Personlig hållbarhet & flytta fokus

Jag har funderat lite eller egentligen inte så lite utan faktiskt en hel del. Jag tycker ju om att dela med mig om saker och ting, stort och smått eller ”livet, universum och allting” som jag brukar säga. Jag har delat med mig ganska mycket om min personliga story där en del handlat om när jag gick in i väggen och blev sjukskriven våren 2014, då 23 år gammal. En del har handlat om den psykiska ohälsan jag har i min vardag och jag har varit väldigt öppen, också på min instagram @linapetersen.se kring hur ångesten beter sig i min kropp och hur jag tacklar den när den kommer på besök. Jag dras med mycket oro i perioder och det är också någonting som jag själv fått lära mig att hantera. Jag delar gärna med mig öppet och att få lov att göra det samt ta emot era reaktioner och på något vis också bidra till era resor, det tycker jag är alldeles fantastiskt. Jag står för att jag tycker att det här är ett viktigt ämne att dela med sig av! Det viker jag inte en tum på. Framför allt har det handlat om en slags terapi för mig själv, att få skriva av mig men tack vare den respons jag har fått av er läsare, när jag har delat med mig såpass personligt och öppet så förstod jag ganska snabbt att mitt skrivande inte bara hjälpte mig utan också andra. Vilket i sig är helt galet bra! Jag tror framför allt det är viktigt att man kan läsa och förstå att man inte är ensam. Att psykisk ohälsa är en del av mångas vardag och att det är okej så. Jag har verkligen velat och vill fortfarande få bort den där stämpeln som detta ämne har. Stämpeln om tabu och att ”man” inte pratar om det. Men om ingen pratar om det och lyfter det, hur ska man då någonsin komma framåt?

Hur som helst. Mina funderingar går allihop åt samma håll, vilket är otroligt skönt. Det är jobbigt när dom spretar, vilket dom har en tendens att göra ibland. Jag vill fortfarande blogga, skriva och lyfta mina viktiga ämnen så som psykisk ohälsa, välmående, personlig utveckling och att vara sitt bästa jag. Jag brinner ju för de där! Men jag har en tanke om att ändra riktning, lite. Jag tänkte sammanfatta det något såhär; Jag har tidigare delat med mig av min psykiska ohälsa och varit öppen med när och hur jag har mått dåligt. Det är bra! Men nu vill jag minska fokus, ytterligare, på att dela med mig av de dåliga dagarna och istället lägga mer fokus på de som får mig att må bra. Dela med mig av hur jag gick ifrån att vara 100% sjukskriven till att börja arbeta på 100%. Vilka trix använder jag mig utav för att hålla oro och ångest i schack? Vilka är mina friskfaktorer? Hur gör jag för att sträva mot att vara mitt bästa jag?

Jag tänker att om jag bloggar om psykisk hälsa, istället för ohälsa så betyder det ju att den psykiska ohälsan fortfarande är en del av min vardag, ibland mer och ibland mindre. Så bloggar jag om friskfaktorer och måbra-tips för psykisk hälsa så bloggar jag också indirekt om pyskisk ohälsa och på så vis är jag fortfarande med och lyfter ämnet, fast på två sätt. Inte så dumt va?

Jag brukar förespråka att ”vara sitt bästa jag” och det gör jag fortfarande. Det är ju en briljant idé och en tanke som alltid borde lyftas och försöka att prioriteras. Jag läste dock härom veckan en ny, helt fantastisk mening med två ord, som jag så gärna vill lyfta. Nämligen; Personlig hållbarhet. Säg det högt en gång! Hur bra är inte den meningen? Personlig hållbarhet. Det har samma klang som att vara sitt bästa jag men får mig att tänka på ännu mindre prestation, på något vis. Jag tänker att man kan kombinera dessa två. Att man på sitt egna vis strävar efter att vara sitt bästa jag med hjälp av personlig hållbarhet. Eller, att vara sitt bästa jag också indirekt ger dig personlig hållbarhet. Häftig kombination tycker jag! Jag hittade meningen och tankesättet som jag gillar hos fina Carol, som jag följt på instagram ett ganska bra tag nu. Jag minns inte hur jag hittade hennes konto men jag minns att jag fastnade direkt. Hon heter @eventsbycarol på instagram och det ska ärligt erkännas att jag både en och fem gånger har drömt mig bort till hennes härliga yogaretreats som hon håller i sin fina villa i Frankrike. Kanske att man skulle våga sig på en sådan resa, någon gång i framtiden. Jag kan riktigt känna i förväg hur mycket jag själv skulle utvecklas och växa av att göra en sådan resa. Och jag vet precis vem jag skulle vilja ta med mig på en vecka hos Carol, min fina mamma. Vill ni läsa mer om Carols inspirerande resa och kika in hennes fina event så finns hon som sagt på @eventsbycarol på instagram och på hennes hemsida www.eventsbycarol.se.

