Jag & ångesten

Idag kom ångesten på besök hos mig. Eller, den är här hos mig, fortfarande.
Vi ligger i soffan jag och ångesten. Den är där som en endaste stor klump i bröstet/mellangärdet ⚫
Jag har lärt mig att för mig funkar det oftast bäst att inte försöka mota bort ångesten. Att låta den vara där.
Jag kan ibland verkligen visualisera hur jag tar armkrok på den där jobbiga känslan och säger ”kom nu så går vi och chillar i soffan 😌”

Det var längesen den var på besök, ångesten. Minns inte när det var sist. Men en vecka tillbaka har varit lite strulig och oron har varit där till & från. För mig är oro ett slags förstadie till ångest, som en lillasyster till ångesten kan man säga. Jag har inte sovit ordentligt sedan nätterna då Billy blev sjuk i förra veckan 🐶 Vi var ju uppe en gång i timmen med hans dåliga mage men för att det inte ska bli något missförstånd så vill jag förtydliga att han mår bra nu igen.
Jag sover otroligt lätt, lätt och vaknar flera gånger per natt.
Det brukar inte göra någonting när jag vaknar på nätterna för jag somnar oftast om fort igen. Men inte den senaste veckan och dagarna. Jag vaknar och både snurrar då i vaket tillstånd och i drömmarna. Mycket snurr kring det nya jobbet, förändringar där och alla nya system, arbetsuppgifter och sådant som hör till när man är ny på ett jobb och i en ny tjänst. För även om inte kollegor och chefer ser mig som ny längre, vilket kan tas som en komplimang ✌, så är jag faktiskt ny.
Så idag kom den krypandes, ångesten, tillsammans med lite feber. Läkaren kallade den för ”psykisk feber” ☝
Kroppen skapar den när den på riktigt säger åt mig att vila. För mig är det svårt att skilja på den psykiska febern och ”riktig” feber. Kroppen beter sig likadant nämligen.
Idag kom de krypandes tillsammans med en lätt spänningshuvudvärk (som suttit i lite, lite sedan den släpptes lös på massagen i måndags) och så den där tröttheten. Och lite lätt ont i halsen. Vilken härlig blandning va?
Jag sa till min chef att det var feber. Ångesten kom inte fram på riktigt förrän jag kom hem. Eller, det var då jag lät den komma fram. Jag känner mig trygg hemma 🙏
Och jag har lärt mig att tämja den jobbiga känslan men bara för ett litet slag. Håller jag emot för länge så exploderar det i form av panikångest 💥
Har för första gången en chef som förstår sig på delar av detta, vilket är en helt ny upplevelse för mig. Hon frågar lixom hur jag mår! 🌸
Jag vet ibland knappt själv hur jag mår.
Jag mår väldigt bra överlag, nu för tiden. Ibland dippar jag, som nu och det är okej.
Jag är okej! ❤

@linapetersen.se på instagram.

Att behålla rutiner 

God morgon onsdag 🌞

Vi har en riktigt bra, ny tradition, i vår lilla familj; dricka morgonkaffet tillsammans, halvsittandes i sängen. Jag valde att inte gå på min sjukskrivning där i början av april utan blev ju arbetsbefriad ifrån jobbet, vilket gjorde otroligt mycket för mig och situationen. 

Det visade sig nämligen väldigt tydligt att när jag kunde säga hejdå till jobbet så sa också kroppen hejdå till ångesten och oron. Jag mådde inte bättre som över en natt direkt men just ångesten släppte ganska på direkten och jag fick då svart på vitt att det var just den situationen som fick mig att må dåligt! Sedan har kroppen och framför allt energin behövt en återhämtningsperiod, så jag har låtit den 🙏

Glad att jag valde att inte hoppa på en sjukskrivning den här gången. Jag kände att det inte riktigt var lösningen då en sjukskrivning pga psykisk ohälsa kan kännas ganska så tungt att få och ge lite mixade feelings att förhålla sig till, iallafall för mig och just den här gången. Det kan säkert många gånger vara en lättnad att få bli sjukskriven eller en nödvändighet, som det var för mig sist. Jag är också tacksam över erfarenheten jag bär med mig från när jag blev sjukskriven då 2014 och otroligt nöjd över att jag hållt kvar i rutinerna, som nu tex, morgonkaffe vid 6:30 varje dag med min sambo trots att jag är ”ledig” 🙂

