Vi backar bandet lite

Obs! → Här kommer ett inlägg med lite hundsnack. Är man inte särskilt hund eller valpintresserad (hur man nu inte kan vara de 😉 ) så är man varmt välkommen att kika vidare på annat här i bloggen. Schysst av mig att varna tänkte jag!

Jag har bestämt att ta rumsrenhetsträningen lite back to basic efter att ha utvärderat den första veckan/tiden som har gått med valpen. Så inatt stod min väckarklocka på kl 01:00 samt på kl 04:00 ⏰

Det har hänt några små olyckor inne de tre senaste nätterna och jag har nämligen kommit fram till att vi har varit liiite för snabba med att ta promenaderna ute i stora vida världen istället för på den lugna trygga gården 🐾. Han tycker det är spännande där ute, på andra sidan huset och han är inte rädd, vilket jag är grymt imponerad av. Men vi har märkt att Billy blir lite väl stissig och uppe i varv efter en promenad ute i den stora vida världen samt att han är lite nervös kring att göra nr 2 💩.

Så igår gick jag igenom mina hundböcker igen, skrevs och fick bolla lite med några fantastiska tjejer på instagram som också gått igenom valptiden med sina vovvar och har nu tillsammans med min sambo valt att backa bandet lite. Det är så otroligt nyttigt att reflektera lite och försöka tänka över lite saker och frågor som tex vad kan vi göra annorlunda? Vad kan vi göra bättre? Men också, vad gör vi redan bra? Det är lite roligt och jag måste bara få skryta lite för min sambo blev sjukt imponerad av mig och mitt sätt att tänka på. Han tyckte det var otroligt bra att jag reflekterade, gick tillbaka och läste i mina hundböcker och vågade ta ett steg tillbaka. Han blev stolt! Det ska då tilläggas att han arbetar som projektledare och är mycket van vid den här typen av tankesätt samt att projekt inte alltid blir som man har tänkt sig och då får man tänka om. Men jag tänker lite att bara för att saker och ting inte riktigt blir som man tänkt sig och man behöver tänka om, så behöver inte det betyda att slutresultatet eller resultaten öht blir sämre än vad som var tänkt ifrån början. Hänger du med?

Nu funkar jag ju så att jag har fått lite jäklaranamma kring att fixa det här (jag är ganska så envis 😈) och jag är bannemig taggad på att få ordning på kisseri, bajseri och på att forma en trygg men nyfiken hund!

Lets do this! 👊

Vi får också ha i åtanke att vi aldrig har haft valp tidigare i vår lilla familj, tänk vad vi lär oss vi två, jag och min sambo.

Bjuder på en bild på den supermegagosiga valpmagen.

img_20161102_091216.jpg

Dagens to-do list

​Startar måndagen och veckan med den här to-do listan (se bilden här nedan). Jag är en expert på att leva i framtiden, är inte så mycket bakåt i tiden och gräver men jag tänker gärna framåt och planerar nya saker som ska hända. Ta det här med våran valp tex jag har redan skippat valptiden i mina tankar och tänker på allt vi kan göra sen. 

Yogan och meditationen har verkligen lärt mig att bli bättre på att leva i nuet 💫Men det är någonting som jag måste anstränga mig lite för att kunna göra. Att leva i nuet kommer inte för sig självt för mig ☺

Så en påminnelse som den här är grymt bra för mig och jag tänker jobba efter den idag. Mentalträning behöver också underhållas lixom den fysiska konditionen. Så det är bara till att öva öva öva!

Fin måndag på er! 😙 @linapetersen.se på instagram.

1:a veckan med valp, mina tankar

Ja då var den gjord, första veckan med våran alldeles egna hundvalp, Billy ♥

Jag känner att jag vill skriva av mig lite om veckan som har gått då den har varit otroligt blandad, för mig. Det är säkert så att min sambo upplever första valpveckan på ett helt annat sätt än mig så hade han skrivit ett liknande inlägg så hade de garanterat sett annorlunda ut. För vi är ju olika. Men det är en bra sak! Det är något jag har fått bevisat ännu en gång, under dessa dagarna.

