Skillanden på min viktresa

​A throw back and just a little reminder ☝

Jag har gått ner ungefär 14 kg med lchf och lågkolhydratskost och det är fantastiskt, tycker jag! Jag mår så jäkla mycket bättre på lågkolhydratskost och framför allt av en kost som knappt innehåller gluten eller socker 👍

Jag är inte klar med min viktresa ännu. Men skillnaden från förr och nu är att välmående går före vikt. 

Att må bra, att utvecklas med mig själv och att våga vara jag är viktigare än vad det står på vågen. Vikten står inte längre i centrum och det är så jäkla skönt 👏

Jag har gått ifrån en period där jag var rädd för kolhydrater och trodde att jag skulle gå upp i vikt om jag åt ett halvt äpple 🍎

Jag har lärt mig sååå mycket på vägen! För att jag lärt mig att lyssna på kroppen. Jag tillät mig själv att börja lyssna inåt. På mig ❤

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag mår bättre när jag är 14 kg lättare och känner mig finare och mer tillfreds med mig själv, bland annat just för ATT jag HAR gått ner i vikt ☺

Men ni ser bilden till höger? Den är från i somras 🌞 Och jag har en öl i handen 🍺 och jag ler och mår så bra där 😀  Och jag har familjen omkring mig just när den där bilden tas 📷

Glöm inte det! Att du mår bra är alltid de viktigaste! 💫

Energilös och en paus i fastan

Jag kör såkallad periodisk fasta lite då och då i längre perioder. Periodisk fasta för mig innebär att jag kör efter ett mönster som kallas 16:8 där jag fastar i 16 timmar och har ett såkallat ätfönster på 8 timmar där jag äter precis som vanligt. För mig är fasta inga konstigheter längre och jag trivs otroligt bra med det. Den periodiska fastan har bland annat hjälpt mig att få ordning på mina hunger och mättnadshormoner, ghrelin och leptin, samt hjälpt mig att gå ner i vikt. Att fasta ger mig vanligtvis energi men sen en liten period tillbaka har jag inte känt av den här ”effekten” som fasta ihop med bra mat ger mig. Jag känner mig orkeslös och har inte det där ”go:et” i kroppen som jag brukar ha. Jag är inte direkt trött i den bemärkelsen att jag vill sova, så jag är inte sovtrött. Men jag känner mig energi och orkeslös. Jag har fortfarande en förkylning som ”ligger på lur” i kroppen men som inte bryter ut. Kanske är det så att kroppen har fullt upp med den där förkylningen och kämpar emot den som tusan? Och det är därför jag är trött och energilös. Kan mycket väl vara så.

Sedan har jag en period just nu där jag i princip bara går och väntar. Jag gör min sista dag på jobbet den 20 oktober och vi hämtar preliminärt hem våran hundvalp den 21 oktober. Jag längtar ihjäl mig och som ni kan förstå så upplever jag att tiden står i princip still dessa dagar… Tålamod är ju inte min starka sida, haha. Knappt en månad kvar och det är nästan så att jag har påbörjat en nedräkning! Vi ska hälsa på valparna nu på söndag och det ska bli så förbannat kul. Än så länge vet vi nämligen inte vem av de fina killarna som faktiskt kommer att bli våran. Vi har bara önskat. Imorgon blir valparna 4 veckor gamla ♥

Så, situationen jag befinner mig i just nu är kanske inte direkt superenergigivande, om vi säger så. Jag vill som sagt inte skriva alldeles jätteöppet kring jobbet och min situation där mer än att jag har sagt upp mig och gör min sista dag den 20 oktober 🙂

Igår var jag äntligen iväg och fixade mitt medlemskap på Sannegårdens spa & yogastudio här i Göteborg. Det känns helt fantastiskt roligt och jag är taggad och peppad på att börja träna igen! Äntligen 😀
Sen känns det förstås liiite läskigt att nu börja yoga ”på riktigt” då jag tidigare enbart har yogat hemma men det ska också bli riktigt roligt. Medlemskapet där känns grymt bra och ger mig möjlighet, inte bara att yoga och testa på hur många olika yogaformer som helst, utan också att träna konditions och styrketräning då det finns pass så som zumba, body cirkle, HIIT mfl. Och det bästa av allt? Jag har som medlem tillgång till deras spa, alltid. Fantastiskt!
Så vi kan säga att jag from igår har gjort en investering i mig själv och min hälsa. Mitt välmående. När gjorde du en investering i dig själv senast?

Jag vet också att avsaknaden av träning är en pusselbit som saknas i mitt energipussel. Jag får extremt mycket energi av att träna och inte bara jag utan även min omgivning (läs min sambo) märker stor skillnad på mig när jag tränar respektive när jag inte tränar. Så att jag nu har tagit steget och skaffat mig ett medlemskap, inte på ett hetsigt gym med ambitionen om att träna 6 gånger i veckan (det hade den gamla Lina gjort nämligen…), utan i en härlig miljö där jag även har chansen att ta en stund för mig själv och njuta av spa och relax, det är ett stort kliv i rätt riktning mot min energi och att må bra. Känns faktiskt helt fantastiskt!

