Verkligheten & kaffefunderingar

Idag bjuder jag inte på någon tillfixad ”instagrambild” utan bjuder istället på en skön ”väldigt-nöjd-efter-frukosten-bild” direkt ifrån vårt frukostbord. Frukost inne idag eftersom regnet vräker ner om vartannat. Den nya fina kökslampan är tänd och jag reflekterar över hur att skippa att dricka kaffe på fastande mage ger ett annat slags lugn i min kropp, känner jag. Jag och sambon testar lite dessa dagar! I vanliga fall dricker vi alltid 1-2 koppar kaffe, det första vi gör på morgonen, sen brukar det bli en skogsrunda med hunden (han slår en pink i trädgården medan vi dricker morgonkaffe så det går ingen nöd på honom) för att sedan äta vår frukost/brunch. Vi testar nu att vända på steken! Först en skogsrunda med hunden och sedan kaffe tillsammans med frukostmaten. Tror att jag kommer varva lite kring dessa två koncept beroende på om det är vardag eller helg, om jag kör periodisk fasta eller inte och hur kroppen känns och mår i allmänhet. Kanske testa att dricka lite ljummet citronvatten på morgonen bara, innan skogsrundan. Att inte chocka kroppen med koffein direkt, varje dag, det tror jag att både kropp, mage och själ mår bra av. Jag har ju ibland uteslutit kaffe och koffein, även svart te, då det i tuffa perioder i livet spär på min oro och ångest. Det är jag SÅ glad över att jag har kommit på och att jag lagt lite tid på att testa mig fram till något som passar mig.

Lite kaffefunderingar bara, önskar er en fin fredag! ♡

Att behålla rutiner 

God morgon onsdag 🌞

Vi har en riktigt bra, ny tradition, i vår lilla familj; dricka morgonkaffet tillsammans, halvsittandes i sängen. Jag valde att inte gå på min sjukskrivning där i början av april utan blev ju arbetsbefriad ifrån jobbet, vilket gjorde otroligt mycket för mig och situationen. 

Det visade sig nämligen väldigt tydligt att när jag kunde säga hejdå till jobbet så sa också kroppen hejdå till ångesten och oron. Jag mådde inte bättre som över en natt direkt men just ångesten släppte ganska på direkten och jag fick då svart på vitt att det var just den situationen som fick mig att må dåligt! Sedan har kroppen och framför allt energin behövt en återhämtningsperiod, så jag har låtit den 🙏

Glad att jag valde att inte hoppa på en sjukskrivning den här gången. Jag kände att det inte riktigt var lösningen då en sjukskrivning pga psykisk ohälsa kan kännas ganska så tungt att få och ge lite mixade feelings att förhålla sig till, iallafall för mig och just den här gången. Det kan säkert många gånger vara en lättnad att få bli sjukskriven eller en nödvändighet, som det var för mig sist. Jag är också tacksam över erfarenheten jag bär med mig från när jag blev sjukskriven då 2014 och otroligt nöjd över att jag hållt kvar i rutinerna, som nu tex, morgonkaffe vid 6:30 varje dag med min sambo trots att jag är ”ledig” 🙂

Hunden står också för det flesta fasta rutinerna i vardagen, vilket har underlättat jättemycket för mig. Väldigt mycket enklare att komma upp ur sängen och ut på dagliga promenader!! Så väldigt stor skillnad på att må dåligt utan och med hund. Att hundar och/eller djur hjälper till vid psykisk ohälsa eller sjukdom öht det tvivlar jag inte en sekund på! Jag är ett levande bevis på att Billy har positiv effekt på mitt och sambons mående ❤

Hushålla med energin

God morgon lördag! Vaknar med skönare feelings i kroppen idag, känns fantastiskt bra! 🌟

Den där tröttheten, oron och ångesten som jag skrev om igår är inte konstant, varje dag, utan allt det där går verkligen upp och ner, som en berg och dalbana.🎢

Så dagar som dessa, när jag vaknar med en härlig energi och är pepp, ja då gäller det att inte rusa iväg och fixa alla de där 17 grejerna ja vill fixa med i huset samtidigt. För då kan man ge sig fanken på att cementtröttheten och oron kommer som ett brev på posten ✉

Där ligger den stora utmaningen för mig. Att inte springa iväg med min energi. Jag är lite (läs mycket 😅) ivrig av mig och tålamod är ju inte min starka sida men i det här läget när kroppen sagt ifrån på skarpen om att den är utmattad, ja då måste jag träna på att ta det lugnt och hushålla med energin 😌

Tänk vad livets alla upp och nedgångar lär oss ☝🙏 Häftigt tycker jag 🌟

Intensivt men kul – Välkommen helg!