Jag ska försöka att ta det hela lite ifrån början så att även du som inte känner mig så bra, eller sedan innan, också har en chans att hänga med. Jag har haft hund tidigare tillsammans med min familj. Vi hämtade henne när jag var 13 år gammal och hunden hade precis fyllt ett år. Så ja, jag har haft hund tidigare men jag har aldrig haft en valp innan. Hunden vi hämtade då hette Fliza och kom att betyda väldigt mycket, inte bara för mig utan för hela familjen. Man är förstås medveten om att när man skaffar en hund, eller vilket djur som helst egentligen, så kommer den dagen då ens hund ska vandra vidare till hundhimlen (jo, jag tycker att det är en fin tanke att dom hamnar i hundhimlen). Jag har förstås fattat att den dagen skulle vara jobbig men jag kunde aldrig ana att det skulle vara så förbannat tufft att förlora en hund. Jag bodde inte längre hemma då när hon somnade in och jag tycker fortfarande än idag att det är jobbigt att jag inte var där och kunde säga hej då till henne. Jag ska vara helt ärlig nu och berätta att några tårar singlar ner för mina kinder då jag skriver detta. 

Fredagen den 21 Oktober åkte vi så äntligen för att hämta hem min och min sambos första gemensamma hund. Jag får lov att säga ”första gemensamma” eftersom jag inte vågar svära på att detta är min/våran sista hund. Det gick superbra att hämta hem honom och det kändes nästan för bra för att vara sant när han 10 minuter in i bilresan hem somnade och sen sova hela vägen. Cool kille! Första veckan har nu gått åt till att lära känna den här lilla individen lite bättre. För han är verkligen liten. Jag får påminna mig ibland om att han bara har tassat på denna jorden i 9 veckor. Det är bannemig inte länge!

Första dagarna kändes det nästan inte på riktigt. Jag sa till min sambo att det känns som att vi har den här lilla krabaten på lån. Att vi ska lämna tillbaka honom snart. Det tog någon dag för mig att förstå att han är våran nu. Han bor här ♥ Första dagarna märkte jag på mig själv hur mycket jag såg våran gamla hund i den här nya hundvalpen. Jag tänkte otroligt mycket på våran gamla hund och hur hon brukade bete sig i olika situationer. Det var lite jobbigt och framför allt svårt. Jag kom fram till hur otroligt van jag är vid vuxna hundar. Hundar som är lite världsvana, som har lärt sig lite olika kommandon och där man lärt sig att kommunicera med varandra, människa och hund. Den här lilla krabaten kan inte vårat språk och vi kan inte hans, ännu. Jag fick på riktigt säga till mig själv att detta är en helt annan individ än vår gamla hund. Det låter ju kanske självklart men tänk på att min gamla hund är den enda riktigt nära hundkontakten jag har haft och har man haft den kontakten i stort sett varje dag i mer än 10 år av sitt liv, ja då är man ganska van vid just den. Jag får gång på gång påminna mig om att den här fina lilla individen inte är så gammal men att jag ska lära honom allt jag kan. Allt vi kan. Vi har verkligen lärt oss mycket på bara den här första valpveckan tillsammans.

