Det här med att lyssna på kroppen

Alltså, kroppen är ju ganska fantastisk ändå. Ännu mer fantastiskt är det när man lärt sig att lyssna på sin kropp. Kan du det? Jag har blivit väldigt mycket bättre på det men jag lär mig fortfarande. Kanske lär man sig hela tiden? Hela livet?

Jag kör allt som oftast periodisk fasta och följer ett fastemönster som kallas 16:8. Jag har skrivit om det tidigare på bloggen och tänker inte skriva så mycket mer om det, eller varför jag gör det, mer än att jag och min kropp trivs så jäkla bra med att fasta. Ser och känner många fördelar med det! Är du nyfiken? Googla. Googla på periodisk fasta och prova dig fram. Du får mer än gärna fråga mig men jag kan enbart referera till mig själv och mina egna erfarenheter 🙂

Hur som helst. Idag fastade jag som vanligt. Drack alltså bara svart kaffe på morgonen, inga konstigheter. Dock var det konstigheter på jobbet och jag hade en sån där förmiddag där allting som skulle kunna strula och bråka med mig, gjorde det. Som tur var så var jag på riktigt bra humör, har möjlighet att stänga in mig  på mitt kontor och sjunka in i min musikbubbla. På så vis fick jag löst förmiddagen men var tvungen att bli klar med en uppgift innan jag kunde ta lunch. Eftersom inget av systemen/programmen var på min sida så tog det en jäkla tid och jag blev inte klar förrän 13:15. Då hade jag redan passerat förbi hungern och var helt enkelt inte hungrig längre. Och eftersom jag inte kände ett endaste litet tecken på hunger så tänkte jag att ”äsch, jag skiter i lunchen och fortsätter att fasta”.
Sagt och gjort (eller tänkt och gjort om man ska vara helt korrekt, haha) så fortsatte jag att fasta. Så jag jobbade in lunchen och kunde istället gå hem en timme tidigare. Helt perfekt!
Jag har inte riktigt varit på banan idag så det kunde inte passa bättre att få komma hem, ta en dusch och hoppa i mjukisarna.

Så, anföll jag kylskåpet när jag kom hem?
Nä, jag gjorde ju inte det. Var inte så värst hungrig då heller och efter en titt på klockan kändes det dumt att äta något eftersom det ändå snart var middag. När moussakan sedan var färdig och det var dags att äta så hade jag visst fastat i 21 timmar. Inte illa ändå?
Man tror att man ska ha ihjäl folk och hinna dö själv när man inte får mat på 21 timmar. Jag kan hålla med om att det låter rätt brutalt men faktum är att man mår ganska bra. Framför allt när kroppen får bestämma själv. Det här var en helt oplanerad fasta.
Varför gjorde jag det?
För att kroppen ville det.
lyssna på kroppen