En tredagars detox, varför & hur jag mådde under tiden!

Ni som hängt med mig här på bloggen ett tag vet att jag är otroligt nyfiken på att testa nytt, lite då och då, när det kommer till kost och hälsa. Jag tycker ju att det är intressant att se hur min kropp svarar och reagerar på vissa saker genom att ändra, lägga till eller ta bort saker ur kosten eller mina vanor. Så, vad har jag hittat på denna gången tro? Jo, jag har precis avslutat en tredagars detox.

Detox är ett ord som min hjärna förknippar med en svältkur. Den här detoxen eller kanske mer ”dagens detox” är lite annorlunda och fokus ligger mer på att rensa ut och på att äta rent än att svälta sig. Man kan välja att köra detoxen längre än 3 dagar, exempel som ges när man googlar runt är 5 dagar eller 7 dagar. Men att få ett break på 3 dagar var alldeles lagom och bra för mig den här gången. Skulle jag göra en detox en annan gång så kanske någon av de andra periodlängderna passar mig bättre då.

Ett break på 3 dagar skrev jag ju och ja, det var precis vad denna detoxen var tänkt att innebära och också innebar för mig. Jag äter ju lchf/lågkolhydratskost i vanliga fall och trivs ju otroligt bra med det. En detox som denna har verkligen fått mig att inse, återigen, hur bra min kropp mår av lågkolhydratskost. Men under semestern har det blivit lite väl mycket av bland annat gluten och socker som jag förvisso tål att äta i måttliga mängder utan att bli fullständigt bananas i kropp och knopp men efter en sån go sommar (i dubbel bemärkelse) så var jag sugen på att göra ett litet avstamp i kosten innan det är dags att återgå till höstens braiga rutiner igen. Helt enkelt, ett break. Så under min tredagars detox har jag skippat;

  • Gluten
  • Vitt socker & sötningsmedel
  • Mejeriprodukter
  • Kött, charkprodukter & ägg
  • Kaffe inkl svart & grönt te då dessa innehåller koffein/tein
  • Alkohol

Man kan sammanfatta det hela som att jag ätit veganskt utan gluten, socker, kaffe och alkohol under tre dygn. Vad tusan har du ätit då, undrar kanske du? Och det förstår jag att du undrar för det kan nog lätt kännas som att det inte finns så mycket kvar att välja på. Men oj, jag har bara lagat och ätit nya recept under dessa dagar. Jag hittade all min inspiration på en hemsida som heter Allt om detox och sedan satte jag ihop ett eget litet schema för mina kommande dagar. Man behöver inte sätta ihop kostschemat själv, det finns färdiga scheman att följa för både 3,5 och 7 dagars detoxprogram för den som vill.

Jag har aldrig ätit så här mycket linser och bönor i hela mitt liv tror jag, haha. Det blev lite too much av den varan tyckte jag och sambon. Han har varit med på ett litet hörn skulle man kunna säga. Han har inte skippat sina morgonägg eller kaffet men annars har han ätit middagarna och luncherna som jag har lagat efter mitt kostschema. Jag skulle vilja sammanfatta det hela som god mat och kul att laga nya recept och med råvaror som jag annars inte använder i min kost så som linser tex. Jag kommer att spara en del av recepten och även testa några till men inte i en sammanhängande detox utan som en god, vegetarisk rätt, in i mellan i vår vanliga kost. Dock med en del ändringar, en kan ju inte låta bli att lägga sig i recepten 😉

Känner jag mig som en helt ny människa? Hur mådde jag under tiden? Blev det någon wow-effekt av allt det här?

