Kroppen gör som den ska

Jag rivstartade medvetet min ”strikare period” med att köra periodisk fasta igår och att äta riktigt strikt med kolhydrater. Detta resulterar i härliga övergångsbesvär som kroppen ger ifrån sig. Jag har hållit mig riktigt strikt under frukosten idag också (se bild nedan eller på instagram @linapetersen.se) och nu sitter jag med en kopp svart kaffe. Vad får jag då för övergångsbesvär, vad menar jag egentligen med det och varför känns jag så positiv inför dessa besvär? Ska inte besvär vara jobbigt? Haha, sjukt relevanta frågor jag kommer med men det är ungefär så jag tänker att en person som inte är van vid LCHF eller lågkolhydratskost tänker när denne läser det där jag just skrev. Det som händer just nu är ju att jag går ifrån att ha kolhydrater, alltså socker och stärkelse som drivmedel, till att gå på sk fettdrift. Där fett är mitt drivmedel istället. Sedan beror det lite på hur strikt lchf du äter för att behålla kroppen i fettdrift eller ketos, som det heter. Detta är dock inte mitt expertområde, utan har bara min egen erfarenhet att gå efter, så jag hänvisar glatt till Kostdoktorn, som faktiskt är expert på allt det här. Han har grymt bra nybörjarguider för dig som är nyfiken och vill skaffa dig lite koll. Kostdoktorn skriver bland annat såhär om omställningsbesvären:

Om du tvärt slutar äta socker och stärkelse kan du få omställningsbesvär första veckan. Man kan likna det vid »sockeravgiftning«. För de flesta är det ganska lindrigt och snabbt övergående. Annars finns det bra sätt att minska besvären.

Vanligt under första dagarna:

  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Yrsel
  • Lättare hjärtklappning
  • Irritabilitet

Kolhydratrik mat kan binda vätska i kroppen och göra dig mer svullen. När du slutar med den maten tappar du överskottsvätska via njurarna. Det ger ibland vätske- och saltbrist första veckan innan kroppen hunnit vänja sig, vilket kan ge huvudvärk, yrsel med mera. Det går snart över av sig själv när kroppen anpassar sig och din fettförbränning ökar.

Besvären under första veckan kan till stor del undvikas med extra vätska och salt under första veckan.

Jag har prickat in huvudvärken, lite lätt mossig i skallen lixom. Så här ska det drickas vatten och eventuellt några flingor med salt senare under dagen, om huvudvärken inte har släppt. Kaffe hjälper inte riktigt mot det här känner jag utan det är vatten som gäller, som när man har lite lätt vätskebrist eller när man är lite bakis. Då vet ni kanske vilken feeling jag pratar om? haha. Och det är just det här jag menar med att ”Kroppen gör som den ska” eftersom jag efter någon dag eller två med riktigt strikt kost får huvudvärk, ja, då beter den sig precis så som den ska. Många ger säkert upp här eller efter någon dag med huvudvärk och tänker att ”nej lchf eller lågkolhydratskost var ingenting för mig, jag fick bara ont i huvudet”, se det då som en sockeravgiftning, en utrensning av kroppen och jag vågar nästan lova att besvären kommer att gå över. Huvudvärken försvinner, du får din hunger i schack och energin kommer tillbaka mer än någonsin. Men vad vet jag? Jag har ju bara gått ner 14 kg på lchf/lågkolhydratskost, så jag kan ju bara snacka utifrån mina egna erfarenheter 😉 Och därför har jag mig själv som motivation!!

Ses på instagram @linapetersen.se

Salladsmackor

 

Skärpning!

