Skrattade åt varenda hjärnspöke

Sommaren 2018 var den sommaren då jag bestämde mig för att sluta lyssna på mina hjärnspöken och kom fram till att jag VISST kan träna i korta shorts! Jag bara gjorde det.
Jag minns första rundan ute med mina nya Nike-shorts (de på bilderna) då skrattade jag högt åt varenda litet spöke jag mötte på vägen 👻
Jag kände/känner mig så fri och jag är glad att jag kom till den här insikten under jordens varmaste sommar!

Jag tycker att det är så otroligt häftigt hur man riktigt kan känna att man växer av att våga gå emot sina hittepå-spöken. Att så fort man kliver utanför sin comfort zone så blir man lite starkare. Häftigt! Jag fick så otroligt många fina och peppande kommentarer på Instagram @linapetersen.se de tillsammans med den grymma känslan av krossade hjärnspöken och en lätthet att träna i annat än långa tights har fått mig att vilja träna i korta shorts for ever and ever, typ.

Har du provat?

Äntligen fått det bekräftat, nu kör vi!

Instagramflödet skvallrar om en sommaridyll och missförstå mig rätt, den är helt kanon den här sommaren, vädret är ju helt galet! Men jag tänker inte ljuga om att jag längtar till hösten eller åtminstone till svalare väder. Min eller vår sommar började dock inte riktigt bra. Det har tagit lite tid för mig att processa och jag har låtit det få sjunka in. Jag börjar landa lite i det hela nu och är redo att påbörja ett nytt kapitel i min egna bok. Min livsbok. Det började egentligen tidigare än i somras men att gå på semester och få slappna av gjorde att kroppen och magen nådde sin peak eller rättare sagt, rock bottom. Min mage har tyvärr förstört första delen av våran semester i år men det fick oss å andra sidan att stanna hemma och det tvingade mig att ta det lugnt, vilket kanske var bra.

Tidigare i våras, i mitten på april, blev jag magsjuk en fredag. Jag ska göra den historian så kort jag kan. Det slutade med att min galla (min gallblåsa är bortopererade sen flera år tillbaka) gjorde så otroligt ont och när jag febern närmade sig 40 grader och magen fortfarande gjorde ont, så sade en fantastisk sköterska på 1177 att det var dags för mig att åka till akuten. Helst skulle jag träffa en kirurg, eftersom jag redan blivit opererad i två ggr och det nu bla var gallan som gjorde ont. Sagt och gjort, jag träffade en kirurg på akuten som konstaterade att ”det nog är en infektion i tarmen”.

Sedan gick det några dagar och tankarna hos mig började gå i banor som, vadå en infektion i tarmen? Vad kommer den ifrån? Hur blir jag av med den? Kan jag göra något för att hjälpa kroppen?

Jag har haft problem med min mage, så länge jag kan minnas. Till och med längre än jag själv kan minnas. Jag har testats för allt möjligt, självklart för både laktos och gluten. Jag har opererat bort både min gallblåsa och min blindtarm. Jag har gått regelbundet hos hematologerna på Sahlgrenska för undersökning. Jag har fått diagnoser som magkatarr, ev magsår (den läkaren gissade bara) och IBS. Alla har famlat i blindo, inklusive jag och min familj. Jag har skrivit mer om detta på bloggen, för den som vill läsa. 

Jag har sedan något år tillbaka funderat på att gå och träffa en homeopat, en naturläkare. Jag gillar själv tanken kring att man, istället för att bara dämpa symptomen som kroppen febrilt kämpar med, ger sig på själva orsakerna och anledningarna till att symptomen ifrån första början uppstår. Det känns mer logiskt, tycker jag. Jag har varit så många turer hos läkaren att jag tappat räkningen och jag känner att jag inte har så mycket mer där att hämta. Jag bokade tid hos en homeopat och tänkte att jag ger det en chans.

Jag träffade en homeopat nere i Göteborg och det besöket gav mig inga direkt chockande nyheter. Snarare så bekräftade hon så himla mycket som jag själv anat, kring min mage, mina finnar vid halsen, lymfsystemet och kroppen överlag. Det är så fantastiskt skönt att det som jag själv funderat över, haft en magkänsla kring (haha fyndig mening i sammanhanget) blev bekräftat av någon som arbetat med kroppen i så många år. Dock har det tagit ett tag för mig att låta det sjunka in, förstå. Det visade sig att min blodgrupp inte alls ska äta gluten eller spannmål. Jag är inte intolerant men min kropp kan inte bryta ner gluten lika bra som andra kan. Hon konstaterade, utan att jag nämnt någonting om kirurgen jag träffade våras, att jag har en inflammation i tarmen. Så det fick jag bekräftat från två håll. Det är också pga inflammationen i tarmen som jag har finnar på halsen och/kring munnen. Detta hade jag läst om tidigare men nu fick jag faktiskt höra det ifrån någon. Jag tänker inte gå in på alla detaljer men att sätta fingret på saker som jag själv anat var befriande och lite skrämmande. Jag fick med mig ett homeopatiskt preparat hem som är mot inflammationen samt kosttillskott från hälsokosten för att hjälpa magen och kroppen ytterligare. För att återgå till att magen förstört första delen av vår semester så var det mina läkemedel och tillskott som allihopa är utrensande, gav lite väl mycket skjuts för min mage och utrensning. Från att ha noll hjälpmedel till att ”ösa på” med hjälp blev lite för mycket för magen. Stackaren fick antagligen en chock. Så efter ett samtal med homeopaten så drog jag ner lite på dropparna samt intar dom på ett annat sätt och nu är det mycket bättre!