Låt mig göra ett försök till en sammanfattning. Jag känner mig inte som en helt ny människa men däremot känner jag mig otroligt redo att återgå till min lågkolhydratskost och släppa semestervanorna som varit. Jag känner mig redo inför hösten och har fått en matlagningskick med ny inspiration. Vilket också var ett av mina huvudfokus med att göra en liten detox. Hur jag mådde under tiden, ja alltså, första dagen var jag pepp på att prova något nytt och otroligt nyfiken på maten som skulle lagas och det kändes rent och fräscht. Jag var laddad och märkte inte av att jag inte intagit koffein under den dagen. Jag tänkte ” äsch, det var la ingen match att skippa kaffet!…..” Dag två var pyton, haha! Helt ärligt. Det var då saknaden av koffein slog till i form utav huvudvärk. Jag kände mig trött, tung och seg i kroppen igen. Jag kände mig ganska osugen på mat öht samtidigt som jag aldrig blev riktigt mätt när jag åt. Under den här dagen gjorde jag även lymfmassage utefter mitt egenvårdsprogram som jag har fått av min massör. Jag har problem med mitt lymfsystem sedan tidigare så nu när jag ändå fokuserade på att ge kroppen ett break så lymfade jag ordentligt. Vad resulterade det i? Jo, sjukt ömma bröst och många toalettbesök då jag ed hjälp av lymfmassagen satt fart på vätskan i kroppen. Häftigt att kroppen reagerar men aj aj aj, mina bröst. Dag tre var mycket bättre när det gällde huvudvärken och energin, fortfarande ömma bröst och inte jättesugen på bönor, haha. Maten var god så missförstå mig rätt. Från att inte alls äta bönor och linser till att äta det i nästan varje lagad rätt, mja, det blev lite för mycket. Men någonstans måste ju proteinet komma ifrån när man skippar både kött och mejeriprodukter. Lite gasig i magen första dygnet där kanske men det kändes bättre de andra dagarna. Så, igår var det som sagt mycket bättre med kaffehuvudvärken och jag hade mer energi. Jag var mer taggad än någonsin på att återgå till min egna, goda mat som i stort sett alltid har fokus på rena råvaror, ekologiskt så långt det går att handla i butik, närproducerat när och om det finns och lågkolhydrat med ibland mer och ibland mindre kolhydrater. Allt som oftast, mat lagad ifrån grunden!

Detoxen gjorde sitt tycker jag. Den gav mig och kroppen ett break och det var precis vad jag var ute efter! Jag plockar godbitarna ur recepten och komponerar ihop det till egna smarriga recept istället. Jag tänker dock fortsätta att börja dagen med citronvatten istället för kaffe på fastande mage, vissa dagar, så som jag beskriver i det här inlägget.
Här är en del av det vi ätit under detoxen;

Mitt bästa beslut!

Beslutet om att vara min egna förebild, inspiration och motivation är nog det bästaste och skönaste beslutet jag har tagit i hela mitt liv 🙏

Jag får inte ut någonting, mer än stress, press och ångest, av att jämföra mig med andra tjejer för hon som jag jämför med är ju inte jag och vi har inte öht samma förutsättningar ☝ Men att jämföra mig med mig själv och att ha mig själv som motivation, äger 🙌 Skulle jag säga 😌

Jag vet ju att det hälsotillståndet, storleken på kläderna och vikten är fullt möjliga för mig 💃 Jag vet precis vilken vikt min kropp (och knopp!!) trivs bäst på och hur mycket jobb det ligger bakom att ha hamnat där. Jag vet vilken kost jag mår bäst av och jag vet ungefär hur mycket jag kan ”sväva ut” med kosten och hur strikt jag behöver vara. 

Ovärderlig kunskap skulle jag säga och jag är så tacksam över att jag lärt mig det där, på min resa 🌟

Vi gör ju den här resan tillsammans, min kropp, knopp och jag 😃

Jag vann över henne!

God morgon fredag! Ah, jag blir fortfarande glad när jag tänker på gårdagens träningspass. Jag har träningsvärk idag så därför blev jag glatt påmind! Såhär skrev jag på instagram igår;

”Jag gjorde det!! ✌ Jag vann över henne igen!! Jag vann över LatLina 👊💃🎉

Ungefär sådär känns det när man återigen vunnit över LatLina och är hög på endorfiner och alla slags möjliga härliga feelings eftersom passet gick över förväntan 🙌

Jag måste dock alltid föra en diskussion med den där förbannade LatLina, innan jag väl kommer ut. Är otroligt trött på alla dessa ursäkter och olika sätt att försöka slingra sig på. 