Kompisar, det har blivit dags! Dags att gå tillbaka till en mer strikt kosthållning med kost och rutiner som jag mår bra av. En period innan flytten, under flytten och nu efter flytten har det svävats ut rejält när det kommer till kosten. Man kan säga att vi har latat oss vad gäller maten och det har blivit mycket hämtmat. En del hämtmat bättre än den andra men det har inte varit så att jag tex valt bort riset när vi ätit vietnamesiskt. Det har slunkit ner en och en annan pizza och så har jag blivit bundis med min gamla vän sockret, igen. Katastrofalt tänker säker vissa nu men jag skulle säga att det är helt ok. Jag har ju gjort detta helt medvetet och helt ärligt så har det varit riktigt gött att inte tänka och planera så mycket kring kosten utan att bara få köra på. Vi har gjort det otroligt smidigt för oss och det har varit skönt att lixom få tänka på flytten i lugn och ro. Jag må ju vara lite knäpp men jag kan inte låta bli att vara intresserad av att se hur jag och min kropp reagrar när jag äter en kolhydratsbaserad kost, när jag slarvar med maten, jämfört med en striktare lågkolhydratskost som jag i normalfallet håller mig till. Jag vet ju själv vad jag mår bäst av och det blir ganska tydligt när man inte äter sin egna ”rena mat” att kroppen påverkas av det jag stoppar i mig. Intressant tycker jag!

Jag vet vad min kropp och knopp mår som bäst av och jag har sedan en tid tillbaka, om vi tänker innan flytten och utsvävningen nu, hittat en balans som funkar för mig. När jag har en bra ”kostgrund” att stå på, vilket innebär hyfsat strikt lchf med inslag av paleo dvs en lågkolhydratskost med bra och ren mat, ja då mår jag som bäst. Om vi också lägger till periodisk fasta där så har vi min perfekta kombination. Den är såpass bra för mig att jag håller mig viktstabil, jag kan dricka öl om jag vill och jag kan till och med äta en pizza någon gång ibland utan att det påverkar något nämnvärt. Men notera att detta är mig och min kropp jag pratar om, det kanske ser annorlunda ut för dig.

Den här långa ”utsvävningsperioden”, vet inte riktigt vad jag ska kalla den så jag kallar den så, har inte gjort att jag gått upp ett kilo eller två utan jag har gått förbi min vikt jag hade innan vi öht började med lchf för flera år sedan. Så vi snackar 10 kg +!! Sjukt när jag skriver det men åh, jag blir peppad!! Jag vet ju vad jag är kapabel till och jag vet vart jag och kroppen trivs. Man ska ju inte prata vikthets dessa dagar men faktum är att jag mår så mycket bättre, både i kropp och knopp, när jag är någon storlek mindre än vad jag är idag. Jag känner mig lixom tung och fluffig nu och det är inte skönt på något vis. Notera nu att jag inte är i det stadiet där jag tänker ”allting blir bättre om jag vore smal!” för jag vet att jag mår bättre när jag är någon storlek mindre. Jag har levt så de senaste åren och har lixom det som mitt egna facit.
Påtal om storlekar och sådär så har jag fortfarande samma kläder nu som innan ”utsvävningsperioden” och klart att det sitter thightare och jag märker framför allt att magen har blivit större men inte såpass att jag skulle gissat på 10 kg +. Det har fördelats på ett annat sätt den här gången än tidigare i mitt liv, vilket förstås, också är intressant. Jag upplever att det är större och fluffigare runt magen och midjan, brösten och överarmarna. Rumpan är något större men har på något konstigt vänster behållt samma fina form. Det är alltså skillnad på vart det har satt sig. Jag ska försöka förklara. Innan vi började med lchf för flera år sedan så var jag lixom jämnstor. Hela jag var stor och jag hade riktigt envisa lår och rumpa, där har det verkligen suttit som berget!! Så efter min viktminskning på ca 14 kg, så har rumpan, benen och framför allt överarmarna förändrat sig. Det var då. Nu är det magen, midjan, överarmarna och brösten som känns stora. Min gissning är att det är en hel del vätska och förhoppningsvis blir det både ”lättare” och kommer gå fortare (allt är ju relativt) att bli av med än vad det gjorde sist. Ska bli intressant att se!

