Personlig hållbarhet & flytta fokus

Jag har funderat lite eller egentligen inte så lite utan faktiskt en hel del. Jag tycker ju om att dela med mig om saker och ting, stort och smått eller ”livet, universum och allting” som jag brukar säga. Jag har delat med mig ganska mycket om min personliga story där en del handlat om när jag gick in i väggen och blev sjukskriven våren 2014, då 23 år gammal. En del har handlat om den psykiska ohälsan jag har i min vardag och jag har varit väldigt öppen, också på min instagram @linapetersen.se kring hur ångesten beter sig i min kropp och hur jag tacklar den när den kommer på besök. Jag dras med mycket oro i perioder och det är också någonting som jag själv fått lära mig att hantera. Jag delar gärna med mig öppet och att få lov att göra det samt ta emot era reaktioner och på något vis också bidra till era resor, det tycker jag är alldeles fantastiskt. Jag står för att jag tycker att det här är ett viktigt ämne att dela med sig av! Det viker jag inte en tum på. Framför allt har det handlat om en slags terapi för mig själv, att få skriva av mig men tack vare den respons jag har fått av er läsare, när jag har delat med mig såpass personligt och öppet så förstod jag ganska snabbt att mitt skrivande inte bara hjälpte mig utan också andra. Vilket i sig är helt galet bra! Jag tror framför allt det är viktigt att man kan läsa och förstå att man inte är ensam. Att psykisk ohälsa är en del av mångas vardag och att det är okej så. Jag har verkligen velat och vill fortfarande få bort den där stämpeln som detta ämne har. Stämpeln om tabu och att ”man” inte pratar om det. Men om ingen pratar om det och lyfter det, hur ska man då någonsin komma framåt?

Hur som helst. Mina funderingar går allihop åt samma håll, vilket är otroligt skönt. Det är jobbigt när dom spretar, vilket dom har en tendens att göra ibland. Jag vill fortfarande blogga, skriva och lyfta mina viktiga ämnen så som psykisk ohälsa, välmående, personlig utveckling och att vara sitt bästa jag. Jag brinner ju för de där! Men jag har en tanke om att ändra riktning, lite. Jag tänkte sammanfatta det något såhär; Jag har tidigare delat med mig av min psykiska ohälsa och varit öppen med när och hur jag har mått dåligt. Det är bra! Men nu vill jag minska fokus, ytterligare, på att dela med mig av de dåliga dagarna och istället lägga mer fokus på de som får mig att må bra. Dela med mig av hur jag gick ifrån att vara 100% sjukskriven till att börja arbeta på 100%. Vilka trix använder jag mig utav för att hålla oro och ångest i schack? Vilka är mina friskfaktorer? Hur gör jag för att sträva mot att vara mitt bästa jag?

Jag tänker att om jag bloggar om psykisk hälsa, istället för ohälsa så betyder det ju att den psykiska ohälsan fortfarande är en del av min vardag, ibland mer och ibland mindre. Så bloggar jag om friskfaktorer och måbra-tips för psykisk hälsa så bloggar jag också indirekt om pyskisk ohälsa och på så vis är jag fortfarande med och lyfter ämnet, fast på två sätt. Inte så dumt va?

Jag brukar förespråka att ”vara sitt bästa jag” och det gör jag fortfarande. Det är ju en briljant idé och en tanke som alltid borde lyftas och försöka att prioriteras. Jag läste dock härom veckan en ny, helt fantastisk mening med två ord, som jag så gärna vill lyfta. Nämligen; Personlig hållbarhet. Säg det högt en gång! Hur bra är inte den meningen? Personlig hållbarhet. Det har samma klang som att vara sitt bästa jag men får mig att tänka på ännu mindre prestation, på något vis. Jag tänker att man kan kombinera dessa två. Att man på sitt egna vis strävar efter att vara sitt bästa jag med hjälp av personlig hållbarhet. Eller, att vara sitt bästa jag också indirekt ger dig personlig hållbarhet. Häftig kombination tycker jag! Jag hittade meningen och tankesättet som jag gillar hos fina Carol, som jag följt på instagram ett ganska bra tag nu. Jag minns inte hur jag hittade hennes konto men jag minns att jag fastnade direkt. Hon heter @eventsbycarol på instagram och det ska ärligt erkännas att jag både en och fem gånger har drömt mig bort till hennes härliga yogaretreats som hon håller i sin fina villa i Frankrike. Kanske att man skulle våga sig på en sådan resa, någon gång i framtiden. Jag kan riktigt känna i förväg hur mycket jag själv skulle utvecklas och växa av att göra en sådan resa. Och jag vet precis vem jag skulle vilja ta med mig på en vecka hos Carol, min fina mamma. Vill ni läsa mer om Carols inspirerande resa och kika in hennes fina event så finns hon som sagt på @eventsbycarol på instagram och på hennes hemsida www.eventsbycarol.se.

Nu ändrar vi kurs hörni. Livet är vårt och jag ser fram emot personlig hållbarhet. Det finns ju bara en Lina och den Linan är värdefull.

