Jag & ångesten

Idag kom ångesten på besök hos mig. Eller, den är här hos mig, fortfarande.
Vi ligger i soffan jag och ångesten. Den är där som en endaste stor klump i bröstet/mellangärdet ⚫
Jag har lärt mig att för mig funkar det oftast bäst att inte försöka mota bort ångesten. Att låta den vara där.
Jag kan ibland verkligen visualisera hur jag tar armkrok på den där jobbiga känslan och säger ”kom nu så går vi och chillar i soffan 😌”

Det var längesen den var på besök, ångesten. Minns inte när det var sist. Men en vecka tillbaka har varit lite strulig och oron har varit där till & från. För mig är oro ett slags förstadie till ångest, som en lillasyster till ångesten kan man säga. Jag har inte sovit ordentligt sedan nätterna då Billy blev sjuk i förra veckan 🐶 Vi var ju uppe en gång i timmen med hans dåliga mage men för att det inte ska bli något missförstånd så vill jag förtydliga att han mår bra nu igen.
Jag sover otroligt lätt, lätt och vaknar flera gånger per natt.
Det brukar inte göra någonting när jag vaknar på nätterna för jag somnar oftast om fort igen. Men inte den senaste veckan och dagarna. Jag vaknar och både snurrar då i vaket tillstånd och i drömmarna. Mycket snurr kring det nya jobbet, förändringar där och alla nya system, arbetsuppgifter och sådant som hör till när man är ny på ett jobb och i en ny tjänst. För även om inte kollegor och chefer ser mig som ny längre, vilket kan tas som en komplimang ✌, så är jag faktiskt ny.
Så idag kom den krypandes, ångesten, tillsammans med lite feber. Läkaren kallade den för ”psykisk feber” ☝
Kroppen skapar den när den på riktigt säger åt mig att vila. För mig är det svårt att skilja på den psykiska febern och ”riktig” feber. Kroppen beter sig likadant nämligen.
Idag kom de krypandes tillsammans med en lätt spänningshuvudvärk (som suttit i lite, lite sedan den släpptes lös på massagen i måndags) och så den där tröttheten. Och lite lätt ont i halsen. Vilken härlig blandning va?
Jag sa till min chef att det var feber. Ångesten kom inte fram på riktigt förrän jag kom hem. Eller, det var då jag lät den komma fram. Jag känner mig trygg hemma 🙏
Och jag har lärt mig att tämja den jobbiga känslan men bara för ett litet slag. Håller jag emot för länge så exploderar det i form av panikångest 💥
Har för första gången en chef som förstår sig på delar av detta, vilket är en helt ny upplevelse för mig. Hon frågar lixom hur jag mår! 🌸
Jag vet ibland knappt själv hur jag mår.
Jag mår väldigt bra överlag, nu för tiden. Ibland dippar jag, som nu och det är okej.
Jag är okej! ❤

@linapetersen.se på instagram.