Hunden står också för det flesta fasta rutinerna i vardagen, vilket har underlättat jättemycket för mig. Väldigt mycket enklare att komma upp ur sängen och ut på dagliga promenader!! Så väldigt stor skillnad på att må dåligt utan och med hund. Att hundar och/eller djur hjälper till vid psykisk ohälsa eller sjukdom öht det tvivlar jag inte en sekund på! Jag är ett levande bevis på att Billy har positiv effekt på mitt och sambons mående ❤

Dagar som dessa

Idag var första dagen, detta året, som jag fick en riktig sån där längtan till våren. Den brukar komma såhär någonstans kring februari och idag var den där. Jag kom fram till att det för de mesta berodde på vädret. Strålande sol, ljust och härligt. Sedan har vi ju ett städat och fixat hem då fotografen och mäklaren var här i veckan för att fota inför försäljning av våran lägenhet. Det står lixom tulpaner på bordet och i alla rum är det rensat och sådär ”mäklar-fixat”, ni vet. Vi gjorde nämligen så att när vi ändå hade fått order om att montera ner och plocka ihop vår loftsäng, som vi själva byggt av bänkstommar från Ikea för att få rejält med förvaring, så passade vi på att packa ner saker som vi kan klara oss utan fram till att vi flyttar in i huset. Så vi rensade i alla rum (inte så många med tanke på att vi bor i en etta med kök, HAHA) och har fått plocka bort ordentligt. Så det är lite annorlunda här hemma nu. Men jag tycker om de! Inte så mycket saker framme lixom. Det är något som kommer att bli alldeles fantastiskt i vårt hus, all plats. Allt utrymme och att var sak kan få sin plats. Vi flyttar alltså ifrån 37 kvm till 204 kvm. En lite lagom uppdatering av utrymme, inte sant? 😉 Sambon sa häromveckan att det får plats 5,5 av våran lägenhet i det nya huset, haha, sjukt när man tänker på det.

Påtal om huset och flytten. Fasiken vad vi längtar nu! Vi kände lite idag, både jag och sambon, att vi är lixom färdiga här nu. Färdiga med lägenheten, färdiga med stadssorlet som inte går att komma ifrån när man bor såhär centralt. Färdiga med att hänga i ett och samma rum. Trots att vi trivts eller fortfarande trivs, superbra i denna lägenheten. Det kan tyckas konstigt att vi bor i en etta på 37 kvm och dessutom med en hund numera men det har funkat förvånansvärt bra och ingen av oss har upplevt de som något sorts problem. Det är snarare lite mysigt att bo såhär och vi har ju fått höra av vår omgivning ”att är det några som ska klara av att bo på 37 kvm, ja, då är det ju ni två”. Vi tycker mer att det ska bli intressant att se hur fasiken det ska gå att umgås i ett stort hus. Vi är så vana att, trots att vi inte gör samma saker här hemma, så umgås vi med varandra ändå. Som nu i skrivande stund tex så sitter min sambo vid datorn och spelar med ett glas rött bredvid sig och jag, jag sitter i soffan och bloggar med laptopen i knät och med ett glas rött bredvid mig. Så på ett vis så umgås vi fast på varsitt håll och det har slagit oss att i huset kommer vi antagligen inte ens att vara på samma våning om någon av oss sitter och spelar och den andra gör annat. Haha, kan bli intressant. I början kanske vi är i ett och samma rum bara för att men helt ärligt, spacet och utrymmet ska bli fantastiskt skönt! Vi börjar bli lite ivriga och vill helst flytta nu!

Tillbaka till dagen, vårkänslorna och solen. Vi gjorde iordning varsin termosmugg med nybryggt kaffe, gjorde oss varsitt sittunderlägg med hjälp av tidningar och en platspåse och så tog vi med oss detta och Billy ut på en långpromenad i skogen. Vi drack kaffet i solen och ÅH vad jag tycker om såna här dagar. Jag laddar så otroligt mycket energi av stunder som dessa, av dagar som dessa. Trots att det egentligen fortfarande är vinter så fick jag lite vårfeelings och jag tänker att detta bara är startskottet för flera såna här dagar tillsammans med mina grabbar. Nu börjar Billy bli äldre och snart flyttar vi till huset med naturen och havet som granne.

Fler dagar som dessa åt folket!