Pjuh vilken vecka! Helgen har nog aldrig varit mer välbehövlig. Ni som hänger med vet att det minst sagt varit eller är, en intensiv period för mig och också min sambo, just nu. Jag har nu i veckan gjort min första månad på mitt nya jobb. Som vanligt är det mycket nya intryck när man börjar på en ny arbetsplats men jag har inte bara alla intryck att smälta utan har från dag 1 fått hoppa rakt in i hetluften i min nya tjänst. Kul? Ja, absolut! Men som sagt, intensivt. 

I det här fallet och i en sån här situation som jag befinner mig i just nu är jag glad över min resa som jag har gjort fram till idag. Resan är ju inte på något sätt slut, fram till idag, och jag tycker om tanken på att resan fortsätter så länge livet fortsätter. Att jag hela tiden lär mig något nytt inte bara om livet i sig utan om andra människor, beteenden men framför allt om mig själv. Igår morse när jag satt på spårvagnen på väg till jobbet tex så satt jag och gjorde medveten andning med mig själv. Jag har en tendens att i perioder då det är mycket så drar jag upp min andning, långt upp i bröstet och andas mycket kortare andetag. Det gör att jag spänner mig och vice versa. Så en medveten andning när jag åkte över Göta älvbron gjorde susen. Sådana tricks är jag glad att jag lärt mig! Perioden har som sagt varit intensiv också då vi fick sålt lägenheten till kanonpris och nu planerar för fullt inför flytten till vårt hus. Så även om det är mycket så är det roliga saker och jag har inte direkt känt mig stressad och jag upplever trots allt att jag lixom har koll på läget. Men kroppen har sagt ifrån lite granna genom att jag varit extremt trött på morgonen, vilket inte är likt mig, också lite lätt huvudvärk några dagar irad samt lite yrsel från och till. Inte heller likt mig och min kropp 😕 Så i helgen ska jag försöka att ladda batterierna lite extra. Vi har dock lite saker inplanerade imorgon men det är bara roliga saker och vi kan ta dom med ro. Vi ska bland annat iväg och kolla på ett matbord som vi vill ha i huset. Vi ska seom det är lika snyggt i verkligheten som på bild 😀 Sedan ska vi även spana in en byrå vi vill ha i nya sovrummet och så ska det köpas en hel drös med flyttkartonger. För nu är det dags att börja packa ihop vårt hem. Till och med det känns kul men jag vet att jag kommer att tycka annorlunda när jag har packar en sisådär 10 lådor, haha.

Bjuder på en bild på buketten som står på bordet i köket. Dessa blommorna har stått i 1 1/2 vecka nu och är fortfarande sådär fina.

Ta hand om er och trevlig helg! 🌟

Tillbaka till en kopp kaffe 

En kopp eftermiddagste 😌

Har gått tillbaka till att bara dricka en kopp kaffe om dagen igen då kaffet eller koffeinet spär på min oro och jobbiga feelings i kroppen 😕

Vissa dagar funkar det fint att dricka 2 eller ibland 3 koppar kaffe men nu har jag haft en period då det varit lite mycket för mig, bland annat stor omställning att vara valpledig och allt vad det innebär. Så då ställer tyvärr koffeinet till det för mig.

Dock är jag otroligt glad över att jag har kommit underfund med just detta👍 och vet att koffeinet är boven! 

Njuter massor av mitt morgonkaffe, för helt ärligt så är det den bästa kkoppe på dagen, och faktum är att jag klarar mig finfint på bara en kopp 😀

1:a veckan med valp, mina tankar

Ja då var den gjord, första veckan med våran alldeles egna hundvalp, Billy ♥

Jag känner att jag vill skriva av mig lite om veckan som har gått då den har varit otroligt blandad, för mig. Det är säkert så att min sambo upplever första valpveckan på ett helt annat sätt än mig så hade han skrivit ett liknande inlägg så hade de garanterat sett annorlunda ut. För vi är ju olika. Men det är en bra sak! Det är något jag har fått bevisat ännu en gång, under dessa dagarna.

