Brunch på Posthotellet

Jag klev ur valpbubblan idag och brunchade med familjen på ”Posthotellet” här i stan och jäklar vilken brunch! Farfar fick den här brunchen i present när han fyllde år i September och idag så blev den av. Om vi säger såhär 😌 Vi hade sittningen mellan kl 12 och 14 och jag är fortfarande mätt och nu är klockan strax 17 😂

Jag gjorde så att jag fastade fram till brunchen kl 12, drack bara mitt morgonkaffe, så att jag kunde gå all in på maten. Supergod mat och det fanns allt du kan tänka dig vilja ha på en brunch och lite till. Gick absolut att plocka och anpassa efter lchf eller lågkolhydratskost, om man ville. Kan absolut rekommendera en brunch där. Byggnaden i sig är ju riktigt pampig och det är snyggt där inne tycker jag. Otroligt högt till tak i salen där vi åt och snygg inredning. Kul också att höra farfar berätta om hur han hämtat och lämnat paket i samma lokal, en gång i tiden.

Mysig stund med familjen och skönt att komma hemifrån lite. Det är något som vi har bestämt här hemma i vår lilla familj, att jag ska passa på att komma hemifrån när min sambo är hemma. Dels för att han också ska få vara ensam med valpen och för att jag ska få komma ifrån lite och släppa lite ansvar eftersom jag är den som är valpledig och spenderar all vaken tid med valpen. Tror att det är nyttigt för alla inblandade. Har nämligen bara varit utanför valpbubblan två gånger, tre med idag, sen vi hämtade honom för tre veckor sedan. Inte undra på att det känts intensivt för mig med valpen! Så det ska de bli ändring på 🙂

Vi backar bandet lite

Obs! → Här kommer ett inlägg med lite hundsnack. Är man inte särskilt hund eller valpintresserad (hur man nu inte kan vara de 😉 ) så är man varmt välkommen att kika vidare på annat här i bloggen. Schysst av mig att varna tänkte jag!

Jag har bestämt att ta rumsrenhetsträningen lite back to basic efter att ha utvärderat den första veckan/tiden som har gått med valpen. Så inatt stod min väckarklocka på kl 01:00 samt på kl 04:00 ⏰

Det har hänt några små olyckor inne de tre senaste nätterna och jag har nämligen kommit fram till att vi har varit liiite för snabba med att ta promenaderna ute i stora vida världen istället för på den lugna trygga gården 🐾. Han tycker det är spännande där ute, på andra sidan huset och han är inte rädd, vilket jag är grymt imponerad av. Men vi har märkt att Billy blir lite väl stissig och uppe i varv efter en promenad ute i den stora vida världen samt att han är lite nervös kring att göra nr 2 💩.

Så igår gick jag igenom mina hundböcker igen, skrevs och fick bolla lite med några fantastiska tjejer på instagram som också gått igenom valptiden med sina vovvar och har nu tillsammans med min sambo valt att backa bandet lite. Det är så otroligt nyttigt att reflektera lite och försöka tänka över lite saker och frågor som tex vad kan vi göra annorlunda? Vad kan vi göra bättre? Men också, vad gör vi redan bra? Det är lite roligt och jag måste bara få skryta lite för min sambo blev sjukt imponerad av mig och mitt sätt att tänka på. Han tyckte det var otroligt bra att jag reflekterade, gick tillbaka och läste i mina hundböcker och vågade ta ett steg tillbaka. Han blev stolt! Det ska då tilläggas att han arbetar som projektledare och är mycket van vid den här typen av tankesätt samt att projekt inte alltid blir som man har tänkt sig och då får man tänka om. Men jag tänker lite att bara för att saker och ting inte riktigt blir som man tänkt sig och man behöver tänka om, så behöver inte det betyda att slutresultatet eller resultaten öht blir sämre än vad som var tänkt ifrån början. Hänger du med?

Nu funkar jag ju så att jag har fått lite jäklaranamma kring att fixa det här (jag är ganska så envis 😈) och jag är bannemig taggad på att få ordning på kisseri, bajseri och på att forma en trygg men nyfiken hund!