Det jag vill säga med detta är att det oftast inte bara är en sak som ligger bakom avsaknaden av energi och ork utan orsakerna är oftast flera och kommer ifrån olika håll. Det är bra att ta en funderare över vad som kan ligga bakom energi och orkeslösheten och sedan börja bearbeta/göra någonting åt dessa sakerna, en sak i taget. Så som jag gör nu tex. Härligt när man lever som man lär, haha 😉

Så, tillbaka till den periodiska fastan. Fastan brukar ju som sagt vanligtvis ge mig energi men eftersom kroppen, av olika anledningar, inte får upp energi, ork och ”go” så väljer jag att skippa fastan ett tag framöver och kommer helt enkelt att ge kroppen bra frukost på morgonen. Det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam på kroppen. Sedan kan det av en annan anledning vara bra att inte vänja kroppen vid fasta! Genom att äta frukost och variera sig så ”ruckar” man på det där och på så vis kan man få fart på viktminskningen, om det är de man är ute efter med sin periodiska fasta. Kroppen är nämligen en vanemänniska, precis som du! 😉

Ta hand om dig! ♥

”Före- och undertidenbild”

​Jäklar vad jag tvekat på att lägga upp en sån här typ av bild. Tänkt flera gånger om och förstås funderat på vad folk ska tycka. Jag har aldrig gjort en före och efterbild tidigare så det här var otroligt nyttigt för mig att se! 🙌 Eller, jag vill egentligen inte kalla det för en ”efterbild” utan mer för en ”undertidenbild”, för att jag är inte färdig. Jag kommer nog aldrig bli färdig. Missförstå mig rätt, jag kommer alltid att vilja jobba med mig själv! ☝

Skillnaden är dock att jag numera jobbar, inte bara FÖR mig själv, utan MED mig själv 🙏

Det är fantastiskt stor skillnad mellan de två tjejerna på bilden och jag tycker nästan att man kan se det i utstrålningen på bilderna. Klart att det är skillnad i vikt och utseende, jag har ju trots allt gått ner ca 13kg med lågkolhydratskost. Men den största skillnaden har definitivt skett på insidan! Tjejen på bilderna till vänster hade självförtroende men noll självkänsla 👎 Tjejen till höger har lite mer av båda delarna, oftast 😌 Hon vågar sig utanför sin comfort zone och är inte längre rädd för utveckling. Hon vågar stå på sig!

Lite tråkigt att säga men den högra tjejen är så mycket starkare än den vänstra. Den vänstra är mer sig själv än någonsin innan! Och det är en helt fantastisk feeling. 

När mina hjärnspöken bråkar med mig ska jag titta på dessa bilderna och ge mig själv en puss! En mental, fet och go puss! För jösses vilka framsteg vi har gjort, jag och jag 😉

Bättre take away

Ibland varken kan eller hinner man inte laga middag. Eller som idag, när man helt enkelt inte orkar. Då passar take away superbra och det finns, som med så mycket annat, både bättre och sämre alternativ. Idag valde jag ett av de bättre alternativen till middag för mig och sambon. Köpte sallad hos vår granne, Greens for you, som ligger i Kville saluhall. Supergoda sallader med fräscha råvaror och lite annorlunda grönsaker och blandningar att mixa din sallad med. 

Jag tog varsin ”Lovely carbs high fat” till oss idag men valde att byta tonfisk mot kyckling istället. Går även att mixa din egen sallad!

Varför jag äter glutenfritt & lite skitsnack

Det här med gluten. Det har blivit ett mycket diskuterat ämne de senaste åren och de publiceras både studier, artiklar, forskning och blogginlägg kring ämnet. Jag tänkte dela med mig av mina egna tankar kring just gluten och varför jag väljer att skippa gluten i min kost.

Jag har, så länge jag kan minnas, haft problem med min mage. Jag kan inte ens räkna antalet läkarbesök från det att jag var liten fram till att jag lade om kosten år 2011. Läkarbesök som enbart handlat om min mage. Jag har ett svagt minne från när jag var riktigt liten, kanske en sisådär 5 år gammal, att jag åt och drack laktosfria produkter. Jag minns hur jag tyckte att den laktosfria mjölken smakade äckligt och jag tyckte det var konstigt att jag inte hade samma smör och yoghurtförpackning som resten av familjen. Efter ett tag förde vi in laktos i min kost igen och det visade sig att det inte var laktosen som var problemet. Vad var problemet då? Det visste inte ens läkarna. Åren gick och jag blev äldre. Nu har jag mer minne ifrån alla läkarbesök, olika sorts mediciner och matdagböcker som skrevs. Jag testades för laktosintolerans igen, det visade sig att jag tål laktos. Jag har testats för glutenintolerans och visst, jag tål gluten också. Jag har testat kanske 10-12 olika mediciner för magen och tarmarna, de flesta receptbelagda men även mediciner utan recept som går att köpa på apoteket.

