Jag & ångesten

Idag kom ångesten på besök hos mig. Eller, den är här hos mig, fortfarande.
Vi ligger i soffan jag och ångesten. Den är där som en endaste stor klump i bröstet/mellangärdet ⚫
Jag har lärt mig att för mig funkar det oftast bäst att inte försöka mota bort ångesten. Att låta den vara där.
Jag kan ibland verkligen visualisera hur jag tar armkrok på den där jobbiga känslan och säger ”kom nu så går vi och chillar i soffan 😌”

Det var längesen den var på besök, ångesten. Minns inte när det var sist. Men en vecka tillbaka har varit lite strulig och oron har varit där till & från. För mig är oro ett slags förstadie till ångest, som en lillasyster till ångesten kan man säga. Jag har inte sovit ordentligt sedan nätterna då Billy blev sjuk i förra veckan 🐶 Vi var ju uppe en gång i timmen med hans dåliga mage men för att det inte ska bli något missförstånd så vill jag förtydliga att han mår bra nu igen.
Jag sover otroligt lätt, lätt och vaknar flera gånger per natt.
Det brukar inte göra någonting när jag vaknar på nätterna för jag somnar oftast om fort igen. Men inte den senaste veckan och dagarna. Jag vaknar och både snurrar då i vaket tillstånd och i drömmarna. Mycket snurr kring det nya jobbet, förändringar där och alla nya system, arbetsuppgifter och sådant som hör till när man är ny på ett jobb och i en ny tjänst. För även om inte kollegor och chefer ser mig som ny längre, vilket kan tas som en komplimang ✌, så är jag faktiskt ny.
Så idag kom den krypandes, ångesten, tillsammans med lite feber. Läkaren kallade den för ”psykisk feber” ☝
Kroppen skapar den när den på riktigt säger åt mig att vila. För mig är det svårt att skilja på den psykiska febern och ”riktig” feber. Kroppen beter sig likadant nämligen.
Idag kom de krypandes tillsammans med en lätt spänningshuvudvärk (som suttit i lite, lite sedan den släpptes lös på massagen i måndags) och så den där tröttheten. Och lite lätt ont i halsen. Vilken härlig blandning va?
Jag sa till min chef att det var feber. Ångesten kom inte fram på riktigt förrän jag kom hem. Eller, det var då jag lät den komma fram. Jag känner mig trygg hemma 🙏
Och jag har lärt mig att tämja den jobbiga känslan men bara för ett litet slag. Håller jag emot för länge så exploderar det i form av panikångest 💥
Har för första gången en chef som förstår sig på delar av detta, vilket är en helt ny upplevelse för mig. Hon frågar lixom hur jag mår! 🌸
Jag vet ibland knappt själv hur jag mår.
Jag mår väldigt bra överlag, nu för tiden. Ibland dippar jag, som nu och det är okej.
Jag är okej! ❤

@linapetersen.se på instagram.

”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)”

Jag sitter och styr upp, eller rättare sagt, kategoriserar bland mina inlägg på bloggen. Jag går igenom inlägg ifrån 2012 fram till inlägg som skrivs idag. Varför gör jag detta? Dels för att jag tycker om ordning och reda i mitt jobb 😉 Men främst för att ni som läsare enklare ska kunna hitta på min blogg. Jag är ganska nischad med vad jag skriver om. Jag har mina konkreta ämnen som jag bloggar om och jag vill nog ändå säga att min blogg är ganska så strukturerad. Eller, mina ämnen, min nisch är ganska strukturerad. Men efter flera års bloggande så har jag delat många, många inlägg med er. Flera hundra recept. Vissa inlägg är korta, andra är långa och otroligt personliga och öppna. Jag börjar märka att personer trillar in på min blogg och instagram av olika anledningar och det är fantastiskt kul! Förr var det solklart att det var mina recept och matinlägg som drog läsare men sen något eller några år tillbaka har detta ändrat sig lite. I takt med att jag själv har styrt om mitt fokus på instagram så har jag automatiskt lagt om mitt fokus här på bloggen. Jag ville inte längre enbart lägga upp perfekta matbilder utan att dela med mig av allt det andra. Med det andra menar jag livet. Livet, universum och allting. Jag började lite smått att dela med mig mer utav mig själv. Mer utav Lina som person. Mer av mina egna, innersta tankar och framför allt så började jag dela med mig utav det jobbiga. Det svåra. Det som många inte vågar prata högt om. Min sjukskrivning. Stress, depression, ångest och oro. Jag började skriva om hur jag upplevde viktminskningen. Allt ifrån hetsen men också till att lära sig att kroppen är riktigt häftig och att alla är olika. Det gav så småningom en förståelse, en förståelse som ledde till att jag började hitta min väg. Hitta det som passar mig och min kropp. Den berömda balansen. 