Lets do this! 👊

Vi får också ha i åtanke att vi aldrig har haft valp tidigare i vår lilla familj, tänk vad vi lär oss vi två, jag och min sambo.

Bjuder på en bild på den supermegagosiga valpmagen.

img_20161102_091216.jpg

Dagens to-do list

​Startar måndagen och veckan med den här to-do listan (se bilden här nedan). Jag är en expert på att leva i framtiden, är inte så mycket bakåt i tiden och gräver men jag tänker gärna framåt och planerar nya saker som ska hända. Ta det här med våran valp tex jag har redan skippat valptiden i mina tankar och tänker på allt vi kan göra sen. 

Yogan och meditationen har verkligen lärt mig att bli bättre på att leva i nuet 💫Men det är någonting som jag måste anstränga mig lite för att kunna göra. Att leva i nuet kommer inte för sig självt för mig ☺

Så en påminnelse som den här är grymt bra för mig och jag tänker jobba efter den idag. Mentalträning behöver också underhållas lixom den fysiska konditionen. Så det är bara till att öva öva öva!

Fin måndag på er! 😙 @linapetersen.se på instagram.

1:a veckan med valp, mina tankar

Ja då var den gjord, första veckan med våran alldeles egna hundvalp, Billy ♥

Jag känner att jag vill skriva av mig lite om veckan som har gått då den har varit otroligt blandad, för mig. Det är säkert så att min sambo upplever första valpveckan på ett helt annat sätt än mig så hade han skrivit ett liknande inlägg så hade de garanterat sett annorlunda ut. För vi är ju olika. Men det är en bra sak! Det är något jag har fått bevisat ännu en gång, under dessa dagarna.

Jag ska försöka att ta det hela lite ifrån början så att även du som inte känner mig så bra, eller sedan innan, också har en chans att hänga med. Jag har haft hund tidigare tillsammans med min familj. Vi hämtade henne när jag var 13 år gammal och hunden hade precis fyllt ett år. Så ja, jag har haft hund tidigare men jag har aldrig haft en valp innan. Hunden vi hämtade då hette Fliza och kom att betyda väldigt mycket, inte bara för mig utan för hela familjen. Man är förstås medveten om att när man skaffar en hund, eller vilket djur som helst egentligen, så kommer den dagen då ens hund ska vandra vidare till hundhimlen (jo, jag tycker att det är en fin tanke att dom hamnar i hundhimlen). Jag har förstås fattat att den dagen skulle vara jobbig men jag kunde aldrig ana att det skulle vara så förbannat tufft att förlora en hund. Jag bodde inte längre hemma då när hon somnade in och jag tycker fortfarande än idag att det är jobbigt att jag inte var där och kunde säga hej då till henne. Jag ska vara helt ärlig nu och berätta att några tårar singlar ner för mina kinder då jag skriver detta. 

Fredagen den 21 Oktober åkte vi så äntligen för att hämta hem min och min sambos första gemensamma hund. Jag får lov att säga ”första gemensamma” eftersom jag inte vågar svära på att detta är min/våran sista hund. Det gick superbra att hämta hem honom och det kändes nästan för bra för att vara sant när han 10 minuter in i bilresan hem somnade och sen sova hela vägen. Cool kille! Första veckan har nu gått åt till att lära känna den här lilla individen lite bättre. För han är verkligen liten. Jag får påminna mig ibland om att han bara har tassat på denna jorden i 9 veckor. Det är bannemig inte länge!