Jag är redo nu, att hjälpa kroppen. Jag har, om vi backar bandet ca 2 år (ej de senaste 2-3 månaderna dock) inte längre ätit en bra kost! Jag har inte hållit mig till LCHF/Paleo/Lågkolhydratskost. Jag har ätit det in i mellan och kanske för det mesta men jag har också regelbundet ätit både gluten och socker. Jag har haft denna period där jag helt och hållet struntat i både kost och träning. Det har varit befriande, gött och lärorikt på många plan. Faktiskt! Men det har också resulterat i att jag gått upp alla de kilon plus något till som jag tidigare hade gått ner med en bra lågkolhydratskost, samt gett mig en inflammation i tarmen, nya finnar som ploppar upp och en jobbig tunghet, trötthet, en energilöshet. Det är givetvis inte enbart pga kosten även om den är en av de största orsakerna utan det har också varit pga situationen som sådan och stress. En kass period helt enkelt. Det får vara okej. Jag är okej med det, vilket är fantastiskt. Jag har gjort några små försök att ta mig ur det men det har inte riktigt funkat. Jag behöver göra det helhjärtat, på riktigt. Sluta vara så bekväm 🙂

Jag är redo att vända kajutan. Återgå till sundare vanor och framför allt en bättre kost. Jag vet att jag, magen och finnarna mår som allra bäst på LCHF med inslag av Paleo. Jag är mitt egna levande bevis på det. Så det är de jag ska tillbaka till. De senaste veckorna har det helt och hållet varit Paleo men jag har insett att jag behöver strikta till mig även när det gäller kolhydraterna. Så, vi kör. Jag kör! Hänger du med? Jag kommer att ha en snällare inställning till denna viktminskningen än jag haft tidigare. Jag har historiskt sett inte varit så snäll mot mig själv när det kommer till vikt och utseende. Viktminskning klingar tyvärr ganska negativt och det är viktigt för mig att det inte blir någon vikthets. Det är inte de jag vill åt. Jag vet mitt värde! Men jag vet också att jag själv mår så mycket bättre när jag väger några kilo mindre än vad jag gör idag. Jag har ju själv varit där, så jag vet vad jag strävar efter. Jag jämför inte med någon annan jag jämför mig mot mig. Som här;

Jag vet bättre hur jag ska tass med hjärnspöken, jag vet att jag inte dör av kolhydrater, jag vet att en kost som stavas LCHFMÖ (dvs Low Carb High Fat Med Öl) funkar för mig när jag kommit på banan igen (ett litet internskämt mellan mig och sambon). Jag vet den här gången att mitt värde inte ligger i siffrorna på vågen. Jag vet att jag är fin som jag är. Jag är fin! Faktiskt alldeles fantastisk. Jag vet att prestationsprinsessan inte hör hemma i dessa sammanhang framför allt inte på yogamattan men hon är ganska bra att ha i andra situationer. Jag vet att jag hellre ser träning som rörelseglädje nu än press. Jag har förstått vikten av att ha mig själv som förebild och nu vet jag, vad skitkost och ingen träning gör med en. Det är inte värt det! Så nu vänder vi den här skutan åt rätt håll tycker jag. I’m ready!!

Energipåfyllning!

Alltså promenaden efter jobbet idag var så jäkla härlig så jag var tvungen att försöka fånga det på bild.
Fåglarna riktigt sådär vårkvittrade i bakgrunden medan vi promenerade ner till havet, Billy och jag.
Solen lös fastän klockan var omkring 17:30 och bara det är ju fantastiskt i sig! Helt underbart med lite sol och ljus äntligen. Inte bara underbart utan också antagligen nödvändigt. Jag längtar verkligen efter våren det här året!
Lägg sedan till lite krispig luft, en sprallig hund och så havet förstås. Perfekt kombo!
Jag fick för mig att småjogga upp för de tre backarna på hemvägen också, träningskläderna var ju ändå på och jag vill gärna bli lite bättre på att få in träning i vardagen 😃 Jag tänker att jag vill träna på att träna. Fundera på den meningen en sekund eller två! Antingen tränar man på att träna men varje gång man hittar på en ursäkt till att inte träna ja, då tränar man på att inte träna. Det kan låta sådär hurtigt men tänk på den meningen en gång. Det ligger någonting i det, eller hur?