Nu ändrar vi kurs hörni. Livet är vårt och jag ser fram emot personlig hållbarhet. Det finns ju bara en Lina och den Linan är värdefull.

 

Det där livet.. (och magen)

Ibland ska man tydligen få veta att man lever 😮
Ni vet i fredags när livet var på topp (trots att jag missade bussen), solen sken, grillpremiär med sambon och lite bubbel 👌
Jag fick dock inte behålla den middagen många timmar! 😷
Jag fick sjukligt ont i magen, en smärta som bara eskalerade och det ganska snabbt. Precis där min gallblåsa tidigare satt (jag opererade bort min gallblåsa när jag var 18 år!) och sedan spenderade jag några omgångar på toaletten den natten följt av en helt galen frossa som slutade i hög feber.
Den höga febern ville inte ge sig under nästkommande dag 👎
Och när det kommer till min mage så är hela min fina familj så omtänksamma och alla hakade upp sig på just den detaljen, feber.
Vi har ingen bra erfarenhet av just den kombon, när det kommer till mig. Ena gången åkte gallblåsan ut och andra gången var det blindtarmens tur 😅
Jag hamnade hos en fantastisk sjuksköterska på 1177 som till och med ringde upp mig en liten stund senare för att bestämma med mig att jag åkte in till akuten.
Så sagt och gjort. Spenderade 4h ca på akuten igårkväll 🏥
Togs en del prover och alla dessa såg fina ut som tur var!
Det är en liten infektion i tarmen tydligen. Fina levervärden också så ingen risk för grus i gallgångarna.
Eftersom jag kräktes en del så får min galla och gallgångarna jobba extra hårt eftersom jag inte har en gallblåsa där gallvätskan ligger på lut och därav väldigt ont.
Förbannat glad över att vi kollade upp detta igår 🙏
Idag har jag äntligen kunnat få i mig lite mat och det går åt rätt håll med lilla magen.
Jag fick känna att jag lever och ja det gör jag! ✌

Lika harmonisk på en tisdag?

Nu tog jag helg!
Jag missade bussen med bara någon minut, jag såg den komma och jag såg den också åka igen, utan mig.
Jag reflekterade lite över min reaktion, när jag ändå satt där på hållplatsen. En tanke var på vad jag hade kunnat göra ytterligare på jobbet om jag inte hade rusat iväg till bussen som jag ändå missade.. 📝
En annan tanke var ”jahapp ska jag vänta här i 25 minuter nu då?..” ⏰
Mina sista tankar blev ändå att ”äsch det gör ingenting. Då kan jag ju sitta här i solen en stund, andas lite och så är det ju faktiskt fredag” 🌞
Undra om jag hade tänkt lika harmoniskt om det var en regnig tisdag? 😅
Anyways, trevlig helg på er!

Svårt att tro…

… men om några månader så badar vi, precis just här;

Reflektion är coolt!

It’s not about being good. It’s about getting better 🙌

Att sträva mot att vara sitt bästa jag tycker jag är en intressant resa ✌
Genom reflektion så lär jag mig så mycket om mig själv och andra i min omgivning. Det är häftigt!
Jag skulle vilja be dig om att våga reflektera över hur du reagerar i vissa situationer, varför du reagerar som du gör och hur du kan vara mer sann emot dig själv.
Det handlar inte om att rätta sig in i ledet för att andra säger det!
Var DITT bästa JAG ✌
Var du ❤

Att ladda batterierna behöver inte betyda att man ska ligga i soffan och slappa.

