Lilla lyckolistan 2.0

Jag läste i tidningen Topphälsa för ett tag sedan om en lyckolista. Det är helt enkelt tips för att få mungiporna att gå uppåt 🙂
Jag tänkte dela en lyckolista med er men i en egen version och med egna tankar kring punkterna. Så, vi kan kalla den för Lilla Lyckolistan 2.0
Here we go!

Gör en glad-lista:
Vad ger dig bra feelings? Good vibes lixom. Skriv ner aktiviteter som gör dig glad och som just du mår bra av. Ta en sak eller flera saker på listan och gör dom! Do it!

Skriv poesi:
Vi kan skala ner det en nivå. Poesi låter ju lite krångligt kan jag tycka.
Mitt tips är att ta en fin bok, helst inte ett kollegieblock ;-), utan en fin bok som du själv valt och som är din, bara din. Skriv ner deppiga tankar som om du berättar om dom för en vän.
Skriv också ner saker som du är tacksam för. Tänker du efter en aning så finns det massor att vara tacksam över. Jag menar, alltifrån att jag har två fungerande ben, att jag har 10 fingrar (som dessutom har sjukt snygga naglar på varje 😉 ), att jag har hälsan i behåll och fantastiska människor i min omgivning men också att solen skiner och att en kopp kaffe på balkongen satt förjäkla fint, det är jag tacksam över.

Fånga dagsljuset:
Naturens egna vitamininjektion! Framför allt dagar som denna när solen tittar fram. Det sägs att ca två timmar om dagen behöver vi för att må bättre.

Ät mörk choklad: (?)
En sån här punkt på en lyckolista får mig att rynka lite på näsan och lyfta ena ögonbrynet. Det stod såhär på lyckolistan som jag läste: ”Påverkar signalsubstansen serotonin som får oss att må bra”. Det kan ju förvisso stämma och visst kan man äta en ruta eller två och njuta av det men att uppmuntra till socker för att må bra känns sådär, tycker jag. För jag vet att vissa hjärnor tänker ungefär såhär när dom läser att det är bra att äta choklad ”Woooho! Jag kan äta massa choklad nu eftersom det stimulerar må-bra-hormoner i min kropp. Let’s have some chocolate!”
Jag tipsar då hellre (eller också) om massage som visat sig både sänker ditt kortisol (ett hormon som utsöndras vid stress) och ökar må-bra-hormoner så som tex serotonin och dopamin. Så unna dig en massage vetja!

Tänk positivt:
Varje gång du tänker positiva tankar så aktiveras hjärnans lyckocenter. Och jo, det går att lura hjärnan. Så kör på med positiva tankar. Det kan aldrig bli för många!

Rör på dig: 
Det här visste vi ju redan.
Motion, vi pratar alltså inte nödvändigtvis om hård träning 6 gånger i veckan, utan motion. Motion är som medicin mot depression och ger bland annat lyckohormonet endorfin, i kroppen.

Förvåna dig själv:
Den här punkten gillar jag och den passar otroligt bra in på mig (har jag lärt mig efter 25 år). Det piggar upp att göra något utöver det vanliga. Bryt rutiner och gör något oväntat.
Har skrivit om det tidigare, det här med att gå utanför sin comfort zone. Det är så ofantligt läskigt i början men ger en sån jäkla kick efteråt och man kan på riktigt känna hur man växer i sig själv. Häftigt!

Gläds åt naturen: 
Lyssna på snöknarr (kanske mer aktuellt med fågelkvitter just nu), se träd som knoppar, känns doften av natur och njut.

Uppskatta mer:
Denna punkten har jag själv jobbat med sen ett tag tillbaka. I början var det lite svårare att komma på saker för mig, men som med så mycket annat, efter lite övning så går det jättebra. Det går hand-i-hand med tacksamheten.
Att känna tacksamhet gör dig mer positiv, närvarande, stresstålig och mer uppskattande mot dig själv och det du har omkring dig. Jag skulle säga att det gör dig mer uppmärksam och hjälper dig att vara i nuet.

Fuldansa:
Lätt den bästa punkten!! I do this a lot, haha 😀
Dra på en as skön låt och dansa så fult, stort, galet och avslappnat som du bara kan. Alltså tänk lite ”dance like no one is watching” så är du hemma sen.

Idag är det tydligen ”international day of happiness” så det tajmade ju hur bra som helst att jag delade min lyckolista 2.0 med er.
Kör hårt! ♥
pANTS ON

 

Quote

”Det är inte egoistiskt att fokusera på ditt egna välmående.
När du är i balans och mår bra, får omgivningen också nytta utav det!

Låt oss prata om drömmar..

..En utav mina absolut största drömmar, för att vara lite mer specifik. Jag har, säkert som så många andra småflickor, så länge jag kan minnas drömt om att ha en egen hund. Drömmen tog fart på riktigt när våran fina Parson russel terrier, Fliza, lämnade oss några år för tidigt.