Det är verkligen dubbelt det där, inför träning, för en del av mig både vill och ser fram emot att träna men en annan del försöker lixom känna efter hur det känns och kommer med förslag som tex ”är det inte bättre att jag tränar imorgon när jag har lite mer energi?”.. Jag döpte den delen av mig till LatLina 😅

Jag hade en natt med en ond mage och lite lite sömn vilket LatLina tänkte dra nytta av. Men jag själv tänkte att tröttheten vänder, om inte under så efter träningen, och får jag ont i magen igen så får jag la bara avbryta och promenera hem. Så det så! 😤”

Ovanligt inlägg

Jag brukar sällan skriva om vikt eller min viktminskning, dels för att jag den senaste tiden/åren legat väldigt stabilt med min vikt och inte velat eller behövt lägga någon större energi på just vikten men också för att jag varken vill påverka andra eller mig själv för mycket med någon sorts vikthets. Det är en fin balansgång det där med hets och pepp, tycker jag, men det känns annorlunda nu när jag har mig själv som inspiration och inte jämför mig själv med andra tjejer. Jag har ju mig själv, min egna viktresa och framförallt min egna kropp att utgå ifrån. Känns bra!

Så, jag måste bara få skryta lite och peppa mig själv!! För vet ni vad? -2 kg på 8 dagar!! 😀 Och innan någon glädjedödare kliver in i bilden så ska jag förstås vara realistisk. Det är vätska som släpper ifrån kroppen och det är ju oftast inte de första kilot eller kilona som är utmaningen, trust me I know. Jag är inte ute efter någon hetsig viktminskning utan har, precis som jag skrev i något inlägg lite längre ner, mitt fokus på att må bra i första hand och då inkluderar det även att må bra psykiskt med snälla tankar om min kropp. Men, 2 kg på ca en vecka betyder att kroppen är på rätt bana och det känns fantastiskt!! Jag har stått ut med huvudvärk, grötigt huvud och mitt sötsug idag är inte att leka med!!.. Så 2 kg är absolut en pepp till att det är värt de. Jag vet ju att snart har den där fluffiga känslan försvunnit och likaså sötsuget och istället får jag mer energi och härligare känslor. Min motivation? Tjejen på bilden, jag själv alltså.

Kroppen gör som den ska

Jag rivstartade medvetet min ”strikare period” med att köra periodisk fasta igår och att äta riktigt strikt med kolhydrater. Detta resulterar i härliga övergångsbesvär som kroppen ger ifrån sig. Jag har hållit mig riktigt strikt under frukosten idag också (se bild nedan eller på instagram @linapetersen.se) och nu sitter jag med en kopp svart kaffe. Vad får jag då för övergångsbesvär, vad menar jag egentligen med det och varför känns jag så positiv inför dessa besvär? Ska inte besvär vara jobbigt? Haha, sjukt relevanta frågor jag kommer med men det är ungefär så jag tänker att en person som inte är van vid LCHF eller lågkolhydratskost tänker när denne läser det där jag just skrev. Det som händer just nu är ju att jag går ifrån att ha kolhydrater, alltså socker och stärkelse som drivmedel, till att gå på sk fettdrift. Där fett är mitt drivmedel istället. Sedan beror det lite på hur strikt lchf du äter för att behålla kroppen i fettdrift eller ketos, som det heter. Detta är dock inte mitt expertområde, utan har bara min egen erfarenhet att gå efter, så jag hänvisar glatt till Kostdoktorn, som faktiskt är expert på allt det här. Han har grymt bra nybörjarguider för dig som är nyfiken och vill skaffa dig lite koll. Kostdoktorn skriver bland annat såhär om omställningsbesvären:

Om du tvärt slutar äta socker och stärkelse kan du få omställningsbesvär första veckan. Man kan likna det vid »sockeravgiftning«. För de flesta är det ganska lindrigt och snabbt övergående. Annars finns det bra sätt att minska besvären.

Vanligt under första dagarna:

  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Yrsel
  • Lättare hjärtklappning
  • Irritabilitet

Kolhydratrik mat kan binda vätska i kroppen och göra dig mer svullen. När du slutar med den maten tappar du överskottsvätska via njurarna. Det ger ibland vätske- och saltbrist första veckan innan kroppen hunnit vänja sig, vilket kan ge huvudvärk, yrsel med mera. Det går snart över av sig själv när kroppen anpassar sig och din fettförbränning ökar.

Besvären under första veckan kan till stor del undvikas med extra vätska och salt under första veckan.