Första dagarna kändes det nästan inte på riktigt. Jag sa till min sambo att det känns som att vi har den här lilla krabaten på lån. Att vi ska lämna tillbaka honom snart. Det tog någon dag för mig att förstå att han är våran nu. Han bor här ♥ Första dagarna märkte jag på mig själv hur mycket jag såg våran gamla hund i den här nya hundvalpen. Jag tänkte otroligt mycket på våran gamla hund och hur hon brukade bete sig i olika situationer. Det var lite jobbigt och framför allt svårt. Jag kom fram till hur otroligt van jag är vid vuxna hundar. Hundar som är lite världsvana, som har lärt sig lite olika kommandon och där man lärt sig att kommunicera med varandra, människa och hund. Den här lilla krabaten kan inte vårat språk och vi kan inte hans, ännu. Jag fick på riktigt säga till mig själv att detta är en helt annan individ än vår gamla hund. Det låter ju kanske självklart men tänk på att min gamla hund är den enda riktigt nära hundkontakten jag har haft och har man haft den kontakten i stort sett varje dag i mer än 10 år av sitt liv, ja då är man ganska van vid just den. Jag får gång på gång påminna mig om att den här fina lilla individen inte är så gammal men att jag ska lära honom allt jag kan. Allt vi kan. Vi har verkligen lärt oss mycket på bara den här första valpveckan tillsammans.

Klart att det är superkul att ha en hundvalp. Han är så fantastiskt söt att hjärtat ibland lixom svämmar över av härliga känslor när man tittar på honom. Han är en otroligt duktig kille! Han har imponerat på oss flera gånger under den här första tiden. Han är glad, väldigt nyfiken och ganska cool. Vi börjar vänja oss vid varandra och för mig känns det bättre och bättre. Men varför har det inte riktigt känts bra undrar kanske du? Du har ju för tusan äntligen fått din älskade hundvalp Lina! Ja, så kan man tänka. För så har jag nämligen tänkt för mig själv… Och jag är så förbannat glad för det. Tacksam och supernöjd med de faktum att vi har en egen hund. Men för mig har detta varit och ÄR en utmaning. Jag är en person som sätter otroligt höga krav på mig själv och vill gärna, i allt jag gör, vara bäst redan ifrån start. Så även när jag tar hem en hundvalp. Skilj nu på att jag inte sätter kraven på hundvalpen utan på mig själv! Första veckan och veckorna är nästan enbart till för att lära känna varandra och få in lite rutiner i den vardag man ska skapa tillsammans. Så inget krav på valpen men jag sätter krav på mig själv. Tex, då han kissat inne. Det är så otroligt lätt hänt för den lille valpen och faktiskt någonting man får räkna med när man tagit hem en valp men jag lägger gärna den skulden på mig själv och tänker direkt att ”fan hade jag varit någon sekund snabbare ut så hade detta inte hänt”. I början på veckan har jag varit på helspänn. Alltså på HELSPÄNN! Jag har omedvetet haft koll på valpens minsta lilla vink. Det började kännas i min kropp och i min själ. Det blev tufft och jag fick återigen förklara för mig själv att ”Lina du KAN INTE kontrollera allting”. Och framför allt man kan omöjligt kunna allting om en hundvalp när man aldrig har haft en hundvalp tidigare och även om jag hade haft det så är valparna individer och otroligt olika. Så det här är en utmaning! En utmaning för mig att inse att jag inte kan vara bäst på det här. En utmaning i att se och lära mig att det kommer att ske små misstag. Det kommer garanterat att bli små fel här och där men de viktiga i allt det här är att det måste få vara okej.

Jag har även velat hålla koll på min sambo så att ”han gör rätt” när han hanterar valpen. Jag har förstås bett om ursäkt för det där då jag kom på mig själv och sagt både till honom men mest till mig själv att jag ska skärpa mig. Jag måste lita på att han får göra på sitt sätt och lära sig han också. Han har aldrig haft hund innan så det här gör han galant tycker jag! Vet ni vad slutsatsen egentligen är? Jag måste våga slappna av. Jag mår inte bra av att vara på helspänn hela tiden. Det kommer att bli någon kiss inomhus och det är okej! Vi kommer garanterat att göra misstag när vi fostrar våran första valp men vi kommer också att göra så förbannat mycket bra och ”rätt” saker 🙂

För mig har det varit mest frustrerande att jag och valpen inte talar samma språk. Än så länge kan vi inte riktigt kommunicera med varandra så bra som jag vill men vet ni vad det bästa är? Det kommer! Jösses vad vi kommer att kunna kommunicera sen. Vi har som sagt bara haft honom i en vecka så återigen Lina, våga slappna av. 

