Tålamod och övaövaöva

​Jag och Billy är på äventyr idag. Inte ett så stort äventyr för mig som matte men desto mer spännande för Billy. Vi hänger nämligen själva hemma hos mamma och pappa en stund. Vi övar oss inför julen som bland annat ska firas här i huset 🎅

Billy var här hemma för första gången i tisdags, på en liten luciafika och då vart han så galet överexalterad!! Det blev alldeles FÖR kul att först åka buss med husse och matte, sen komma hem till mamma och pappa som han blev superglad över att han kände igen. Det i kombination med att han dessutom fick lov att hoppa upp i soffan här också, som han preciiis har lärt sig att göra hemma, ja då slog det slint och så hade vi en övertrött valp som tyckte att livet var latjolajban 😂😥

Det var såpass att vi funderade på att åka hem för han var inte alls rolig att ha å göra med då 😒. Både jag och min sambo tyckte det var jättetråkigt och vi alla fyra, jag, Mikael, mamma och pappa började fundera och snacka om hur julen kommer bli då vi är så många flera personer här då. Vi var överens om att julen minst sagt kommer att bli intressan med ett sånt här fyrbent monster i familjen, haha. Men vi är inte oroliga eller särskild bekymrade. Vi alla är medvetna om att han är en liten valp och att det inte alltid är så lätt när man är tre månader och allt i livet är spännande och kul. Mamma och pappa är väldigt bra på de sättet måste jag säga. 

Så tillbaka till i tisdags, luciafikan och monstret Billy. Jag ville inte lämna när han befann i det där övertrötta och jobbiga stadiet utan jag ville få ner honom så att han landade och SEN kunde vi åka hem. Så så blev det och tillsluuuut la han sig till ro 🙄

Så nu idag är det bara vi två här. En betydligt lugnare valp idag än i tisdags 👏 och en otroligt nöjd matte som valde att åka hit idag igen 😌✌ Tålamod har aldrig varit min starka sida men oj vad jag utvecklat det efter att vi köpt Billy. Och hörni övning ger färdighet, också för en valp. Så därför sitter jag här idag med en kopp te hemma hos mamma och pappa och med en sovande valp vid min sida, just nu. Duktig kille!

Pepparkakor och mammafeelings

​Alltså. Förra helgen var vi och hälsade på min sambos pappafamilj (ja, det fick bli ett eget ord nu :mrgreen:) och detta var första gången som smågrabbarna och familjen öht skulle få träffa våran lilla Billy 🐾

Efter lite bekantskap och mycket bus med barnen i trädgården så gick vi så in i huset för att umgås, mysa och sedan också äta middag. Vi hinner knappt komma innanför dörren så springer dom iväg och hämtar dessa fina pepparkakshjärtan som grabbarna gjort till oss 😀 och mitt lilla mammahjärta (ja, det har dykt upp konstiga mammafeelings i samband med att jag gått och blivit matte men mer om det en annan gång 😂) dog en liten smula alltså ❤

Så fantastiskt fint!! Jag blev rörd av denna söta lilla gest och hur gulligt är det inte att till och med det lilla bustrollet Billy, har fått sin första pepparkaka.

Definitionen av mysmorgon

​De stunder han inte är en liten krokodil 🐊 är han förbannat mysig och go 😍

Såhär, som på bilden nedan, är något han gör på mig i princip varje dag, om jag ligger raklång i soffan. Då kryper han upp och lixom lägger sig på min axel och antingen bredvid eller runt mitt huvud 😁 och så delar vi huvudkudde 😀

Det märks att han börjar bli både tyngre och större. För bara några veckor sedan fick hela han plats runt mitt huvud och på kudden men nu sticker både tassar, ben och halva Billy åt olika håll och kanter 🐾❤

Aldrig en tråkig stund!

Det har inte gått en endaste dag, sen vi hämtade den här lilla krabaten, som han inte har fått mig att le och skratta 💕 Han har så jäkla mycket glädje i sin lilla kropp att det lixom sipprar ur honom, till mig och smittar av sig. Han är så otroligt nyfiken och börjar bli mer och mer kaxig! Både jag och sambon tycker att det är otroligt roligt att se och det är SÅ kul att lära känna honom. Han är allt bra knäpp ibland men jag älskar de!