Jag har prickat in huvudvärken, lite lätt mossig i skallen lixom. Så här ska det drickas vatten och eventuellt några flingor med salt senare under dagen, om huvudvärken inte har släppt. Kaffe hjälper inte riktigt mot det här känner jag utan det är vatten som gäller, som när man har lite lätt vätskebrist eller när man är lite bakis. Då vet ni kanske vilken feeling jag pratar om? haha. Och det är just det här jag menar med att ”Kroppen gör som den ska” eftersom jag efter någon dag eller två med riktigt strikt kost får huvudvärk, ja, då beter den sig precis så som den ska. Många ger säkert upp här eller efter någon dag med huvudvärk och tänker att ”nej lchf eller lågkolhydratskost var ingenting för mig, jag fick bara ont i huvudet”, se det då som en sockeravgiftning, en utrensning av kroppen och jag vågar nästan lova att besvären kommer att gå över. Huvudvärken försvinner, du får din hunger i schack och energin kommer tillbaka mer än någonsin. Men vad vet jag? Jag har ju bara gått ner 14 kg på lchf/lågkolhydratskost, så jag kan ju bara snacka utifrån mina egna erfarenheter 😉 Och därför har jag mig själv som motivation!!

Ses på instagram @linapetersen.se

Salladsmackor

 

Skärpning!

Kompisar, det har blivit dags! Dags att gå tillbaka till en mer strikt kosthållning med kost och rutiner som jag mår bra av. En period innan flytten, under flytten och nu efter flytten har det svävats ut rejält när det kommer till kosten. Man kan säga att vi har latat oss vad gäller maten och det har blivit mycket hämtmat. En del hämtmat bättre än den andra men det har inte varit så att jag tex valt bort riset när vi ätit vietnamesiskt. Det har slunkit ner en och en annan pizza och så har jag blivit bundis med min gamla vän sockret, igen. Katastrofalt tänker säker vissa nu men jag skulle säga att det är helt ok. Jag har ju gjort detta helt medvetet och helt ärligt så har det varit riktigt gött att inte tänka och planera så mycket kring kosten utan att bara få köra på. Vi har gjort det otroligt smidigt för oss och det har varit skönt att lixom få tänka på flytten i lugn och ro. Jag må ju vara lite knäpp men jag kan inte låta bli att vara intresserad av att se hur jag och min kropp reagrar när jag äter en kolhydratsbaserad kost, när jag slarvar med maten, jämfört med en striktare lågkolhydratskost som jag i normalfallet håller mig till. Jag vet ju själv vad jag mår bäst av och det blir ganska tydligt när man inte äter sin egna ”rena mat” att kroppen påverkas av det jag stoppar i mig. Intressant tycker jag!

Jag vet vad min kropp och knopp mår som bäst av och jag har sedan en tid tillbaka, om vi tänker innan flytten och utsvävningen nu, hittat en balans som funkar för mig. När jag har en bra ”kostgrund” att stå på, vilket innebär hyfsat strikt lchf med inslag av paleo dvs en lågkolhydratskost med bra och ren mat, ja då mår jag som bäst. Om vi också lägger till periodisk fasta där så har vi min perfekta kombination. Den är såpass bra för mig att jag håller mig viktstabil, jag kan dricka öl om jag vill och jag kan till och med äta en pizza någon gång ibland utan att det påverkar något nämnvärt. Men notera att detta är mig och min kropp jag pratar om, det kanske ser annorlunda ut för dig.