Slänger in en bild på mig när jag i helgen också småjoggade upp för den ena backen och kände mig grym som bara gjorde det! Jag skulle ju ändå ta mig upp! Jag tänker inte försköna det. Det var as tungt. Speciellt i snö och med kängor men min plan var att få upp pulsen och det fick jag minsann!!

Det finns ju också en tanke kring att träna på att vila, slappna av och att bara vara som också är viktigt. Det är någonting som jag själv har fått träna massor på och faktiskt fick order om att öva på i samband med min sjukskrivning för några år sedan. Att slappna av och bara vara får jag fortfarande träna på och underhålla men det där med att vila har jag lärt mig nästan för bra och det är de jag vill börja ”rucka lite på” men det var inte de jag ville skriva om nu 🙂

Hur som helst. Dagens eftermiddagspromenad var bästa sättet att ladda batterierna på.
Precis vad jag behövde efter galet hektiska dagar på jobbet.

Bilder från dagens promenix;

Ärligt talat!

Gó kväll kompisar! Längesedan sist känns det som. Iallafall längesedan som jag satte mig ner för att verkligen skriva ett längre blogginlägg. Det har bara inte blivit av, på länge. Det har blivit korta och slentrianmässiga inlägg den senaste tiden dels för att jag mest ”hänger på Instagram” vilket gjort att jag fastnat lite i den typen utav uppdatering. Bilder med kort text. Bilderna är i centrum och även om man kan få till en riktigt bra text lite då och då så är det inte orden som är i fokus. Det blir också att bilden med dess få ord försvinner bland alla de andra bilderna med få ord. Det är ett snabbt och konstant flöde av bilder och intryck. Ingenting emot Instagram, jag gillar verkligen den appen. Jag har fått och får så otroligt mycket inspiration därigenom. Men det går inte att jämföra den typen av snabb uppdatering mot att som nu, sätta sig ner med laptopen och verkligen låta fingrarna flyta över tangenterna och få ur sig ett något sånär långt och förhoppningsvis och ett lite vettigt inlägg. Jag tänker att jag vill bli bättre på det igen. Att blogga. Visst har det blivit ett och annat blogginlägg men det har mestadels varit inlägg som sekunden innan postades på min instagram @linapetersen.se och då likagärna också kan postas här på bloggen. Så det är dels så det har sett ut för mig. Fokus har varit mer på instagram än här. Men det bara en del i det hela. Därför jag inte har bloggat på länge har egentligen en, vad ska vi kalla det, tyngre orsak än så? Nej, det lät nästan för allvarligt att genom säga en tyngre orsak. Så tungt är det inte. Men jag har under det senaste året, eller egentligen ett år och någon månad inte alls haft min motivation, fokus, inspiration till eller lagt min energi på kosten, maten, vad jag stoppar i mig och således då inte heller på vikten och hälsan så som jag haft förr. Så som jag haft de senaste åren av mitt liv. Sen 2011 för att vara mer exakt. Det har ju varit otroligt skönt på ett sätt, LatLina jublar!! Det är nästan så att ni skulle kunna höra henne om ni lyssnar noga, haha. Hon har verkligen gottat sig och med facit i hand så har hon tagit för sig lite väl mycket. Men jag har låtit henne. Jag har själv låtit det ske, under en längre tid. Så inget hetsigt på något vis. Det har ju varit riktigt göttigt, helt ärligt! Men och här kommer det fina med min blogg tycker jag själv, jag ska vara ärlig och öppen emot er så som jag brukar vara i mina inlägg. Detta senaste årets utsvävningar har gjort att jag har gått upp mina ca 14 kg som jag för några år sedan gick ner med hjälp av bland annat lågkolhydratskost (bra mat och ren mat), träning, fokus på hälsa mm. Så man skulle kunna säga att jag är tillbaka på ruta, när det kommer till vikten. För om vi ser på min mentala resa, dvs min personliga utveckling och de bitarna så har jag lämnat ruta ett för lääänge sen. Där är jag långt fram och det är coolt, tycker jag. Jag gillar ju det där med personlig utveckling men det tar vi i andra inlägg istället.

Så, dags att ändra fokus en smula. Dags att faktiskt fokusera lite mer på viktminskning igen, det känns som en evighet sen sist. Det har varit otroligt skönt och antagligen nyttigt att släppa viktfokus för prestationsprinsessan inom mig. Och det ska nämnas att jag vill gå ner i vikt, inte för att siffran i sig har någon egentlig betydelse men för att hälsan har det. Jag vill gå tillbaka till den vikten som jag legat på de senaste åren för att jag mår bättre där, både fysiskt men också psykiskt.