Personligt brev i bloggform & jobbfunderingar

Jag funderar på livet eller mest på jobb. På min kreativitet, på vad jag är bra på och vad jag tycker och har tyckt varit roligt att arbeta med.
Jag är både utbildad frisör och lönespecialist + ekonomiadministratör. Där emellan har jag arbetat som receptionist (väldigt roligt tyckte jag) och som servicevärdinna på en bilverkstad (inte rädd för att få skit under naglarna med andra ord). Jag har också jobbat med att intervjua kunder över telefon och tyckte att intervjutekniken kunde förbättras, vilket jag också lyckades få igenom. Det gjorde mig till månadens konsult!
Har arbetat som förskolevikarie i några år, vilket också var något av det roligaste jag gjort. Sjukt kul att jobba med barn trots att det var utmanande och tufft många gånger.
Jag har haft tjänster som ”ren” lönespecialiast och som ekonomiassistent med löneansvar.
Jag har också haft en väldigt blandad tjänst i över 2 år där jag arbetade som ensam lönespecialiast, ekonomiassistent men också med HR och personalfrågor vilket jag tycker är både viktigt och intressant. På den arbetsplatsen axlade jag rollen som både arbetsplats- och arbetsmiljöombud för facket.
Och så var det de här med bloggen, som de senaste åren börjat gå lite hand i hand med mitt intresse och kunskap för HR, personal och arbetsmiljö. Välmående och fokus på den psykiska hälsan. Min egna resa har gett mig erfarenhet och gör att jag skriver mycket om personlig utveckling och psykisk ohälsa/hälsa. Älskar personlig utveckling!
Har du spanat in detta på bloggen? Du hittar mina olika kategorier i menyn här ovan.
Påtal om bloggen och att spana in så finns det recept och tips kring lchf, paleo & lågkolhydratskost sedan 2011(!!) Jag har bjudit lchf:are, icke lchf:are, hälsomedvetna och mindre hälsointresserade personer på mina recept, utvärderat och ändrat om. Så det finns sjukt många beprövade recept här på bloggen! Jag vågar säga att jag kan det där.
Den responsen jag får för mina långa och ärliga blogginlägg är helt fantastisk!! Inte bara för det jag skriver om utan sättet jag skriver på. Jättekul! Och jag tycker det är helt crazy-coolt att jag, med mina skrivna ord och min story, faktiskt hjälper personer! SÅ häftigt! Jag brinner för det där.
Men bloggandet och/eller instagram, tillsammans med mina handgjorda smycken som jag också tycker är fantastiskt roligt, är inte tillräckligt för mig att leva på.
Jag har reklam på bloggen och varje gång du ska handla på Bodystore & Sportamore tex och går till deras sidor via min blogg, ja då tjänar jag en liten slant.
Men jag har  lite svårt för att tjata om det där och jag vet hur det är, man glömmer av. Man tänker inte på att ”just det, jag ska gå via Linas blogg nu när jag ska beställa på Bodystore”.
Och så är det de här med att dela inlägg;
Jag tänker att om du gillar det jag gör och tycker om det jag skriver, så delar du det! Det tar ju dig bara 3 sek och är ju inte så svårt. Så, återigen, jag vill lixom inte tjata om det där. Men faktum är att du hjälper min blogg och linapetersen.se jättemycket när du delar. För att inte tala om hur glad du gör mig! Jag gillar ju detta som jag håller på och jag lägger ner väldigt mycket tid på det. 
Jag får fundera vidare på det här med jobb och vart jag kommer att hamna härnäst. Jag har upplevt, de två senaste åren, att när jag arbetar heltid i stora företag/organisationer där man inte har någon aning om vem man arbetar för, så kväver det min inspiration och kreativitet. Det finns lixom inte utrymme för det. Kanske är jag för mycket nittiotalist? 😉
Klurigt det där, livet.
Detta blev ju nästan som ett personligt brev fast i bloggform men bara nästan. Kul iallafall och som alltid, skönt att skriva av sig.
Puss på dig som orkade läsa och ta hand om dig!

Att behålla rutiner 

God morgon onsdag 🌞

Vi har en riktigt bra, ny tradition, i vår lilla familj; dricka morgonkaffet tillsammans, halvsittandes i sängen. Jag valde att inte gå på min sjukskrivning där i början av april utan blev ju arbetsbefriad ifrån jobbet, vilket gjorde otroligt mycket för mig och situationen. 

Det visade sig nämligen väldigt tydligt att när jag kunde säga hejdå till jobbet så sa också kroppen hejdå till ångesten och oron. Jag mådde inte bättre som över en natt direkt men just ångesten släppte ganska på direkten och jag fick då svart på vitt att det var just den situationen som fick mig att må dåligt! Sedan har kroppen och framför allt energin behövt en återhämtningsperiod, så jag har låtit den 🙏