Den här långa ”utsvävningsperioden”, vet inte riktigt vad jag ska kalla den så jag kallar den så, har inte gjort att jag gått upp ett kilo eller två utan jag har gått förbi min vikt jag hade innan vi öht började med lchf för flera år sedan. Så vi snackar 10 kg +!! Sjukt när jag skriver det men åh, jag blir peppad!! Jag vet ju vad jag är kapabel till och jag vet vart jag och kroppen trivs. Man ska ju inte prata vikthets dessa dagar men faktum är att jag mår så mycket bättre, både i kropp och knopp, när jag är någon storlek mindre än vad jag är idag. Jag känner mig lixom tung och fluffig nu och det är inte skönt på något vis. Notera nu att jag inte är i det stadiet där jag tänker ”allting blir bättre om jag vore smal!” för jag vet att jag mår bättre när jag är någon storlek mindre. Jag har levt så de senaste åren och har lixom det som mitt egna facit.
Påtal om storlekar och sådär så har jag fortfarande samma kläder nu som innan ”utsvävningsperioden” och klart att det sitter thightare och jag märker framför allt att magen har blivit större men inte såpass att jag skulle gissat på 10 kg +. Det har fördelats på ett annat sätt den här gången än tidigare i mitt liv, vilket förstås, också är intressant. Jag upplever att det är större och fluffigare runt magen och midjan, brösten och överarmarna. Rumpan är något större men har på något konstigt vänster behållt samma fina form. Det är alltså skillnad på vart det har satt sig. Jag ska försöka förklara. Innan vi började med lchf för flera år sedan så var jag lixom jämnstor. Hela jag var stor och jag hade riktigt envisa lår och rumpa, där har det verkligen suttit som berget!! Så efter min viktminskning på ca 14 kg, så har rumpan, benen och framför allt överarmarna förändrat sig. Det var då. Nu är det magen, midjan, överarmarna och brösten som känns stora. Min gissning är att det är en hel del vätska och förhoppningsvis blir det både ”lättare” och kommer gå fortare (allt är ju relativt) att bli av med än vad det gjorde sist. Ska bli intressant att se!

Så, hur ska jag då gå tillväga nu då? Jo, jag har ju som jag nämnde tidigare, mitt egna facit att gå efter, vilket känns otroligt skönt. Sambon är också med på detta och vi vet ju sen innan hur och vad vi ska äta för att må bra. Det innebär en hyfsat strikt lchf/paleo/lågkolhydratskost samt inslag av periodisk fasta. Vet inte om jag behöver gå in på detaljnivå över kring vad och hur vi ska äta men det blir lite back to basic kan man säga. Som tur är har jag en hel uppsjö med smarriga recept här på bloggen så återigen, jag kommer att vara mitt egna facit.

Jag gör detta på mitt egna lilla vis. Så bli nu inte förvånade om ni ser en Lina med en kall öl i handen på instagram (@linapetersen.se), haha. Däremot ska hon göra allt i sin makt för att tacka nej till kaka och tårtor på kalas, inte föreslå att vi ska äta pizza så ofta som hon egentligen vill och lägga krutet på att laga sin egna goda, rena och grymma mat! Jag har med mig erfarenheter i bagaget där jag fullkomligt hetsat kring vågen och sifforna, varit manisk vad gäller kolhydrater och varit otroligt hård mot mig själv psykiskt. Glad över att det är just ett bagage jag bär med mig och att jag har den erfarenheten idag. För trots att jag nu vill gå ner i vikt så ligger mitt fokus alltid på att må bra. Det är viktigt att komma ihåg!

Så nu gör vi detta på vårt sätt, jag och sambon. Häng med och låt dig inspireras! Slänger upp en gammal ”före- och undertidenbild” på mig själv som motivation. Vi ses på instagram! @linapetersen.se
Ta hand om dig! ♥

Min kropp ser fram emot det

Som jag längtar! Flyttpackandet är i full gång nu och det går förvånansvärt bra. Jag brukar ofta stressa upp mig kring sånt här och blir orolig över att vi inte ska hinna med allting men inför den här flytten känner jag mig väldigt lugn. Än så länge iallfall, jag kanske inte ska säga för mycket, haha. Men faktum är att vi har mycket bättre struktur, den här gången, än vid tidigare flyttar och vi har ju börjat i god tid. Vi började ju egentligen att flyttpacka lite smått redan inför fotograferingen av vår lägenhet. Eftersom mäklaren ville ha bort ”så mycket som möjligt” så passade vi på att inte bara ställa undan saker utan faktiskt packa ner saker och ting i lådor. Vi har fått möjlighet till att låna ett stort förråd i källaren så vi slipper ha 70 flyttlådor uppe i lägenheten samtidigt. Otroligt skönt! Jag hade antagligen inte hållit mig lika lugn om allt skulle stå här uppe fram till flytten. Vi bor ju inte sådär superstort, om vi säger så. Så ja, flyttlådorna har börjats att fylla och lägenheten töms sakta men säkert på våra saker. Känns så bra. Faktiskt så himla bra! Jag är så jäkla redo att flytta härifrån så det är nästan inte klokt och jag vet att min sambo också kan skriva under på det där. Det har ju funkat finfint att bo såhär litet, centralt och med allting så nära inpå knuten men nu när vi vet vad som väntar oss där borta, ja då vill vi bara härifrån. Lugnet, havet och naturen, inte lika mycket människor och inte allting så nära inpå, hela tiden. Det ser jag fram emot!