Så, hur ska jag då gå tillväga nu då? Jo, jag har ju som jag nämnde tidigare, mitt egna facit att gå efter, vilket känns otroligt skönt. Sambon är också med på detta och vi vet ju sen innan hur och vad vi ska äta för att må bra. Det innebär en hyfsat strikt lchf/paleo/lågkolhydratskost samt inslag av periodisk fasta. Vet inte om jag behöver gå in på detaljnivå över kring vad och hur vi ska äta men det blir lite back to basic kan man säga. Som tur är har jag en hel uppsjö med smarriga recept här på bloggen så återigen, jag kommer att vara mitt egna facit.

Jag gör detta på mitt egna lilla vis. Så bli nu inte förvånade om ni ser en Lina med en kall öl i handen på instagram (@linapetersen.se), haha. Däremot ska hon göra allt i sin makt för att tacka nej till kaka och tårtor på kalas, inte föreslå att vi ska äta pizza så ofta som hon egentligen vill och lägga krutet på att laga sin egna goda, rena och grymma mat! Jag har med mig erfarenheter i bagaget där jag fullkomligt hetsat kring vågen och sifforna, varit manisk vad gäller kolhydrater och varit otroligt hård mot mig själv psykiskt. Glad över att det är just ett bagage jag bär med mig och att jag har den erfarenheten idag. För trots att jag nu vill gå ner i vikt så ligger mitt fokus alltid på att må bra. Det är viktigt att komma ihåg!

Så nu gör vi detta på vårt sätt, jag och sambon. Häng med och låt dig inspireras! Slänger upp en gammal ”före- och undertidenbild” på mig själv som motivation. Vi ses på instagram! @linapetersen.se
Ta hand om dig! ♥

Min kropp ser fram emot det

Som jag längtar! Flyttpackandet är i full gång nu och det går förvånansvärt bra. Jag brukar ofta stressa upp mig kring sånt här och blir orolig över att vi inte ska hinna med allting men inför den här flytten känner jag mig väldigt lugn. Än så länge iallfall, jag kanske inte ska säga för mycket, haha. Men faktum är att vi har mycket bättre struktur, den här gången, än vid tidigare flyttar och vi har ju börjat i god tid. Vi började ju egentligen att flyttpacka lite smått redan inför fotograferingen av vår lägenhet. Eftersom mäklaren ville ha bort ”så mycket som möjligt” så passade vi på att inte bara ställa undan saker utan faktiskt packa ner saker och ting i lådor. Vi har fått möjlighet till att låna ett stort förråd i källaren så vi slipper ha 70 flyttlådor uppe i lägenheten samtidigt. Otroligt skönt! Jag hade antagligen inte hållit mig lika lugn om allt skulle stå här uppe fram till flytten. Vi bor ju inte sådär superstort, om vi säger så. Så ja, flyttlådorna har börjats att fylla och lägenheten töms sakta men säkert på våra saker. Känns så bra. Faktiskt så himla bra! Jag är så jäkla redo att flytta härifrån så det är nästan inte klokt och jag vet att min sambo också kan skriva under på det där. Det har ju funkat finfint att bo såhär litet, centralt och med allting så nära inpå knuten men nu när vi vet vad som väntar oss där borta, ja då vill vi bara härifrån. Lugnet, havet och naturen, inte lika mycket människor och inte allting så nära inpå, hela tiden. Det ser jag fram emot!