Idag skrämde han dock slag på mig när vi var ute på en av promenaderna. Detta var första gången någonsin som vi promenerade förbi dammen och Billy gör entré där genom ett superman-hopp RÄTT ner i dammen!! Jag var sekunden ifrån att själv hoppa i för att hämta upp honom! Men på något konstigt vänster så behöll jag lugnet och imponerande nog (!!) så behöll Billy lugnet. Jag fick kontakt med honom där i vattnet och han vände håll och simmade mot mig och kanten så att jag fick tag i hans nackskinn och han själv fick upp tassen på kanten.

Något förvånad och superblöt kom han så upp till mig, lite undrande som att han sa ”jösses matte, vad hände just?! 😄”  Han var inte rädd och inte stressad. Cool Billy! ✌
Jag tackar högre makter för att våran valp kunde simma och jag är otroligt tacksam över att det hela gick bra! ❤
För vissa låter det här säkert lite hemskt och kanske som att jag tar det hela lite lätt. Jag är väl medveten om vad som hade KUNNAT hända men nu gjorde det inte de, tack och lov. Jag torkade honom, lindade in honom i min halsduk och gick med honom en stund i famnen. Inget tröstande men vi småpratade lite. Några minuter och en liten puss eller två ifrån honom senare så ser jag att han är på banan igen, så jag släpper ner honom. Han skakar av sig lite, hans pigga svans åker upp igen och han trippar glatt vidare och det är just DET jag väljer att fokusera på! Han är helt obrydd efter en sån här händelse och är fortfarande lika hungrig och nyfiken på livet. Och helt ärligt, så har jag hellre en glad, nyfiken och framåt hund än en osäker, försiktig och kuvad hund!

Nu, i skrivande stund, ligger han bredvid mig och stensover. Nyduschad (förstås, eftersom det trots allt var en damm han simmade runt i) och alldeles sådär len och fluffig i pälsen, som han blir när han duschat.

Själv dricker jag kaffe och lugnar nerverna lite 😅

img_20161130_144817.jpg

Billy 11 veckor

​Den här killen blev förresten 11 veckor i torsdags 🎈

Ser ni att han växer så det knakar? 🙌

Jag tycker att han mer och mer börjar lämna sitt valpiga utseende för att mer och mer se ut som en hund. Om ni förstår vad jag menar 😁

Morgonrutinen med valp

​Vi har fått en ny rutin eller kanske mer en rutin öht eftersom allt var så nytt de första två veckorna. För oss alla. Morgonrutinen ser numera ut såhär: Morgonkiss (jo för både mig och Billy men hans går förstås först ;)) sen äter jag min frukost. Billy är inte så förtjust i sin mat tidigt på morgonen utan han sparar den och äter den lite senare, typ vid 10-tiden. Medan jag äter min frukost busar han runt lite på egen hand. Sedan vi börjat lite försiktigt med ensamhetsträningen så har han blivit liiite mer självständig och kan tex leka i hallen medan jag äter frukost i köket. Han är fortfarande som ett litet plåster men jag märker att det börjat släpp lite lite och det är bra tycker jag. 

Sedan tar jag med mig mitt kaffe och så dricker jag mitt morgonkaffe i soffan och han ligger bredvid mig och sover 👌 Bra rutin, kan jag tycka 👏

De första veckorna sov han inte i soffan alls utan höll sig på våra fötter på golvet så detta nya med att han numera ligger så nära en som möjligt och snusar är ju typ HUR mysigt som helst ❤

Hundtäcke, vilket kap!

Yes!! Jag har vunnit min första budgivning på Tradera. Jag förlorade först en i sista sekund, hon jag budade mot hade ju uppenbarligen gjort det där förr, inte jag… Men så fick jag chansen på ett täcke till och det knep jag bannemig! Hoppas att det postas snabbt som tusan hit till oss.