Någonting som min kropp kommer att tycka är skönt, efter att vi flyttat, är att närheten till alla dessa olika restauranger och utbudet till snabbmat kommer att försvinna. Eller inte försvinna helt men minska, drastiskt, om man jämför med hur utbudet ser ut där vi bor idag. Här, där vi bor idag, kan vi välja på allt ifrån italiensk, vietnamesiskt, mexikanskt, peruanskt, persiskt, japanskt och så förstås alla möjligheter till kebab, pizza och just det kinamat och libanesiskt också. För att bara nämna några. I början när vi flyttade hit så gick det fint men i olika perioder har det blivit mer eller mindre hämtmat eftersom det är så otroligt nära till hands. Sedan kan man förstås välja bättre och sämre hämtmat och för vår del har det varit blandat men mest den bättre varianten eftersom både jag och sambon märker skillnad på hur vi mår, när vi äter skräpmat. Och sen en liten period tillbaka då vi började foto lägenheten och knappt fick röra hos här, när det skulle vara tre inbokade visningar och sedan flyttpacka, ja då har det blivit en hel del färdigmat som snabblösning på både middagar och matlådor. Och jag är ju en sån som går upp i vikt bara genom att uttala ordet ”snabbmat” eller ordet ”onyttigt”, haha.
Visst blir det supergoda och fräscha sallader in i mella men det blir eller har blivit mycket annat också och jag känner att jag ”unnat mig” lite väl mycket nu det senaste. Med det här sagt så ser jag och min kropp fram emot att flytta till huset med lite mer ordning och reda på min egna matlagning, bakning och planering kring kost och välmående i allmänhet. Så som jag brukade ha det förr, innan tillgängligheten till snabbmat gjorde mig allt för bekväm. Innan ”flyttperioden” drog igång lagades det minsann mat här också, det är inte de. Det ska bara bli skönt med en striktare kost igen för jag vet ju att jag mår så mycket bättre utav det. Nu är ju halva köket, om inte mer, nedpackat så sålänge njuter jag av möjligheterna till både bra och mindre bra snabbmat, för det går ju inte att sticka under stol med att det förbannat gott ibland och så drömmer jag mig bort till detta huset. Huset. Vårt hus ♥

Spontan fasta, i ett dygn

Det blev visst en spontan 24h fasta för mig idag! Hade någon sagt till mig, för några år sedan, att jag skulle fasta i ett dygn eller ens hoppa över en måltid öht hade jag skrattat rätt ut och sagt ”det finns inte på min världskarta”.

Men faktum är, jag har sagt det förut och jag säger det igen, att jag trivs så förbannat bra med att fasta. Jag blir nästan till och med förvånad själv. Men bara nästan. För läser man på lite om hur det funkar för kroppen med fasta och vad som händer när man fastar med lågkolhydratskost och bra mat i grund och botten, ja då förstår jag varför kroppen tycker om att fasta ibland. Jag kör ju vanligtvis en typ av periodisk fasta som kallas 16:8. Jag har skrivit mer om den här på bloggen tidigare. Det innebär lite snabbt förklarat att jag förlänger kroppens naturliga fasta, som jag befinner mig i tack vare natten, genom att inte äta frukost och sedan äter jag mitt första mål mat vid lunch. Men så idag, så kände jag ingen direkt hunger vid kl 12 och så hade jag ett bra flow i arbetet som jag höll på med så jag väntade helt enkelt med att äta lunch. Sedan vid 14:30 ungefär så blev jag hungrig men då tänkte jag att ”äsch, jag kan lika gärna hålla mig tills jag ska sluta för dagen”. Sedan blev det en timme extra på jobbet och så vips, så hade jag fastat i 24h. Under fastan på jobbet idag har jag druckit svart kaffe, någon kopp te och så vatten. Funkade finfint!