 

Att ladda batterierna behöver inte betyda att man ska ligga i soffan och slappa.

Spalördag är aldrig en dålig idé, det är ju sen gammalt. Saknas bara ett badkar men det kommer, det kommer.
En återfuktande ansiktsmask är på, inpackningen är i håret och bubbel i glaset 🙌
Den här helgen handlar om att ladda batterierna för min del. Jag känner på olika och tydliga sätt att det är vad kropp och knopp behöver. Jag har lärt mig att man gör klokt i att lyssna då.
Idag har jag städat hela huset. Det kanske inte är det första man tänker på när en ska ladda batterierna men jag blir lugn i själen när det är städat hemma.
Sedan rev jag av ett träningspass i källaren 💪
Att ladda batterierna behöver inte nödvändigtvis betyda att man måste ligga på soffan och slappa.
Snarare tvärtom, iallafall för mig och för stunden. Jag behöver nämligen få energi, bra energi, tanka energi 🙏
Så efter träning och en god lunch så drack vi kaffe ute i solen jag och sambon.
Efter det så drack vi bubbel i solen, för vi satt så bra där tyckte vi 😂
Vi planerade lite trädgård genom att gå runt och smida lite planer. Vi är båda överens om att vi vill ha mer grönska och en känsla av lummighet. Ska bli kul när våren nu kommer och vi bor i huset ifrån början.
Och nu så håller jag hemmaspa för mig själv 👌
DET är vad jag kallar att ladda batterierna på riktigt!
Skål på er och trevlig lördag 🎉

Jag & ångesten

Idag kom ångesten på besök hos mig. Eller, den är här hos mig, fortfarande.
Vi ligger i soffan jag och ångesten. Den är där som en endaste stor klump i bröstet/mellangärdet ⚫
Jag har lärt mig att för mig funkar det oftast bäst att inte försöka mota bort ångesten. Att låta den vara där.
Jag kan ibland verkligen visualisera hur jag tar armkrok på den där jobbiga känslan och säger ”kom nu så går vi och chillar i soffan 😌”

Det var längesen den var på besök, ångesten. Minns inte när det var sist. Men en vecka tillbaka har varit lite strulig och oron har varit där till & från. För mig är oro ett slags förstadie till ångest, som en lillasyster till ångesten kan man säga. Jag har inte sovit ordentligt sedan nätterna då Billy blev sjuk i förra veckan 🐶 Vi var ju uppe en gång i timmen med hans dåliga mage men för att det inte ska bli något missförstånd så vill jag förtydliga att han mår bra nu igen.
Jag sover otroligt lätt, lätt och vaknar flera gånger per natt.
Det brukar inte göra någonting när jag vaknar på nätterna för jag somnar oftast om fort igen. Men inte den senaste veckan och dagarna. Jag vaknar och både snurrar då i vaket tillstånd och i drömmarna. Mycket snurr kring det nya jobbet, förändringar där och alla nya system, arbetsuppgifter och sådant som hör till när man är ny på ett jobb och i en ny tjänst. För även om inte kollegor och chefer ser mig som ny längre, vilket kan tas som en komplimang ✌, så är jag faktiskt ny.
Så idag kom den krypandes, ångesten, tillsammans med lite feber. Läkaren kallade den för ”psykisk feber” ☝
Kroppen skapar den när den på riktigt säger åt mig att vila. För mig är det svårt att skilja på den psykiska febern och ”riktig” feber. Kroppen beter sig likadant nämligen.
Idag kom de krypandes tillsammans med en lätt spänningshuvudvärk (som suttit i lite, lite sedan den släpptes lös på massagen i måndags) och så den där tröttheten. Och lite lätt ont i halsen. Vilken härlig blandning va?
Jag sa till min chef att det var feber. Ångesten kom inte fram på riktigt förrän jag kom hem. Eller, det var då jag lät den komma fram. Jag känner mig trygg hemma 🙏
Och jag har lärt mig att tämja den jobbiga känslan men bara för ett litet slag. Håller jag emot för länge så exploderar det i form av panikångest 💥
Har för första gången en chef som förstår sig på delar av detta, vilket är en helt ny upplevelse för mig. Hon frågar lixom hur jag mår! 🌸
Jag vet ibland knappt själv hur jag mår.
Jag mår väldigt bra överlag, nu för tiden. Ibland dippar jag, som nu och det är okej.
Jag är okej! ❤

@linapetersen.se på instagram.

Att behålla rutiner 

God morgon onsdag 🌞

Vi har en riktigt bra, ny tradition, i vår lilla familj; dricka morgonkaffet tillsammans, halvsittandes i sängen. Jag valde att inte gå på min sjukskrivning där i början av april utan blev ju arbetsbefriad ifrån jobbet, vilket gjorde otroligt mycket för mig och situationen. 