Täcke? Jo, alltså ett hundtäcke till Billy. Vi är ju inte ute några längre stunder med honom ännu men jag har märkt att han trots det fryser. Så jag skrev till hans uppfödare, henne har vi tillgång till hela Billys liv vilket känns helt fantastiskt skönt, och frågade lite kring det här med täcke till honom. Är det onödigt eller är det en bra sak? Det visar sig att det inte alls är en dum idé med ett täckte då dom faktiskt är lite frusna av sig. Jag hade lite koll sedan innan på täcken eftersom jag har kollat i princip allt man kan kolla som har med hund att göra, innan vi fick hem honom för att jag längtade ihjäl mig, haha.  Men nya hundtäcken är inte direkt gratis och vi har ju en kille som kommer att växa en hel del så vår uppfödare, Carina som hon heter, sa att han kommer att växa som mest upp till 6 månader ungefär. Inte att han lixom är färdigvuxen vid 6 månaders ålder men det går som snabbast då. Så vilket täcke vi än köper, kommer han att växa ur. Min sambo är en stor motståndare till det här ”slit-och-släng-köpandet” och föreslog att jag skulle kolla på begagnade hundtäcken. Sagt och gjort!

På Tradera fanns det massor och jag hoppas att jag har varit smart nu för jag har medvetet tagit ett täcke som kommer att vara för stort för Billy nu i början men min plan är att han ska växa i det. Så att han faktiskt kan ha det ett litet tag. Det är precis ett sånt täcke som jag kikade på på nätet, där kostade det 460 kr och jag knep det för 150 kr. Vilket kap va!!

Det är ett så kallat 2 i 1-täcke vilket känns otroligt smart. Det har ett fleecefoder som innerfoder som man kan ta loss ifrån ytterfodret som är vatten och vindskyddande. Smart va? Det kan alltså användas vid både kallt, regnigt men också lite mildare väder. Hoppas att det blir bra och att han trivs med det på sig. Det återstår ju att se!

img_20161109_102315.jpg

Första snön och familjemys (Bildregn)

Och så kom vintern, eller? Jag tycker att det är så otroligt mysigt med vinter, snö, frost och har faktiskt ingenting emot kylan. Det gäller ju bara att klä sig rätt! Så, i veckan som kommer ska jag köpa mig en rejäl vinterjacka, av två anledningar egentligen, eller kanske tre. Dels för att jag skänkte bort min förra vinterjacka då min andra varit för stor sen några vintrar tillbaka, tacka vet jag lchf 😉 Väldigt angenämt problem när kläderna blir för stora. Så detta har jag gnällt på de senaste två vintrarna men har inte fått tummen ur att köpa en ny vinterjacka. Och nu, här har vi anledning nummer två, kommer vi att vara ute med Billy i ur och skur och jag tänker minsann inte frysa. Dessutom har jag hittat en riktig snygg parkas ifrån Didriksons och det får ju duga som anledning nummer tre.

I söndags, saknade jag en varm vinterjacka haha, så var vi uppe på Mjörn (ja det ligger emellan Tjörn och Orust, vid Skåpesund) och hälsade på Mikaels familj. Alltså mina svärföräldrar. Vi hade förstås med Billy så det var en söndag full med äventyr för honom. Dels så tränade vi ju på att åka bil men detta var också första gången han träffade denna delen av vår familj och också första gången han var hemma hos någon annan. Han var så otroligt duktig och allting gick så himla bra. Vi vart nog lite förvånade allihopa. Det var mycket nytt för lilla Billy. När vi klev ur bilen uppe på Mjörn så låg det nämligen snö på marken, vilket det inte gjorde när vi klev in i bilen här hos oss i Göteborg. Han reagerade inget nämnvärt på att få sätta tassarna i snön för första gången utan var mest koncentrerad på att få kissa efter bilresan. Duktig kille!

Sedan gick vi in i huset för att hälsa på familjen och han var som vanligt lite blyg i början. Han är, precis som rasen kan vara, lite reserverad mot främlingar och håller sig både nära och helst bakom oss och spejar. Han är dock nyfiken och efter en liten stund så gick det jättebra. Han är alltså inte rädd utan mer försiktig, blyg och lite svårflirtad. Så efter en stund inne i huset var det dags för middag, min svärmor lagar alltid så jäkla god mat och många gånger får vi vara försökskaniner för något nytt recept som hon har hittat, så även idag. Men inte oss emot! Och för Billys del så gick det toppen när vi åt middag. Då ligger han nämligen på mina fötter och sover. Super behaglig!