Det här är så typiskt mig att jag inte ens blir förvånad. Att jag själv skapar en oro i kroppen och jobbiga känslor för mig själv, det tycker jag inte är okej. Det är något jag ständigt jobbar med. Jag bygger jättelätt upp oro i min kropp, oro som ibland blir till lätt ångest. Jobbiga feelings helt enkelt. Det är någonting jag jobbar på hela tiden och jag blir bättre. Men tänk er själva en situation med en valp som man inte riktigt har kontroll över som man samtidigt vill göra aaallt det bästa för i en kombination med för lite sömn och ett konstant mood av att jag måste ha koll och kontroll, det är ingen superbra kombo. Inte undra på att det kommit och gått massa oro i min kropp under den senaste veckan. Oro, alltså vi snackar press på mig själv som blir till en stress och slutar med tunga känslor i bröstet och en klump i magen. Det är oro för mig.

Att skriva av mig såhär hjälper mig en hel del. Jag får perspektiv på mina funderingar när jag själv får läsa mina egna ord. Och missförstå mig rätt! Jag är helt fantastiskt superglad över att våran Billy äntligen är här. Han är fantastisk och så otroligt fin. Och min sambo är så otroligt duktig och jag hade inte velat se någon annan husse till min valp. Det ska bli så förbannat roligt att få lära känna Billy lite mer och framför allt att börja kommunicera med honom, skapa rutiner och en vardag ihop. Jag ser fram emot det! Och vet ni vad? Just i skrivande stund så kom Billy och lade sig på mina fötter. Fantastiska hund! ♥

img_20161021_163300.jpg

Min superpower

​Det är något alldeles speciellt med att våga följa sin magkänsla 💜

Det infinner sig en så fantastiskt skön känsla, i hela kroppen, en känsla som säger att man har gjort ”rätt!”

Så jäkla häftig känsla! 🙌

Jag har gjort just det där och för varje gång jag gör det, följer min intuition eller magkänsla, så växer jag. Jag växer, jag utvecklas som person, jag blir starkare inte bara i mig själv utan med mig själv eftersom beslutet kommer ifrån mig själv, inuti mig själv, ifrån min intuition. 💫

Ingen annan tar besluten åt mig , visst kan man bolla sina tankar och funderingar men i slutändan är det jag som fattar beslutet. Mitt egna beslut! 👊

Och för varje gång har jag fått mer och mer blodad tand. Ett sug om att för alltid följa min intuition 😌 Göra det om och om igen, igenom hela livet. För att just den känslan som infinner sig, om att man har gjort rätt, den är fan oslagbar! 👏 Jag valde att tacka nej till förlängning på jobbet, av olika anledningar. Men viktigast av allt, jag lyssnade på mig själv!

Sista dagen på jobbet är nu gjord och imorgon hämtar vi valpen! Våran valp 😍

Vad som händer härnäst? På jobbfronten? Ingen aning 😀

Först ut är valpledighet 💃

Tack så mycket! 

​God morgon måndag! 🌟

Efter alla fantastiskt fina krya-på-dig-hälsningar, som mestadels har trillat in på instagram eftersom det är där jag delar med mig av sådan ytterst viktigt information som att jag är förkyld haha, så borde jag ju känna mig lika kick ass som på bilden här nedanför, minst!! 😁

TACK för att ni skriver och säger åt mig att krya på mig ♥ Kroppen har nog lyssnat på era kommentarer för jag mår lite bättre men, jag snorar som en tok 🙊 så det får bli en dag till med sjukstuga här hemma.