Mamma har suckat åt mig allt för många gånger och sagt att jag alltid haft så bråttom med saker och ting. Jag minns tex när jag var liten och kom på att jag ville möblera om i mitt rum hemma. Då sprang jag till mamma och berättade hur jag ville ha det, hur sängen skulle stå, vilken lampa jag ville köpa och vilken färg gardinerna skulle ha. Innan jag hade hunnit beskriva klart hur mitt nya rum skulle se ut så hade jag i samma andetag redan hunnit fråga om vi kunde åka till Ikea, NU.
Allt för många gånger gjorde jag så och förväntade mig att det skulle hända direkt. Helst innan jag själv kom på idén! 😉
Jag kunde bli riktigt sur och sätta mig på tvären. I mitt huvud funkade det (läs funkar det fortfarande ibland…) så att jag hade ju kommit på en alldeles briljant idé och jag hade ju tänkt på allt, så vad fanns det att vänta på?

Våran fina vovve gick bort för några år sedan nu och helt ärligt så ville jag skaffa en ny hund direkt. Helst samma dag. Så varför gjorde jag inte det då? Om skaffa egen hund nu är en utav mina absolut största drömmar, varför har jag inte uppfyllt den för längesen?

För att för mig handlar det inte bara om att gå och köpa en hund. Det handlar om så mycket mer!
Det kommer att bli mitt livs, hittills största uppdrag. Att se till att den individen uppnår kärlek, välmående och balans i sitt liv, det är ju mitt ansvar!
Det är inte bara en fyrbent kompis att gosa med som kommer in i familjen. Nej i samband med en egen hund ser jag också en mycket mer aktiv livsstil och vardag än vad jag har idag och med den kommer det att följa en del andra prioriteringar. Inte nödvändigtvis några jobbiga eller svåra prioriteringar men jag kommer att sätta hundens och mitt egna välmående i första rummet. Jag har ambitionen om att min vovve ska kunna följa med mig i princip överallt. Detta innebär också att jag ställer lite krav på min omgivning.

Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara det. Med att vara aktiv och att ha en hälsosam livsstil. Sen jag gick in i väggen våren 2014 har träningen varit en utav de tuffaste bitarna, mentalt. Jag kämpar fortfarande med det!
När läkaren sa till mig att jag inte fick träna, den typen utav träning jag gjorde då, så rasade min träningsvärld. Jag fick bara promenera. Och jäklar vad svårt det är att promenera! Jag kommer ju inte ut!! Förstår ni vad hunden, bland annat, kommer att spela för roll här?
Jag har försökt gång på gång att ”komma igång” med träningen igen. Men jag hamnar snabbt som tusan tillbaka i gamla tankebanor och kör pass 5-6 gånger i veckan. Det är inte de dagarna som jag tränar som är värst. Det är de dagarna jag inte tränar som jag bråkar med hjärnspöken, konstant. Så promenader i vanlig terräng, i tuffare terräng, flera timmar långa, bekväma korta, i alla sorters väder. Det tror jag på! Inte bara för hundens hälsa, för det är ju självklart. Men för min egna hälsas skull.
Jag behöver komma ifrån min svartvita träningsvärld där jag antingen tränar 6 gånger i veckan eller inte tränar alls.
Det kan tyckas lite egoistiskt kanske men att skaffa hund är en del utav min egna resa. Min resa mot välmående och en hållbar, hälsosam livsstil 🙂

Som vanligt när jag ska ta mig ann någonting så sätter jag ribban väldigt högt (läs förbannat jävla högt!). Ska jag göra någonting så ska jag bannemig göra det bra! Ibland har det satt käppar i hjulet för mig, inte för själva utförandet, för oftast gör jag saker riktigt bra. Men för tankarna och för den psykiska delen utav en prestation kan det vara tufft med sådana krav på sig själv.
Men det fina med en individ som en hund är att all tid och energi du lägger ner, får du tillbaka, om inte mer. Du får alltså ganska snabba resultat av det du gör och det är fantastiskt. Du får alltså belöning!
Sedan tänker jag att om jag går in med höga krav och förväntningar på min egna prestation och hur jag kommer att vara som hundägare så kanske verkligheten och bekvämligheten kommer ikapp mig och så kan vi mötas någonstans på halva vägen. Då blir det kick ass, hur som helst.
Så nej. Att skaffa egen hund är ingenting jag haft bråttom med. Spontana Lina har fått hållas tillbaka flera gånger och det har varit ganska tufft stundtals. Kanske lärde jag mig något ifrån mammas och pappas förklaringar om att allting inte kan hända på en gång. För när allting kom omkring så hann jag ändra mig säkert 3 gånger om vilken färg gardinen skulle ha i mitt rum, så med facit i hand var det bra att mamma bromsade mina spontana infall om ikea-besök, ett tag.
Och med facit i hand, när det kommer till hund. Så har jag lagt otroligt mycket tid på att läsa och hitta rätt ras för mig. Hade jag köpt hund samma dag som våran fina Fliza gick bort hade jag köpt en helt annan ras mot vad jag tittar på idag. Bara en sån sak!
Så tack mamma och pappa 🙂
För mig är det viktigt att vara helt redo, mest mentalt redo, och jag tror att jag börjar bli det nu ♥