Sedan kom det. Det första riktiga mötet med snön och oj vad han tyckte att det var roligt!! Han busade runt i snön och kände sig allmänt lycklig med livet. Så himla roligt att se! Så efter lite bus i snön så passade det fint att varva ner med familjen igen och då tittade vi på bilder bland annat ifrån våran Italienresa vi gjorde i Juni i år. Då stensov han på sin fäll som vi hade med. Återigen, otroligt behaglig kille.

Varken jag eller sambon hade med oss kameran på söndagens äventyr (Vi är fortfarande så inne i allting som vi ska ha med oss till Billy när vi åker iväg, haha) så ni får hålla tillgodo med lite mobilbilder.

En riktigt mysig söndag med familjen! ♥

20161106_133943

20161106_134015

20161106_151000.jpg

20161106_150942.jpg

20161106_134730.jpg

20161106_134419.jpg

20161106_150144

20161106_150142

20161106_150141

20161106_150134

20161106_134029.jpg

Vi backar bandet lite

Obs! → Här kommer ett inlägg med lite hundsnack. Är man inte särskilt hund eller valpintresserad (hur man nu inte kan vara de 😉 ) så är man varmt välkommen att kika vidare på annat här i bloggen. Schysst av mig att varna tänkte jag!

Jag har bestämt att ta rumsrenhetsträningen lite back to basic efter att ha utvärderat den första veckan/tiden som har gått med valpen. Så inatt stod min väckarklocka på kl 01:00 samt på kl 04:00 ⏰

Det har hänt några små olyckor inne de tre senaste nätterna och jag har nämligen kommit fram till att vi har varit liiite för snabba med att ta promenaderna ute i stora vida världen istället för på den lugna trygga gården 🐾. Han tycker det är spännande där ute, på andra sidan huset och han är inte rädd, vilket jag är grymt imponerad av. Men vi har märkt att Billy blir lite väl stissig och uppe i varv efter en promenad ute i den stora vida världen samt att han är lite nervös kring att göra nr 2 💩.

Så igår gick jag igenom mina hundböcker igen, skrevs och fick bolla lite med några fantastiska tjejer på instagram som också gått igenom valptiden med sina vovvar och har nu tillsammans med min sambo valt att backa bandet lite. Det är så otroligt nyttigt att reflektera lite och försöka tänka över lite saker och frågor som tex vad kan vi göra annorlunda? Vad kan vi göra bättre? Men också, vad gör vi redan bra? Det är lite roligt och jag måste bara få skryta lite för min sambo blev sjukt imponerad av mig och mitt sätt att tänka på. Han tyckte det var otroligt bra att jag reflekterade, gick tillbaka och läste i mina hundböcker och vågade ta ett steg tillbaka. Han blev stolt! Det ska då tilläggas att han arbetar som projektledare och är mycket van vid den här typen av tankesätt samt att projekt inte alltid blir som man har tänkt sig och då får man tänka om. Men jag tänker lite att bara för att saker och ting inte riktigt blir som man tänkt sig och man behöver tänka om, så behöver inte det betyda att slutresultatet eller resultaten öht blir sämre än vad som var tänkt ifrån början. Hänger du med?

Nu funkar jag ju så att jag har fått lite jäklaranamma kring att fixa det här (jag är ganska så envis 😈) och jag är bannemig taggad på att få ordning på kisseri, bajseri och på att forma en trygg men nyfiken hund!

Lets do this! 👊

Vi får också ha i åtanke att vi aldrig har haft valp tidigare i vår lilla familj, tänk vad vi lär oss vi två, jag och min sambo.

Bjuder på en bild på den supermegagosiga valpmagen.

img_20161102_091216.jpg

1:a veckan med valp, mina tankar

Ja då var den gjord, första veckan med våran alldeles egna hundvalp, Billy ♥

Jag känner att jag vill skriva av mig lite om veckan som har gått då den har varit otroligt blandad, för mig. Det är säkert så att min sambo upplever första valpveckan på ett helt annat sätt än mig så hade han skrivit ett liknande inlägg så hade de garanterat sett annorlunda ut. För vi är ju olika. Men det är en bra sak! Det är något jag har fått bevisat ännu en gång, under dessa dagarna.

