Från och med nu, Auf wiedersehn!

Det här med att säga hej då. Att ta farväl av en person. Jag tänker att jag hädanefter vill tänka lite mer som när man säger hej då på tyska (säkert på andra språk också) Auf wiedersehn, på återseende.

Vi hade begravning för min farmor igår och sånt där är ju aldrig någonsin roligt men på något sätt var det ändå väldigt fint. Vi hade en fin stund i kyrkan. Blommorna och hennes kista var så otroligt vackra, tycker jag. Orden som sades och de toner som togs var så himla mycket farmor. Det blev bra! Vi avslutade dagen på ett mycket trevligt sätt och det är mycket glädje och möten därifrån som jag bär med mig i minnet ifrån begravningsdagen. Vi åt en god middag hemma hos mamma och pappa tillsammans med närmsta familjen och släktingar ifrån Danmark, Bornholm. Det var god mat, dukat med det allra finaste porslinet och rosor i små vaser på bordet. Hela kvällen var en salig blandning av  danska och svenska både vad gäller språk och traditioner. Det var generationer som möttes, gamla minnen som utbyttes och nya som skapades, en del tårar och mycket, mycket skratt. Farmor hade gillat det så! Eller jag skulle vilja säga att hon gillade det. För jag vet att hon var med igår.

Så tack familjen för en fin dag. Tack farmor för en fin dag och ett fint liv och du? Auf wiedersehn, farmor! 

Det här med sömn

God morgon lördag! Vi har verkligen fått helt andra rutiner i vår lilla familj när det kommer till sömnen och att sova. Vi lägger oss numera alltid i god tid på kvällarna vilket resulterar i att vi fler och fler gånger vaknar av oss själva, tidigt. Men i relation till när vi gick och lade oss så är det fortfarande en rimlig sömntid, trots en tidig morgon om ni förstår. Det har tagit lite tid att komma i en bra rytm och i början var det som att kroppen behövde sova ikapp men de senaste veckorna har vi vaknat av oss själva runt 7-snåret på morgonen och lixom känt oss utvilade. Klart att vi inte synkar helt och hållet till 100% varje natt, jag och sambon, eftersom vi är två helt olika individer men det funkar ändå bra. Jag har däremot de senaste veckorna, säg kanske de två senaste veckorna vaknat ännu lite tidigare. Både på vardagen och på helgen. Jag har inte ens tittat på klockan vid dessa tillfällen för jag har trott att det är aaalldeles för tidigt att vakna och att jag borde sova lite till. Men om jag vaknar, säg vid 6-snåret, av mig själv sådär så borde ju kroppen var hyfsat utvilad ändå. Jag menar, jag vaknar ju av en anledning, right? För oftast när det har varit en sådan morgon där jag har vaknat av mig själv tidigt och sedan somnat om och vaknar en stund senare så känner jag i hela kroppen och inte minst i knoppen att jag har sovit för länge. Någon av er kanske vet precis vad jag menar? Ni vet, att det lixom känns som en gröt i huvudet. Man är sådär mosig i skallen och tung i kroppen. Seg. Man känner sig inte pigg och energisk utan mer tung, seg, trött och lite som en sengångare. Jag kanske inte ska skriva ”man” utan jag. Jag känner mig sådär. Men, det är ju så förbaskat svårt att kliva upp ur sängen när jag vaknar av mig själv tidigt för det är ju så gott att ligga där under det varma täcket med en sambo och en vovve sussandes bredvid mig. Då somnar jag om, alldeles för lätt. Sedan kan jag lixom ha en lång, lång stund där jag vaknar, slumrar till, vaknar, slumrar till. Fram tills dess att min sambo vaknar, då vaknar jag på riktigt.

Jag ska försöka ta mig i kragen någon eller några morgnar här framöver och testa att faktiska vakna till på riktigt när jag vaknar av mig själv tidigt. Jag kommer behöva kliva upp för annars somnar jag om igen, det är ju ett faktum nu. Så jag tänker att jag vaknar, sträcker på mig och sedan tassar upp i lugn och ro så kan grabbarna ligga kvar en stund till. Fast jag vet att en fyrbenta grabben kommer att tassa upp om hans matte gör det. Han är min ständiga följeslagare, for real alltså. Det här med att Kromfohrländern är en mycket social ras är ju nästan ett kapitel för sig, haha. Det är att ta i i underkant genom att säga att rasen är social. Men jag gillar det! Hur som helst, jag tänker att jag kan kliva upp och gå ner och mysa lite i min favoritfåtölj och sedan ta en morgonsväng med hunden och bara ha en sån där lugn och skön morgon. Vad tror ni om det? Jag ska försöka testa! Kanske kan jag skapa mig en ny vana.