Det är lite extra sugigt att vara sjuk just nu för detta är min sista vecka på jobbet, då jag gör min sista dag på kontoret på torsdag. Men antingen kan jag haka upp mig på det, att jag är sjuk just sista veckan och hur fantastiskt typiskt det är 😒 Eller så inser jag att det är något som jag inte alls kan påverka och att det hade sugigt lika mycket att bli sjuk om två veckor också 🙄 

Så! Med det sagt så styrde jag om mina tankar och tänker krya på mig som tusan denna gråa måndag! 😌

Energilös och en paus i fastan

Jag kör såkallad periodisk fasta lite då och då i längre perioder. Periodisk fasta för mig innebär att jag kör efter ett mönster som kallas 16:8 där jag fastar i 16 timmar och har ett såkallat ätfönster på 8 timmar där jag äter precis som vanligt. För mig är fasta inga konstigheter längre och jag trivs otroligt bra med det. Den periodiska fastan har bland annat hjälpt mig att få ordning på mina hunger och mättnadshormoner, ghrelin och leptin, samt hjälpt mig att gå ner i vikt. Att fasta ger mig vanligtvis energi men sen en liten period tillbaka har jag inte känt av den här ”effekten” som fasta ihop med bra mat ger mig. Jag känner mig orkeslös och har inte det där ”go:et” i kroppen som jag brukar ha. Jag är inte direkt trött i den bemärkelsen att jag vill sova, så jag är inte sovtrött. Men jag känner mig energi och orkeslös. Jag har fortfarande en förkylning som ”ligger på lur” i kroppen men som inte bryter ut. Kanske är det så att kroppen har fullt upp med den där förkylningen och kämpar emot den som tusan? Och det är därför jag är trött och energilös. Kan mycket väl vara så.

Sedan har jag en period just nu där jag i princip bara går och väntar. Jag gör min sista dag på jobbet den 20 oktober och vi hämtar preliminärt hem våran hundvalp den 21 oktober. Jag längtar ihjäl mig och som ni kan förstå så upplever jag att tiden står i princip still dessa dagar… Tålamod är ju inte min starka sida, haha. Knappt en månad kvar och det är nästan så att jag har påbörjat en nedräkning! Vi ska hälsa på valparna nu på söndag och det ska bli så förbannat kul. Än så länge vet vi nämligen inte vem av de fina killarna som faktiskt kommer att bli våran. Vi har bara önskat. Imorgon blir valparna 4 veckor gamla ♥

Så, situationen jag befinner mig i just nu är kanske inte direkt superenergigivande, om vi säger så. Jag vill som sagt inte skriva alldeles jätteöppet kring jobbet och min situation där mer än att jag har sagt upp mig och gör min sista dag den 20 oktober 🙂

Igår var jag äntligen iväg och fixade mitt medlemskap på Sannegårdens spa & yogastudio här i Göteborg. Det känns helt fantastiskt roligt och jag är taggad och peppad på att börja träna igen! Äntligen 😀
Sen känns det förstås liiite läskigt att nu börja yoga ”på riktigt” då jag tidigare enbart har yogat hemma men det ska också bli riktigt roligt. Medlemskapet där känns grymt bra och ger mig möjlighet, inte bara att yoga och testa på hur många olika yogaformer som helst, utan också att träna konditions och styrketräning då det finns pass så som zumba, body cirkle, HIIT mfl. Och det bästa av allt? Jag har som medlem tillgång till deras spa, alltid. Fantastiskt!
Så vi kan säga att jag from igår har gjort en investering i mig själv och min hälsa. Mitt välmående. När gjorde du en investering i dig själv senast?

Jag vet också att avsaknaden av träning är en pusselbit som saknas i mitt energipussel. Jag får extremt mycket energi av att träna och inte bara jag utan även min omgivning (läs min sambo) märker stor skillnad på mig när jag tränar respektive när jag inte tränar. Så att jag nu har tagit steget och skaffat mig ett medlemskap, inte på ett hetsigt gym med ambitionen om att träna 6 gånger i veckan (det hade den gamla Lina gjort nämligen…), utan i en härlig miljö där jag även har chansen att ta en stund för mig själv och njuta av spa och relax, det är ett stort kliv i rätt riktning mot min energi och att må bra. Känns faktiskt helt fantastiskt!