Tillbaka till det där med bloggens pausande. Det här har ju på något vis blivit en LCHF/Paleo/Recept/Hälso/Matblogg-ish och jag har helt ärligt känt, både här och på instagram att så som jag ätit och levt de senaste året inte har matchat bloggens och mitt ”rykte”. Kan ni förstå vad jag menar då? Jag har inte levt som jag lär. Alls. Vilket har gjort att blogga och instagramma har känts lite knasigt och lite fel. Tittar vi på min instagram har denna svackan förvisso gjort att jag postat fler och andra saker om mig själv och mina intressen. Det har inte bara varit en ”mat-instagram” som det var förr om åren och det tycker jag verkligen om! Så det vill jag inte sluta med utan snarare tvärtom så tänker jag att jag vill lyfta det ännu mer. Livet handlar ju om så mycket mer än mat. Tro det eller ej. Jag vill genom det här inlägget på något vis förklara läget för er samtidigt som det också är ett steg mot att vara mer sann mot mig själv. Det är dags att säga hejdå till LatLina nu och ställa in siktet på ”min härliga vikt” dvs minus 10 kg eller däromkring. Hänger ni med på min resa den här gången också? Det blir kul. Och ärligt! Jag vill ha mer ärligt. Jag har börjat att tröttna på de där prydliga, picture perfect, som man matas med dagligen i sociala medier. Den där putsade fasaden. Det är ju inte ens for real. Ibland kanske men sällan varje dag som många sociala medier får oss att tro. Visst är det kul med snygga bilder jag själv lägger ju ner energi på det där men ni förstår nog vad jag menar?
Nej, jag vill vara ännu mer äkta och ännu mer 100 % Linis. Ni vet, att leva som jag lär. Så, i helgen till exempel har jag haft en fantastisk helg med mina tjejer, mina pinglor som egentligen borde få ett blogginlägg för sig själva för att den var så kick ass. Då brukar vi allt som oftast frossa som in i helskotta med alla dess tänkbara göttiga grejer. Detta gjorde jag även under mina strikta perioder och jag vet med mig att jag har skrivit ett inlägg eller om detta tidigare om varför det ”konceptet” funkade för mig även under viktminskning. Den här helgen spann vi inte loss så mycket men, förutom att vi gjorde en hel sinnes tapasmiddag igår, så köpte vi även efterrätt i form av Marabous kladdkaka (som för övrigt gärna hade fått smaka mer kakao för min del), en galet god glass med kola och havssalt samt lite chips och en mörk choklad som jag fullkomligt älskar. Det låter ju inte farligt? Nej, vi tog en portion av det där och det var väldigt mäktigt så vi skippade att ta omgång nummer två som vi först tänkte. Detta resulterade ju i att det fanns både kladdkaka och glass kvar i min frys. För att göra en lite längre historia, kortare, så hade jag vinkat både sambon och tjejerna hejdå och hade en förmiddag för mig själv. Jag var i skogen med hunden, fantastiskt men väldigt kallt, och så hade jag ju förstås planerat att lyxa till det med lite glass och så efteråt. För på någo konstigt vänster käner jag att jag lixom var värd det efter en sväng i skogen. Så jag plockar fram en liten bit kladdkaka, all den sista glassen, toppar med en ruta mörk choklad och klickar på en klick vispad grädde. Alltså, en galen tallrik. Galet god. Galet söt! Jag börjar äta, smäller i mig kladdkakan, grädden och en del av glassen när det slår emot mig. Ungefär samtidigt. Både lite lätt illamående, en känsla som bara kändes olustig och så kom den där tanken upp i mitt huvud som sa ”Lina? Vad i helvete håller du på med?”.
Går till diskhon, tar en sked glass till just in case (jo det är sant…) och sen häller jag varmt vatten på, fort som tusan, för att jag inte ska hinna ta en sked till. Så ligger den där i diskhon. Det var mest för att ”statea” för mig själv att jag kunde bryta där och då.  Så jag gjorde det. Jag bröt. Jag skriver detta inlägget och delar med mig väldigt ärligt. Jag tänker och känner att det var nödvändigt och att jag nu är mer redo att hitta ännu mer av mig själv. Ni vet, som jag brukar säga, att man ska vara sitt bästa jag. Jag ska bli det. Mitt bästa jag. Häng med vetja!!

Avslutar med orden; Because she competes with no one, no one can compete with her.

 

 

En tredagars detox, varför & hur jag mådde under tiden!

Ni som hängt med mig här på bloggen ett tag vet att jag är otroligt nyfiken på att testa nytt, lite då och då, när det kommer till kost och hälsa. Jag tycker ju att det är intressant att se hur min kropp svarar och reagerar på vissa saker genom att ändra, lägga till eller ta bort saker ur kosten eller mina vanor. Så, vad har jag hittat på denna gången tro? Jo, jag har precis avslutat en tredagars detox.