Någonting som min kropp kommer att tycka är skönt, efter att vi flyttat, är att närheten till alla dessa olika restauranger och utbudet till snabbmat kommer att försvinna. Eller inte försvinna helt men minska, drastiskt, om man jämför med hur utbudet ser ut där vi bor idag. Här, där vi bor idag, kan vi välja på allt ifrån italiensk, vietnamesiskt, mexikanskt, peruanskt, persiskt, japanskt och så förstås alla möjligheter till kebab, pizza och just det kinamat och libanesiskt också. För att bara nämna några. I början när vi flyttade hit så gick det fint men i olika perioder har det blivit mer eller mindre hämtmat eftersom det är så otroligt nära till hands. Sedan kan man förstås välja bättre och sämre hämtmat och för vår del har det varit blandat men mest den bättre varianten eftersom både jag och sambon märker skillnad på hur vi mår, när vi äter skräpmat. Och sen en liten period tillbaka då vi började foto lägenheten och knappt fick röra hos här, när det skulle vara tre inbokade visningar och sedan flyttpacka, ja då har det blivit en hel del färdigmat som snabblösning på både middagar och matlådor. Och jag är ju en sån som går upp i vikt bara genom att uttala ordet ”snabbmat” eller ordet ”onyttigt”, haha.
Visst blir det supergoda och fräscha sallader in i mella men det blir eller har blivit mycket annat också och jag känner att jag ”unnat mig” lite väl mycket nu det senaste. Med det här sagt så ser jag och min kropp fram emot att flytta till huset med lite mer ordning och reda på min egna matlagning, bakning och planering kring kost och välmående i allmänhet. Så som jag brukade ha det förr, innan tillgängligheten till snabbmat gjorde mig allt för bekväm. Innan ”flyttperioden” drog igång lagades det minsann mat här också, det är inte de. Det ska bara bli skönt med en striktare kost igen för jag vet ju att jag mår så mycket bättre utav det. Nu är ju halva köket, om inte mer, nedpackat så sålänge njuter jag av möjligheterna till både bra och mindre bra snabbmat, för det går ju inte att sticka under stol med att det förbannat gott ibland och så drömmer jag mig bort till detta huset. Huset. Vårt hus ♥

Spontan fasta, i ett dygn

Det blev visst en spontan 24h fasta för mig idag! Hade någon sagt till mig, för några år sedan, att jag skulle fasta i ett dygn eller ens hoppa över en måltid öht hade jag skrattat rätt ut och sagt ”det finns inte på min världskarta”.

Men faktum är, jag har sagt det förut och jag säger det igen, att jag trivs så förbannat bra med att fasta. Jag blir nästan till och med förvånad själv. Men bara nästan. För läser man på lite om hur det funkar för kroppen med fasta och vad som händer när man fastar med lågkolhydratskost och bra mat i grund och botten, ja då förstår jag varför kroppen tycker om att fasta ibland. Jag kör ju vanligtvis en typ av periodisk fasta som kallas 16:8. Jag har skrivit mer om den här på bloggen tidigare. Det innebär lite snabbt förklarat att jag förlänger kroppens naturliga fasta, som jag befinner mig i tack vare natten, genom att inte äta frukost och sedan äter jag mitt första mål mat vid lunch. Men så idag, så kände jag ingen direkt hunger vid kl 12 och så hade jag ett bra flow i arbetet som jag höll på med så jag väntade helt enkelt med att äta lunch. Sedan vid 14:30 ungefär så blev jag hungrig men då tänkte jag att ”äsch, jag kan lika gärna hålla mig tills jag ska sluta för dagen”. Sedan blev det en timme extra på jobbet och så vips, så hade jag fastat i 24h. Under fastan på jobbet idag har jag druckit svart kaffe, någon kopp te och så vatten. Funkade finfint!

Men.. om jag hade planerat att jag skulle göra en 24h fasta idag så hade det antagligen inte funkat alls lika bra. För då hade jag haft hjärnan med mig på ett helt annat sätt. Jag vet att jag hade tänkt, redan innan fastan, ungefär såhär: ”ååh jag kommer vara sååå hungrig idag för jag kommer inte äta på ett helt dyyygn”… ganska exakt precis sådär. Superjobbigt! 

Så nej, spontan fasta är bra fasta. Iallafall för mig! 🙂

Jag väljer lycka! 

