Vart har Lina tagit vägen?

Jag har funderat i några dagar, tankarna och frågorna har vägts emellan varandra. Ska jag skriva? Ska jag inte skriva? Gör det något om jag delar med mig?
Under bloggens livstid har det hittat hit fler och fler läsare. Jag kan ju med hjälp av statistiken på bloggen se både antal visningar, alltså hur många inlägg ni läser, samt antal unika besökare. Det är riktigt roligt och ganska peppande! Tack vare den statistiken vet jag att de flesta av er trillar in här på min blogg för att kolla på recepten, det är det som drar mest läsare. Så därför har detta inlägg , som nu ska skrivas, fått lite extra eftertanke. För på något vis har ju min blogg blivit lite ”nischad”, det är recept och tips på mat som dominerar. Det här inlägget kommer att sticka ut lite grand. Men efter att ha funderat på frågan: För vem bloggar jag egentligen? så kändes det ganska självklart att skriva av sig. För mig själv. Kanske hoppar du över detta inlägg, eftersom det inte är ett recept och det är helt okej. Kanske kan någon känna igen sig? Kanske vill du efter det här inlägget ge mig lite extra pepp?
Jag tror att vi behöver bli bättre på det, att peppa och stötta varandra!

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det är många saker som inte blir riktigt som man tänkt sig men den här gången syftar jag på livet. Mitt liv och min situation!
Jag är i princip färdig med min utbildning till Löne- och ekonomiadministratör (lönespecialist), visst låter det tjusigt? Jag har bara examensdagen framför mig sedan är skolan klar och jag har ”fått” en yrkestitel. Jag har precis, i början av detta året, påbörjat min anställning som konsult där jag är uthyrd till ett trevligt företag beläget mitt i centrala Göteborg. Stora, fina lokaler, på övervåningen av Nordstan. Det låter nästan för bra för att vara sant tycker jag, det här är precis vad jag gick och hoppades på. Att få arbeta med det jag precis studerat till, på ett företag mitt i stan. Lyx!
Är jag på kontoret när jag skriver detta inlägg, tänker du? Nej, jag sitter hemma vid mitt köksbord iförd mjukisbyxor och en toffs mitt på huvudet.
Jag har en tid hos läkaren imorgon eftermiddag. Jag ser fram emot den! Jag längtar, i hela kroppen, till den dagen då jag mår bättre och känner igen mig själv igen. Just nu gör jag inte det! Känner igen mig själv alltså.
Jag är konstant trött. Jag sover bra mycket mer än vad jag brukar (nu snackar vi kring 9 timmars sömn) men vaknar ändå med känslan i hela kroppen som om jag inte sovit, alls. Jag är helt energilös, matt och har ingen ork. Jag är fruktansvärt omotiverad, till allt och det skrämmer mig.
Jag har på jobbet haft väldigt svårt att koncentrera mig, huvudvärken har gjort sig påmind nästan varje dag och kroppen skapar feberliknande känslor och febertoppar, hela tiden. Ena stunden svettas jag massor till att nästa stund frysa och bli kall. Det är svårt att beskriva känslorna i ord men hela kroppen skriker obalans!
Jag har otroligt lätt till alla känslor. Ena stunden kan jag asgarva till att på en millesekund bryta ihop totalt och gråta. Väldigt konstigt! Jag är helt galet sugen på kolhydrater och skitmat, framför allt godis och pizza. Hade kunnat döda någon för det!..