Glad att jag valde att inte hoppa på en sjukskrivning den här gången. Jag kände att det inte riktigt var lösningen då en sjukskrivning pga psykisk ohälsa kan kännas ganska så tungt att få och ge lite mixade feelings att förhålla sig till, iallafall för mig och just den här gången. Det kan säkert många gånger vara en lättnad att få bli sjukskriven eller en nödvändighet, som det var för mig sist. Jag är också tacksam över erfarenheten jag bär med mig från när jag blev sjukskriven då 2014 och otroligt nöjd över att jag hållt kvar i rutinerna, som nu tex, morgonkaffe vid 6:30 varje dag med min sambo trots att jag är ”ledig” 🙂

Hunden står också för det flesta fasta rutinerna i vardagen, vilket har underlättat jättemycket för mig. Väldigt mycket enklare att komma upp ur sängen och ut på dagliga promenader!! Så väldigt stor skillnad på att må dåligt utan och med hund. Att hundar och/eller djur hjälper till vid psykisk ohälsa eller sjukdom öht det tvivlar jag inte en sekund på! Jag är ett levande bevis på att Billy har positiv effekt på mitt och sambons mående ❤

Dagens to-do list

​Startar måndagen och veckan med den här to-do listan (se bilden här nedan). Jag är en expert på att leva i framtiden, är inte så mycket bakåt i tiden och gräver men jag tänker gärna framåt och planerar nya saker som ska hända. Ta det här med våran valp tex jag har redan skippat valptiden i mina tankar och tänker på allt vi kan göra sen. 

Yogan och meditationen har verkligen lärt mig att bli bättre på att leva i nuet 💫Men det är någonting som jag måste anstränga mig lite för att kunna göra. Att leva i nuet kommer inte för sig självt för mig ☺

Så en påminnelse som den här är grymt bra för mig och jag tänker jobba efter den idag. Mentalträning behöver också underhållas lixom den fysiska konditionen. Så det är bara till att öva öva öva!

Fin måndag på er! 😙 @linapetersen.se på instagram.

World Mental Health Day

​Idag är det ”World Mental Health Day” alltså Världsdagen för psykisk ohälsa!

Fantastiskt, inte bara att denna dagen lyfts, utan också att de pratas om det, att de skrivs om det och att psykisk ohälsa lyfts överhuvudtaget! ♥

Jag tampas själv med min psykiska ohälsa och tacklar panikångest attacker ibland, mycket oro och annat som kroppen och psyket sätter mig på prov för. Men oj vad jag lär mig på vägen.

Jag har valt att skriva och dela med mig om min psykiska ohälsa, här på bloggen och hur min resa inte bara HAR varit utan ÄR, sen sjukskrivningen, då jag var 23 år gammal. 

Du kan läsa mer om min resa i kategorin här på bloggen ”Psykisk ohälsa (min story & personliga tankar)” som ligger under fliken ”100% Lina – Personlig utveckling” 

Jag har fått sååå många olika typer av bemötande och reaktioner ifrån omgivningen när jag har berättat om min resa och min psykiska ohälsa. Både ifrån nära och kära och också ifrån personer som känner mig mindre bra. Trots att många, så många, saknar förmågan att förstå så är det desto fler som vill lära sig. Som behöver lära sig. Därför är en sån här dag så viktig! 

Jag har fått otroligt bra respons på det jag skriver här på bloggen och det känns alldeles fantastiskt! Och jag känner att om jag har hjälpt en endaste liten kotte att få lite mer förståelse kring psykisk ohälsa, ja då är jag bannemig nöjd!! 💜


 