Det jag vill säga med detta är att det oftast inte bara är en sak som ligger bakom avsaknaden av energi och ork utan orsakerna är oftast flera och kommer ifrån olika håll. Det är bra att ta en funderare över vad som kan ligga bakom energi och orkeslösheten och sedan börja bearbeta/göra någonting åt dessa sakerna, en sak i taget. Så som jag gör nu tex. Härligt när man lever som man lär, haha 😉

Så, tillbaka till den periodiska fastan. Fastan brukar ju som sagt vanligtvis ge mig energi men eftersom kroppen, av olika anledningar, inte får upp energi, ork och ”go” så väljer jag att skippa fastan ett tag framöver och kommer helt enkelt att ge kroppen bra frukost på morgonen. Det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam på kroppen. Sedan kan det av en annan anledning vara bra att inte vänja kroppen vid fasta! Genom att äta frukost och variera sig så ”ruckar” man på det där och på så vis kan man få fart på viktminskningen, om det är de man är ute efter med sin periodiska fasta. Kroppen är nämligen en vanemänniska, precis som du! 😉

Ta hand om dig! ♥

”En sån som läser”

​En del av höstens läsning 📚 Jag har alltid tänkt att ”jag är inte en sån som läser så mycket” men den här boken är en av fyra som jag har igång och läser just nu 😅 Kanske är jag ”en sån som läser” trots allt? 😁✌

Jag är nyfiken på ayurvedan, den indiska läkekonsten och medicinska läran 🍃 En del av det han skriver känns så otroligt logiskt och faktiskt väldigt självklart medan andra saker känns lite, vad ska jag säga? Flummiga? Men jag läser! Och jag är glad att jag lärt mig att allt inte är så svart eller vitt i livet. Det behöver inte alltid finnas rätt eller fel. Jag behöver inte tro på ALLT jag läser. Så jag läser med öppet sinne och lär mig lixom lite på vägen.

Det är la det som är livet? Att lära sig på vägen 👣

”Med ett leende på läpparna”

​”Say it straight, simple and with a smile”

Passande ord på dagens Yogitea (älskar för övrigt deras små söta ord på varje tepåse) och också väldigt spot on när det kommer till vad jag tar med mig ifrån den här veckan som har varit. 

Jag har, för att bara nämna lite, aktivt valt bort negativiteten i lunch/fikarummet flera gånger den här veckan och också i samma veva funderat på varför jag bara inte har gjort det tidigare.. Jag har vänligt men bestämt sagt ifrån i situationer som uppstått med tykna kommentarer (mer än så behöver jag inte säga), jag har sagt upp mig ifrån min tjänst och jag har haft ett grymt bra möte med mina två chefer! Jag gjorde allt detta på just det där sättet: ”Say it straight, simple and with a smile” – alltid med ett leende på läpparna! 😀 Jag är otroligt nöjd med mitt beslut och återigen stolt och glad över att jag lyssnat på mig själv. Jag har fått en otroligt bra respons ifrån min konsultchef på Lernia och det skulle jag gärna vilja lyfta. Jag har, utan att säga för mycket, tagit klivet ur en situation där jag, pga många olika omständigheter, inte trivts eller mått riktigt bra. 

Så när jag gjort en sån här sak, tagit ett sånt här beslut och dessutom blir upplyft och får höra att jag är helt fantastisk som vågar stå på mig, att jag är en tjej med skinn på näsan och att jag skött detta otroligt schysst och lojalt, ja då sträcker jag fasiken på mig lite extra! 

Om jag är redo att ta helg? Det kan du ge dig fan på! Jag är dessutom otroligt taggad inför hösten och ser fram emot nya utmaningar och det som väntar mig framöver. Den första och också antagligen största utmaningen är ju hunden. Valpen som kliver in i vårt hem i slutet på Oktober. Jäklar vad jag längtar!