Jag ska försöka att ta det hela lite ifrån början så att även du som inte känner mig så bra, eller sedan innan, också har en chans att hänga med. Jag har haft hund tidigare tillsammans med min familj. Vi hämtade henne när jag var 13 år gammal och hunden hade precis fyllt ett år. Så ja, jag har haft hund tidigare men jag har aldrig haft en valp innan. Hunden vi hämtade då hette Fliza och kom att betyda väldigt mycket, inte bara för mig utan för hela familjen. Man är förstås medveten om att när man skaffar en hund, eller vilket djur som helst egentligen, så kommer den dagen då ens hund ska vandra vidare till hundhimlen (jo, jag tycker att det är en fin tanke att dom hamnar i hundhimlen). Jag har förstås fattat att den dagen skulle vara jobbig men jag kunde aldrig ana att det skulle vara så förbannat tufft att förlora en hund. Jag bodde inte längre hemma då när hon somnade in och jag tycker fortfarande än idag att det är jobbigt att jag inte var där och kunde säga hej då till henne. Jag ska vara helt ärlig nu och berätta att några tårar singlar ner för mina kinder då jag skriver detta. 

Fredagen den 21 Oktober åkte vi så äntligen för att hämta hem min och min sambos första gemensamma hund. Jag får lov att säga ”första gemensamma” eftersom jag inte vågar svära på att detta är min/våran sista hund. Det gick superbra att hämta hem honom och det kändes nästan för bra för att vara sant när han 10 minuter in i bilresan hem somnade och sen sova hela vägen. Cool kille! Första veckan har nu gått åt till att lära känna den här lilla individen lite bättre. För han är verkligen liten. Jag får påminna mig ibland om att han bara har tassat på denna jorden i 9 veckor. Det är bannemig inte länge!

Första dagarna kändes det nästan inte på riktigt. Jag sa till min sambo att det känns som att vi har den här lilla krabaten på lån. Att vi ska lämna tillbaka honom snart. Det tog någon dag för mig att förstå att han är våran nu. Han bor här ♥ Första dagarna märkte jag på mig själv hur mycket jag såg våran gamla hund i den här nya hundvalpen. Jag tänkte otroligt mycket på våran gamla hund och hur hon brukade bete sig i olika situationer. Det var lite jobbigt och framför allt svårt. Jag kom fram till hur otroligt van jag är vid vuxna hundar. Hundar som är lite världsvana, som har lärt sig lite olika kommandon och där man lärt sig att kommunicera med varandra, människa och hund. Den här lilla krabaten kan inte vårat språk och vi kan inte hans, ännu. Jag fick på riktigt säga till mig själv att detta är en helt annan individ än vår gamla hund. Det låter ju kanske självklart men tänk på att min gamla hund är den enda riktigt nära hundkontakten jag har haft och har man haft den kontakten i stort sett varje dag i mer än 10 år av sitt liv, ja då är man ganska van vid just den. Jag får gång på gång påminna mig om att den här fina lilla individen inte är så gammal men att jag ska lära honom allt jag kan. Allt vi kan. Vi har verkligen lärt oss mycket på bara den här första valpveckan tillsammans.