Yoga, hjärnspöken & utanför min comfort zone

Alltså, ibland måste man ju våga och jag har tänkt att våga två på olika sätt i detta inlägg, tillsammans med er. Jag har tänkt att dela med mig av bilder som jag egentligen inte tänkt att dela med någon men så tänker jag, varför ska en alltid vara så personlig precis hela tiden? Jag delar ju redan med mig en hel del av mig själv och har de senaste månaderna också blivit ännu mer personlig med er läsare, på ett helt nytt plan. Jag har börjat dela mina egna erfarenhet kring psykisk ohälsa och jag skriver av mig om min resa, mina tankar och funderingar mer än någonsin innan. Jag får otroligt fin respons och det får mig att våga! Att dela ännu mer och att kanske hjälpa fler? För visst fasiken finns det fler tjejer och killar i samma eller liknande sits som jag och hur ska man känna stöd och våga utvecklas om man inte delar med sig? Men det är ju bara lite så som jag tänker. Alla behöver inte tänka så. Alla behöver absolut inte dela med sig och alla behöver inte alls dela med sig för några tusen läsare, så som jag gör. Men faktum är att det har blivit en del i min egna process och bearbetning, att skriva såhär som jag gör. Att veta att ni är ändå en hel del som läser det jag skriver och det hjälper mig att förankra saker och ting på det här sättet, har jag märkt. Att våga dela med mig blir en del av min egna personliga utveckling. På så vis får jag en chans att reflektera, samtidigt som jag skriver om det och jag utvecklas på det sättet att jag faktiskt blottar mig för er, för dig som läser och vissa inlägg är riktigt pirriga att publicera. För jag vet inte hur eller vad responsen kommer att bli. Pirrigt och utvecklande som tusan.

Minns ni att jag pratat om att ta ett steg utanför sin comfort zone? Alltså att våga göra något läskigt. Något som man inte är helt bekväm med. När någonting skrämmer dig lite granna, då vet du att det också kommer att utveckla dig. Så har jag börjat tänka och därför vill jag dela med mig av det här. För det är lite läskigt. Men genom att dela denna idé med er så har jag inte bara bestämt det med mig själv utan även med er. Så då måste jag fullfölja det! Är du med? 😉

Jag har sedan ett tag tillbaka, ganska länge tillbaka till och med, yogat hemma. Enbart för mig själv, med mig själv. Jag har aldrig varit på någon yogaklass eller yogalektion utan är helt självlärd. Jag har som så många andra fastnat för yoga och ser enbart fördelar med att utöva yoga. Yoga har för mig blivit ett verktyg till att må bättre. Ett verktyg för all min oro, för min ångest, för allt grubbleri och funderande. Ett verktyg mot min psykiska ohälsa. Men också ett verktyg till att lära känna mig själv och till att, nu kommer en bit av det läskiga, få en annan sorts tro. Jag har blivit såpass intresserad av yogan, själen och personlig utveckling att jag nyss beställt hem två böcker om den indiska läran, ayurveda. Ayurveda betyder ayus, ”liv”, veda, ”kunskap”. Alltså livskunskap och är en flera tusen år gammal form av indisk läkekonst. Men det var inte den jag ville skriva om egentligen, jag tycker bara att det verkar intressant och för att inte förvirra er totalt så skulle jag nog vilja kalla mig för troende, definitivt, men inte prompt på jesus. Det jag intresserar mig i kring ayurvedan är främst att vi är olika och hur den läran ser på energier eller sinnesstämningar. Sjukt kul tycker jag! Och där släppte vi den biten 🙂

Tillbaka till yogan. Jag vill ta min yoga till nästa nivå. Jag har mest bara lallat runt här hemma och utövat yoga helt på egen hand. Jag skulle vilja ta steget och börja gå på en yogastudio med riktiga yogalärare. Här kan man ju lätt tänka att ”ja men Lina, det är la bara till att börja?” och jo, visst är det de, egentligen är det de. Men så sätter mina gamla hjärnspöken igång och dom tänker ungefär såhär: ”Alla på yogastudion kommer vara yogaproffs, hela bunten. Jag kan ju inte yoga, egentligen. Det kommer vara yogagirls hela högen och så jag”. Ja, när jag skriver det såhär så vet jag också att det där inte är sant och jag är så förbannat glad att jag jobbat med min självkänsla så att jag förstår att mina hjärnspöken inte längre ska hindra mig från att göra något som jag vill. Så jag har hittat en yogastudio som inte ligger så långt härifrån, som verkar ha ett riktigt bra utbud och där man absolut får bara nybörjare, som jag. Så vet ni vad? Jag tänkte köpa ett medlemskap där. Jag testar vetja! Jag har i flera år haft otroligt svårt att hitta ”min träningsform” och har länge velat ha något som lixom är ”bestämd träning” en eller två gånger i veckan. Från det att jag gick in i väggen våren 2014 och fick träningsförbud och enbart blev beordrad promenader så har jag aldrig riktigt kommit igång på riktigt igen och det stör mig! Jag har gymmat, gått på pass och tränat hemma slentrianmässigt men aldrig fått in någon bra rutin igen. Nu började jag ju cykla till jobbet och det är helt fantastiskt bra! Så nu tar jag yogan , som jag förövrigt har hållt i ett bra tag nu men i min konstiga hjärna räknas inte riktigt yoga som en träning vilket enligt mig själv är helt fel.. Jag och hjärnspökena tampas där med, haha. Jösses, det låter så löjligt när jag skriver vissa saker ibland!.. Så, jag tar alltså yogan hemma till att börja yoga på studio. Kul va? Häng med på min yogaresa, kanske vill du våga du också? Här är några bilder från i våras när jag yogade hemma. Trodde aldrig att jag skulle visa dessa men vad gör dom för nytta i telefonen egentligen? Ingen!