Detox är ett ord som min hjärna förknippar med en svältkur. Den här detoxen eller kanske mer ”dagens detox” är lite annorlunda och fokus ligger mer på att rensa ut och på att äta rent än att svälta sig. Man kan välja att köra detoxen längre än 3 dagar, exempel som ges när man googlar runt är 5 dagar eller 7 dagar. Men att få ett break på 3 dagar var alldeles lagom och bra för mig den här gången. Skulle jag göra en detox en annan gång så kanske någon av de andra periodlängderna passar mig bättre då.

Ett break på 3 dagar skrev jag ju och ja, det var precis vad denna detoxen var tänkt att innebära och också innebar för mig. Jag äter ju lchf/lågkolhydratskost i vanliga fall och trivs ju otroligt bra med det. En detox som denna har verkligen fått mig att inse, återigen, hur bra min kropp mår av lågkolhydratskost. Men under semestern har det blivit lite väl mycket av bland annat gluten och socker som jag förvisso tål att äta i måttliga mängder utan att bli fullständigt bananas i kropp och knopp men efter en sån go sommar (i dubbel bemärkelse) så var jag sugen på att göra ett litet avstamp i kosten innan det är dags att återgå till höstens braiga rutiner igen. Helt enkelt, ett break. Så under min tredagars detox har jag skippat;

  • Gluten
  • Vitt socker & sötningsmedel
  • Mejeriprodukter
  • Kött, charkprodukter & ägg
  • Kaffe inkl svart & grönt te då dessa innehåller koffein/tein
  • Alkohol

Man kan sammanfatta det hela som att jag ätit veganskt utan gluten, socker, kaffe och alkohol under tre dygn. Vad tusan har du ätit då, undrar kanske du? Och det förstår jag att du undrar för det kan nog lätt kännas som att det inte finns så mycket kvar att välja på. Men oj, jag har bara lagat och ätit nya recept under dessa dagar. Jag hittade all min inspiration på en hemsida som heter Allt om detox och sedan satte jag ihop ett eget litet schema för mina kommande dagar. Man behöver inte sätta ihop kostschemat själv, det finns färdiga scheman att följa för både 3,5 och 7 dagars detoxprogram för den som vill.

Jag har aldrig ätit så här mycket linser och bönor i hela mitt liv tror jag, haha. Det blev lite too much av den varan tyckte jag och sambon. Han har varit med på ett litet hörn skulle man kunna säga. Han har inte skippat sina morgonägg eller kaffet men annars har han ätit middagarna och luncherna som jag har lagat efter mitt kostschema. Jag skulle vilja sammanfatta det hela som god mat och kul att laga nya recept och med råvaror som jag annars inte använder i min kost så som linser tex. Jag kommer att spara en del av recepten och även testa några till men inte i en sammanhängande detox utan som en god, vegetarisk rätt, in i mellan i vår vanliga kost. Dock med en del ändringar, en kan ju inte låta bli att lägga sig i recepten 😉

Känner jag mig som en helt ny människa? Hur mådde jag under tiden? Blev det någon wow-effekt av allt det här?

Låt mig göra ett försök till en sammanfattning. Jag känner mig inte som en helt ny människa men däremot känner jag mig otroligt redo att återgå till min lågkolhydratskost och släppa semestervanorna som varit. Jag känner mig redo inför hösten och har fått en matlagningskick med ny inspiration. Vilket också var ett av mina huvudfokus med att göra en liten detox. Hur jag mådde under tiden, ja alltså, första dagen var jag pepp på att prova något nytt och otroligt nyfiken på maten som skulle lagas och det kändes rent och fräscht. Jag var laddad och märkte inte av att jag inte intagit koffein under den dagen. Jag tänkte ” äsch, det var la ingen match att skippa kaffet!…..” Dag två var pyton, haha! Helt ärligt. Det var då saknaden av koffein slog till i form utav huvudvärk. Jag kände mig trött, tung och seg i kroppen igen. Jag kände mig ganska osugen på mat öht samtidigt som jag aldrig blev riktigt mätt när jag åt. Under den här dagen gjorde jag även lymfmassage utefter mitt egenvårdsprogram som jag har fått av min massör. Jag har problem med mitt lymfsystem sedan tidigare så nu när jag ändå fokuserade på att ge kroppen ett break så lymfade jag ordentligt. Vad resulterade det i? Jo, sjukt ömma bröst och många toalettbesök då jag ed hjälp av lymfmassagen satt fart på vätskan i kroppen. Häftigt att kroppen reagerar men aj aj aj, mina bröst. Dag tre var mycket bättre när det gällde huvudvärken och energin, fortfarande ömma bröst och inte jättesugen på bönor, haha. Maten var god så missförstå mig rätt. Från att inte alls äta bönor och linser till att äta det i nästan varje lagad rätt, mja, det blev lite för mycket. Men någonstans måste ju proteinet komma ifrån när man skippar både kött och mejeriprodukter. Lite gasig i magen första dygnet där kanske men det kändes bättre de andra dagarna. Så, igår var det som sagt mycket bättre med kaffehuvudvärken och jag hade mer energi. Jag var mer taggad än någonsin på att återgå till min egna, goda mat som i stort sett alltid har fokus på rena råvaror, ekologiskt så långt det går att handla i butik, närproducerat när och om det finns och lågkolhydrat med ibland mer och ibland mindre kolhydrater. Allt som oftast, mat lagad ifrån grunden!