​Alltså tack! ❤

Tack för alla fina kommentarer och den responsen jag fått på mitt ärliga inlägg, där jag skrev av mig om resan fram till det tillfället då jag ber min sambo ta en bild på mig, sådär som på bilden här nedanför, helt frivilligt och i bikini 👙 

Gamla Lina hade aldrig bett om det! Gamla Lina hade inte suttit där i bikini och känt sig fin, snygg och njutit av en kall öl – samtidigt! 

Jag valde, för något år sedan, att byta fokus. Jag bytte viktfokus/hets mot att börja jobba med min självkänsla och mina tankar 🙌

Jag sticker inte under stol med att min viktminskning inte har gjort mig gott eller boostat mig psykiskt, för det har den! 

Jag tror på hälosamma och härliga kurvor! 😀 En sund kost och motion för välmående. För ditt välmående, ingen annans. Jag tror på att balans inifrån också ger balans till utsidan. Jag tror på glädje, positivitet och kärlek! ❤ Kärlek till dig själv. Det är så mycket roligare och skönare att bli älskad när man älskar sig själv! När du lixom håller med personen som tycker att du är fin. Och snygg. Och kick ass! För du är just allt det där. Du är ju du och det är de absolut bästa med dig! ✌

Självkänsla, viktminskning & livets liv

Jag sitter på tåget upp till Stockholm. Jag har en hel helg framför mig med några av mina absoluta favoritpinglor. Det ska bli supermysigt! Att åka tåg är mysigt tycker jag. Man lixom glider fram genom landskapet och får tid över till att tex blogga. Så som jag gör nu. 

Jag har sedan en tid tillbaka funderat lite över min relation till mig själv och min kropp. Kring min självkänsla och min relation till mat och att banta. Jag har reflekterat över hur jag har utvecklats med det där och att jag numera har en helt annan syn på mig själv och ett helt annat fokus kosten. Jag har lärt mig skillnaden på självförtroende och självkänsla! Jag har skrivit om detta tidigare på bloggen då jag för ett bra tag sedan kom fram till att jag alltid haft ett självförtroende men noll självkänsla. Ja, noll! Den har alltså inte existerat.

Jag har också, nästan så länge jag kan minnas, alltid varit omringad av bantning och personer som ständigt försökt att bli smala. Jag tror att jag själv och min hjärna gjorde entré i bantningsvärlden vid ca 10 års ålder när jag blev retad av en kille i skolan som kallade mig för köttbullen. Jag har under hela min uppväxt fått höra ”Men Lina du behöver inte ta en så stor kaka” eller ”såna som vi, som är lite runda, tar bara en liten bit eller ingen alls” eller ”är det inte bättre att du dricker vatten till maten?”. Jag vill inte hänga ut mina föräldrar på något sätt, dom har alltid velat väl och jag har turen att komma ifrån ett hem där vi alltid ätit hemlagad mat, utan jag vill påpeka att kommentarer som dessa kom ifrån min omgivning i de stora hela och inte direkt ifrån min mamma och pappa. Jag är född på 90-talet då lightprodukter, shake-dieter, viktväktarna och sen också GI var poppis. Och jo, jag har provat allihopa. Jag har nog provat det mesta man kan banta med faktiskt. 

Jag gick ner en hel del i vikt i 9an och första delen av gymnasiet och detta fick jag förstås bekräftat ifrån min omgivning. Så kommentarerna har inte alltid varit negativa, det kanske man också ska lyfta. Jag tyckte själv att jag var finare så och det var så himla mycket roligare, inte bara att köpa kläder utan också att ha på sig dom! Sjukt stor skillnad mot innan då jag känt mig obekväm i vad jag än hade på mig. Så i mitten på gymnasiet så träffade jag min Mikael, ja jag var bara 17 när vi träffades. Han har alltid varit fantastiskt duktig på att ge mig komplimanger men med åren så blev jag riktigt dålig på att ta åt mig av det han sa. Jag hade börjat att gå upp i vikt igen och de orden han sa stämde inte alls överens med vad mina tankar om mig själv sa. Jag trodde att han sa så för att vara snäll och att han egentligen inte menade de. Jag trodde honom inte för att jag höll inte själv med honom. Det spelade alltså ingen roll hur fin han tyckte att jag var för jag tyckte inte om mig själv. Där har ni den obefintliga självkänslan. 