Men.. om jag hade planerat att jag skulle göra en 24h fasta idag så hade det antagligen inte funkat alls lika bra. För då hade jag haft hjärnan med mig på ett helt annat sätt. Jag vet att jag hade tänkt, redan innan fastan, ungefär såhär: ”ååh jag kommer vara sååå hungrig idag för jag kommer inte äta på ett helt dyyygn”… ganska exakt precis sådär. Superjobbigt! 

Så nej, spontan fasta är bra fasta. Iallafall för mig! 🙂

Jag väljer lycka! 

​Alltså tack! ❤

Tack för alla fina kommentarer och den responsen jag fått på mitt ärliga inlägg, där jag skrev av mig om resan fram till det tillfället då jag ber min sambo ta en bild på mig, sådär som på bilden här nedanför, helt frivilligt och i bikini 👙 

Gamla Lina hade aldrig bett om det! Gamla Lina hade inte suttit där i bikini och känt sig fin, snygg och njutit av en kall öl – samtidigt! 

Jag valde, för något år sedan, att byta fokus. Jag bytte viktfokus/hets mot att börja jobba med min självkänsla och mina tankar 🙌

Jag sticker inte under stol med att min viktminskning inte har gjort mig gott eller boostat mig psykiskt, för det har den! 

Jag tror på hälosamma och härliga kurvor! 😀 En sund kost och motion för välmående. För ditt välmående, ingen annans. Jag tror på att balans inifrån också ger balans till utsidan. Jag tror på glädje, positivitet och kärlek! ❤ Kärlek till dig själv. Det är så mycket roligare och skönare att bli älskad när man älskar sig själv! När du lixom håller med personen som tycker att du är fin. Och snygg. Och kick ass! För du är just allt det där. Du är ju du och det är de absolut bästa med dig! ✌

Självkänsla, viktminskning & livets liv

Jag sitter på tåget upp till Stockholm. Jag har en hel helg framför mig med några av mina absoluta favoritpinglor. Det ska bli supermysigt! Att åka tåg är mysigt tycker jag. Man lixom glider fram genom landskapet och får tid över till att tex blogga. Så som jag gör nu. 

Jag har sedan en tid tillbaka funderat lite över min relation till mig själv och min kropp. Kring min självkänsla och min relation till mat och att banta. Jag har reflekterat över hur jag har utvecklats med det där och att jag numera har en helt annan syn på mig själv och ett helt annat fokus kosten. Jag har lärt mig skillnaden på självförtroende och självkänsla! Jag har skrivit om detta tidigare på bloggen då jag för ett bra tag sedan kom fram till att jag alltid haft ett självförtroende men noll självkänsla. Ja, noll! Den har alltså inte existerat.

Jag har också, nästan så länge jag kan minnas, alltid varit omringad av bantning och personer som ständigt försökt att bli smala. Jag tror att jag själv och min hjärna gjorde entré i bantningsvärlden vid ca 10 års ålder när jag blev retad av en kille i skolan som kallade mig för köttbullen. Jag har under hela min uppväxt fått höra ”Men Lina du behöver inte ta en så stor kaka” eller ”såna som vi, som är lite runda, tar bara en liten bit eller ingen alls” eller ”är det inte bättre att du dricker vatten till maten?”. Jag vill inte hänga ut mina föräldrar på något sätt, dom har alltid velat väl och jag har turen att komma ifrån ett hem där vi alltid ätit hemlagad mat, utan jag vill påpeka att kommentarer som dessa kom ifrån min omgivning i de stora hela och inte direkt ifrån min mamma och pappa. Jag är född på 90-talet då lightprodukter, shake-dieter, viktväktarna och sen också GI var poppis. Och jo, jag har provat allihopa. Jag har nog provat det mesta man kan banta med faktiskt. 