Jag ska försöka att ta det hela lite ifrån början så att även du som inte känner mig så bra, eller sedan innan, också har en chans att hänga med. Jag har haft hund tidigare tillsammans med min familj. Vi hämtade henne när jag var 13 år gammal och hunden hade precis fyllt ett år. Så ja, jag har haft hund tidigare men jag har aldrig haft en valp innan. Hunden vi hämtade då hette Fliza och kom att betyda väldigt mycket, inte bara för mig utan för hela familjen. Man är förstås medveten om att när man skaffar en hund, eller vilket djur som helst egentligen, så kommer den dagen då ens hund ska vandra vidare till hundhimlen (jo, jag tycker att det är en fin tanke att dom hamnar i hundhimlen). Jag har förstås fattat att den dagen skulle vara jobbig men jag kunde aldrig ana att det skulle vara så förbannat tufft att förlora en hund. Jag bodde inte längre hemma då när hon somnade in och jag tycker fortfarande än idag att det är jobbigt att jag inte var där och kunde säga hej då till henne. Jag ska vara helt ärlig nu och berätta att några tårar singlar ner för mina kinder då jag skriver detta. 

Fredagen den 21 Oktober åkte vi så äntligen för att hämta hem min och min sambos första gemensamma hund. Jag får lov att säga ”första gemensamma” eftersom jag inte vågar svära på att detta är min/våran sista hund. Det gick superbra att hämta hem honom och det kändes nästan för bra för att vara sant när han 10 minuter in i bilresan hem somnade och sen sova hela vägen. Cool kille! Första veckan har nu gått åt till att lära känna den här lilla individen lite bättre. För han är verkligen liten. Jag får påminna mig ibland om att han bara har tassat på denna jorden i 9 veckor. Det är bannemig inte länge!

Första dagarna kändes det nästan inte på riktigt. Jag sa till min sambo att det känns som att vi har den här lilla krabaten på lån. Att vi ska lämna tillbaka honom snart. Det tog någon dag för mig att förstå att han är våran nu. Han bor här ♥ Första dagarna märkte jag på mig själv hur mycket jag såg våran gamla hund i den här nya hundvalpen. Jag tänkte otroligt mycket på våran gamla hund och hur hon brukade bete sig i olika situationer. Det var lite jobbigt och framför allt svårt. Jag kom fram till hur otroligt van jag är vid vuxna hundar. Hundar som är lite världsvana, som har lärt sig lite olika kommandon och där man lärt sig att kommunicera med varandra, människa och hund. Den här lilla krabaten kan inte vårat språk och vi kan inte hans, ännu. Jag fick på riktigt säga till mig själv att detta är en helt annan individ än vår gamla hund. Det låter ju kanske självklart men tänk på att min gamla hund är den enda riktigt nära hundkontakten jag har haft och har man haft den kontakten i stort sett varje dag i mer än 10 år av sitt liv, ja då är man ganska van vid just den. Jag får gång på gång påminna mig om att den här fina lilla individen inte är så gammal men att jag ska lära honom allt jag kan. Allt vi kan. Vi har verkligen lärt oss mycket på bara den här första valpveckan tillsammans.