Klart att det är superkul att ha en hundvalp. Han är så fantastiskt söt att hjärtat ibland lixom svämmar över av härliga känslor när man tittar på honom. Han är en otroligt duktig kille! Han har imponerat på oss flera gånger under den här första tiden. Han är glad, väldigt nyfiken och ganska cool. Vi börjar vänja oss vid varandra och för mig känns det bättre och bättre. Men varför har det inte riktigt känts bra undrar kanske du? Du har ju för tusan äntligen fått din älskade hundvalp Lina! Ja, så kan man tänka. För så har jag nämligen tänkt för mig själv… Och jag är så förbannat glad för det. Tacksam och supernöjd med de faktum att vi har en egen hund. Men för mig har detta varit och ÄR en utmaning. Jag är en person som sätter otroligt höga krav på mig själv och vill gärna, i allt jag gör, vara bäst redan ifrån start. Så även när jag tar hem en hundvalp. Skilj nu på att jag inte sätter kraven på hundvalpen utan på mig själv! Första veckan och veckorna är nästan enbart till för att lära känna varandra och få in lite rutiner i den vardag man ska skapa tillsammans. Så inget krav på valpen men jag sätter krav på mig själv. Tex, då han kissat inne. Det är så otroligt lätt hänt för den lille valpen och faktiskt någonting man får räkna med när man tagit hem en valp men jag lägger gärna den skulden på mig själv och tänker direkt att ”fan hade jag varit någon sekund snabbare ut så hade detta inte hänt”. I början på veckan har jag varit på helspänn. Alltså på HELSPÄNN! Jag har omedvetet haft koll på valpens minsta lilla vink. Det började kännas i min kropp och i min själ. Det blev tufft och jag fick återigen förklara för mig själv att ”Lina du KAN INTE kontrollera allting”. Och framför allt man kan omöjligt kunna allting om en hundvalp när man aldrig har haft en hundvalp tidigare och även om jag hade haft det så är valparna individer och otroligt olika. Så det här är en utmaning! En utmaning för mig att inse att jag inte kan vara bäst på det här. En utmaning i att se och lära mig att det kommer att ske små misstag. Det kommer garanterat att bli små fel här och där men de viktiga i allt det här är att det måste få vara okej.

Jag har även velat hålla koll på min sambo så att ”han gör rätt” när han hanterar valpen. Jag har förstås bett om ursäkt för det där då jag kom på mig själv och sagt både till honom men mest till mig själv att jag ska skärpa mig. Jag måste lita på att han får göra på sitt sätt och lära sig han också. Han har aldrig haft hund innan så det här gör han galant tycker jag! Vet ni vad slutsatsen egentligen är? Jag måste våga slappna av. Jag mår inte bra av att vara på helspänn hela tiden. Det kommer att bli någon kiss inomhus och det är okej! Vi kommer garanterat att göra misstag när vi fostrar våran första valp men vi kommer också att göra så förbannat mycket bra och ”rätt” saker 🙂

För mig har det varit mest frustrerande att jag och valpen inte talar samma språk. Än så länge kan vi inte riktigt kommunicera med varandra så bra som jag vill men vet ni vad det bästa är? Det kommer! Jösses vad vi kommer att kunna kommunicera sen. Vi har som sagt bara haft honom i en vecka så återigen Lina, våga slappna av. 

Det här är så typiskt mig att jag inte ens blir förvånad. Att jag själv skapar en oro i kroppen och jobbiga känslor för mig själv, det tycker jag inte är okej. Det är något jag ständigt jobbar med. Jag bygger jättelätt upp oro i min kropp, oro som ibland blir till lätt ångest. Jobbiga feelings helt enkelt. Det är någonting jag jobbar på hela tiden och jag blir bättre. Men tänk er själva en situation med en valp som man inte riktigt har kontroll över som man samtidigt vill göra aaallt det bästa för i en kombination med för lite sömn och ett konstant mood av att jag måste ha koll och kontroll, det är ingen superbra kombo. Inte undra på att det kommit och gått massa oro i min kropp under den senaste veckan. Oro, alltså vi snackar press på mig själv som blir till en stress och slutar med tunga känslor i bröstet och en klump i magen. Det är oro för mig.

Att skriva av mig såhär hjälper mig en hel del. Jag får perspektiv på mina funderingar när jag själv får läsa mina egna ord. Och missförstå mig rätt! Jag är helt fantastiskt superglad över att våran Billy äntligen är här. Han är fantastisk och så otroligt fin. Och min sambo är så otroligt duktig och jag hade inte velat se någon annan husse till min valp. Det ska bli så förbannat roligt att få lära känna Billy lite mer och framför allt att börja kommunicera med honom, skapa rutiner och en vardag ihop. Jag ser fram emot det! Och vet ni vad? Just i skrivande stund så kom Billy och lade sig på mina fötter. Fantastiska hund! ♥

img_20161021_163300.jpg

World Mental Health Day

​Idag är det ”World Mental Health Day” alltså Världsdagen för psykisk ohälsa!