Klart att det är superkul att ha en hundvalp. Han är så fantastiskt söt att hjärtat ibland lixom svämmar över av härliga känslor när man tittar på honom. Han är en otroligt duktig kille! Han har imponerat på oss flera gånger under den här första tiden. Han är glad, väldigt nyfiken och ganska cool. Vi börjar vänja oss vid varandra och för mig känns det bättre och bättre. Men varför har det inte riktigt känts bra undrar kanske du? Du har ju för tusan äntligen fått din älskade hundvalp Lina! Ja, så kan man tänka. För så har jag nämligen tänkt för mig själv… Och jag är så förbannat glad för det. Tacksam och supernöjd med de faktum att vi har en egen hund. Men för mig har detta varit och ÄR en utmaning. Jag är en person som sätter otroligt höga krav på mig själv och vill gärna, i allt jag gör, vara bäst redan ifrån start. Så även när jag tar hem en hundvalp. Skilj nu på att jag inte sätter kraven på hundvalpen utan på mig själv! Första veckan och veckorna är nästan enbart till för att lära känna varandra och få in lite rutiner i den vardag man ska skapa tillsammans. Så inget krav på valpen men jag sätter krav på mig själv. Tex, då han kissat inne. Det är så otroligt lätt hänt för den lille valpen och faktiskt någonting man får räkna med när man tagit hem en valp men jag lägger gärna den skulden på mig själv och tänker direkt att ”fan hade jag varit någon sekund snabbare ut så hade detta inte hänt”. I början på veckan har jag varit på helspänn. Alltså på HELSPÄNN! Jag har omedvetet haft koll på valpens minsta lilla vink. Det började kännas i min kropp och i min själ. Det blev tufft och jag fick återigen förklara för mig själv att ”Lina du KAN INTE kontrollera allting”. Och framför allt man kan omöjligt kunna allting om en hundvalp när man aldrig har haft en hundvalp tidigare och även om jag hade haft det så är valparna individer och otroligt olika. Så det här är en utmaning! En utmaning för mig att inse att jag inte kan vara bäst på det här. En utmaning i att se och lära mig att det kommer att ske små misstag. Det kommer garanterat att bli små fel här och där men de viktiga i allt det här är att det måste få vara okej.

Jag har även velat hålla koll på min sambo så att ”han gör rätt” när han hanterar valpen. Jag har förstås bett om ursäkt för det där då jag kom på mig själv och sagt både till honom men mest till mig själv att jag ska skärpa mig. Jag måste lita på att han får göra på sitt sätt och lära sig han också. Han har aldrig haft hund innan så det här gör han galant tycker jag! Vet ni vad slutsatsen egentligen är? Jag måste våga slappna av. Jag mår inte bra av att vara på helspänn hela tiden. Det kommer att bli någon kiss inomhus och det är okej! Vi kommer garanterat att göra misstag när vi fostrar våran första valp men vi kommer också att göra så förbannat mycket bra och ”rätt” saker 🙂

För mig har det varit mest frustrerande att jag och valpen inte talar samma språk. Än så länge kan vi inte riktigt kommunicera med varandra så bra som jag vill men vet ni vad det bästa är? Det kommer! Jösses vad vi kommer att kunna kommunicera sen. Vi har som sagt bara haft honom i en vecka så återigen Lina, våga slappna av. 

Det här är så typiskt mig att jag inte ens blir förvånad. Att jag själv skapar en oro i kroppen och jobbiga känslor för mig själv, det tycker jag inte är okej. Det är något jag ständigt jobbar med. Jag bygger jättelätt upp oro i min kropp, oro som ibland blir till lätt ångest. Jobbiga feelings helt enkelt. Det är någonting jag jobbar på hela tiden och jag blir bättre. Men tänk er själva en situation med en valp som man inte riktigt har kontroll över som man samtidigt vill göra aaallt det bästa för i en kombination med för lite sömn och ett konstant mood av att jag måste ha koll och kontroll, det är ingen superbra kombo. Inte undra på att det kommit och gått massa oro i min kropp under den senaste veckan. Oro, alltså vi snackar press på mig själv som blir till en stress och slutar med tunga känslor i bröstet och en klump i magen. Det är oro för mig.

Att skriva av mig såhär hjälper mig en hel del. Jag får perspektiv på mina funderingar när jag själv får läsa mina egna ord. Och missförstå mig rätt! Jag är helt fantastiskt superglad över att våran Billy äntligen är här. Han är fantastisk och så otroligt fin. Och min sambo är så otroligt duktig och jag hade inte velat se någon annan husse till min valp. Det ska bli så förbannat roligt att få lära känna Billy lite mer och framför allt att börja kommunicera med honom, skapa rutiner och en vardag ihop. Jag ser fram emot det! Och vet ni vad? Just i skrivande stund så kom Billy och lade sig på mina fötter. Fantastiska hund! ♥

img_20161021_163300.jpg

Min superpower

​Det är något alldeles speciellt med att våga följa sin magkänsla 💜

Det infinner sig en så fantastiskt skön känsla, i hela kroppen, en känsla som säger att man har gjort ”rätt!”