Spalördag är aldrig en dålig idé, det är ju sen gammalt. Saknas bara ett badkar men det kommer, det kommer.
En återfuktande ansiktsmask är på, inpackningen är i håret och bubbel i glaset 🙌
Den här helgen handlar om att ladda batterierna för min del. Jag känner på olika och tydliga sätt att det är vad kropp och knopp behöver. Jag har lärt mig att man gör klokt i att lyssna då.
Idag har jag städat hela huset. Det kanske inte är det första man tänker på när en ska ladda batterierna men jag blir lugn i själen när det är städat hemma.
Sedan rev jag av ett träningspass i källaren 💪
Att ladda batterierna behöver inte nödvändigtvis betyda att man måste ligga på soffan och slappa.
Snarare tvärtom, iallafall för mig och för stunden. Jag behöver nämligen få energi, bra energi, tanka energi 🙏
Så efter träning och en god lunch så drack vi kaffe ute i solen jag och sambon.
Efter det så drack vi bubbel i solen, för vi satt så bra där tyckte vi 😂
Vi planerade lite trädgård genom att gå runt och smida lite planer. Vi är båda överens om att vi vill ha mer grönska och en känsla av lummighet. Ska bli kul när våren nu kommer och vi bor i huset ifrån början.
Och nu så håller jag hemmaspa för mig själv 👌
DET är vad jag kallar att ladda batterierna på riktigt!
Skål på er och trevlig lördag 🎉

Energipåfyllning!

Alltså promenaden efter jobbet idag var så jäkla härlig så jag var tvungen att försöka fånga det på bild.
Fåglarna riktigt sådär vårkvittrade i bakgrunden medan vi promenerade ner till havet, Billy och jag.
Solen lös fastän klockan var omkring 17:30 och bara det är ju fantastiskt i sig! Helt underbart med lite sol och ljus äntligen. Inte bara underbart utan också antagligen nödvändigt. Jag längtar verkligen efter våren det här året!
Lägg sedan till lite krispig luft, en sprallig hund och så havet förstås. Perfekt kombo!
Jag fick för mig att småjogga upp för de tre backarna på hemvägen också, träningskläderna var ju ändå på och jag vill gärna bli lite bättre på att få in träning i vardagen 😃 Jag tänker att jag vill träna på att träna. Fundera på den meningen en sekund eller två! Antingen tränar man på att träna men varje gång man hittar på en ursäkt till att inte träna ja, då tränar man på att inte träna. Det kan låta sådär hurtigt men tänk på den meningen en gång. Det ligger någonting i det, eller hur?

Slänger in en bild på mig när jag i helgen också småjoggade upp för den ena backen och kände mig grym som bara gjorde det! Jag skulle ju ändå ta mig upp! Jag tänker inte försköna det. Det var as tungt. Speciellt i snö och med kängor men min plan var att få upp pulsen och det fick jag minsann!!

Det finns ju också en tanke kring att träna på att vila, slappna av och att bara vara som också är viktigt. Det är någonting som jag själv har fått träna massor på och faktiskt fick order om att öva på i samband med min sjukskrivning för några år sedan. Att slappna av och bara vara får jag fortfarande träna på och underhålla men det där med att vila har jag lärt mig nästan för bra och det är de jag vill börja ”rucka lite på” men det var inte de jag ville skriva om nu 🙂

Hur som helst. Dagens eftermiddagspromenad var bästa sättet att ladda batterierna på.
Precis vad jag behövde efter galet hektiska dagar på jobbet.

Bilder från dagens promenix;

Första året i huset – Bildbomb

Den här helgen är det exakt ett år sedan vi flyttade in i vårt hus. Det där året har gått så jäkla snabbt men vi har också hunnit med mycket om man tänker tillbaka. En stor skillnad dessa två helgerna emellan, dvs den helgen som vi hade för ett år sedan och den helgen som vi just haft, är vädret. När vi flyttade in så tog vi lunchpaus i vardagsrumssoffan som parkerats på vår gårdsplan, i solen. Vi satt i jeans och tröja och hade det riktigt gott! Den här helgen, som alldeles snart har passerat, bjuder på vinter. Det har verkligen varit en riktig vinter den här vintern. Så för ett år sedan vårfeelings och nu vinterfeelings.