20160324_105015 20160324_104801

Lite skryt & ett stort tack!

Åh, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva min glädje, hur jag ska kunna få ut min glädje i ord. Men jag vill verkligen dela det här med er. Så jag ska göra mitt bästa, här kommer lite skryt!

Jag har lite försiktigt nämnt att bloggen och skrivandet går bra. Jag bytte till egen domän för ett litet tag sedan, ni vet när bloggen började heta www.linapetersen.se, fick ett eget namn och jag nämnde då att jag bloggade för några hundra unika personer i veckan, runt omkring 1500 unika besökare i månaden. Så när vi ändå är inne på siffror, och här kommer skrytet, så måste jag bara dela med mig av de senaste månadernas siffror som också är anledningen till att jag skriver detta inlägg. Jag har räknat lite och tagit fram ett snitt på de senaste månadernas siffror. Både unika besökare och antalet visningar som bloggen får. Det här känns ju helt galet men jag snittar i dagsläget 2684 unika besökare per månad och bloggen får i snitt 4337 stycken visningar i månaden. Det har varit månader där siffrorna för unika besökare är 3121 stycken och där bloggen på en månad har fått 6455 stycken visningar (!!), crazy är ordet! 😀 Galet kul förstås och jag kan knappt tro det själv. Det visar ju sig att när en person kommit in på min blogg så stannar den där och klickar runt en hel del. Recepten är de inlägg som drar mest men även mina långa och personliga inlägg får respons. Fantastiskt roligt!!

Nu till den tekniska biten. Jag är inte så haj på hur det hela har gått till men jag ska försöka att förklara för er vad vi gjort med min blogg och hemsidan, på den nivån så att ni också förstår, det vill säga på en Lina-nivå.

Vi har i dagarna och jag säger vi för att jag har fått otroligt mycket hjälp av mina två fantastiska pärlor till kompanjoner, Mikael och Felix, även om det är jag som gjort den stora biten med utseende, hur hemsidan ska se ut osv osv (skryt igen, jag vet men jag är sjukt stolt över mig själv, haha), flyttat hela min blogg ifrån wordpress.com-portalen där jag tidigare bloggade till att hosta bloggen/hemsidan själv. Hemsidan heter fortfarande www.linapetersen.se och för dig som läsare är det egentligen ingen större skillnad. Förutom att hemsidan ser lite annorlunda ut eftersom jag har gett den ett nytt utseende. Men för mig, som äger och driver bloggen är det ganska så jättestor skillnad. På wordpress.com var jag begränsad, både när det gällde utseende och teman på bloggen men också när det gällde reklam. Jag styrde inte reklamen på min blogg själv. Nu kan jag styra allt! Jag kan i princip göra vad jag vill med min hemsida och den kan se ut exakt så som jag vill att den ska se ut. Fatta den känslan?!