Men vadå problem med magen, tänker kanske du. Hade du ont eller? Vad höll magen på med? Ja, det undrade vi också. Jag var oftast bra i magen på morgonen och den var så kallad platt och fin. Lugn och ”normal”. Men varenda eftermiddag var den uppblåst som en ballong och stenhård. Mamma petade på min mage så många gånger och vi vart nästan lite fascinerade över hur hård den var utan att jag självmant blåste upp den. Jag hade otroligt svårt att gå på toa. Det kunde gå 3-4 dagar (!) utan att jag gjort nummer två på toaletten. Ni kan tänka er att den gjorde ont då. Stackars magen! Den var oftast så uppsvälld att den gjorde ont. Jag hade fler dagar med ont i magen än vad jag hade dagar med ”bra” mage.

Jag har fått alla dess möjliga olika order om vad och hur jag ska äta utav läkarna genom åren. De flesta läkare sa fiberrik kost. Alltså mycket rågbröd, grova fullkornsprodukter och mycket frukt. Min mage blev, om möjligt, ännu värre av den kosten!! Ändå testade jag den i omgångar då jag förstås lyssnade på läkarna. Jag blev också uppmanad att äta mer fettsnålt, alltså enbart lightprodukter och jag skulle även skippa stekt och starkt kryddad mat. Jag fick i uppdrag att skriva matdagbok och sedan skriva hur ont jag fick på en skala 1-10 av den kosten jag åt och huruvida jag kunde gå på toa eller inte. Mitt i allt detta så hände något annat med magen och jag fick som 17-åring uppleva mitt första gallstensanfall. Då hade vi ingen susning om att det var gallsten och jag träffade två läkare som inte ens ville kolla om det var gallsten eftersom ”jag var för ung”. Det gissades och jag fick diagnoser som magsår och IBS. IBS har jag hört allt för många gånger hos läkaren och jag har själv fått uppfattningen av att det är ett bra ord att ge till en patient med magproblem där läkaren själv inte har någon susning om vad det kan vara. Under IBS går många magproblem in. Jag har sedan tidigt i ungdomen också fått förklarat för mig att jag har magkatarr men det har inte med uppblåsheten och toalettproblemen att göra. Så fick jag då gallsten och vid 18 års ålder opererade dom ut inte bara mina baota stenar utan också hela gallblåsan. Det visade sig att den var inflammerad vilket förklarade min feber jag haft till och från innan operationen.

Anyway, till den glutenfria delen. Jag lade om kosten tillsammans med min sambo någon gång under 2011. Jag hade då inte en susning om gluten och hur det påverkar kroppen. Jag hade inte ens funderat över att LCHF faktiskt är en glutenfri kost och att jag numera skulle komma att skippa gluten. Jag hade inga förväntningar på LCHF över huvud taget och hade läst relativt lite om kosten när vi började. Vi bara körde, helt enkelt, jag och sambon 🙂 Så kom dag 2 med den nya kosten och då märkte jag det. Min mage blev inte uppsvälld! Den gjorde inte ont pga att den såg ut som en spärrballong. Den var… lugn? Det var ändå på eftermiddagen/kvällen och den var inte det minsta uppblåst. Den var som på morgonen fast det var kväll. Fantastiskt! Där kom också den största motivationen för mig, att fortsätta med lågkolhydratskost och att skippa gluten. Jag kan idag äta gluten och jag gör det ibland. Det funkar i mindre mängder och skulle jag sväva ut alldeles för mycket, vilket också händer ibland, så får jag faktiskt skylla mig själv 😉
Jag får en bråkig mage och mina fisar luktar inte rosor direkt, haha.

Jag tror inte att man dör av gluten, absolut inte, men jag tror att alla gör klokt i att dra ner på sitt glutenintag. För helt ärligt så gör glutenet (är det ens ett ord?) ingen nytta i kroppen. Det är toppen när man ska baka och få degen att resa sig men det är inte samma mjöl som det bakades med förr i tiden, mer processat och mer gluten i, och det ger oftast inget annat än en bråkig mage för de flesta. Även de personer som inte är glutenintoleranta. Se på mig. Jag är inte glutenintolerant på pappret men mår toppen utan gluten iallafall! Sedan att mitt immunförsvar har blivit bättre, det kan hela min familj skriva under på, dom tycker nämligen att det är en av de största skillnaderna med mig sen jag lade om kosten och jag kan ju inte annat än att hålla med dom. Förr var jag sjuk stup i kvarten och vi funderade ofta på om jag ens hade ett immunförsvar. Jag inte bara tror utan vet att glutenfri kost (även mindre socker och mer ren mat, alltså inte hel- och knappt halvfabrikat) spelar en riktigt stor roll där.