Har ni sovit gott? 🙂

Till frukost idag gjorde jag en avokadokräm som vi toppade med granola. Så len i konsistensen att det nästan är löjligt! Jag har skrivit om den tidigare i det här inlägget och där hittar ni även receptet. Enkel att mixa ihop och den mättar bra.

En urholkad trasa

Ni vet, när man varit sjuk i en hel vecka och så nu, jobbar sin första vecka efter den sjukveckan. Så kan man känna sig, sådär som en urholkad trasa ni vet? Ungefär så eller nej, ganska exakt så, har jag känt varje eftermiddag denna veckan! Helt slut. Noll energi. Men vi hade ju sjukstuga här hemma i ca två veckors tid, någon släng av den där influensan som kollegor verkar ha haft och då är man ju inte på banan direkt. Även om man inte är sjuk längre så är man ju lixom inte på hugget. Energin finns inte riktigt där. Det känns som att jag är tillbaka efter sjukstuga men inte riktigt på 100 %. Kanske att jag denna veckan har gått runt på ca 80 %. Men det får vara okej det också. Lite så är det ju efter en förjäklig sjukvecka!

Min vecka har inte på något sätt varit förjäklig (bara jag som varit en urholkad trasa framåt eftermiddagen 😂). Den har varit bra! Idag tex har jag varit på utbildning eller seminarium är nog mer rätt ord, hela dagen lång i Göteborg. Alltid trevligt tycker jag! Det är skönt att få lite miljöombyte och så var seminariet bra, god mat och kul att hänga med kollegorna på ett annat ställe än jobbet.

Imorgon ska jag också på vift men då ska jag ut och jobba hos kund hela dagen. Kul tycker jag! Jag gillar det. Livet som konsult ☺

Hoppas att er vecka också har varit bra och att den innehållit lite mindre av en urholkad trasa!

Ta hand om er!

Ärligt talat!

Gó kväll kompisar! Längesedan sist känns det som. Iallafall längesedan som jag satte mig ner för att verkligen skriva ett längre blogginlägg. Det har bara inte blivit av, på länge. Det har blivit korta och slentrianmässiga inlägg den senaste tiden dels för att jag mest ”hänger på Instagram” vilket gjort att jag fastnat lite i den typen utav uppdatering. Bilder med kort text. Bilderna är i centrum och även om man kan få till en riktigt bra text lite då och då så är det inte orden som är i fokus. Det blir också att bilden med dess få ord försvinner bland alla de andra bilderna med få ord. Det är ett snabbt och konstant flöde av bilder och intryck. Ingenting emot Instagram, jag gillar verkligen den appen. Jag har fått och får så otroligt mycket inspiration därigenom. Men det går inte att jämföra den typen av snabb uppdatering mot att som nu, sätta sig ner med laptopen och verkligen låta fingrarna flyta över tangenterna och få ur sig ett något sånär långt och förhoppningsvis och ett lite vettigt inlägg. Jag tänker att jag vill bli bättre på det igen. Att blogga. Visst har det blivit ett och annat blogginlägg men det har mestadels varit inlägg som sekunden innan postades på min instagram @linapetersen.se och då likagärna också kan postas här på bloggen. Så det är dels så det har sett ut för mig. Fokus har varit mer på instagram än här. Men det bara en del i det hela. Därför jag inte har bloggat på länge har egentligen en, vad ska vi kalla det, tyngre orsak än så? Nej, det lät nästan för allvarligt att genom säga en tyngre orsak. Så tungt är det inte. Men jag har under det senaste året, eller egentligen ett år och någon månad inte alls haft min motivation, fokus, inspiration till eller lagt min energi på kosten, maten, vad jag stoppar i mig och således då inte heller på vikten och hälsan så som jag haft förr. Så som jag haft de senaste åren av mitt liv. Sen 2011 för att vara mer exakt. Det har ju varit otroligt skönt på ett sätt, LatLina jublar!! Det är nästan så att ni skulle kunna höra henne om ni lyssnar noga, haha. Hon har verkligen gottat sig och med facit i hand så har hon tagit för sig lite väl mycket. Men jag har låtit henne. Jag har själv låtit det ske, under en längre tid. Så inget hetsigt på något vis. Det har ju varit riktigt göttigt, helt ärligt! Men och här kommer det fina med min blogg tycker jag själv, jag ska vara ärlig och öppen emot er så som jag brukar vara i mina inlägg. Detta senaste årets utsvävningar har gjort att jag har gått upp mina ca 14 kg som jag för några år sedan gick ner med hjälp av bland annat lågkolhydratskost (bra mat och ren mat), träning, fokus på hälsa mm. Så man skulle kunna säga att jag är tillbaka på ruta, när det kommer till vikten. För om vi ser på min mentala resa, dvs min personliga utveckling och de bitarna så har jag lämnat ruta ett för lääänge sen. Där är jag långt fram och det är coolt, tycker jag. Jag gillar ju det där med personlig utveckling men det tar vi i andra inlägg istället.