Detoxen gjorde sitt tycker jag. Den gav mig och kroppen ett break och det var precis vad jag var ute efter! Jag plockar godbitarna ur recepten och komponerar ihop det till egna smarriga recept istället. Jag tänker dock fortsätta att börja dagen med citronvatten istället för kaffe på fastande mage, vissa dagar, så som jag beskriver i det här inlägget.
Här är en del av det vi ätit under detoxen;

Mitt bästa beslut!

Beslutet om att vara min egna förebild, inspiration och motivation är nog det bästaste och skönaste beslutet jag har tagit i hela mitt liv 🙏

Jag får inte ut någonting, mer än stress, press och ångest, av att jämföra mig med andra tjejer för hon som jag jämför med är ju inte jag och vi har inte öht samma förutsättningar ☝ Men att jämföra mig med mig själv och att ha mig själv som motivation, äger 🙌 Skulle jag säga 😌

Jag vet ju att det hälsotillståndet, storleken på kläderna och vikten är fullt möjliga för mig 💃 Jag vet precis vilken vikt min kropp (och knopp!!) trivs bäst på och hur mycket jobb det ligger bakom att ha hamnat där. Jag vet vilken kost jag mår bäst av och jag vet ungefär hur mycket jag kan ”sväva ut” med kosten och hur strikt jag behöver vara. 

Ovärderlig kunskap skulle jag säga och jag är så tacksam över att jag lärt mig det där, på min resa 🌟

Vi gör ju den här resan tillsammans, min kropp, knopp och jag 😃

Jag vann över henne!

God morgon fredag! Ah, jag blir fortfarande glad när jag tänker på gårdagens träningspass. Jag har träningsvärk idag så därför blev jag glatt påmind! Såhär skrev jag på instagram igår;

”Jag gjorde det!! ✌ Jag vann över henne igen!! Jag vann över LatLina 👊💃🎉

Ungefär sådär känns det när man återigen vunnit över LatLina och är hög på endorfiner och alla slags möjliga härliga feelings eftersom passet gick över förväntan 🙌

Jag måste dock alltid föra en diskussion med den där förbannade LatLina, innan jag väl kommer ut. Är otroligt trött på alla dessa ursäkter och olika sätt att försöka slingra sig på. 

Det är verkligen dubbelt det där, inför träning, för en del av mig både vill och ser fram emot att träna men en annan del försöker lixom känna efter hur det känns och kommer med förslag som tex ”är det inte bättre att jag tränar imorgon när jag har lite mer energi?”.. Jag döpte den delen av mig till LatLina 😅

Jag hade en natt med en ond mage och lite lite sömn vilket LatLina tänkte dra nytta av. Men jag själv tänkte att tröttheten vänder, om inte under så efter träningen, och får jag ont i magen igen så får jag la bara avbryta och promenera hem. Så det så! 😤”

Ovanligt inlägg

Jag brukar sällan skriva om vikt eller min viktminskning, dels för att jag den senaste tiden/åren legat väldigt stabilt med min vikt och inte velat eller behövt lägga någon större energi på just vikten men också för att jag varken vill påverka andra eller mig själv för mycket med någon sorts vikthets. Det är en fin balansgång det där med hets och pepp, tycker jag, men det känns annorlunda nu när jag har mig själv som inspiration och inte jämför mig själv med andra tjejer. Jag har ju mig själv, min egna viktresa och framförallt min egna kropp att utgå ifrån. Känns bra!

Så, jag måste bara få skryta lite och peppa mig själv!! För vet ni vad? -2 kg på 8 dagar!! 😀 Och innan någon glädjedödare kliver in i bilden så ska jag förstås vara realistisk. Det är vätska som släpper ifrån kroppen och det är ju oftast inte de första kilot eller kilona som är utmaningen, trust me I know. Jag är inte ute efter någon hetsig viktminskning utan har, precis som jag skrev i något inlägg lite längre ner, mitt fokus på att må bra i första hand och då inkluderar det även att må bra psykiskt med snälla tankar om min kropp. Men, 2 kg på ca en vecka betyder att kroppen är på rätt bana och det känns fantastiskt!! Jag har stått ut med huvudvärk, grötigt huvud och mitt sötsug idag är inte att leka med!!.. Så 2 kg är absolut en pepp till att det är värt de. Jag vet ju att snart har den där fluffiga känslan försvunnit och likaså sötsuget och istället får jag mer energi och härligare känslor. Min motivation? Tjejen på bilden, jag själv alltså.