Fantastiskt, inte bara att denna dagen lyfts, utan också att de pratas om det, att de skrivs om det och att psykisk ohälsa lyfts överhuvudtaget! ♥

Jag tampas själv med min psykiska ohälsa och tacklar panikångest attacker ibland, mycket oro och annat som kroppen och psyket sätter mig på prov för. Men oj vad jag lär mig på vägen.

Jag har valt att skriva och dela med mig om min psykiska ohälsa, här på bloggen och hur min resa inte bara HAR varit utan ÄR, sen sjukskrivningen, då jag var 23 år gammal. 

Du kan läsa mer om min resa i kategorin här på bloggen ”Psykisk ohälsa (min story & personliga tankar)” som ligger under fliken ”100% Lina – Personlig utveckling” 

Jag har fått sååå många olika typer av bemötande och reaktioner ifrån omgivningen när jag har berättat om min resa och min psykiska ohälsa. Både ifrån nära och kära och också ifrån personer som känner mig mindre bra. Trots att många, så många, saknar förmågan att förstå så är det desto fler som vill lära sig. Som behöver lära sig. Därför är en sån här dag så viktig! 

Jag har fått otroligt bra respons på det jag skriver här på bloggen och det känns alldeles fantastiskt! Och jag känner att om jag har hjälpt en endaste liten kotte att få lite mer förståelse kring psykisk ohälsa, ja då är jag bannemig nöjd!! 💜


 

Tack!

​Med orden ”för att du är värd det! För att du har haft en tung vecka” 💛

Och ja, jag har haft en riktigt jävla kass vecka för att vara ärlig. Så förbannat mycket oro i kroppen, lite ångest, spänningshuvudvärk och febertoppar. En trötthet och omotivation som har gått att TA på👎 Men det är inte det jag vill välja att fokusera på denna soliga lördag! 🌞 

Jag vill istället fokusera på att jag har så fantastiskt fina människor i mitt liv! Som tex kommer med en bukett blommor ”för att jag är värd det!” 🙏

Blommorna är fantastiskt fina, lite höstiga och faktiskt snygga 🌻🍂 Gesten från min bästa kompis går inte ens att beskriva i ord och jag är en sån där som blir så löjligt glad när jag får blommor att jag tom fick en liten glädjetår i ögat 😅 

Tack! ❤ 

Jag får ett leende på läpparna varje gång jag går ut i köket nu 🌻 #thatswhatfriendsarefor

Yoga, hjärnspöken & utanför min comfort zone

Alltså, ibland måste man ju våga och jag har tänkt att våga två på olika sätt i detta inlägg, tillsammans med er. Jag har tänkt att dela med mig av bilder som jag egentligen inte tänkt att dela med någon men så tänker jag, varför ska en alltid vara så personlig precis hela tiden? Jag delar ju redan med mig en hel del av mig själv och har de senaste månaderna också blivit ännu mer personlig med er läsare, på ett helt nytt plan. Jag har börjat dela mina egna erfarenhet kring psykisk ohälsa och jag skriver av mig om min resa, mina tankar och funderingar mer än någonsin innan. Jag får otroligt fin respons och det får mig att våga! Att dela ännu mer och att kanske hjälpa fler? För visst fasiken finns det fler tjejer och killar i samma eller liknande sits som jag och hur ska man känna stöd och våga utvecklas om man inte delar med sig? Men det är ju bara lite så som jag tänker. Alla behöver inte tänka så. Alla behöver absolut inte dela med sig och alla behöver inte alls dela med sig för några tusen läsare, så som jag gör. Men faktum är att det har blivit en del i min egna process och bearbetning, att skriva såhär som jag gör. Att veta att ni är ändå en hel del som läser det jag skriver och det hjälper mig att förankra saker och ting på det här sättet, har jag märkt. Att våga dela med mig blir en del av min egna personliga utveckling. På så vis får jag en chans att reflektera, samtidigt som jag skriver om det och jag utvecklas på det sättet att jag faktiskt blottar mig för er, för dig som läser och vissa inlägg är riktigt pirriga att publicera. För jag vet inte hur eller vad responsen kommer att bli. Pirrigt och utvecklande som tusan.