Jag känner verkligen inte igen mig själv och det är så fruktansvärt frustrerande. Det är ju nu jag ska vara på topp! Jag vill ju visa framfötterna på jobbet och suga  i mig all kunskap där som jag bara kan. Jag vill lära känna mina kollegor men framför allt låta dom lära känna den riktiga Lina men hon är inte där. Jag undrar vart sjutton hon har tagit vägen!!
När något sånt här händer så tänker jag att man har två val. Antingen stressar man upp sig över situationen, biter ihop som tusan, struntar i kroppens signaler och tänker att ”det blir nog bra snart”. Eller så försöker man att acceptera läget, vågar söka hjälp och i lugn och ro börjar att hantera situationen.
Jag har praktiserat båda dessa två alternativ. Ni kan ju gissa vilket jag började med? Yes, alternativ nummer 1. Jag körde på och tänkte att ”äsch, jag behöver säkert bara sova lite mer och kanske koncentrera mig på att dricka vatten och varva ner på kvällarna”. Det är förvisso ett väldigt bra alternativ, för alla, hela tiden. Men att strunta i kroppens signaler, bita ihop och köra på ändå höll inte i längden.. Inte den här gången!
Så, i torsdags gick jag hem ifrån jobbet för att jag helt enkelt inte orkade mer. Jag stod inte ut! Jag gick hem, fick i mig lunch och ringde till vårdcentralen. Fick en uppmaning om att ringa nästa morgon klockan 8 då dom ändrat sitt system på vår VC.
Gjorde som jag blivit tillsagd. Tänkte att jag ringer, får en förmiddags tid, går till VC och sen åker till jobbet…
Men, jag ringde och pratade med en väldigt trevlig sjuksköterska. Jag berättade nästan allting som jag skrev några rader tidigare för henne och hon tyckte att en akut-tid på förmiddagen inte skulle ge varken mig eller läkaren något. Utan hon ville boka in mig på en ”riktig” tid hos läkaren där jag ska få lämna en del prover men även få chansen att prata med läkaren i lugn och ro. Hon förberedde mig även på att läkaren kommer att vilja ställa en hel del frågor.
Det kändes bra! Framför allt att hon/dom tog det på allvar. Det är ju tvärtemot vad jag har gjort dom senaste 6 veckorna.
Hon nämnde också ord som stress och vårdepression. Ordet vårdepression hajade jag till på. Detta nämnde alltså sjuksköterskan utifrån min beskrivning av hur jag mår och hur min kropp beter sig. Mamma, som också arbetar inom vården har sedan två år tillbaka nämnt ordet vårdepression för mig. Jag har beskrivit exakt samma symptom, tre år irad nu, vid perioden februari – mars.
Skillnaden är att den här gången, känns det värre, det kom tidigare och har pågått en längre period. Min kropp och jag lyckas inte riktigt ta oss ur det här på egen hand. Så, vi får se vad läkaren säger imorgon!

Jösses, vad skönt det var att skriva av sig! 
Det känns genast lite lättare. Nu vet ni varför bloggen i princip står still och hur tjejen bakom den egentligen mår.

Tack för att du orkade läsa!
Ta hand om varandra!
cropped-20131109_5239.jpg

En söndag utav det bättre slaget

Jag tycker att rubriken talar väldigt bra för sig själv i detta inlägget. Det är utan tvekan en söndag utav det bättre slagen idag och det finns flera anledningar till det. Jag har precis satt mig till rätta vid köksbordet tillsammans med min lilla laptop och tänkte skriva av mig på en rad eller tre. Bredvid mig har jag ett glas rött och på spisen står den stora grytan och småputtrar med tjocka revbensspjäll som jag sedan tänkte glasera i ugnen, bland annat med honung och rosmarin. Visst låter det härligt?
Det är kul och samtidigt lite skrämmande det där med vilken bild eller sida utav våra liv som vi väljer att spegla i de sociala medierna. Hade jag nöjt mig så och bara skrivit att jag precis slagit mig till ro med ett glas vin, nyduschad och iförd mjukisbyxor med långkokta revbensspjäll puttrandes på spisen så ger jag er bara halva sanningen. För om vi ska backa bandet en aning, så sitter jag även här nytränad efter vår första dag på vår OLY-kurs (olympiska lyft) och dricker rödvin. VA? Rödvin efter träning? Ja, idag blev det så men vad tusan gör det? Vi hade som sagt planerat att koka tjocka revbensspjäll och dom blir så där ruskigt goda om dom får småputtra bla i lite rödvin men att öppna en hel flaska för ca 2 dl vin kändes ju lite ”slösaktigt” så vi var helt överens om att ta oss varsitt glas eller två. Och bara för det, så smakade rödvinet extra gott! 😉