Det visade sig nämligen väldigt tydligt att när jag kunde säga hejdå till jobbet så sa också kroppen hejdå till ångesten och oron. Jag mådde inte bättre som över en natt direkt men just ångesten släppte ganska på direkten och jag fick då svart på vitt att det var just den situationen som fick mig att må dåligt! Sedan har kroppen och framför allt energin behövt en återhämtningsperiod, så jag har låtit den 🙏

Glad att jag valde att inte hoppa på en sjukskrivning den här gången. Jag kände att det inte riktigt var lösningen då en sjukskrivning pga psykisk ohälsa kan kännas ganska så tungt att få och ge lite mixade feelings att förhålla sig till, iallafall för mig och just den här gången. Det kan säkert många gånger vara en lättnad att få bli sjukskriven eller en nödvändighet, som det var för mig sist. Jag är också tacksam över erfarenheten jag bär med mig från när jag blev sjukskriven då 2014 och otroligt nöjd över att jag hållt kvar i rutinerna, som nu tex, morgonkaffe vid 6:30 varje dag med min sambo trots att jag är ”ledig” 🙂

Hunden står också för det flesta fasta rutinerna i vardagen, vilket har underlättat jättemycket för mig. Väldigt mycket enklare att komma upp ur sängen och ut på dagliga promenader!! Så väldigt stor skillnad på att må dåligt utan och med hund. Att hundar och/eller djur hjälper till vid psykisk ohälsa eller sjukdom öht det tvivlar jag inte en sekund på! Jag är ett levande bevis på att Billy har positiv effekt på mitt och sambons mående ❤

Dagar som dessa

Idag var första dagen, detta året, som jag fick en riktig sån där längtan till våren. Den brukar komma såhär någonstans kring februari och idag var den där. Jag kom fram till att det för de mesta berodde på vädret. Strålande sol, ljust och härligt. Sedan har vi ju ett städat och fixat hem då fotografen och mäklaren var här i veckan för att fota inför försäljning av våran lägenhet. Det står lixom tulpaner på bordet och i alla rum är det rensat och sådär ”mäklar-fixat”, ni vet. Vi gjorde nämligen så att när vi ändå hade fått order om att montera ner och plocka ihop vår loftsäng, som vi själva byggt av bänkstommar från Ikea för att få rejält med förvaring, så passade vi på att packa ner saker som vi kan klara oss utan fram till att vi flyttar in i huset. Så vi rensade i alla rum (inte så många med tanke på att vi bor i en etta med kök, HAHA) och har fått plocka bort ordentligt. Så det är lite annorlunda här hemma nu. Men jag tycker om de! Inte så mycket saker framme lixom. Det är något som kommer att bli alldeles fantastiskt i vårt hus, all plats. Allt utrymme och att var sak kan få sin plats. Vi flyttar alltså ifrån 37 kvm till 204 kvm. En lite lagom uppdatering av utrymme, inte sant? 😉 Sambon sa häromveckan att det får plats 5,5 av våran lägenhet i det nya huset, haha, sjukt när man tänker på det.

Påtal om huset och flytten. Fasiken vad vi längtar nu! Vi kände lite idag, både jag och sambon, att vi är lixom färdiga här nu. Färdiga med lägenheten, färdiga med stadssorlet som inte går att komma ifrån när man bor såhär centralt. Färdiga med att hänga i ett och samma rum. Trots att vi trivts eller fortfarande trivs, superbra i denna lägenheten. Det kan tyckas konstigt att vi bor i en etta på 37 kvm och dessutom med en hund numera men det har funkat förvånansvärt bra och ingen av oss har upplevt de som något sorts problem. Det är snarare lite mysigt att bo såhär och vi har ju fått höra av vår omgivning ”att är det några som ska klara av att bo på 37 kvm, ja, då är det ju ni två”. Vi tycker mer att det ska bli intressant att se hur fasiken det ska gå att umgås i ett stort hus. Vi är så vana att, trots att vi inte gör samma saker här hemma, så umgås vi med varandra ändå. Som nu i skrivande stund tex så sitter min sambo vid datorn och spelar med ett glas rött bredvid sig och jag, jag sitter i soffan och bloggar med laptopen i knät och med ett glas rött bredvid mig. Så på ett vis så umgås vi fast på varsitt håll och det har slagit oss att i huset kommer vi antagligen inte ens att vara på samma våning om någon av oss sitter och spelar och den andra gör annat. Haha, kan bli intressant. I början kanske vi är i ett och samma rum bara för att men helt ärligt, spacet och utrymmet ska bli fantastiskt skönt! Vi börjar bli lite ivriga och vill helst flytta nu!

Tillbaka till dagen, vårkänslorna och solen. Vi gjorde iordning varsin termosmugg med nybryggt kaffe, gjorde oss varsitt sittunderlägg med hjälp av tidningar och en platspåse och så tog vi med oss detta och Billy ut på en långpromenad i skogen. Vi drack kaffet i solen och ÅH vad jag tycker om såna här dagar. Jag laddar så otroligt mycket energi av stunder som dessa, av dagar som dessa. Trots att det egentligen fortfarande är vinter så fick jag lite vårfeelings och jag tänker att detta bara är startskottet för flera såna här dagar tillsammans med mina grabbar. Nu börjar Billy bli äldre och snart flyttar vi till huset med naturen och havet som granne.

Fler dagar som dessa åt folket!