Vi har inte renoverat så mycket som man kanske tänker sig att man gör, när man precis flyttat in i sitt hus. Men vem tusan bestämmer att man måste renovera, nu när jag tänker efter? Faktum är att dom som bodde här innan oss har gjort det mesta och vi är nöjda med de val som dom gjort då dom renoverade. Alla stora renoveringar var gjorda så som att byta hela fasaden och fönster. Köket och det stora badrummet är helrenoverat och riktigt snygga båda två. Den lilla toaletten på översta våningen är också fixad. Älskar, älskar, älskar trätaket som är vitmålat på hela mellanplanet och tycker väldigt mycket om trägolven, som finns på två av husets plan. Både de som är på mellanplanet och det som är på ovanvåningen. Jag tycker också om att källaren är i betong. Så som en källare ska vara. På tal om källaren så är det där en del av min tid och renovering har lagts. Jag har målat betongväggarna vita, i två (och ett halvt, haha) av alla rum. Jag har även målat betonggolvet mörkgrått i två av rummen där nere. Visst finns det en hel del att göra i källaren om man vill men vi har ingen brådska och det är fantastiskt skönt.

Det ena gästrummet, det som finns mitt emot vårt sovrum på översta våningen har fått sig en liten make over. Där uppe har jag tapetserat en fondvägg med en fin mönstertapet och täckte då över den barntapet som fanns där tidigare. Men det, tillsammans med lite före- och efterbilder, tänkte jag visa i ett helt eget inlägg lite längre fram. Jag hade en grym medhjälpare (?) med fyra ben och svans under den tapetseringen, haha. Det finns också på bild!

Annars så har vi mest fokuserat på att bo in oss, komma i ordning och att få saker på plats så som vi själva vill ha det. Vi har många idéer, både jag och sambon men var sak har sin tid och jag gillar att vi inte stressar kring att få allting klart på nolltid. Vi ska ju bo här i många år är tanken. Vi trivs verkligen här alla tre. Billy fann sig direkt i det nya huset och vi var nog glada alla tre att slippa trängas i den lilla lägenheten även om det också hade sin charm. Det var lixom en tid och en del av vår resa, det också. Det här med att finna sig tillrätta är intressant, tycker jag. Jag har alltid tagit väldigt lång tid på mig att lixom, vad ska jag säga, känna mig som hemma på de andra ställena där vi bott. Jag är uppvuxen i ett och samma hus och har aldrig flyttat under min barndom. Kanske är det därför? Inte bara därför, det vet jag. Men min mamma och pappa bor i alla fall kvar i de hus som jag växte upp i. Och jag har verkligen trivts i lägenheterna där vi bott jag och min sambo men det har lixom tagit lång tid för mig att känna mig som hemma och att få det att kännas rätt. Sådär, ni vet. Men här, i huset som vi nu bott ett år i, så kändes det rätt redan ifrån början. Jag älskar att bo här och jag älskar att vi bor här.

Jag vet att ni efterfrågat bilder på hur vi har det i huset. Så här bjuder jag på några men bara några 😉 ifrån vårt första år.

 

Från och med nu, Auf wiedersehn!

Det här med att säga hej då. Att ta farväl av en person. Jag tänker att jag hädanefter vill tänka lite mer som när man säger hej då på tyska (säkert på andra språk också) Auf wiedersehn, på återseende.

Vi hade begravning för min farmor igår och sånt där är ju aldrig någonsin roligt men på något sätt var det ändå väldigt fint. Vi hade en fin stund i kyrkan. Blommorna och hennes kista var så otroligt vackra, tycker jag. Orden som sades och de toner som togs var så himla mycket farmor. Det blev bra! Vi avslutade dagen på ett mycket trevligt sätt och det är mycket glädje och möten därifrån som jag bär med mig i minnet ifrån begravningsdagen. Vi åt en god middag hemma hos mamma och pappa tillsammans med närmsta familjen och släktingar ifrån Danmark, Bornholm. Det var god mat, dukat med det allra finaste porslinet och rosor i små vaser på bordet. Hela kvällen var en salig blandning av  danska och svenska både vad gäller språk och traditioner. Det var generationer som möttes, gamla minnen som utbyttes och nya som skapades, en del tårar och mycket, mycket skratt. Farmor hade gillat det så! Eller jag skulle vilja säga att hon gillade det. För jag vet att hon var med igår.