Man kan inte leva ”by the book” hela tiden, i alla fall inte om den innehåller en massa måsten. Jag är bara mänsklig och idag satt det förbannat fint med ett glas rött!
Men varför är det nu en söndag utav det bättre slagen, kanske du funderar på? Handlar det enbart om ett glas rött? Självfallet inte.. Jag tänkte ta det ifrån början. Ganska långt ifrån början!
Jag har, för er som hänger med på den privata delen i den här bloggen och inte enbart kikar in för att sno recept( 😉 ) precis klarat av starten på mitt nya jobb. Den sista tentan är gjord och skolan är så gott som klar (nu har vi en praktikperiod där dom flesta utav oss har valt att jobba, precis som vanligt och räkna med oss det som praktik, men det är en annan femma) så nu är siktet inställt på examen den 4/4 och den dagen är det enbart trevligheter som gäller!

Men steget ifrån skolan till ett heltidsjobb var bra mycket större än jag hade kunnat tro! Helt plötsligt fanns/finns det tid över på fritiden, tid att göra vad man vill, tid att fundera och reflektera och tid för en själv att lyssna på sig själv och sin kropp. Det sistnämnda hände mig ganska precis då skolan var slut. De signaler som min kropp försökt att visa mig redan i vintras blev tydligare än någonsin men framför allt var det mycket som kom ikapp mig. Vare sig jag ville det eller inte!
Jag blev sjuk och var hemma den sista veckan i Januari och kände inte igen mig själv, alls. Det har varit en riktigt tuff period och det är först nu, för ungefär en vecka sedan, som jag börjat att må bättre igen. Det har tagit lite tid för mig att förstå vilka pusselbitar som jag måste få på plats och vilka signaler som är viktiga att lyssna på. Det har varit lite läskigt! Det ska jag inte sticka under stol med. Jag är ju bara 23 år, jag ska hålla hela livet!..
Jag är otroligt tacksam över att jag har min fina sambo, min fina familj och mina fina nära vänner runt omkring mig. Ni har stöttat mig något enormt!! Men detta var inte något som låg hos er, allting låg hos mig. Mycket bottnar i att jag ställer så ofantligt höga krav på mig själv. Kring allt! I allt jag gör!
Kanske är det ett kvinnligt fenomen? Kanske påverkas jag mer än vad jag tror av alla de uppmålade bilderna i våra sociala medier?

Nu blev det nästan en hel roman men ibland är det riktigt skönt att bara få skriva av sig 🙂 Ett tack till dig som orkade läsa!
Detta är även en förklaring till bristen på skrivna inlägg och nya recept. Livet kom emellan helt enkelt. Jag har inte varit på banan men nu står jag på benen igen!
Ni kommer snart att känna igen både mig och bloggen 🙂
Ta hand om varandra!
/ Lina
lyssna på kroppen

"It's smarter than you"