Så, dags att ändra fokus en smula. Dags att faktiskt fokusera lite mer på viktminskning igen, det känns som en evighet sen sist. Det har varit otroligt skönt och antagligen nyttigt att släppa viktfokus för prestationsprinsessan inom mig. Och det ska nämnas att jag vill gå ner i vikt, inte för att siffran i sig har någon egentlig betydelse men för att hälsan har det. Jag vill gå tillbaka till den vikten som jag legat på de senaste åren för att jag mår bättre där, både fysiskt men också psykiskt.

Tillbaka till det där med bloggens pausande. Det här har ju på något vis blivit en LCHF/Paleo/Recept/Hälso/Matblogg-ish och jag har helt ärligt känt, både här och på instagram att så som jag ätit och levt de senaste året inte har matchat bloggens och mitt ”rykte”. Kan ni förstå vad jag menar då? Jag har inte levt som jag lär. Alls. Vilket har gjort att blogga och instagramma har känts lite knasigt och lite fel. Tittar vi på min instagram har denna svackan förvisso gjort att jag postat fler och andra saker om mig själv och mina intressen. Det har inte bara varit en ”mat-instagram” som det var förr om åren och det tycker jag verkligen om! Så det vill jag inte sluta med utan snarare tvärtom så tänker jag att jag vill lyfta det ännu mer. Livet handlar ju om så mycket mer än mat. Tro det eller ej. Jag vill genom det här inlägget på något vis förklara läget för er samtidigt som det också är ett steg mot att vara mer sann mot mig själv. Det är dags att säga hejdå till LatLina nu och ställa in siktet på ”min härliga vikt” dvs minus 10 kg eller däromkring. Hänger ni med på min resa den här gången också? Det blir kul. Och ärligt! Jag vill ha mer ärligt. Jag har börjat att tröttna på de där prydliga, picture perfect, som man matas med dagligen i sociala medier. Den där putsade fasaden. Det är ju inte ens for real. Ibland kanske men sällan varje dag som många sociala medier får oss att tro. Visst är det kul med snygga bilder jag själv lägger ju ner energi på det där men ni förstår nog vad jag menar?
Nej, jag vill vara ännu mer äkta och ännu mer 100 % Linis. Ni vet, att leva som jag lär. Så, i helgen till exempel har jag haft en fantastisk helg med mina tjejer, mina pinglor som egentligen borde få ett blogginlägg för sig själva för att den var så kick ass. Då brukar vi allt som oftast frossa som in i helskotta med alla dess tänkbara göttiga grejer. Detta gjorde jag även under mina strikta perioder och jag vet med mig att jag har skrivit ett inlägg eller om detta tidigare om varför det ”konceptet” funkade för mig även under viktminskning. Den här helgen spann vi inte loss så mycket men, förutom att vi gjorde en hel sinnes tapasmiddag igår, så köpte vi även efterrätt i form av Marabous kladdkaka (som för övrigt gärna hade fått smaka mer kakao för min del), en galet god glass med kola och havssalt samt lite chips och en mörk choklad som jag fullkomligt älskar. Det låter ju inte farligt? Nej, vi tog en portion av det där och det var väldigt mäktigt så vi skippade att ta omgång nummer två som vi först tänkte. Detta resulterade ju i att det fanns både kladdkaka och glass kvar i min frys. För att göra en lite längre historia, kortare, så hade jag vinkat både sambon och tjejerna hejdå och hade en förmiddag för mig själv. Jag var i skogen med hunden, fantastiskt men väldigt kallt, och så hade jag ju förstås planerat att lyxa till det med lite glass och så efteråt. För på någo konstigt vänster käner jag att jag lixom var värd det efter en sväng i skogen. Så jag plockar fram en liten bit kladdkaka, all den sista glassen, toppar med en ruta mörk choklad och klickar på en klick vispad grädde. Alltså, en galen tallrik. Galet god. Galet söt! Jag börjar äta, smäller i mig kladdkakan, grädden och en del av glassen när det slår emot mig. Ungefär samtidigt. Både lite lätt illamående, en känsla som bara kändes olustig och så kom den där tanken upp i mitt huvud som sa ”Lina? Vad i helvete håller du på med?”.
Går till diskhon, tar en sked glass till just in case (jo det är sant…) och sen häller jag varmt vatten på, fort som tusan, för att jag inte ska hinna ta en sked till. Så ligger den där i diskhon. Det var mest för att ”statea” för mig själv att jag kunde bryta där och då.  Så jag gjorde det. Jag bröt. Jag skriver detta inlägget och delar med mig väldigt ärligt. Jag tänker och känner att det var nödvändigt och att jag nu är mer redo att hitta ännu mer av mig själv. Ni vet, som jag brukar säga, att man ska vara sitt bästa jag. Jag ska bli det. Mitt bästa jag. Häng med vetja!!