Jag hade kunnat skriva så förbannat mycket och långt om detta. Om hur jag kämpat med min vikt och självkänsla så länge jag kan minnas men jag ser ingen jättestor anledning i att vara i det förflutna och rota. Så jag ska försöka att korta ner de hela lite. Jag har nämligen blivit så otroligt inspirerad av ett ungt företag som heter Iamproud.se, som jag följer på intagram och därför vill jag dela med mig av mina egna tankar lite. 

Jag hittade lchf och lågkolhydratskost någon gång under 2011. Jag har gått ner ungefär 14 kg med den här kosten och jag mår riktigt bra av att äta glutenfritt och sockerfritt, i de stora hela. Jag ska inte sticka under stol med att viktminskningen har gjort gott för mig och boostat mig, mitt självförtroende och min självkänsla. Jag skulle inte kunna vara ”hur stor som helst” (i mina ögon mätt) och vara bekväm i min kropp. Men det där är jag! Inte du. Med risk för att trampa någon på tårna men, jag tycker det är skillnad på att vara ohälsosamt överviktig, fortsätta att frossa i dåliga matvanor och socker fastän man tycker om sig själv och sin kropp. Man kan och ska självklart tycka om sig själv och sin kropp i alla storlekar och former för det är ju fortfarande du. Men det är skillnad på det och att vara hälsosamt kurvig, mullig eller go eller vad vi nu vill kalla det. Men återigen detta är mina åsikter och kanske inte dina. För mig funkade det inte att vara så stor som jag var. 

Jag vill fortfarande gå ner lite till i vikt. Men jag har helt ändrat fokus kring det där från då till nu. Jag har inte bråttom ner i vikt, jag är ju fin nu också. Och jag slutade att fokusera på att gå ner i vikt och började istället att arbeta med min självkänsla. Jag bytte fokus. Sen nästan ett år tillbaka har jag haft ett annat fokus och jäklar vad mycket bättre jag mår! Jag har slutat att använda ordet som att ”fuska” eller ”unna mig” när jag äter något som inte är lchf. Nu för tiden äter jag saker som inte är inom ramarna av lchf och det är utan att straffa mig själv , tankemässigt. Och oj vad mycket godare allting smakar då. Lchf eller inte. Och oj vad mycket roligare livet blivit när jag inte koncentrerar mig på mat och vikten 24h om dygnet. Jag äter lågkolhydratskost för att jag mår bra av de och de håller mitt sockermonster i chack. 

Jag håller med Mikael nu. Jag ÄR ju fin! Fantastiskt fin. Och jag är ju samma grymma tjej vare sig jag väger 5 kg upp eller ner. Men jag är en ännu grymmare tjej när jag mår som bäst. När jag är mitt bästa jag och när jag inte tar så förbannat allvarligt på allting  (läs vikten, kosten och kolhydrater). 

Efter att ha jobbat med mig själv och självkänslan så kan jag be min sambo att ta en sån här bild på mig tex! Helt frivilligt. Det där skulle gamla Lina aaaaaldrig göra. Men varför ska han inte ta en bild på mig när jag har det så förbannat gött på en strand i Italien med en kall öl i handen? Lite ärr på magen efter mina två operationer och ett gott veck eftersom jag sitter ner. Livets liv ju. Klart det ska fotas! Jag lever livets liv nu. Med Lina 2.0. Fantastiskt glad att jag insett detta! Jag har insett det själv. För mig själv. Jag är kick ass. Nu lever vi livets liv tycker jag ! ♡

Skillanden på min viktresa

​A throw back and just a little reminder ☝

Jag har gått ner ungefär 14 kg med lchf och lågkolhydratskost och det är fantastiskt, tycker jag! Jag mår så jäkla mycket bättre på lågkolhydratskost och framför allt av en kost som knappt innehåller gluten eller socker 👍

Jag är inte klar med min viktresa ännu. Men skillnaden från förr och nu är att välmående går före vikt. 

