktos och gluten. Jag har opererat bort både min gallblåsa och min blindtarm. Jag har gått regelbundet hos hematologerna på Sahlgrenska för undersökning. Jag har fått diagnoser som magkatarr, ev magsår (den läkaren gissade bara) och IBS. Alla har famlat i blindo, inklusive jag och min familj. Jag har skrivit mer om detta på bloggen, för den som vill läsa.
Jag har sedan något år tillbaka funderat på att gå och träffa en homeopat, en naturläkare. Jag gillar själv tanken kring att man, istället för att bara dämpa symptomen som kroppen febrilt kämpar med, ger sig på själva orsakerna och anledningarna till att symptomen ifrån första början uppstår. Det känns mer logiskt, tycker jag. Jag har varit så många turer hos läkaren att jag tappat räkningen och jag känner att jag inte har så mycket mer där att hämta. Jag bokade tid hos en homeopat och tänkte att jag ger det en chans.
Jag träffade en homeopat nere i Göteborg och det besöket gav mig inga direkt chockande nyheter. Snarare så bekräftade hon så himla mycket som jag själv anat, kring min mage, mina finnar vid halsen, lymfsystemet och kroppen överlag. Det är så fantastiskt skönt att det som jag själv funderat över, haft en magkänsla kring (haha fyndig mening i sammanhanget) blev bekräftat av någon som arbetat med kroppen i så många år. Dock har det tagit ett tag för mig att låta det sjunka in, förstå. Det visade sig att min blodgrupp inte alls ska äta gluten eller spannmål. Jag är inte intolerant men min kropp kan inte bryta ner gluten lika bra som andra kan. Hon konstaterade, utan att jag nämnt någonting om kirurgen jag träffade våras, att jag har en inflammation i tarmen. Så det fick jag bekräftat från två håll. Det är också pga inflammationen i tarmen som jag har finnar på halsen och/kring munnen. Detta hade jag läst om tidigare men nu fick jag faktiskt höra det ifrån någon. Jag tänker inte gå in på alla detaljer men att sätta fingret på saker som jag själv anat var befriande och lite skrämmande. Jag fick med mig ett homeopatiskt preparat hem som är mot inflammationen samt kosttillskott från hälsokosten för att hjälpa magen och kroppen ytterligare. För att återgå till att magen förstört första delen av vår semester så var det mina läkemedel och tillskott som allihopa är utrensande, gav lite väl mycket skjuts för min mage och utrensning. Från att ha noll hjälpmedel till att ”ösa på” med hjälp blev lite för mycket för magen. Stackaren fick antagligen en chock. Så efter ett samtal med homeopaten så drog jag ner lite på dropparna samt intar dom på ett annat sätt och nu är det mycket bättre!
Jag är redo nu, att hjälpa kroppen. Jag har, om vi backar bandet ca 2 år (ej de senaste 2-3 månaderna dock) inte längre ätit en bra kost! Jag har inte hållit mig till LCHF/Paleo/Lågkolhydratskost. Jag har ätit det in i mellan och kanske för det mesta men jag har också regelbundet ätit både gluten och socker. Jag har haft denna period där jag helt och hållet struntat i både kost och träning. Det har varit befriande, gött och lärorikt på många plan. Faktiskt! Men det har också resulterat i att jag gått upp alla de kilon plus något till som jag tidigare hade gått ner med en bra lågkolhydratskost, samt gett mig en inflammation i tarmen, nya finnar som ploppar upp och en jobbig tunghet, trötthet, en energilöshet. Det är givetvis inte enbart pga kosten även om den är en av de största orsakerna utan det har också varit pga situationen som sådan och stress. En kass period helt enkelt. Det får vara okej. Jag är okej med det, vilket är fantastiskt. Jag har gjort några små försök att ta mig ur det men det har inte riktigt funkat. Jag behöver göra det helhjärtat, på riktigt. Sluta vara så bekväm 🙂
Jag är redo att vända kajutan. Återgå till sundare vanor och framför allt en bättre kost. Jag vet att jag, magen och finnarna mår som allra bäst på LCHF med inslag av Paleo. Jag är mitt egna levande bevis på det. Så det är de jag ska tillbaka till. De senaste veckorna har det helt och hållet varit Paleo men jag har insett att jag behöver strikta till mig även när det gäller kolhydraterna. Så, vi kör. Jag kör! Hänger du med? Jag kommer att ha en snällare inställning till denna viktminskningen än jag haft tidigare. Jag har historiskt sett inte varit så snäll mot mig själv när det kommer till vikt och utseende. Viktminskning klingar tyvärr ganska negativt och det är viktigt för mig att det inte blir någon vikthets. Det är inte de jag vill åt. Jag vet mitt värde! Men jag vet också att jag själv mår så mycket bättre när jag väger några kilo mindre än vad jag gör idag. Jag har ju själv varit där, så jag vet vad jag strävar efter. Jag jämför inte med någon annan jag jämför mig mot mig. Som här;
Jag vet bättre hur jag ska tass med hjärnspöken, jag vet att jag inte dör av kolhydrater, jag vet att en kost som stavas LCHFMÖ (dvs Low Carb High Fat Med Öl) funkar för mig när jag kommit på banan igen (ett litet internskämt mellan mig och sambon). Jag vet den här gången att mitt värde inte ligger i siffrorna på vågen. Jag vet att jag är fin som jag är. Jag är fin! Faktiskt alldeles fantastisk. Jag vet att prestationsprinsessan inte hör hemma i dessa sammanhang framför allt inte på yogamattan men hon är ganska bra att ha i andra situationer. Jag vet att jag hellre ser träning som rörelseglädje nu än press. Jag har förstått vikten av att ha mig själv som förebild och nu vet jag, vad skitkost och ingen träning gör med en. Det är inte värt det! Så nu vänder vi den här skutan åt rätt håll tycker jag. I’m ready!!
Dela detta inlägg (eller skriv ut recept):
