"Hej, det var längesen!"

Det känns som att jag ska sätta mig ner och ha ett härligt snack, lite catch up, med en kompis som jag inte har träffat på länge. Och lite så är det kanske, att bloggen är en kär gammal vän. En vän som jag inte har sett på ett tag utan bara uppdaterat lite snabbt, med vad jag ätit för middag, veckans frukostar, att jag färgat håret och lite sånt. Men mer än så har det inte blivit mellan mig och min vän, för jag har inte haft tid. Livet kom lixom emellan.

Livet kom emellan så som i att jag har sålt min lägenhet, där jag först bott med min sambo i 4 ½ år och som jag sedan har bott själv i i ca ett halvår. Jag har alltså för första gången i mitt liv bott ensam med allt vad det har inneburit. Om det varit läskigt? Ja, till en början. Om det varit skönt? Både och, mycket till och från, fram och tillbaka. Om jag vuxit och utvecklats av den här resan? JA!
Så, lägenheten är såld, rensad, nerpackad, utflyttad, flyttstädad, förrådet är tömt och det har körts vändor både till tippen och till Emmaus för att skänka grejer. Och till mitt nya hem förstås. Där kom flyttkaoset in och vi påbörjade vårt projekt, Compact living och har ”swoshat” ihop två hem på våra numera 38 kvm.
Om det varit mycket? Ja. Om jag fått ett mental breakdown eller två? Ja.. Om vi har funderat på vadfan vi håller på med? Ja. Om vi har kommit i ordning nu? Ja, sakta men säkert. Om vi fixade det? Såklart vi gjorde!
Börjar bli riktigt fint här hemma nu och saker och ting har fått sin plats. Nu kommer det finnas en chans till att landa och det ser jag fram emot.

Under den här tiden, från att jag sålt lägenheten till att flytta till ny adress så har jag sökt jobb och varit på intervjuer. Jag har fallit på målsnöret på två riktiga toppentjänster då dom valde att ändra och/eller flytta fram rekryteringsprocessen.
Jag har planerat en vecka i Italien med en del av familjen och tillslut fått den bokad. Vi har firat en 25-åring en hel helg lång. Jag har fått välkomna cancern in i familjen vare sig jag ville det eller inte. Jag har blivit uppringd tack vare mitt CV och personliga brev och tackat nej till tjänster då jag bestämt med mig själv att inte ta första bästa jobb den här gången utan tillåta mig själv att vara lite kräsen.
Jag har bokat Summerburst här i Göteborg tillsammans med min bästa kompis för att jag fick en känsla av ”Why not? Man lever bara en gång och jag kan inte bara ha gått på metalkonserter i mitt liv. Sjukt kul att dricka öl och skaka loss till skön musik”
Jag har lärt mig att när jag inte finner en anledning till att tacka nej, varför i hela friden (tänkte använt mig av ett fulare ord där men mamma tycker redan att jag svär för mycket, haha) ska jag tacka nej då? För att sitta hemma i min trygga bubbla? Nej, tänker inte hamna där igen. Jag har kommit längre med mig själv än så 🙂

Jag blev uppringd ytterligare en gång och den gången stämde det bättre. Det stämde på intervjun och jag valde att tacka ja när dom erbjöd mig jobbet så imorgon börjar jag mitt nya äventyr på SKF:s löneavdelning som lönespecialist/löneadministratör. Ska bli otroligt skönt att börja jobba igen och kul att ha en tjänst som är ”renodlad lön”.
Det är en visstidsanställning som det ser ut idag och först ville jag inte tacka ja till en tjänst som redan vid start hade ett slutdatum. Men jag fick feeling och kände ”why not? Det är inte helt fel att ha SKF på sitt CV. Jag blir dessutom en erfarenhet rikare”. Så jag kör!

Jag har också under den här tiden klivit utanför min comfort zone och tagit en fika med en tjej som jag ”träffat via instagram”. Den fikan, trots att jag var lite svårflirtad i början, har lett till luncher med långa samtal om allt mellan himmel och jord. Jag lärde känna en härlig person på, för mig, ett annorlunda sett och jag är himla glad att jag vågade det.
Jag har återigen fått erfara hur viktigt det är med personer som ger energi istället för att ta och att en bra relation får dig att växa och utvecklas, inte tvärtom.
Jag har hunnit med en hel del luncher med mina två fantastiska pinglor från förra jobbet. Vi gick från att vara kollegor till att bli nära vänner och jag är så tacksam över att vi fortsatt att ses trots att vi inte arbetar tillsammans längre.

Jag har också under den här tiden haft sista mötet hos mäklaren. Närmare bestämt idag. Jag har nu lämnat alla nycklar till gamla lägenheten och fått både kvittens och tusen papper på att allt med min försäljning där är klart! Jag kollade även bankkontot på vägen ut, jihooo! 😀

Så det här med att stänga ett kapitel för att öppna ett annat får verkligen en mening på riktigt nu. För idag den 9 Maj stänger jag kapitlet till den gamla lägenheten och imorgon den 10 Maj börjar jag mitt nya kapitel med mitt nya jobb och allt vad det innebär.

Blessings can be right around the corner but some people never leave the block.

Jag har också under den här tiden umgåtts med mina grymma kompisar, hängt lite med familjen och firat pappsen i efterskott, grillat, varit ute och käkat både med tjejerna och med familjen. Varit på en kick ass tjejhelg i Småland, druckit en massa god öl, haft uteserveringspremiär, solig sushilunch med min pingla Cia, tränat. Ätit alldeles för många chokladbollar, provat nytt vegetariskt och rawfood med Sara, varit på bio, fortsatt att yoga. Funderat och skissat på flera tatueringar (jo mamma det är så! 😉 ) fikat och druckit massa gott kaffe igen. Tampats med några panikångestattacker. Åkt longboard, druckit margaritas i solnedgången, blandat min egna första margarita (bara en sån sak hehe) njutit av havet, varit på massage, solat på balkongen, bränt mig på bröstkorgen, lyssnat på massa musik och färgat håret rosa.
Livet ni vet, sa jag det?

Life is like a piano; the white keys represent happiness and the black keys show sadness. But as you go through lifes journey, remember that the black keys also create music.

img_20160429_215238.jpg