Att må bra, att utvecklas med mig själv och att våga vara jag är viktigare än vad det står på vågen. Vikten står inte längre i centrum och det är så jäkla skönt 👏

Jag har gått ifrån en period där jag var rädd för kolhydrater och trodde att jag skulle gå upp i vikt om jag åt ett halvt äpple 🍎

Jag har lärt mig sååå mycket på vägen! För att jag lärt mig att lyssna på kroppen. Jag tillät mig själv att börja lyssna inåt. På mig ❤

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag mår bättre när jag är 14 kg lättare och känner mig finare och mer tillfreds med mig själv, bland annat just för ATT jag HAR gått ner i vikt ☺

Men ni ser bilden till höger? Den är från i somras 🌞 Och jag har en öl i handen 🍺 och jag ler och mår så bra där 😀  Och jag har familjen omkring mig just när den där bilden tas 📷

Glöm inte det! Att du mår bra är alltid de viktigaste! 💫

Energilös och en paus i fastan

Jag kör såkallad periodisk fasta lite då och då i längre perioder. Periodisk fasta för mig innebär att jag kör efter ett mönster som kallas 16:8 där jag fastar i 16 timmar och har ett såkallat ätfönster på 8 timmar där jag äter precis som vanligt. För mig är fasta inga konstigheter längre och jag trivs otroligt bra med det. Den periodiska fastan har bland annat hjälpt mig att få ordning på mina hunger och mättnadshormoner, ghrelin och leptin, samt hjälpt mig att gå ner i vikt. Att fasta ger mig vanligtvis energi men sen en liten period tillbaka har jag inte känt av den här ”effekten” som fasta ihop med bra mat ger mig. Jag känner mig orkeslös och har inte det där ”go:et” i kroppen som jag brukar ha. Jag är inte direkt trött i den bemärkelsen att jag vill sova, så jag är inte sovtrött. Men jag känner mig energi och orkeslös. Jag har fortfarande en förkylning som ”ligger på lur” i kroppen men som inte bryter ut. Kanske är det så att kroppen har fullt upp med den där förkylningen och kämpar emot den som tusan? Och det är därför jag är trött och energilös. Kan mycket väl vara så.

Sedan har jag en period just nu där jag i princip bara går och väntar. Jag gör min sista dag på jobbet den 20 oktober och vi hämtar preliminärt hem våran hundvalp den 21 oktober. Jag längtar ihjäl mig och som ni kan förstå så upplever jag att tiden står i princip still dessa dagar… Tålamod är ju inte min starka sida, haha. Knappt en månad kvar och det är nästan så att jag har påbörjat en nedräkning! Vi ska hälsa på valparna nu på söndag och det ska bli så förbannat kul. Än så länge vet vi nämligen inte vem av de fina killarna som faktiskt kommer att bli våran. Vi har bara önskat. Imorgon blir valparna 4 veckor gamla ♥

Så, situationen jag befinner mig i just nu är kanske inte direkt superenergigivande, om vi säger så. Jag vill som sagt inte skriva alldeles jätteöppet kring jobbet och min situation där mer än att jag har sagt upp mig och gör min sista dag den 20 oktober 🙂

Igår var jag äntligen iväg och fixade mitt medlemskap på Sannegårdens spa & yogastudio här i Göteborg. Det känns helt fantastiskt roligt och jag är taggad och peppad på att börja träna igen! Äntligen 😀
Sen känns det förstås liiite läskigt att nu börja yoga ”på riktigt” då jag tidigare enbart har yogat hemma men det ska också bli riktigt roligt. Medlemskapet där känns grymt bra och ger mig möjlighet, inte bara att yoga och testa på hur många olika yogaformer som helst, utan också att träna konditions och styrketräning då det finns pass så som zumba, body cirkle, HIIT mfl. Och det bästa av allt? Jag har som medlem tillgång till deras spa, alltid. Fantastiskt!
Så vi kan säga att jag from igår har gjort en investering i mig själv och min hälsa. Mitt välmående. När gjorde du en investering i dig själv senast?