Så tack familjen för en fin dag. Tack farmor för en fin dag och ett fint liv och du? Auf wiedersehn, farmor! 

Det här med sömn

God morgon lördag! Vi har verkligen fått helt andra rutiner i vår lilla familj när det kommer till sömnen och att sova. Vi lägger oss numera alltid i god tid på kvällarna vilket resulterar i att vi fler och fler gånger vaknar av oss själva, tidigt. Men i relation till när vi gick och lade oss så är det fortfarande en rimlig sömntid, trots en tidig morgon om ni förstår. Det har tagit lite tid att komma i en bra rytm och i början var det som att kroppen behövde sova ikapp men de senaste veckorna har vi vaknat av oss själva runt 7-snåret på morgonen och lixom känt oss utvilade. Klart att vi inte synkar helt och hållet till 100% varje natt, jag och sambon, eftersom vi är två helt olika individer men det funkar ändå bra. Jag har däremot de senaste veckorna, säg kanske de två senaste veckorna vaknat ännu lite tidigare. Både på vardagen och på helgen. Jag har inte ens tittat på klockan vid dessa tillfällen för jag har trott att det är aaalldeles för tidigt att vakna och att jag borde sova lite till. Men om jag vaknar, säg vid 6-snåret, av mig själv sådär så borde ju kroppen var hyfsat utvilad ändå. Jag menar, jag vaknar ju av en anledning, right? För oftast när det har varit en sådan morgon där jag har vaknat av mig själv tidigt och sedan somnat om och vaknar en stund senare så känner jag i hela kroppen och inte minst i knoppen att jag har sovit för länge. Någon av er kanske vet precis vad jag menar? Ni vet, att det lixom känns som en gröt i huvudet. Man är sådär mosig i skallen och tung i kroppen. Seg. Man känner sig inte pigg och energisk utan mer tung, seg, trött och lite som en sengångare. Jag kanske inte ska skriva ”man” utan jag. Jag känner mig sådär. Men, det är ju så förbaskat svårt att kliva upp ur sängen när jag vaknar av mig själv tidigt för det är ju så gott att ligga där under det varma täcket med en sambo och en vovve sussandes bredvid mig. Då somnar jag om, alldeles för lätt. Sedan kan jag lixom ha en lång, lång stund där jag vaknar, slumrar till, vaknar, slumrar till. Fram tills dess att min sambo vaknar, då vaknar jag på riktigt.

Jag ska försöka ta mig i kragen någon eller några morgnar här framöver och testa att faktiska vakna till på riktigt när jag vaknar av mig själv tidigt. Jag kommer behöva kliva upp för annars somnar jag om igen, det är ju ett faktum nu. Så jag tänker att jag vaknar, sträcker på mig och sedan tassar upp i lugn och ro så kan grabbarna ligga kvar en stund till. Fast jag vet att en fyrbenta grabben kommer att tassa upp om hans matte gör det. Han är min ständiga följeslagare, for real alltså. Det här med att Kromfohrländern är en mycket social ras är ju nästan ett kapitel för sig, haha. Det är att ta i i underkant genom att säga att rasen är social. Men jag gillar det! Hur som helst, jag tänker att jag kan kliva upp och gå ner och mysa lite i min favoritfåtölj och sedan ta en morgonsväng med hunden och bara ha en sån där lugn och skön morgon. Vad tror ni om det? Jag ska försöka testa! Kanske kan jag skapa mig en ny vana.

Har ni sovit gott? 🙂

Till frukost idag gjorde jag en avokadokräm som vi toppade med granola. Så len i konsistensen att det nästan är löjligt! Jag har skrivit om den tidigare i det här inlägget och där hittar ni även receptet. Enkel att mixa ihop och den mättar bra.