Klart att det är superkul att ha en hundvalp. Han är så fantastiskt söt att hjärtat ibland lixom svämmar över av härliga känslor när man tittar på honom. Han är en otroligt duktig kille! Han har imponerat på oss flera gånger under den här första tiden. Han är glad, väldigt nyfiken och ganska cool. Vi börjar vänja oss vid varandra och för mig känns det bättre och bättre. Men varför har det inte riktigt känts bra undrar kanske du? Du har ju för tusan äntligen fått din älskade hundvalp Lina! Ja, så kan man tänka. För så har jag nämligen tänkt för mig själv… Och jag är så förbannat glad för det. Tacksam och supernöjd med de faktum att vi har en egen hund. Men för mig har detta varit och ÄR en utmaning. Jag är en person som sätter otroligt höga krav på mig själv och vill gärna, i allt jag gör, vara bäst redan ifrån start. Så även när jag tar hem en hundvalp. Skilj nu på att jag inte sätter kraven på hundvalpen utan på mig själv! Första veckan och veckorna är nästan enbart till för att lära känna varandra och få in lite rutiner i den vardag man ska skapa tillsammans. Så inget krav på valpen men jag sätter krav på mig själv. Tex, då han kissat inne. Det är så otroligt lätt hänt för den lille valpen och faktiskt någonting man får räkna med när man tagit hem en valp men jag lägger gärna den skulden på mig själv och tänker direkt att ”fan hade jag varit någon sekund snabbare ut så hade detta inte hänt”. I början på veckan har jag varit på helspänn. Alltså på HELSPÄNN! Jag har omedvetet haft koll på valpens minsta lilla vink. Det började kännas i min kropp och i min själ. Det blev tufft och jag fick återigen förklara för mig själv att ”Lina du KAN INTE kontrollera allting”. Och framför allt man kan omöjligt kunna allting om en hundvalp när man aldrig har haft en hundvalp tidigare och även om jag hade haft det så är valparna individer och otroligt olika. Så det här är en utmaning! En utmaning för mig att inse att jag inte kan vara bäst på det här. En utmaning i att se och lära mig att det kommer att ske små misstag. Det kommer garanterat att bli små fel här och där men de viktiga i allt det här är att det måste få vara okej.

Jag har även velat hålla koll på min sambo så att ”han gör rätt” när han hanterar valpen. Jag har förstås bett om ursäkt för det där då jag kom på mig själv och sagt både till honom men mest till mig själv att jag ska skärpa mig. Jag måste lita på att han får göra på sitt sätt och lära sig han också. Han har aldrig haft hund innan så det här gör han galant tycker jag! Vet ni vad slutsatsen egentligen är? Jag måste våga slappna av. Jag mår inte bra av att vara på helspänn hela tiden. Det kommer att bli någon kiss inomhus och det är okej! Vi kommer garanterat att göra misstag när vi fostrar våran första valp men vi kommer också att göra så förbannat mycket bra och ”rätt” saker 🙂

För mig har det varit mest frustrerande att jag och valpen inte talar samma språk. Än så länge kan vi inte riktigt kommunicera med varandra så bra som jag vill men vet ni vad det bästa är? Det kommer! Jösses vad vi kommer att kunna kommunicera sen. Vi har som sagt bara haft honom i en vecka så återigen Lina, våga slappna av. 

Det här är så typiskt mig att jag inte ens blir förvånad. Att jag själv skapar en oro i kroppen och jobbiga känslor för mig själv, det tycker jag inte är okej. Det är något jag ständigt jobbar med. Jag bygger jättelätt upp oro i min kropp, oro som ibland blir till lätt ångest. Jobbiga feelings helt enkelt. Det är någonting jag jobbar på hela tiden och jag blir bättre. Men tänk er själva en situation med en valp som man inte riktigt har kontroll över som man samtidigt vill göra aaallt det bästa för i en kombination med för lite sömn och ett konstant mood av att jag måste ha koll och kontroll, det är ingen superbra kombo. Inte undra på att det kommit och gått massa oro i min kropp under den senaste veckan. Oro, alltså vi snackar press på mig själv som blir till en stress och slutar med tunga känslor i bröstet och en klump i magen. Det är oro för mig.

Att skriva av mig såhär hjälper mig en hel del. Jag får perspektiv på mina funderingar när jag själv får läsa mina egna ord. Och missförstå mig rätt! Jag är helt fantastiskt superglad över att våran Billy äntligen är här. Han är fantastisk och så otroligt fin. Och min sambo är så otroligt duktig och jag hade inte velat se någon annan husse till min valp. Det ska bli så förbannat roligt att få lära känna Billy lite mer och framför allt att börja kommunicera med honom, skapa rutiner och en vardag ihop. Jag ser fram emot det! Och vet ni vad? Just i skrivande stund så kom Billy och lade sig på mina fötter. Fantastiska hund! ♥

img_20161021_163300.jpg