I samma veva började jag även lyfta ämnet personlig utveckling. Något som jag tror starkt på! För jag själv har utvecklats otroligt mycket under dessa senaste åren och att gå in i väggen har varit otroligt nyttigt för mig. Det har även givit mig fruktansvärt mycket att våga skriva om det. Att skriva om mig. Att skriva för mig.

Jag började med mina nya inlägg nu när jag har tänkt att kategorisera bloggen ytterliggare och har arbetat mig bakåt i tiden. Det är otroligt roligt att läsa gamla inlägg och jag kan se vilka faser i livet jag befann mig i när jag skrev dom. Då, när dom skrevs, var jag mitt uppe i allting men nu när jag läser gamla inlägg har jag både fått perspektiv och lärt mig ett och annat på vägen. Vilket känns både lite skrämmande men förstås fantastiskt roligt och häftigt!

Jag har bland annat skapat en ny kategori här på bloggen som heter ”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)” där jag helt enkelt tänkt att samla alla inlägg, långa som korta, där jag delar med mig av min historia. Min historia och mina egna, personliga upplevelser kring psykisk ohälsa, med ämnen och tankar däromkring. Jag tänker att det säkert trillar in någon på min blogg som kanske är nyfiken på just det här ämnet. Som inte alls vill läsa alla recept och middagstips utan specifikt vill läsa om det här. Jag har en tanke om att dela många fler inlägg kring det här med psykisk ohälsa och har bland annat en tanke på ett eget inlägg om min medicin och antidepressiva. Jag valde ju att tacka nej till mina utskrivna antidepressiva och tog istället ett annat alternativ, i samråd med min fantastiska läkare jag hade då. Jag har även tänkt att dela med mig om mina erfarenheter kring panikångest, någonting som jag lever med fortfarande än idag. Jag har märkt att det finns en efterfrågan kring den här typen av inlägg och jag känner att jag redo att dela med mig. Det är ett otroligt viktigt ämne och det är desto mer viktigt att det lyfts. Att vi vågar prata om det och jag tänker att om jag kan hjälpa en person, ja då har mina inlägg bannemig gjort nytta. 

När jag nu började att sortera in gamla inlägg i en av mina nya kategorier ”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)”, så hittade jag ett inlägg ifrån den 4 mars 2014. Det heter ”Vart har Lina tagit vägen?” och var så skrämmande och häftigt att läsa, på samma gång. Det inlägget skrevs dagen innan jag gick till läkaren och blev sjukskriven för utmattning och depression. Det var dagen innan jag blev ordinerad antidepressiva (som jag då valde att vänta med), det var dagen innan jag fick träningsförbud men blev ordinerad att gå en promenad om dagen. Det var också dagen innan jag fick en remiss till en psykolog och en plan om KBT. Det var dagen innan min resa med mig själv började på riktigt!
När jag läste inlägget idag ville jag bara spola tillbaka tiden och ge den Lina som sitter där i köket och skriver inlägget en stor fet kram. Jag hade också velat hålla henne i handen under hela hennes resa. Jag höll inte mig själv i handen då. Idag gör jag det, psykiskt. Vi är ett team, hon och jag. Vi är numera på samma sida och arbetar mot samma mål. Att vara mitt bästa jag!
Läs inlägget här!
Jag skriker ju rakt ut i den texten att jag inte mår bra och ändå visste jag så lite.
Lilla Lina ♥

Förhoppningsvis upplever du som läsare en lite mer strukturerad hemsida nu. Du ska enklare kunna få en bild av vad jag, Lina Petersen, bloggar om. Du hittar kategorierna längst upp på min blogg och de flesta kategorier har en egen presentation, om du klickar på respektive kategori. Du kan numera hitta inlägg om ”Min viktresa”, ”Personlig utveckling för mig & dig” samt ”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)”.
Du får mer än gärna ge mig feedback eller kommentera öht på det jag skriver om.
Ta hand om dig! ♥