Den här artikeln: ”Alla gör klokt i att utesluta gluten” fick mig att tänka till och därav skriva detta inlägget. I min kategori här på bloggen, Bröd & Bak, hittar du mängder med glutenfria recept. Både för dig som äter LCHF/Lågkolhydratskost men även för dig som äter en kolhydratsrik kost och bara vill må lite bättre genom att äta glutenfritt 🙂


”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)”

Jag sitter och styr upp, eller rättare sagt, kategoriserar bland mina inlägg på bloggen. Jag går igenom inlägg ifrån 2012 fram till inlägg som skrivs idag. Varför gör jag detta? Dels för att jag tycker om ordning och reda i mitt jobb 😉 Men främst för att ni som läsare enklare ska kunna hitta på min blogg. Jag är ganska nischad med vad jag skriver om. Jag har mina konkreta ämnen som jag bloggar om och jag vill nog ändå säga att min blogg är ganska så strukturerad. Eller, mina ämnen, min nisch är ganska strukturerad. Men efter flera års bloggande så har jag delat många, många inlägg med er. Flera hundra recept. Vissa inlägg är korta, andra är långa och otroligt personliga och öppna. Jag börjar märka att personer trillar in på min blogg och instagram av olika anledningar och det är fantastiskt kul! Förr var det solklart att det var mina recept och matinlägg som drog läsare men sen något eller några år tillbaka har detta ändrat sig lite. I takt med att jag själv har styrt om mitt fokus på instagram så har jag automatiskt lagt om mitt fokus här på bloggen. Jag ville inte längre enbart lägga upp perfekta matbilder utan att dela med mig av allt det andra. Med det andra menar jag livet. Livet, universum och allting. Jag började lite smått att dela med mig mer utav mig själv. Mer utav Lina som person. Mer av mina egna, innersta tankar och framför allt så började jag dela med mig utav det jobbiga. Det svåra. Det som många inte vågar prata högt om. Min sjukskrivning. Stress, depression, ångest och oro. Jag började skriva om hur jag upplevde viktminskningen. Allt ifrån hetsen men också till att lära sig att kroppen är riktigt häftig och att alla är olika. Det gav så småningom en förståelse, en förståelse som ledde till att jag började hitta min väg. Hitta det som passar mig och min kropp. Den berömda balansen. 

I samma veva började jag även lyfta ämnet personlig utveckling. Något som jag tror starkt på! För jag själv har utvecklats otroligt mycket under dessa senaste åren och att gå in i väggen har varit otroligt nyttigt för mig. Det har även givit mig fruktansvärt mycket att våga skriva om det. Att skriva om mig. Att skriva för mig.

Jag började med mina nya inlägg nu när jag har tänkt att kategorisera bloggen ytterliggare och har arbetat mig bakåt i tiden. Det är otroligt roligt att läsa gamla inlägg och jag kan se vilka faser i livet jag befann mig i när jag skrev dom. Då, när dom skrevs, var jag mitt uppe i allting men nu när jag läser gamla inlägg har jag både fått perspektiv och lärt mig ett och annat på vägen. Vilket känns både lite skrämmande men förstås fantastiskt roligt och häftigt!

Jag har bland annat skapat en ny kategori här på bloggen som heter ”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)” där jag helt enkelt tänkt att samla alla inlägg, långa som korta, där jag delar med mig av min historia. Min historia och mina egna, personliga upplevelser kring psykisk ohälsa, med ämnen och tankar däromkring. Jag tänker att det säkert trillar in någon på min blogg som kanske är nyfiken på just det här ämnet. Som inte alls vill läsa alla recept och middagstips utan specifikt vill läsa om det här. Jag har en tanke om att dela många fler inlägg kring det här med psykisk ohälsa och har bland annat en tanke på ett eget inlägg om min medicin och antidepressiva. Jag valde ju att tacka nej till mina utskrivna antidepressiva och tog istället ett annat alternativ, i samråd med min fantastiska läkare jag hade då. Jag har även tänkt att dela med mig om mina erfarenheter kring panikångest, någonting som jag lever med fortfarande än idag. Jag har märkt att det finns en efterfrågan kring den här typen av inlägg och jag känner att jag redo att dela med mig. Det är ett otroligt viktigt ämne och det är desto mer viktigt att det lyfts. Att vi vågar prata om det och jag tänker att om jag kan hjälpa en person, ja då har mina inlägg bannemig gjort nytta. 