Så jäkla häftig känsla! 🙌

Jag har gjort just det där och för varje gång jag gör det, följer min intuition eller magkänsla, så växer jag. Jag växer, jag utvecklas som person, jag blir starkare inte bara i mig själv utan med mig själv eftersom beslutet kommer ifrån mig själv, inuti mig själv, ifrån min intuition. 💫

Ingen annan tar besluten åt mig , visst kan man bolla sina tankar och funderingar men i slutändan är det jag som fattar beslutet. Mitt egna beslut! 👊

Och för varje gång har jag fått mer och mer blodad tand. Ett sug om att för alltid följa min intuition 😌 Göra det om och om igen, igenom hela livet. För att just den känslan som infinner sig, om att man har gjort rätt, den är fan oslagbar! 👏 Jag valde att tacka nej till förlängning på jobbet, av olika anledningar. Men viktigast av allt, jag lyssnade på mig själv!

Sista dagen på jobbet är nu gjord och imorgon hämtar vi valpen! Våran valp 😍

Vad som händer härnäst? På jobbfronten? Ingen aning 😀

Först ut är valpledighet 💃

”En sån som läser”

​En del av höstens läsning 📚 Jag har alltid tänkt att ”jag är inte en sån som läser så mycket” men den här boken är en av fyra som jag har igång och läser just nu 😅 Kanske är jag ”en sån som läser” trots allt? 😁✌

Jag är nyfiken på ayurvedan, den indiska läkekonsten och medicinska läran 🍃 En del av det han skriver känns så otroligt logiskt och faktiskt väldigt självklart medan andra saker känns lite, vad ska jag säga? Flummiga? Men jag läser! Och jag är glad att jag lärt mig att allt inte är så svart eller vitt i livet. Det behöver inte alltid finnas rätt eller fel. Jag behöver inte tro på ALLT jag läser. Så jag läser med öppet sinne och lär mig lixom lite på vägen.

Det är la det som är livet? Att lära sig på vägen 👣

Fixa tänket!

Vad sår du för sorts frön?

Gårdagens bild i Metro fick mig att tänka till.

img_20160908_091933.jpg

Vad sår du för frön hos andra? Fundera på det en liten stund. Sår du frön av positivet eller av negativitet?  Sår du frön hos personer i din omgivning som lyfter eller sår du kanske frön som tynger? Frön av oro eller frön av trygghet? Jag har bland annat en övning här på bloggen som är lite inne på samma spår. Det är en grymt enkel men bra övning som handlar om att man ska bli mer medveten om sina signaler. De signaler vi sänder ut till omgivningen. För vi sänder ut signaler precis hela tiden. Både medvetna men också omedvetna. Genom att lyfta detta och göra sig själv mer medveten kan du på ett annat sätt kontrollera vilka signaler du sänder ut till din omgivning vilket i sin tur kan leda till positiv förändring. Inte bara hos dig själv utan också hos personerna du har omkring dig, i din vardag. Coolt va? Vill du testa så hittar du övningen i mitt inlägg, ”Reflektera mera!- Träningstips” här!

 

”Det kommer inte bli riktigt så bra som jag tänkt mig”

Det här inlägget skrev jag i början på detta året och mina ord, texten i inlägget och tankarna kring det jag skriver om är minst lika aktuella idag! Jag tänker likdant kring min dröm då, som nu. Kanske att jag vill lägga till en ännu större tanke kring fördelarna med hund vid psykisk ohälsa. Jag vill utforska, visa och lyfta att dessa två, alltså hund och psykisk ohälsa, går väldigt bra ihop, lite hand i hand.

Drömmen har varit lite extra aktuell de senaste dagarna och idag blev den mer på riktigt än någonsin innan! Jag och min sambo har tingat en alldeles egen hundvalp och jag försöker förstå att detta kommer att hända på riktigt. Jag är inte där än, att jag greppat alltså, haha. Det känns så förbannat pirrigt och roligt. Och rätt! Jag vet att detta är ett äventyr. Ett äventyr som ligger utanför min comfort zone, definitivt. Men jag vet redan innan detta äventyret startar att jag kommer att utvecklas något fruktansvärt! Jag vet också att allting inte kommer att bli riktigt så bra som jag tänker mig men jag kommer bannemig att göra mitt bästa och jag vet att det hela kommer att bli helt fantastiskt! Och bara genom att ha den inställningen, om att det kommer att bli alldeles fantastiskt, så knuffar jag både mig själv, sambon och äventyret i rätt riktning. Inställning är A och O! Inför typ allt.