Avslutar med orden; Because she competes with no one, no one can compete with her.

 

 

Tisdagsquote

Så du kan lika gärna vara dig själv.
Bara dig själv.
Helt och hållet dig själv.
100 % du.
Sträva efter att vara ditt bästa jag ✳

Livet ni vet ♡

Det är både stort och smått, det går snabbt och samtidigt så otroligt långsamt. Det är väldigt utmanande ibland, tufft och både tungt och jobbigt emellanåt. Saker går åt helvete och andra saker går förbannat bra!
Det är också ganska märkligt livet, fint och fantastiskt på många vis. Vissa saker kan man inte sätta fingret på. Vissa saker bara blir för att tja, livet ni vet.
Igår var vi och hälsade på farmor på hospice. Jag, min bror och min pappa åkte dit, bara vi tillsammans.
Vi bor inte i Göteborg längre, varken jag eller min bror men vi hade bestämt just den här helgen och att vi skulle åka och hälsa på farmor och lämna en blomma 🌸
Hon låg och sov när vi kom. Hon rörde inte en fena när pappa klappade henne på handen och sa ”hej mamma, vi är här nu”.
Vi sa på skoj att hon var en riktig sömntuta.
Vi bestämde oss för att inte störa så länge så vi ställde blomman på hennes bord och min bror skrev en lapp med ord och en hälsning ifrån oss. Mig och han. Barnbarnen.
Vi var alltså där igår.
Idag tog hon sina sista andetag och somnade på riktigt ❤
Märkligt va?
Bara några timmar efter att vi åkt från olika delar i landet, där vi bor, för att åka ner och hälsa på henne.
Livet alltså.
Sorgligt och fint på samma gång.
Och jag säger som vi sade innan vi gick igår ”sov gott lilla farmor”!
Tills vi ses igen 💝

Mindset inför veckan ✨

Jag & ångesten

Idag kom ångesten på besök hos mig. Eller, den är här hos mig, fortfarande.
Vi ligger i soffan jag och ångesten. Den är där som en endaste stor klump i bröstet/mellangärdet ⚫
Jag har lärt mig att för mig funkar det oftast bäst att inte försöka mota bort ångesten. Att låta den vara där.
Jag kan ibland verkligen visualisera hur jag tar armkrok på den där jobbiga känslan och säger ”kom nu så går vi och chillar i soffan 😌”