Kroppen gör som den ska

Jag rivstartade medvetet min ”strikare period” med att köra periodisk fasta igår och att äta riktigt strikt med kolhydrater. Detta resulterar i härliga övergångsbesvär som kroppen ger ifrån sig. Jag har hållit mig riktigt strikt under frukosten idag också (se bild nedan eller på instagram @linapetersen.se) och nu sitter jag med en kopp svart kaffe. Vad får jag då för övergångsbesvär, vad menar jag egentligen med det och varför känns jag så positiv inför dessa besvär? Ska inte besvär vara jobbigt? Haha, sjukt relevanta frågor jag kommer med men det är ungefär så jag tänker att en person som inte är van vid LCHF eller lågkolhydratskost tänker när denne läser det där jag just skrev. Det som händer just nu är ju att jag går ifrån att ha kolhydrater, alltså socker och stärkelse som drivmedel, till att gå på sk fettdrift. Där fett är mitt drivmedel istället. Sedan beror det lite på hur strikt lchf du äter för att behålla kroppen i fettdrift eller ketos, som det heter. Detta är dock inte mitt expertområde, utan har bara min egen erfarenhet att gå efter, så jag hänvisar glatt till Kostdoktorn, som faktiskt är expert på allt det här. Han har grymt bra nybörjarguider för dig som är nyfiken och vill skaffa dig lite koll. Kostdoktorn skriver bland annat såhär om omställningsbesvären:

Om du tvärt slutar äta socker och stärkelse kan du få omställningsbesvär första veckan. Man kan likna det vid »sockeravgiftning«. För de flesta är det ganska lindrigt och snabbt övergående. Annars finns det bra sätt att minska besvären.

Vanligt under första dagarna:

  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Yrsel
  • Lättare hjärtklappning
  • Irritabilitet

Kolhydratrik mat kan binda vätska i kroppen och göra dig mer svullen. När du slutar med den maten tappar du överskottsvätska via njurarna. Det ger ibland vätske- och saltbrist första veckan innan kroppen hunnit vänja sig, vilket kan ge huvudvärk, yrsel med mera. Det går snart över av sig själv när kroppen anpassar sig och din fettförbränning ökar.

Besvären under första veckan kan till stor del undvikas med extra vätska och salt under första veckan.

Jag har prickat in huvudvärken, lite lätt mossig i skallen lixom. Så här ska det drickas vatten och eventuellt några flingor med salt senare under dagen, om huvudvärken inte har släppt. Kaffe hjälper inte riktigt mot det här känner jag utan det är vatten som gäller, som när man har lite lätt vätskebrist eller när man är lite bakis. Då vet ni kanske vilken feeling jag pratar om? haha. Och det är just det här jag menar med att ”Kroppen gör som den ska” eftersom jag efter någon dag eller två med riktigt strikt kost får huvudvärk, ja, då beter den sig precis så som den ska. Många ger säkert upp här eller efter någon dag med huvudvärk och tänker att ”nej lchf eller lågkolhydratskost var ingenting för mig, jag fick bara ont i huvudet”, se det då som en sockeravgiftning, en utrensning av kroppen och jag vågar nästan lova att besvären kommer att gå över. Huvudvärken försvinner, du får din hunger i schack och energin kommer tillbaka mer än någonsin. Men vad vet jag? Jag har ju bara gått ner 14 kg på lchf/lågkolhydratskost, så jag kan ju bara snacka utifrån mina egna erfarenheter 😉 Och därför har jag mig själv som motivation!!

Ses på instagram @linapetersen.se

Salladsmackor

 

Skärpning!

Kompisar, det har blivit dags! Dags att gå tillbaka till en mer strikt kosthållning med kost och rutiner som jag mår bra av. En period innan flytten, under flytten och nu efter flytten har det svävats ut rejält när det kommer till kosten. Man kan säga att vi har latat oss vad gäller maten och det har blivit mycket hämtmat. En del hämtmat bättre än den andra men det har inte varit så att jag tex valt bort riset när vi ätit vietnamesiskt. Det har slunkit ner en och en annan pizza och så har jag blivit bundis med min gamla vän sockret, igen. Katastrofalt tänker säker vissa nu men jag skulle säga att det är helt ok. Jag har ju gjort detta helt medvetet och helt ärligt så har det varit riktigt gött att inte tänka och planera så mycket kring kosten utan att bara få köra på. Vi har gjort det otroligt smidigt för oss och det har varit skönt att lixom få tänka på flytten i lugn och ro. Jag må ju vara lite knäpp men jag kan inte låta bli att vara intresserad av att se hur jag och min kropp reagrar när jag äter en kolhydratsbaserad kost, när jag slarvar med maten, jämfört med en striktare lågkolhydratskost som jag i normalfallet håller mig till. Jag vet ju själv vad jag mår bäst av och det blir ganska tydligt när man inte äter sin egna ”rena mat” att kroppen påverkas av det jag stoppar i mig. Intressant tycker jag!