Minns ni att jag pratat om att ta ett steg utanför sin comfort zone? Alltså att våga göra något läskigt. Något som man inte är helt bekväm med. När någonting skrämmer dig lite granna, då vet du att det också kommer att utveckla dig. Så har jag börjat tänka och därför vill jag dela med mig av det här. För det är lite läskigt. Men genom att dela denna idé med er så har jag inte bara bestämt det med mig själv utan även med er. Så då måste jag fullfölja det! Är du med? 😉

Jag har sedan ett tag tillbaka, ganska länge tillbaka till och med, yogat hemma. Enbart för mig själv, med mig själv. Jag har aldrig varit på någon yogaklass eller yogalektion utan är helt självlärd. Jag har som så många andra fastnat för yoga och ser enbart fördelar med att utöva yoga. Yoga har för mig blivit ett verktyg till att må bättre. Ett verktyg för all min oro, för min ångest, för allt grubbleri och funderande. Ett verktyg mot min psykiska ohälsa. Men också ett verktyg till att lära känna mig själv och till att, nu kommer en bit av det läskiga, få en annan sorts tro. Jag har blivit såpass intresserad av yogan, själen och personlig utveckling att jag nyss beställt hem två böcker om den indiska läran, ayurveda. Ayurveda betyder ayus, ”liv”, veda, ”kunskap”. Alltså livskunskap och är en flera tusen år gammal form av indisk läkekonst. Men det var inte den jag ville skriva om egentligen, jag tycker bara att det verkar intressant och för att inte förvirra er totalt så skulle jag nog vilja kalla mig för troende, definitivt, men inte prompt på jesus. Det jag intresserar mig i kring ayurvedan är främst att vi är olika och hur den läran ser på energier eller sinnesstämningar. Sjukt kul tycker jag! Och där släppte vi den biten 🙂

Tillbaka till yogan. Jag vill ta min yoga till nästa nivå. Jag har mest bara lallat runt här hemma och utövat yoga helt på egen hand. Jag skulle vilja ta steget och börja gå på en yogastudio med riktiga yogalärare. Här kan man ju lätt tänka att ”ja men Lina, det är la bara till att börja?” och jo, visst är det de, egentligen är det de. Men så sätter mina gamla hjärnspöken igång och dom tänker ungefär såhär: ”Alla på yogastudion kommer vara yogaproffs, hela bunten. Jag kan ju inte yoga, egentligen. Det kommer vara yogagirls hela högen och så jag”. Ja, när jag skriver det såhär så vet jag också att det där inte är sant och jag är så förbannat glad att jag jobbat med min självkänsla så att jag förstår att mina hjärnspöken inte längre ska hindra mig från att göra något som jag vill. Så jag har hittat en yogastudio som inte ligger så långt härifrån, som verkar ha ett riktigt bra utbud och där man absolut får bara nybörjare, som jag. Så vet ni vad? Jag tänkte köpa ett medlemskap där. Jag testar vetja! Jag har i flera år haft otroligt svårt att hitta ”min träningsform” och har länge velat ha något som lixom är ”bestämd träning” en eller två gånger i veckan. Från det att jag gick in i väggen våren 2014 och fick träningsförbud och enbart blev beordrad promenader så har jag aldrig riktigt kommit igång på riktigt igen och det stör mig! Jag har gymmat, gått på pass och tränat hemma slentrianmässigt men aldrig fått in någon bra rutin igen. Nu började jag ju cykla till jobbet och det är helt fantastiskt bra! Så nu tar jag yogan , som jag förövrigt har hållt i ett bra tag nu men i min konstiga hjärna räknas inte riktigt yoga som en träning vilket enligt mig själv är helt fel.. Jag och hjärnspökena tampas där med, haha. Jösses, det låter så löjligt när jag skriver vissa saker ibland!.. Så, jag tar alltså yogan hemma till att börja yoga på studio. Kul va? Häng med på min yogaresa, kanske vill du våga du också? Här är några bilder från i våras när jag yogade hemma. Trodde aldrig att jag skulle visa dessa men vad gör dom för nytta i telefonen egentligen? Ingen!

20160324_105015 20160324_104801