Jag gick ner en hel del i vikt i 9an och första delen av gymnasiet och detta fick jag förstås bekräftat ifrån min omgivning. Så kommentarerna har inte alltid varit negativa, det kanske man också ska lyfta. Jag tyckte själv att jag var finare så och det var så himla mycket roligare, inte bara att köpa kläder utan också att ha på sig dom! Sjukt stor skillnad mot innan då jag känt mig obekväm i vad jag än hade på mig. Så i mitten på gymnasiet så träffade jag min Mikael, ja jag var bara 17 när vi träffades. Han har alltid varit fantastiskt duktig på att ge mig komplimanger men med åren så blev jag riktigt dålig på att ta åt mig av det han sa. Jag hade börjat att gå upp i vikt igen och de orden han sa stämde inte alls överens med vad mina tankar om mig själv sa. Jag trodde att han sa så för att vara snäll och att han egentligen inte menade de. Jag trodde honom inte för att jag höll inte själv med honom. Det spelade alltså ingen roll hur fin han tyckte att jag var för jag tyckte inte om mig själv. Där har ni den obefintliga självkänslan. 

Jag hade kunnat skriva så förbannat mycket och långt om detta. Om hur jag kämpat med min vikt och självkänsla så länge jag kan minnas men jag ser ingen jättestor anledning i att vara i det förflutna och rota. Så jag ska försöka att korta ner de hela lite. Jag har nämligen blivit så otroligt inspirerad av ett ungt företag som heter Iamproud.se, som jag följer på intagram och därför vill jag dela med mig av mina egna tankar lite. 

Jag hittade lchf och lågkolhydratskost någon gång under 2011. Jag har gått ner ungefär 14 kg med den här kosten och jag mår riktigt bra av att äta glutenfritt och sockerfritt, i de stora hela. Jag ska inte sticka under stol med att viktminskningen har gjort gott för mig och boostat mig, mitt självförtroende och min självkänsla. Jag skulle inte kunna vara ”hur stor som helst” (i mina ögon mätt) och vara bekväm i min kropp. Men det där är jag! Inte du. Med risk för att trampa någon på tårna men, jag tycker det är skillnad på att vara ohälsosamt överviktig, fortsätta att frossa i dåliga matvanor och socker fastän man tycker om sig själv och sin kropp. Man kan och ska självklart tycka om sig själv och sin kropp i alla storlekar och former för det är ju fortfarande du. Men det är skillnad på det och att vara hälsosamt kurvig, mullig eller go eller vad vi nu vill kalla det. Men återigen detta är mina åsikter och kanske inte dina. För mig funkade det inte att vara så stor som jag var. 

Jag vill fortfarande gå ner lite till i vikt. Men jag har helt ändrat fokus kring det där från då till nu. Jag har inte bråttom ner i vikt, jag är ju fin nu också. Och jag slutade att fokusera på att gå ner i vikt och började istället att arbeta med min självkänsla. Jag bytte fokus. Sen nästan ett år tillbaka har jag haft ett annat fokus och jäklar vad mycket bättre jag mår! Jag har slutat att använda ordet som att ”fuska” eller ”unna mig” när jag äter något som inte är lchf. Nu för tiden äter jag saker som inte är inom ramarna av lchf och det är utan att straffa mig själv , tankemässigt. Och oj vad mycket godare allting smakar då. Lchf eller inte. Och oj vad mycket roligare livet blivit när jag inte koncentrerar mig på mat och vikten 24h om dygnet. Jag äter lågkolhydratskost för att jag mår bra av de och de håller mitt sockermonster i chack. 

Jag håller med Mikael nu. Jag ÄR ju fin! Fantastiskt fin. Och jag är ju samma grymma tjej vare sig jag väger 5 kg upp eller ner. Men jag är en ännu grymmare tjej när jag mår som bäst. När jag är mitt bästa jag och när jag inte tar så förbannat allvarligt på allting  (läs vikten, kosten och kolhydrater). 

Efter att ha jobbat med mig själv och självkänslan så kan jag be min sambo att ta en sån här bild på mig tex! Helt frivilligt. Det där skulle gamla Lina aaaaaldrig göra. Men varför ska han inte ta en bild på mig när jag har det så förbannat gött på en strand i Italien med en kall öl i handen? Lite ärr på magen efter mina två operationer och ett gott veck eftersom jag sitter ner. Livets liv ju. Klart det ska fotas! Jag lever livets liv nu. Med Lina 2.0. Fantastiskt glad att jag insett detta! Jag har insett det själv. För mig själv. Jag är kick ass. Nu lever vi livets liv tycker jag ! ♡