Personlig hållbarhet & flytta fokus

Jag har funderat lite eller egentligen inte så lite utan faktiskt en hel del. Jag tycker ju om att dela med mig om saker och ting, stort och smått eller ”livet, universum och allting” som jag brukar säga. Jag har delat med mig ganska mycket om min personliga story där en del handlat om när jag gick in i väggen och blev sjukskriven våren 2014, då 23 år gammal. En del har handlat om den psykiska ohälsan jag har i min vardag och jag har varit väldigt öppen, också på min instagram @linapetersen.se kring hur ångesten beter sig i min kropp och hur jag tacklar den när den kommer på besök. Jag dras med mycket oro i perioder och det är också någonting som jag själv fått lära mig att hantera. Jag delar gärna med mig öppet och att få lov att göra det samt ta emot era reaktioner och på något vis också bidra till era resor, det tycker jag är alldeles fantastiskt. Jag står för att jag tycker att det här är ett viktigt ämne att dela med sig av! Det viker jag inte en tum på. Framför allt har det handlat om en slags terapi för mig själv, att få skriva av mig men tack vare den respons jag har fått av er läsare, när jag har delat med mig såpass personligt och öppet så förstod jag ganska snabbt att mitt skrivande inte bara hjälpte mig utan också andra. Vilket i sig är helt galet bra! Jag tror framför allt det är viktigt att man kan läsa och förstå att man inte är ensam. Att psykisk ohälsa är en del av mångas vardag och att det är okej så. Jag har verkligen velat och vill fortfarande få bort den där stämpeln som detta ämne har. Stämpeln om tabu och att ”man” inte pratar om det. Men om ingen pratar om det och lyfter det, hur ska man då någonsin komma framåt?

Hur som helst. Mina funderingar går allihop åt samma håll, vilket är otroligt skönt. Det är jobbigt när dom spretar, vilket dom har en tendens att göra ibland. Jag vill fortfarande blogga, skriva och lyfta mina viktiga ämnen så som psykisk ohälsa, välmående, personlig utveckling och att vara sitt bästa jag. Jag brinner ju för de där! Men jag har en tanke om att ändra riktning, lite. Jag tänkte sammanfatta det något såhär; Jag har tidigare delat med mig av min psykiska ohälsa och varit öppen med när och hur jag har mått dåligt. Det är bra! Men nu vill jag minska fokus, ytterligare, på att dela med mig av de dåliga dagarna och istället lägga mer fokus på de som får mig att må bra. Dela med mig av hur jag gick ifrån att vara 100% sjukskriven till att börja arbeta på 100%. Vilka trix använder jag mig utav för att hålla oro och ångest i schack? Vilka är mina friskfaktorer? Hur gör jag för att sträva mot att vara mitt bästa jag?

Jag tänker att om jag bloggar om psykisk hälsa, istället för ohälsa så betyder det ju att den psykiska ohälsan fortfarande är en del av min vardag, ibland mer och ibland mindre. Så bloggar jag om friskfaktorer och måbra-tips för psykisk hälsa så bloggar jag också indirekt om pyskisk ohälsa och på så vis är jag fortfarande med och lyfter ämnet, fast på två sätt. Inte så dumt va?

Jag brukar förespråka att ”vara sitt bästa jag” och det gör jag fortfarande. Det är ju en briljant idé och en tanke som alltid borde lyftas och försöka att prioriteras. Jag läste dock härom veckan en ny, helt fantastisk mening med två ord, som jag så gärna vill lyfta. Nämligen; Personlig hållbarhet. Säg det högt en gång! Hur bra är inte den meningen? Personlig hållbarhet. Det har samma klang som att vara sitt bästa jag men får mig att tänka på ännu mindre prestation, på något vis. Jag tänker att man kan kombinera dessa två. Att man på sitt egna vis strävar efter att vara sitt bästa jag med hjälp av personlig hållbarhet. Eller, att vara sitt bästa jag också indirekt ger dig personlig hållbarhet. Häftig kombination tycker jag! Jag hittade meningen och tankesättet som jag gillar hos fina Carol, som jag följt på instagram ett ganska bra tag nu. Jag minns inte hur jag hittade hennes konto men jag minns att jag fastnade direkt. Hon heter @eventsbycarol på instagram och det ska ärligt erkännas att jag både en och fem gånger har drömt mig bort till hennes härliga yogaretreats som hon håller i sin fina villa i Frankrike. Kanske att man skulle våga sig på en sådan resa, någon gång i framtiden. Jag kan riktigt känna i förväg hur mycket jag själv skulle utvecklas och växa av att göra en sådan resa. Och jag vet precis vem jag skulle vilja ta med mig på en vecka hos Carol, min fina mamma. Vill ni läsa mer om Carols inspirerande resa och kika in hennes fina event så finns hon som sagt på @eventsbycarol på instagram och på hennes hemsida www.eventsbycarol.se.

Nu ändrar vi kurs hörni. Livet är vårt och jag ser fram emot personlig hållbarhet. Det finns ju bara en Lina och den Linan är värdefull.

 

Quote

”Det är inte egoistiskt att fokusera på ditt egna välmående.
När du är i balans och mår bra, får omgivningen också nytta utav det!

"Jo men det är fint!"

Jag har alltid varit en sån som tänker mycket. Tänker, funderar och grubblar. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra ”Men tänk inte så mycket på det Lina. Det löser sig!”. Jag kan nog inte ens räkna hur många gånger jag sagt samma sak till mig själv. Men ibland är det bra att fundera och det kan till och med vara lite trevligt att vara just ”en sån som tänker mycket”. Jag tänker ju mest hela tiden men allra bäst tänker jag i duschen. Jo, det är sant. Har en ganska klockren bild som jag hittade för nästan ett år sedan med texten ”When I was younger I used to sing in the shower. Now, I make life decisions in there.” 