Jag vet vad min kropp och knopp mår som bäst av och jag har sedan en tid tillbaka, om vi tänker innan flytten och utsvävningen nu, hittat en balans som funkar för mig. När jag har en bra ”kostgrund” att stå på, vilket innebär hyfsat strikt lchf med inslag av paleo dvs en lågkolhydratskost med bra och ren mat, ja då mår jag som bäst. Om vi också lägger till periodisk fasta där så har vi min perfekta kombination. Den är såpass bra för mig att jag håller mig viktstabil, jag kan dricka öl om jag vill och jag kan till och med äta en pizza någon gång ibland utan att det påverkar något nämnvärt. Men notera att detta är mig och min kropp jag pratar om, det kanske ser annorlunda ut för dig.

Den här långa ”utsvävningsperioden”, vet inte riktigt vad jag ska kalla den så jag kallar den så, har inte gjort att jag gått upp ett kilo eller två utan jag har gått förbi min vikt jag hade innan vi öht började med lchf för flera år sedan. Så vi snackar 10 kg +!! Sjukt när jag skriver det men åh, jag blir peppad!! Jag vet ju vad jag är kapabel till och jag vet vart jag och kroppen trivs. Man ska ju inte prata vikthets dessa dagar men faktum är att jag mår så mycket bättre, både i kropp och knopp, när jag är någon storlek mindre än vad jag är idag. Jag känner mig lixom tung och fluffig nu och det är inte skönt på något vis. Notera nu att jag inte är i det stadiet där jag tänker ”allting blir bättre om jag vore smal!” för jag vet att jag mår bättre när jag är någon storlek mindre. Jag har levt så de senaste åren och har lixom det som mitt egna facit.
Påtal om storlekar och sådär så har jag fortfarande samma kläder nu som innan ”utsvävningsperioden” och klart att det sitter thightare och jag märker framför allt att magen har blivit större men inte såpass att jag skulle gissat på 10 kg +. Det har fördelats på ett annat sätt den här gången än tidigare i mitt liv, vilket förstås, också är intressant. Jag upplever att det är större och fluffigare runt magen och midjan, brösten och överarmarna. Rumpan är något större men har på något konstigt vänster behållt samma fina form. Det är alltså skillnad på vart det har satt sig. Jag ska försöka förklara. Innan vi började med lchf för flera år sedan så var jag lixom jämnstor. Hela jag var stor och jag hade riktigt envisa lår och rumpa, där har det verkligen suttit som berget!! Så efter min viktminskning på ca 14 kg, så har rumpan, benen och framför allt överarmarna förändrat sig. Det var då. Nu är det magen, midjan, överarmarna och brösten som känns stora. Min gissning är att det är en hel del vätska och förhoppningsvis blir det både ”lättare” och kommer gå fortare (allt är ju relativt) att bli av med än vad det gjorde sist. Ska bli intressant att se!

Så, hur ska jag då gå tillväga nu då? Jo, jag har ju som jag nämnde tidigare, mitt egna facit att gå efter, vilket känns otroligt skönt. Sambon är också med på detta och vi vet ju sen innan hur och vad vi ska äta för att må bra. Det innebär en hyfsat strikt lchf/paleo/lågkolhydratskost samt inslag av periodisk fasta. Vet inte om jag behöver gå in på detaljnivå över kring vad och hur vi ska äta men det blir lite back to basic kan man säga. Som tur är har jag en hel uppsjö med smarriga recept här på bloggen så återigen, jag kommer att vara mitt egna facit.

Jag gör detta på mitt egna lilla vis. Så bli nu inte förvånade om ni ser en Lina med en kall öl i handen på instagram (@linapetersen.se), haha. Däremot ska hon göra allt i sin makt för att tacka nej till kaka och tårtor på kalas, inte föreslå att vi ska äta pizza så ofta som hon egentligen vill och lägga krutet på att laga sin egna goda, rena och grymma mat! Jag har med mig erfarenheter i bagaget där jag fullkomligt hetsat kring vågen och sifforna, varit manisk vad gäller kolhydrater och varit otroligt hård mot mig själv psykiskt. Glad över att det är just ett bagage jag bär med mig och att jag har den erfarenheten idag. För trots att jag nu vill gå ner i vikt så ligger mitt fokus alltid på att må bra. Det är viktigt att komma ihåg!

Så nu gör vi detta på vårt sätt, jag och sambon. Häng med och låt dig inspireras! Slänger upp en gammal ”före- och undertidenbild” på mig själv som motivation. Vi ses på instagram! @linapetersen.se
Ta hand om dig! ♥