När jag nu började att sortera in gamla inlägg i en av mina nya kategorier ”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)”, så hittade jag ett inlägg ifrån den 4 mars 2014. Det heter ”Vart har Lina tagit vägen?” och var så skrämmande och häftigt att läsa, på samma gång. Det inlägget skrevs dagen innan jag gick till läkaren och blev sjukskriven för utmattning och depression. Det var dagen innan jag blev ordinerad antidepressiva (som jag då valde att vänta med), det var dagen innan jag fick träningsförbud men blev ordinerad att gå en promenad om dagen. Det var också dagen innan jag fick en remiss till en psykolog och en plan om KBT. Det var dagen innan min resa med mig själv började på riktigt!
När jag läste inlägget idag ville jag bara spola tillbaka tiden och ge den Lina som sitter där i köket och skriver inlägget en stor fet kram. Jag hade också velat hålla henne i handen under hela hennes resa. Jag höll inte mig själv i handen då. Idag gör jag det, psykiskt. Vi är ett team, hon och jag. Vi är numera på samma sida och arbetar mot samma mål. Att vara mitt bästa jag!
Läs inlägget här!
Jag skriker ju rakt ut i den texten att jag inte mår bra och ändå visste jag så lite.
Lilla Lina ♥

Förhoppningsvis upplever du som läsare en lite mer strukturerad hemsida nu. Du ska enklare kunna få en bild av vad jag, Lina Petersen, bloggar om. Du hittar kategorierna längst upp på min blogg och de flesta kategorier har en egen presentation, om du klickar på respektive kategori. Du kan numera hitta inlägg om ”Min viktresa”, ”Personlig utveckling för mig & dig” samt ”Psykisk ohälsa (min story och personliga tankar)”.
Du får mer än gärna ge mig feedback eller kommentera öht på det jag skriver om.
Ta hand om dig! ♥

5 års erfarenhet och lite till

Jag och min sambo har ätit LCHF/Paleo/Lågkolhydratskost i lite mer än 5 år nu. Det slog mig idag nämligen. När jag fick en ”like” på instagram, på en gammal bild, så började jag själv kolla igenom min egna profil och såg att jag lade upp mina första bilder där år 2012 och då hade vi redan ätit LCHF i ett tag.
Det fick mig att fundera. På min egna resa, på min egna relation till LCHF/Paleo/Lågkolhydratskost, ja min eller vår kosthållning är ganska svår att definiera eftersom vi dragit oss åt olika håll vad gäller kosten och ingen av oss, varken jag eller min sambo, gillar att sätta ”etikett på maten”, placera den eller oss i ett speciellt fack. För mig är det lågkolhydratskost.
Lågkolhydratskost som så långt det bara går är ekologisk och mer än gärna får vara närproducerad. Mat och varor som är så ”rena” som det bara går och inte innehåller en massa onödig skit. Där ligger mitt fokus när det kommer till mat och matvaror.

Men det har ändrats genom året, mitt fokus på kosten och jag har aldrig riktigt haft en plan med min kost, med min LCHF, med min lågkolhydratskost.
Det började där någon gång vid 2011. Min sambo hade trillat in på www.kostdoktorn.se och tyckte att det han läst om verkade vettigt, logiskt. Han är den av oss två som läser, är källkritisk och tar till sig fakta otroligt bra. Han är lixom den som ”nördar” in sig och sen för vidare den relevanta informationen till mig. Haha, så funkar det i vår lilla familj!
Så efter att läst ytterligare lite till så bestämde vi oss för att testa. Jag hade inte då något speciellt stort fokus på varken viktnedgång eller välmående eller egentligen på någonting. Vi bara började!

Detta var innan LCHF hade exploderat i media, bland sociala medier och innan var och varannan kotte hade börjat att ge ut kok- och receptböcker. Så det var otroligt torrt på receptfronten. Jag minns att brödrecepten som fanns smakade omelett och ägg och jag minns klart och tydligt hur jag tänkte ”ska jag aldrig mer få äta en macka i mitt liv?!”..
Jag kunde hitta en hel del recept ifrån USA, där var dom lite längre komna med lågkolhydratskost och LCHF, än vad vi var här i Sverige. Jag kunde hitta mycket inspiration genom att söka via Atkins (Atkins dieten).
Ni fattar att the struggle was real! Jag minns hur frukostmaten var svårast att ersätta med bättre alternativ. Jag var inte riktigt bekväm med att äta ägg och bacon eller matrester till frukost, har aldrig trivts med det. Men trots svårighet att hitta recept och förtvivlan kring allting jag nu inte fick äta (ja, jag lade mycket av mitt fokus där den första tiden. Såg allting som jag inte fick äta istället för saker som jag fick äta!) så fortsatte vi med LCHF.

Jag som alltid har haft problem med min mage. IBS, magkatarr, opererat bort både gallblåsan och blindtarmen fick en helt ny mage efter 2 dagar (!!) på LCHF. Det här hade jag inte ens med i tanken så det kom lite som en chock för mig hur lugn min mage var! Den blev inte uppsvälld på eftermiddagen längre? Den var lixom, lugn och glad.
Fantastiskt!