Ja, det har varit en massa tekniska grejer som skulle falla på plats när vi flyttade hela bloggen, alltså allt pick och pack ifrån ett ställe på internet till ett annat. Jag skulle ju lägga det på en Lina-nivå 😉 Och det finns fortfarande mycket kvar att pilla med och att göra. Men nu är den på plats och jag är ganska nöjd med hur hemsidan ser ut. Det har kostat lite pengar men tack vare mina fantastiska läsare så har detta blivit möjligt och jag kunde inte vara gladare!

Jag behöver dock din hjälp! Jag önskar att du som läsare är lite uppmärksam när du är inne på hemsidan. Inte så att det ska kräva all din koncentration, du ska vara här inne hos mig för lite skön läsning och inspiration men jag vill att du hojtar om du ser någonting som är fel eller när någonting inte funkar som det ska. För som jag sa, nu är det jag som sköter det här! Tack! 🙂

Jag ser så jäkla mycket fram emot en blogghöst och jag har tusen idéer på gång. Ni hänger väl med? Men först blir det bubbel-lunch med tjejerna! Bara det är ju värt att skåla för! Vi ska också bland annat skåla för dig, du som är läsare här hos mig, vi ska skåla för att detta har gått i hamn och vi ska skåla för den kommande hösten! Jag skrev medveten ”bland annat skåla för” för det finns förbannat mycket att skåla för.

Trevlig fredag och framför allt trevlig läsning på linapetersen.se!

20160721_3081

 

 

 

Reflektera mera! – Träningstips

Jag har fått ett häfte av min chef, på jobbet.

10 tips, är en serie häften i fickformat som vill inspirera dig och få dig att reflektera. Just det häftet jag har fått heter 10 tips – Coacha dig själv. Jag tycker ju att sånt här är både kul, intressant och att det ligger i tiden.
Jag själv tror starkt på personlig utveckling och just det här med att reflektera.
Reflektion, att ta ett steg tillbaka och reflektera över en viss situation, sin tillvaro eller tex sitt egna beteende tror jag är en av nycklarna till just personlig utveckling. Jag tror att reflektion och medvetenhet är förbannat viktigt för individen och jag hade önskat att fler personer tog sig tid till att göra detta. Både privat och i sin yrkesroll.
Jag tror att man själv som person men även att människor i ens närhet och relationer man har med andra människor kan dra nytta av mer reflektion och mer medvetenhet. Reflektera mera, helt enkelt!
I mitt häfte, coacha dig själv, som är skrivet utav Kenth Åkerman finns alltså 10 tips på att coacha sig själv. Jag har inte läst alla tipsen än utan tar ett tips lite då och då. Ibland med flera dagars mellanrum. Jag inbillar mig att det får lov att sjunka in och fastnar mycket bättre då och så ger jag mig tid till att reflektera 😉
Ett tips, nummer 2 i detta häftet, har fått mig att vilja skriva detta blogginlägget. Det tipset fick mig att fundera och känna att det här, det här vill jag dela vidare.
Det är en övning. Någonting att träna på 20 minuter om dagen, 5×4 minuter, varje dag!
Även om man inte får till övningen varje dag, eller ens gör den överhuvudtaget (det är ju förstås upp till var och en!) så tror jag att det räcker långt bara genom att ha läst vad övningen går ut på.
För precis så gjorde jag. Jag läste vad övningen gick ut på. Sen gjorde jag den inte på stört och har heller inte anammat övningen helt än, två veckor efter att jag läst om den, men den fick mig att tänka till. Och får den här övningen dig att bara tänka till, så har du tagit ett kliv i rätt riktning, anser jag.
Såhär går träningen till och såhär skriver Kenth Åkerman i häftet:
Vilken skillnad skulle det göra om du blev mer medveten om dina signaler under 20 minuter varje dag?
De första 4 minuterna på morgonen när du vaknar och möter din familj; vilka signaler sänder du då? De första 4 minuterna när du kommer till jobbet; som kan påverka hela din och kollegornas dag? De sista 4 minuterna när du lämnar jobbet; vad lämnar du efter dig? Och när du kommer hem igen; vilka signaler sänder du de första 4 minuterna innanför dörren eller kanske redan på parkeringen eller i trappuppgången? Samt avslutningsvis; vilka signaler skickar du på kvällen innan det är dags att sova, alltså dagens sista 4 minuter innan du går och lägger dig?
Bli medveten! Ändra dina egna signaler och se vad som händer.