Tänkte börja med att berömma mig själv. Ett av mina mål denna höst och vinter var bland annat att lära känna mig själv bättre och lära mig att lyssna på min kropp. Jag ger mig själv en klapp på axeln för det är jag bannemig värd. Jag har blivit ganska så duktig på att lyssna på mig själv och det visade sig senast idag. Jag lämnar riktigt tunga och jobbiga dagar bakom mig och tar verkligen en dag i taget. Egentligen finns det ingen anledning att göra något annat. Det sägs ju att man ska leva i nuet! Hur som helst. Kroppen och hjärnan var inte riktigt överens idag och jag hade otroligt svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra. Se framför dig två små gubbar på vardera axel som kastar tankarna och beslutsångesten emellan sig, fram och tillbaka.. Till slut valde jag att lyssna på kroppen. Hjärnan fick lugna sig och gilla läget!
Mellanmålet som var tänkt att ge mig energi och kraft inför crossfiten omvandlades till en skön fika i soffan istället. Efter det tände jag några ljus, hoppade i myskläderna och sjönk ner i soffan. Där har jag, i lugn och ro spenderat kvällen. Sen att jag kollade på en massa crossfit och träningsklipp på youtube är ju en annan femma. Det var för att tillfredsställa den ena gubben på axeln, han som tyckte att jag minsann skulle gå och träna trots att jag känner mig tjock i halsen, har feberkänslor och är tröttare än någonsin innan.
Det blev en myskväll med andra ord och jag har bestämt med mig själv att ge min kropp en rejäl dos sömn. För jag tror att det är precis vad den och jag behöver. Sömn!
Så för min del tänkte jag krypa ner under täcket redan nu.
Vi hörs 🙂
lyssna på kroppen

En bra start på mitt mission

Go kväll!
Man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över ån men jag vågar nog ändå säga att jag mår bra nu. Jag mår iallafall mycket bättre än igår! Jag har varit hemma idag också och att gå och lägga sig i tid för att sedan sova ut ordentligt gjorde nog bannemig susen.
Jag håller tummarna för att förkylningen har gett med sig  på riktig nu men tänker ändå lägga mig i tid ikväll igen. Jag skrev ju för några dagar sedan om mitt mission för denna hösten, att försöka bli bättre på att slappna av och tillåta mig själv att varva ner. Minns ni? Än så länge så går det riktigt bra. Min sambo är helt med på det spåret och vi kom fram till att det är något vi kan jobba med båda två. Han är mycket bättre än mig på det där med att slappna av och varva ner. Och han höll helt med mig när jag sa att det är något som jag behöver jobba med och som jag tror att jag kommer må bra utav. Han känner mig för väl.. 🙂

Så istället för att sitta med näsan i skolböckerna eller flänga runt i köket (som iofs är en sorts avslappning för mig) så har jag en massa tända ljus runt omkring mig och min sambo har satt på en hel playlist med lugn och skön musik.
Känner mig tung och trött i hela kroppen. Med andra ord avslappnad. Sen har det säkert lite med förkylningen att göra men det är en bra start på mitt mission, tycker jag. Mysigt som tusan är det i alla fall!
Tänkte lägga ifrån mig datorn nu och mysa en liten stund till, sen är det sängdags.
Vi hörs!

Ibland går det inte

Nej, nu ger jag upp för idag! Det är nästan så att jag ska gå och lägga mig, dra täcket över huvudet och ladda om inför imorgon. Så känns det just nu samtidigt som jag säger till mig själv att det är okej. Det har varit en otroligt tuff och omtumlande vecka på många sätt! Sanningen ska fram, jag hoppade i träningskläderna och började köra på crosstrainern men gick av efter 5 minuter och bytte träningskläderna mot myskläderna. Jag gav mig själv en vilodag med andra ord och håller till i köket istället. Har fått gjort paleoplättar och middagen är i full gång. Det blir hamburgare med kålrotspommes, friterade i kokosolja, mumma!
Ikväll siktar jag på att packa och mysa för att sedan krypa ner i sängen i tid så att jag kommer upp ordentligt imorgon, trots att jag är ledig. Funderar på att göra en knäpp grej som jag utsatt mig för tidigare, nämligen ett cykel activiopass kl 7 en ledig fredag-morgon 😉
Det är alltid så otroligt gött efteråt och eftersom den här veckan inte alls har blivit som planerat så tänkte jag öppna upp vår härliga helg med lite träning. Låter som en bra plan va? Har även planerat in lite andra pass i nästa vecka så då skall nog allting vara i sin ordning 🙂
Så nu vet ni läget och jag har accepterat att det är okej! Inte mer med det!