Sen var det de där med viktminskning.
Jag gick ner ungefär 6 kilo ganska så direkt. Woop woop, tänkte jag och började festa till det med vanlig pizza, lite mackor ibland, någon efterrätt här och där på kalas mm. För vadå? Jag hade ju gått ner i vikt nu och jag mådde ju bra, min mage var ju toppen. Så nu kunde jag ju äta. Och så kom julen minns jag. Jag gick upp nästan alla mina kilon igen och så ofantligt svårt att fatta varför? SÅ mycket onyttigt unnade jag ju mig inte. Just i den här fasen använde jag ordet unna kring att äta sämre mat, väldigt ofta.
Min sambo, som aldrig varit någon sockerråtta eller ett kakmonster hade mycket enklare att bara ta en lussebulle eller inte något alls. Jag däremot släppte allt.
Så, jag ska som vanligt försöka att göra en lång historia kort. Jag gick ner mina 6 kilo igen och har sedan gått ner allt som allt mellan 13 och 15 kg. Jag pendlar lite fortfarande beroende på hur jag äter och hur mycket jag släpper på kosten.
Min sambo har gått ner ungefär 18 kg!
Och jag minns frustrationen över att han gick ner så jäkla snabbt medan jag stod och stampade på min vikt. På en förbannad viktplatå. Jag stod där länge. Väldigt länge. Men det var inte förrän jag välkomnade in lymfmassagen i mitt liv som viktnedgången kom igång igen och jag gick ner det sista. Inte som att lymfmassagen löste alla mina problem men den hjälpte mig väldigt mycket på traven och min massör då, Ninna O (Vill ni läsa mer om lymfmassage och om Ninna så hittar ni hennes hemsida här). Fantastisk människa som jag kan prata om allt mellan himmel och jord med. Hon har hjälpt mig mycket och ibland också sagt åt mig på skarpen. Hon har sagt åt mig på skarpen vad gäller mitt sätt att se på mig själv och på min kropp. Att inte hetsa, stressa så mycket över utseendet och vikten. För det var precis det jag gjorde. Stressade.
Stress och alla de hormoner som sätts igång i kroppen under långvarig stress och press är riktiga bovar vad gäller viktminskning. Man kan säga att stresshormonerna hindrar kroppen från att gå ner i vikt och jag hade en konstant inre stress om att jag inte gick ner i vikt. Ni hör vilken bra kombo det är va?..
Och så var det de här med träningen. Jag tränade 5-6 gånger i veckan och tampades rejält med tankar på mina vilodagar, de 1-2 dagarna i veckan som jag inte tränade på, som sa att jag var lat, tjock, en soffpotatis och att det inte alls var konstigt att jag såg ut som jag gjorde eller att jag inte gick ner i vikt…
Sen jag gick in i väggen våren 2014 och blev sjukskriven i ca 6 månader för utmattning och depression har jag tappat allt vad träning heter. Konditions och tuffare typ av träning har jag tappat och har än idag inte kommit igång med detta. Det jag däremot har kommit igång med är yogan och det är jag superglad över! Jag gillar verkligen yogan. Den tillsammans med mycket arbete kring mig själv, mina tankar, livet och min personliga utveckling har gett mig ett annat fokus. Ett fokus och ett lugn.

För att knyta ihop säcken lite så, ja jag gick ju ner mina 13-15 kilo och det har jag varit supernöj med. Vi mår båda två otroligt bra av kosten och mitt dåliga immunförsvar är ett minne blott! (Bara för att jag skriver så kommer jag garanterat att bli sjuk snart.. haha)
Jag har testat allt ifrån strikt LCHF till mer liberal LCHF. Paleo och jag har gjort en såkallad ”Whole 30” där man gör en strikt paleoutmaning i 30 dagar. Jag har testat fakir (du nollar kolhydraterna helt), 16:8 fasta som jag fullkomligt älskar och trivs fortfarande jättebra med. Jag testade 5:2 fastan men tyckte det blev för mycket och fel fokus att räkna kalorier och att väga maten. Påtal om att väga maten så har jag ätit LCHF genom att väga, genom att inte väga. Genom att räkna varenda lite kolhydrat till att inte räkna kolhydrater alls. Bakat mycket LCHF-bakverk till att nästan inte baka någonting. Gått ifrån att bara använda sötningsmedel och vara rädd för socker till att tycka att honung och frukt funkar finfint som sötning.
Jag har lärt mig otroligt mycket om min egna kropp, min egna mage och om kosten och hur den påverkar oss men framför allt hur den påverkar just mig. Vad kan jag äta lite av (utan att få gasig mage eller gå upp nämnvärt i vikt), vad mår jag bättre av respektive vad mår jag sämre av, när reagerar magen, vad kan jag boosta viktminskningen med och vad gör att jag samlar på mig mer vätska etc etc.