Här är en del av det jag skrev i mitt långa, ärliga, inlägg i januari i år.

Våran fina vovve gick bort för några år sedan nu och helt ärligt så ville jag skaffa en ny hund direkt. Helst samma dag. Så varför gjorde jag inte det då? Om skaffa egen hund nu är en utav mina absolut största drömmar, varför har jag inte uppfyllt den för längesen?

För att för mig handlar det inte bara om att gå och köpa en hund. Det handlar om så mycket mer!
Det kommer att bli mitt livs, hittills största uppdrag. Att se till att den individen uppnår kärlek, välmående och balans i sitt liv, det är ju mitt ansvar!

Vill du läsa hela inlägget så hittar du det här!

Jag hoppas att du vill hänga med på vårt nya äventyr med en fyrbent liten kille! Och ja, jag kommer berätta allt, nästan. Jag ville mest bara dela vår lycka här och nu med er så att ni lixom är med i matchen. Det vill jag att ni läsare är. Med i min match!

Det här ska bli så förbannat roligt och jag längtar redan ihjäl mig efter det 8 veckor gamla trollet som kommer till oss i slutet på oktober ♥

Din psykiska hälsa är minst lika viktig!

Din psykiska hälsa är minst lika viktig som den fysiska för att du ska må bra! Ge dig själv förutsättningarna för att vara ditt bästa jag. Ingen annan kommer att ge det till dig.

Ta hand om dig – för dig! 

Varför jag äter glutenfritt & lite skitsnack

Det här med gluten. Det har blivit ett mycket diskuterat ämne de senaste åren och de publiceras både studier, artiklar, forskning och blogginlägg kring ämnet. Jag tänkte dela med mig av mina egna tankar kring just gluten och varför jag väljer att skippa gluten i min kost.

Jag har, så länge jag kan minnas, haft problem med min mage. Jag kan inte ens räkna antalet läkarbesök från det att jag var liten fram till att jag lade om kosten år 2011. Läkarbesök som enbart handlat om min mage. Jag har ett svagt minne från när jag var riktigt liten, kanske en sisådär 5 år gammal, att jag åt och drack laktosfria produkter. Jag minns hur jag tyckte att den laktosfria mjölken smakade äckligt och jag tyckte det var konstigt att jag inte hade samma smör och yoghurtförpackning som resten av familjen. Efter ett tag förde vi in laktos i min kost igen och det visade sig att det inte var laktosen som var problemet. Vad var problemet då? Det visste inte ens läkarna. Åren gick och jag blev äldre. Nu har jag mer minne ifrån alla läkarbesök, olika sorts mediciner och matdagböcker som skrevs. Jag testades för laktosintolerans igen, det visade sig att jag tål laktos. Jag har testats för glutenintolerans och visst, jag tål gluten också. Jag har testat kanske 10-12 olika mediciner för magen och tarmarna, de flesta receptbelagda men även mediciner utan recept som går att köpa på apoteket.

Men vadå problem med magen, tänker kanske du. Hade du ont eller? Vad höll magen på med? Ja, det undrade vi också. Jag var oftast bra i magen på morgonen och den var så kallad platt och fin. Lugn och ”normal”. Men varenda eftermiddag var den uppblåst som en ballong och stenhård. Mamma petade på min mage så många gånger och vi vart nästan lite fascinerade över hur hård den var utan att jag självmant blåste upp den. Jag hade otroligt svårt att gå på toa. Det kunde gå 3-4 dagar (!) utan att jag gjort nummer två på toaletten. Ni kan tänka er att den gjorde ont då. Stackars magen! Den var oftast så uppsvälld att den gjorde ont. Jag hade fler dagar med ont i magen än vad jag hade dagar med ”bra” mage.