”Omgivningen reagerar på dina handlingar
– inte dina känslor eller tankar!”

Bläcket på armen symboliserar:

Det var dags igen, nytt bläck på armen. Stjärnan som jag har på handleden är den första tatueringen jag gjorde, när jag var 18 år. Den har en helt egen historia och mening bakom sig. För många är det bara en stjärna men för mig är den mer än så. Det finns en anledning till varför jag valde just symbolen av en stjärna men det är en annan historia. Det är inte den som ska få vara i centrum i detta inlägget. 

Igår var det som sagt, dags igen, för min sjätte tatuering. Stjärnan har fått en kompis 😀 En trollslända. 

Varför just en trollslända? Den står för förändring. Att man ska omfamna förändring och se det som något positivt och befriande 🙏

Den symboliserar också vårt undermedvetna ”thoughts we have in relaxed and meditative states”. Trollsländan har känsliga vingar vilket ska göra oss uppmärksamma på vilket håll vinden blåser ifrån och på så vis hjälpa oss att undvika ”stormy weather”, under livets gång. Trollsländan lever ett väldigt kort liv så den symboliserar också att man ska ta tillvara på livet medan man lever det, inte ta det för givet.

Någonting jag fastande extra mycket är ”the dragonfly is the pivot between earthly world and spritiual world. 

She is the balance keeper between the earthly being and the higher self ❤️ 

Det är vad min trollslända symboliserar för mig 💫 

"Hej, det var längesen!"

Det känns som att jag ska sätta mig ner och ha ett härligt snack, lite catch up, med en kompis som jag inte har träffat på länge. Och lite så är det kanske, att bloggen är en kär gammal vän. En vän som jag inte har sett på ett tag utan bara uppdaterat lite snabbt, med vad jag ätit för middag, veckans frukostar, att jag färgat håret och lite sånt. Men mer än så har det inte blivit mellan mig och min vän, för jag har inte haft tid. Livet kom lixom emellan.

Livet kom emellan så som i att jag har sålt min lägenhet, där jag först bott med min sambo i 4 ½ år och som jag sedan har bott själv i i ca ett halvår. Jag har alltså för första gången i mitt liv bott ensam med allt vad det har inneburit. Om det varit läskigt? Ja, till en början. Om det varit skönt? Både och, mycket till och från, fram och tillbaka. Om jag vuxit och utvecklats av den här resan? JA!
Så, lägenheten är såld, rensad, nerpackad, utflyttad, flyttstädad, förrådet är tömt och det har körts vändor både till tippen och till Emmaus för att skänka grejer. Och till mitt nya hem förstås. Där kom flyttkaoset in och vi påbörjade vårt projekt, Compact living och har ”swoshat” ihop två hem på våra numera 38 kvm.
Om det varit mycket? Ja. Om jag fått ett mental breakdown eller två? Ja.. Om vi har funderat på vadfan vi håller på med? Ja. Om vi har kommit i ordning nu? Ja, sakta men säkert. Om vi fixade det? Såklart vi gjorde!
Börjar bli riktigt fint här hemma nu och saker och ting har fått sin plats. Nu kommer det finnas en chans till att landa och det ser jag fram emot.