Jag vet också att avsaknaden av träning är en pusselbit som saknas i mitt energipussel. Jag får extremt mycket energi av att träna och inte bara jag utan även min omgivning (läs min sambo) märker stor skillnad på mig när jag tränar respektive när jag inte tränar. Så att jag nu har tagit steget och skaffat mig ett medlemskap, inte på ett hetsigt gym med ambitionen om att träna 6 gånger i veckan (det hade den gamla Lina gjort nämligen…), utan i en härlig miljö där jag även har chansen att ta en stund för mig själv och njuta av spa och relax, det är ett stort kliv i rätt riktning mot min energi och att må bra. Känns faktiskt helt fantastiskt!

Det jag vill säga med detta är att det oftast inte bara är en sak som ligger bakom avsaknaden av energi och ork utan orsakerna är oftast flera och kommer ifrån olika håll. Det är bra att ta en funderare över vad som kan ligga bakom energi och orkeslösheten och sedan börja bearbeta/göra någonting åt dessa sakerna, en sak i taget. Så som jag gör nu tex. Härligt när man lever som man lär, haha 😉

Så, tillbaka till den periodiska fastan. Fastan brukar ju som sagt vanligtvis ge mig energi men eftersom kroppen, av olika anledningar, inte får upp energi, ork och ”go” så väljer jag att skippa fastan ett tag framöver och kommer helt enkelt att ge kroppen bra frukost på morgonen. Det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam på kroppen. Sedan kan det av en annan anledning vara bra att inte vänja kroppen vid fasta! Genom att äta frukost och variera sig så ”ruckar” man på det där och på så vis kan man få fart på viktminskningen, om det är de man är ute efter med sin periodiska fasta. Kroppen är nämligen en vanemänniska, precis som du! 😉

Ta hand om dig! ♥

Fixa tänket!

”Före- och undertidenbild”

​Jäklar vad jag tvekat på att lägga upp en sån här typ av bild. Tänkt flera gånger om och förstås funderat på vad folk ska tycka. Jag har aldrig gjort en före och efterbild tidigare så det här var otroligt nyttigt för mig att se! 🙌 Eller, jag vill egentligen inte kalla det för en ”efterbild” utan mer för en ”undertidenbild”, för att jag är inte färdig. Jag kommer nog aldrig bli färdig. Missförstå mig rätt, jag kommer alltid att vilja jobba med mig själv! ☝

Skillnaden är dock att jag numera jobbar, inte bara FÖR mig själv, utan MED mig själv 🙏

Det är fantastiskt stor skillnad mellan de två tjejerna på bilden och jag tycker nästan att man kan se det i utstrålningen på bilderna. Klart att det är skillnad i vikt och utseende, jag har ju trots allt gått ner ca 13kg med lågkolhydratskost. Men den största skillnaden har definitivt skett på insidan! Tjejen på bilderna till vänster hade självförtroende men noll självkänsla 👎 Tjejen till höger har lite mer av båda delarna, oftast 😌 Hon vågar sig utanför sin comfort zone och är inte längre rädd för utveckling. Hon vågar stå på sig!

Lite tråkigt att säga men den högra tjejen är så mycket starkare än den vänstra. Den vänstra är mer sig själv än någonsin innan! Och det är en helt fantastisk feeling. 

När mina hjärnspöken bråkar med mig ska jag titta på dessa bilderna och ge mig själv en puss! En mental, fet och go puss! För jösses vilka framsteg vi har gjort, jag och jag 😉