Idag funderade jag på någonting som jag har lärt mig ganska nyligen. Det här med att inte alltid säga ”jo men det är bra” på ren rutin när någon frågar ”hur är det Lina? Är allt bra?”. Jag har en tendens till att hålla väldigt mycket inom mig själv och tycker helt enkelt att det är lättare att svara att allting är bra eller fint istället för att på riktigt förklara hur det är. Jag tänker för det första att jag inte vill tynga den personer med ”mina grejer” och sen vet jag inte hur mottagaren skulle reagera om den fick höra att ”nja det är inte så bra faktiskt”.

Mamma säger att jag alltid har gjort såhär. Jag bygger upp någon sorts fasad och samtidigt som jag svarar att allting är bra så övertalar jag även mig själv att allt är bra fastän det inte alltid är det.
Jag gör så även mot mina närmsta nära och kära ibland och har på senare tid blivit både upplyst, tillsagd, ifrågasatt och medveten om att jag gör så. Det har ju fått mig att tänka till och det har fått mig att testa.
Jag har vågat säga till min omgivning att det inte alltid är helt hundra, de dagarna det helt enkelt inte varit helt hundra. Och vilken jäkla respons jag fått! Det har varit så häftigt att upptäcka och jag har ställt mig frågan flera gånger ”Varför har jag inte gjort såhär tidigare i mitt liv? Varför har jag inte alltid gjort såhär?”. Så mycket fina personer jag har i min närhet. Som finns där, för mig. För lilla mig! Det är helt fantastiskt!

Nu menar inte jag att man ska berätta hela sitt livs historia för alla de personer man har omkring sig. Det hade ju tagit en jäkla tid om inte annat med tanke på hur mycket jag pratar i vanliga fall, haha. Jag tror att man känner vilka personer man kan berätta vad för. Vilka som är beredda på att få sanningen och vilka man ska säga ”jo men det är fint” ,till. Jag har också lärt mig att man inte alls behöver dra den långa varianten om hur man mår eller varför man mår som man mår. Nej förstår ni, jag har också upptäckt att för vissa räcker det att säga bara en liten del, så förstår dom ändå. Kloka och visa är nämligen personerna i min närhet också!
Självklart kommer det dagar då jag svarar ”jo men det är fint!” just för att 9 gånger av 10 är det fint med mig och vissa dagar är jag just ”en sån som tänker mycket” och då gör jag det bäst för mig själv.

Jag är otroligt glad över att jag testade. Det är precis som när jag lärde mig att säga nej, utan att behöva ha en egentlig anledning, men det är en helt annan historia och ett blogginlägg för sig.
Jag visste ju att jag hade fina personer i min närhet men jag visste inte att så många av dom kickar-ass!
Tack <3

/Lina.

Det finns bara en av dig!

Hittade den här texten på Facebook lite tidigare i veckan och den är så jäkla ”spot on” så jag kände att jag vill dela den här också. Varför delar jag den? Jo, det är otroligt viktigt, lärorikt och jag vill få er att tänka en extra gång på era nära och kära eller kanske dig själv? Det finns bara en av dig. Glöm inte det!


5 saker DU borde veta om utmattning:

1. Utmattning drabbar dem som är starka
– De som drabbas av utmattningssyndrom är ofta högpresterare med stora inre resurser. De ställer höga krav på sig själva och upplever dessutom krav både på jobbet och hemma. Den här styrkan är precis det som lägger grunden för utmattning. Det krävs en stark person för att pressa sig så hårt och så länge.

2. Utmattning drabbar de omtänksamma
– Utmattade personer är godhjärtade människor som ofta tänker mer på andra än på sig själva. De tycker att det känns egoistiskt att fokusera på sig själv, men i förlängningen leder det till att de försummar sina egna behov. Det är som att köra en bil utan att stanna och tanka. Utan bränsle tar det stopp. Utmattning är som ett inre motorstopp.

3. Utmattning drabbar dem som har svårt att säga nej
– Eftersom de som drabbas av utmattning ofta är omtänksamma, generösa personer med stora inre resurser vill de ställa upp och hjälpa till. Det som andra ber om är inte så betungande och svårt, och därför finns det inget skäl att säga nej. Men till slut går det inte längre. Tiden och orken räcker inte till. De inre resurserna är tömda.

4. Utmattning är inte depression
– Utmattning har många likheter med depression men det finns några avgörande skillnader. En är att deprimerade personer ofta har gett upp och anklagar sig själva. Det gör sällan de som är utmattade. I stället brukar det finnas en frustration eller ilska över hur livet ser ut och en känsla av att: ”Så här kan det inte fortsätta”. Den frustrationen är bra – för i den finns fröet till förändring.

5. Vägen ur utmattning är att fokusera på sig själv
– Ju mer man prioriterar sitt eget välmående, desto snabbare kan man återhämta sig från utmattning. Genom att ägna tid åt fritidsintressen som får oss att slappna av och vara med människor som gör oss glada fylls de inre resurserna upp igen. Att öva sig på att sätta gränser, säga nej till andra, träna sig i att be om hjälp och att ställa mer rimliga krav på sig själv är färdigheter som är allmänt stärkande och som dessutom förebygger att man drabbas av utmattning fler gånger.

Av Isabelle G Hedander / Kurera.se

Ta hand om dig!
/Lina