Under den här tiden, från att jag sålt lägenheten till att flytta till ny adress så har jag sökt jobb och varit på intervjuer. Jag har fallit på målsnöret på två riktiga toppentjänster då dom valde att ändra och/eller flytta fram rekryteringsprocessen.
Jag har planerat en vecka i Italien med en del av familjen och tillslut fått den bokad. Vi har firat en 25-åring en hel helg lång. Jag har fått välkomna cancern in i familjen vare sig jag ville det eller inte. Jag har blivit uppringd tack vare mitt CV och personliga brev och tackat nej till tjänster då jag bestämt med mig själv att inte ta första bästa jobb den här gången utan tillåta mig själv att vara lite kräsen.
Jag har bokat Summerburst här i Göteborg tillsammans med min bästa kompis för att jag fick en känsla av ”Why not? Man lever bara en gång och jag kan inte bara ha gått på metalkonserter i mitt liv. Sjukt kul att dricka öl och skaka loss till skön musik”
Jag har lärt mig att när jag inte finner en anledning till att tacka nej, varför i hela friden (tänkte använt mig av ett fulare ord där men mamma tycker redan att jag svär för mycket, haha) ska jag tacka nej då? För att sitta hemma i min trygga bubbla? Nej, tänker inte hamna där igen. Jag har kommit längre med mig själv än så 🙂

Jag blev uppringd ytterligare en gång och den gången stämde det bättre. Det stämde på intervjun och jag valde att tacka ja när dom erbjöd mig jobbet så imorgon börjar jag mitt nya äventyr på SKF:s löneavdelning som lönespecialist/löneadministratör. Ska bli otroligt skönt att börja jobba igen och kul att ha en tjänst som är ”renodlad lön”.
Det är en visstidsanställning som det ser ut idag och först ville jag inte tacka ja till en tjänst som redan vid start hade ett slutdatum. Men jag fick feeling och kände ”why not? Det är inte helt fel att ha SKF på sitt CV. Jag blir dessutom en erfarenhet rikare”. Så jag kör!

Jag har också under den här tiden klivit utanför min comfort zone och tagit en fika med en tjej som jag ”träffat via instagram”. Den fikan, trots att jag var lite svårflirtad i början, har lett till luncher med långa samtal om allt mellan himmel och jord. Jag lärde känna en härlig person på, för mig, ett annorlunda sett och jag är himla glad att jag vågade det.
Jag har återigen fått erfara hur viktigt det är med personer som ger energi istället för att ta och att en bra relation får dig att växa och utvecklas, inte tvärtom.
Jag har hunnit med en hel del luncher med mina två fantastiska pinglor från förra jobbet. Vi gick från att vara kollegor till att bli nära vänner och jag är så tacksam över att vi fortsatt att ses trots att vi inte arbetar tillsammans längre.

Jag har också under den här tiden haft sista mötet hos mäklaren. Närmare bestämt idag. Jag har nu lämnat alla nycklar till gamla lägenheten och fått både kvittens och tusen papper på att allt med min försäljning där är klart! Jag kollade även bankkontot på vägen ut, jihooo! 😀

Så det här med att stänga ett kapitel för att öppna ett annat får verkligen en mening på riktigt nu. För idag den 9 Maj stänger jag kapitlet till den gamla lägenheten och imorgon den 10 Maj börjar jag mitt nya kapitel med mitt nya jobb och allt vad det innebär.

Blessings can be right around the corner but some people never leave the block.

Jag har också under den här tiden umgåtts med mina grymma kompisar, hängt lite med familjen och firat pappsen i efterskott, grillat, varit ute och käkat både med tjejerna och med familjen. Varit på en kick ass tjejhelg i Småland, druckit en massa god öl, haft uteserveringspremiär, solig sushilunch med min pingla Cia, tränat. Ätit alldeles för många chokladbollar, provat nytt vegetariskt och rawfood med Sara, varit på bio, fortsatt att yoga. Funderat och skissat på flera tatueringar (jo mamma det är så! 😉 ) fikat och druckit massa gott kaffe igen. Tampats med några panikångestattacker. Åkt longboard, druckit margaritas i solnedgången, blandat min egna första margarita (bara en sån sak hehe) njutit av havet, varit på massage, solat på balkongen, bränt mig på bröstkorgen, lyssnat på massa musik och färgat håret rosa.
Livet ni vet, sa jag det?

Life is like a piano; the white keys represent happiness and the black keys show sadness. But as you go through lifes journey, remember that the black keys also create music.

img_20160429_215238.jpg