Jag har fått alla dess möjliga olika order om vad och hur jag ska äta utav läkarna genom åren. De flesta läkare sa fiberrik kost. Alltså mycket rågbröd, grova fullkornsprodukter och mycket frukt. Min mage blev, om möjligt, ännu värre av den kosten!! Ändå testade jag den i omgångar då jag förstås lyssnade på läkarna. Jag blev också uppmanad att äta mer fettsnålt, alltså enbart lightprodukter och jag skulle även skippa stekt och starkt kryddad mat. Jag fick i uppdrag att skriva matdagbok och sedan skriva hur ont jag fick på en skala 1-10 av den kosten jag åt och huruvida jag kunde gå på toa eller inte. Mitt i allt detta så hände något annat med magen och jag fick som 17-åring uppleva mitt första gallstensanfall. Då hade vi ingen susning om att det var gallsten och jag träffade två läkare som inte ens ville kolla om det var gallsten eftersom ”jag var för ung”. Det gissades och jag fick diagnoser som magsår och IBS. IBS har jag hört allt för många gånger hos läkaren och jag har själv fått uppfattningen av att det är ett bra ord att ge till en patient med magproblem där läkaren själv inte har någon susning om vad det kan vara. Under IBS går många magproblem in. Jag har sedan tidigt i ungdomen också fått förklarat för mig att jag har magkatarr men det har inte med uppblåsheten och toalettproblemen att göra. Så fick jag då gallsten och vid 18 års ålder opererade dom ut inte bara mina baota stenar utan också hela gallblåsan. Det visade sig att den var inflammerad vilket förklarade min feber jag haft till och från innan operationen.

Anyway, till den glutenfria delen. Jag lade om kosten tillsammans med min sambo någon gång under 2011. Jag hade då inte en susning om gluten och hur det påverkar kroppen. Jag hade inte ens funderat över att LCHF faktiskt är en glutenfri kost och att jag numera skulle komma att skippa gluten. Jag hade inga förväntningar på LCHF över huvud taget och hade läst relativt lite om kosten när vi började. Vi bara körde, helt enkelt, jag och sambon 🙂 Så kom dag 2 med den nya kosten och då märkte jag det. Min mage blev inte uppsvälld! Den gjorde inte ont pga att den såg ut som en spärrballong. Den var… lugn? Det var ändå på eftermiddagen/kvällen och den var inte det minsta uppblåst. Den var som på morgonen fast det var kväll. Fantastiskt! Där kom också den största motivationen för mig, att fortsätta med lågkolhydratskost och att skippa gluten. Jag kan idag äta gluten och jag gör det ibland. Det funkar i mindre mängder och skulle jag sväva ut alldeles för mycket, vilket också händer ibland, så får jag faktiskt skylla mig själv 😉
Jag får en bråkig mage och mina fisar luktar inte rosor direkt, haha.

Jag tror inte att man dör av gluten, absolut inte, men jag tror att alla gör klokt i att dra ner på sitt glutenintag. För helt ärligt så gör glutenet (är det ens ett ord?) ingen nytta i kroppen. Det är toppen när man ska baka och få degen att resa sig men det är inte samma mjöl som det bakades med förr i tiden, mer processat och mer gluten i, och det ger oftast inget annat än en bråkig mage för de flesta. Även de personer som inte är glutenintoleranta. Se på mig. Jag är inte glutenintolerant på pappret men mår toppen utan gluten iallafall! Sedan att mitt immunförsvar har blivit bättre, det kan hela min familj skriva under på, dom tycker nämligen att det är en av de största skillnaderna med mig sen jag lade om kosten och jag kan ju inte annat än att hålla med dom. Förr var jag sjuk stup i kvarten och vi funderade ofta på om jag ens hade ett immunförsvar. Jag inte bara tror utan vet att glutenfri kost (även mindre socker och mer ren mat, alltså inte hel- och knappt halvfabrikat) spelar en riktigt stor roll där.

Den här artikeln: ”Alla gör klokt i att utesluta gluten” fick mig att tänka till och därav skriva detta inlägget. I min kategori här på bloggen, Bröd & Bak, hittar du mängder med glutenfria recept. Både för dig som äter LCHF/Lågkolhydratskost men även för dig som äter en kolhydratsrik kost och bara vill må lite bättre genom att äta glutenfritt 🙂