Det var längesen den var på besök, ångesten. Minns inte när det var sist. Men en vecka tillbaka har varit lite strulig och oron har varit där till & från. För mig är oro ett slags förstadie till ångest, som en lillasyster till ångesten kan man säga. Jag har inte sovit ordentligt sedan nätterna då Billy blev sjuk i förra veckan 🐶 Vi var ju uppe en gång i timmen med hans dåliga mage men för att det inte ska bli något missförstånd så vill jag förtydliga att han mår bra nu igen.
Jag sover otroligt lätt, lätt och vaknar flera gånger per natt.
Det brukar inte göra någonting när jag vaknar på nätterna för jag somnar oftast om fort igen. Men inte den senaste veckan och dagarna. Jag vaknar och både snurrar då i vaket tillstånd och i drömmarna. Mycket snurr kring det nya jobbet, förändringar där och alla nya system, arbetsuppgifter och sådant som hör till när man är ny på ett jobb och i en ny tjänst. För även om inte kollegor och chefer ser mig som ny längre, vilket kan tas som en komplimang ✌, så är jag faktiskt ny.
Så idag kom den krypandes, ångesten, tillsammans med lite feber. Läkaren kallade den för ”psykisk feber” ☝
Kroppen skapar den när den på riktigt säger åt mig att vila. För mig är det svårt att skilja på den psykiska febern och ”riktig” feber. Kroppen beter sig likadant nämligen.
Idag kom de krypandes tillsammans med en lätt spänningshuvudvärk (som suttit i lite, lite sedan den släpptes lös på massagen i måndags) och så den där tröttheten. Och lite lätt ont i halsen. Vilken härlig blandning va?
Jag sa till min chef att det var feber. Ångesten kom inte fram på riktigt förrän jag kom hem. Eller, det var då jag lät den komma fram. Jag känner mig trygg hemma 🙏
Och jag har lärt mig att tämja den jobbiga känslan men bara för ett litet slag. Håller jag emot för länge så exploderar det i form av panikångest 💥
Har för första gången en chef som förstår sig på delar av detta, vilket är en helt ny upplevelse för mig. Hon frågar lixom hur jag mår! 🌸
Jag vet ibland knappt själv hur jag mår.
Jag mår väldigt bra överlag, nu för tiden. Ibland dippar jag, som nu och det är okej.
Jag är okej! ❤

@linapetersen.se på instagram.

”Kom, vi stannar den rusande tiden”

”Låt tiden stanna i denna stund.
Kom, vi stannar den rusande tiden.”
Från en eftermiddagspromenad i förra veckan 🌅

Att ge till sig själv

Snacka om en måndag där tänket är ”från mig själv – till mig själv – för mig själv”!
Jag har reflekterat lite över dagen hittills, trots att den inte är slut ännu (vanligtvis gör jag en reflektion på kvällen när jag har lagt mig i sängen).
Det började med att vi klev upp tidigare idag då sambon skulle iväg tidigt till jobbet och eftersom jag också klev upp tidigare så hann jag gå en lite längre morgonrunda med Billy, vilket uppskattades av oss båda.
Jag hade bokat in mig på en massage kl 11 då vi har som förmån på mitt nya jobb att få gå på en 30 minuters massage på arbetstid 👍
Massören och jag klickade och fick en så trevlig pratstund om allt ifrån andning, meditation och hon tipsade mig bland annat om en yogastudio i närheten av där jag bor. Vi är ju fortfarande hyfsat nyinflyttade här så jag har inte riktigt koll på ex yogautbudet här utan har hittills yogat hemma. Och så var det de här med att hon tackade MIG för samtalet när det var jag som varit på massage hos henne och fått tips 🙏
Tycker det är så häftigt det där med vissa människors energier och engagemang 🌟
Sedan har jag kört periodisk fasta sedan middagen igår och bröt fastan nu på lunchen med en knallgrön smoothie med massa nyttigheter i 🌱
Och så två kokta ägg förstås ☝
Jag var även hemma nu på lunchen och tog en sväng med hunden vilket bland annat gav kärlek, glädje, frisk luft, motion och sol 🌞
Allt det här, till mig själv – från mig själv – för mig själv ❤