Jag har sista halvåret eller kanske året till och med, varit väldigt avslappnad. Avslappnad kring både kost men framför allt vad gäller träningen. Och jag har byggt upp en känsla av att ”det räcker nu”. För det där avslappnade har blivit till att bli bekväm och nästan lite lat. Jag har släppt på väldigt många gränser och ätit lite av både det ena och de andra och varken haft fokus, något mål eller egentligen någonting mer än jag ska må bra, som mitt tänk.
Men eftersom jag själv upplever att den här avslappnade inställningen kring kosten och träningen har gått ifrån att jag är avslappnad till att jag är mer bekväm och lat så vill jag nu ta mitt motto ”att vara sitt bästa jag” till en ny nivå.
Jag vill verkligen vara mitt bästa jag.
I mitt fall innebär det att bli lite mer ordentlig med kosten igen. Fortfarande samma avslappnade inställning. Jag dör varken av gluten, kolhydrater eller socker och jag, ingen annan, bestämmer vad jag stoppar i mig.
Jag har det senaste halvåret och nu under semestern svävat ut lite väl mycket. Inget ont i det och jag har njutit som bara den 🙂 Men jag tycker själv att det har blivit lite väl mycket öl, gluten och socker de senaste och även om själen mår bra av det så vet jag att kroppen mår bättre av ren och bra mat. Men som sagt med en avslappnad inställning. Min inställning! Den har tagit flera år att hitta, så den släpper jag inte i första taget.
Jag kommer fortfarande att dricka öl, jag menar, det är ju livets dryck 😉 Jag kommer inte att bli fanatisk (igen.. för det där har jag redan testat och det mådde ingen bra av.) Jag har gått från att vilja övertyga varenda kotte om lågkolhydratskost till att inte bry mig så mycket om vad andra äter men kommer gärna med tips till den som vill. Och det är lite dit jag vill komma nu.
Här på bloggen har jag flera år med recept, tips och tankar kring LCHF/Paleo/Lågkolhydratskost, viktminskning och lite träning. Personlig utveckling och jag har i så många, långa och hyllade inlägg delat med mig av min resa och av mig själv. 
Jag gillar folk som hjälper och lyfter andra!
Så behöver du tips, recept eller inspiration, ta en titt i bloggen. Sprid bloggen eller recepten till någon du tycker om. Till någon som behöver det. Någon som kanske känner igen sig i min resa.
Jag tänkte själv ta en titt nu inför ”Lina-det-är-dags-att-ta-sig-i-kragen” och helt ärligt så kollar jag 9 gånger av 10 min egna blogg när jag behöver recept, haha. Jante? Nä, jag är helt enkelt på god jävla väg att vara mitt bästa jag.

Ta hand om dig och välkommen att fortsätta hänga med mig på min resa!
Delar mycket å instagram @linapetersen.se ♥

Och det här med att ta dig i kragen är ingenting jag börjar med på måndag. Jag började idag. Tog en promenad i jordens alla trappor upp för Ramberget för att testa konditionen, slutsatsen blev att konditionen i princip inte längre existerar. Så vet ni vilken nivå i har mig på, haha. Det har inte varit någon take away-mat idag, varken till lunch eller till middag. Istället bakade jag nötbröd och nu till middag blir det min favvo, hemmagjorda hamburgare.
Långt inlägg men ni vet att jag uppskattar att jag får dela allt det här med er!
Puss och kram 🙂

Frukt, sötsug & p-piller

Jag brukar inte äta så mycket frukt i min kost men förra veckan fick vi hem en grönsakslåda, från Årstiderna, som också innehöll frukt. Så just nu ”äter jag upp frukten från lådan så att den inte ska bli dålig”. Men jag känner själv att efter den här frukten är slut så vill jag gå tillbaka till att ”lyxa till det med frukt någon gång ibland”.
Varför?
Jo, för att den söta frukten spökar alldeles för mycket med mitt sötsug och det gillar jag inte.
Jag tycker det är otroligt jobbigt att vara sötsugen då det är ett sug som jag upplever är fruktansvärt svårt att få bort eller att stå emot. För mig funkar det inte att äta ”något annat” för att få bort sötsuget utan jag vill/behöver då ha socker eller sött, först då försvinner det.
Jag som har bra koll på vad jag stoppar i mig vill inte falla dit pga ett dumt sötsug! Nio gånger av tio kommer mitt sötsug när det är dags att få mens. Det är alltså ett problem som återkommer varenda månad. Jag kan bli riktigt irriterad på de faktum att jag är sötsugen. Jag vill nämligen bestämma själv vad jag ska stoppa i mig, inte att hjärnan gör det åt mig.
Jag har testat många varianter och trix under åren för att tackla det där sötsuget som kommer varje månad. Allt ifrån att ”det-är-okej-att-äta-vad-du-vill” till att ”ät-ALLT-annat-än-socker” till att kedja fast mig i soffan. Provat med sötningsmedel, utan sötningsmedel, mer fett i kosten mm, mm.
Jag har gråtit och svurit över sötsuget och att jag varje månad ska stå ut med det. För om jag ”unnade mig”, som jag kallade det då, så hade jag sötsug även några dagar efter eftersom belöningssystem, hormoner och hela jäkla kroppen reagerar på socker. Så då blev det tufft även dagar då jag normalt inte skulle haft sötsug.
Och för en tjej som var mitt uppe i sin viktresa så funkar det inte att frossa en gång i månaden, det säger ju sig självt.

Det som funkar bäst för mig, om vi nu bara ska se till sötsuget och inte lägga vikten vid att jag stoppar i mig hormoner igen, det är hyfsat strikt lchf-kost och p-piller.
Jag har märkt stor skillnad på suget och mår mycket bättre under mensen överhuvudtaget.
Sedan spelar det säkert in att jag inte äter sötningsmedel längre, är ännu mer medveten om vad och hur jag äter. Jag skulle säga att jag har mycket bättre koll nu men är samtidigt ännu mer avslappnad.
Det är också en vinnande kombo!
Men sen har det också tagit mig många år att själv komma fram till detta och vad som funkar bäst för mig.
Och som med så mycket annat så är detta individuellt.
Det här är bara så jag upplever det 🙂
Såhär såg frukosten ut idag:

image

"Hurra för medvetenhet"

Då var ännu en tjejhelg över. En tjejhelg nere i Småland med mina favoriter. Jag, mamma, moster och mina två kusiner Malvina och Alice. Och ja, jag räknade upp mig själv där bland ”mina favoriter” för att jag vågar nog säga att jag är en favorit hos mig själv nu. Inte alla gånger, inte i alla situationer men fler gånger nu än någonsin tidigare.

Tjejhelgen har som vanligt inneburit otroligt mycket skratt, knasiga konstateranden, mycket snack och otroligt mycket mys. Är det några som vet hur man chillar så är det vi. Också mycket god mat och sen några gånger tillbaka har vi en liten regel, eller ja, regel är nästan att ta i för ingen tvingas till någonting förstås men vi har bestämt att under våra tjejhelger så räknas varken kolhydrater, kalorier eller någonting. Vi får helt enkelt äta vad vi vill, hur vi vill (nästan iallafall) och det är fritt fram att frossa.
Det blev absolut det sistnämnda för den här fröken, jag alltså. Med lingonveckan, brudveckan eller vad ni nu väljer att kalla den så måste jag säga att det satt förjävla fint med lite frosseri och kolhydrater i mängder, haha.
Jag tror att det är bra att göra så ibland dels för att det faktiskt är gött att frossa och go bananas men också för att jag känner så otroligt snabbt och tydligt hur min kropp påverkas av socker och gluten, till det sämre. Jag får en väldigt klar bild av hur bra jag faktiskt mår av att äta bra och ren mat, vilket är ganska skönt. Blir lixom påmind om varför jag väljer att äta lågkolhydratskost, varför jag väljer att äta glutenfritt, dra ner på socker och varför jag lagt så många timmar igenom åren på att läsa innehållsförteckningar. Jag glömmer lätt det annars! När jag äter bra och mår bra så glömmer jag snabbt hur dåligt jag mådde eller mår när jag äter kass mat. Jag tycker det är ganska skönt att låta kroppen känna det ibland. Jag upplever att det blir enklare att göra bra val och uppskatta hälsosam mat på ett annat sätt då.
Det blir enklare att ta till mig ett tänk om att ”hälsosam mat är att unna sig”. Det är inte att unna sig och sin kropp, godis i mängder. Förr kunde jag tänka att jag var värd det. För att jag varit så duktig. Men egentligen är det så att jag unnar mig, största delen av tiden, i form av bra mat. Jag lägger några kronor extra för att köpa ekologiskt. Jag lägger någon timme extra i köket för att jag lagar maten själv och på så vis vet vad jag stoppar i mig.
Det är att unna kroppen. Jag väljer att äta hälsosamt och vara medveten om vad jag stoppar i mig för att jag är värd det.
Jag hjälper mig och min kropp att vara sitt bästa jag.
Har man en bra kost i grunden kan man göra en sån här avstickare ibland om man tycker att det är värt de. Jag vet med mig att efter den här helgens frosseri kommer jag att tampas med ett sockersug from hell. Men den smällen tar jag!
Jag ser det som en utmaning och aldrig någonsin är jag så taggad på att äta bra mat som efter en dag eller två med socker och gluten.
Hurra för bra mat säger jag! Hurra för medvetenhet och hurra för en grym tjejhelg! ♥
image