Flytthjälp någon? 

Billy är verkligen behjälplig när det kommer till flyttpackandet, haha! Tydligen så funkar det finfint att ha en flyttlåda som huvudkudde. Notera att ena frambenet hänger ner mellan soffan och flyttlådan. Knashund!

”Dududu Batman”

Dagar som dessa

Idag var första dagen, detta året, som jag fick en riktig sån där längtan till våren. Den brukar komma såhär någonstans kring februari och idag var den där. Jag kom fram till att det för de mesta berodde på vädret. Strålande sol, ljust och härligt. Sedan har vi ju ett städat och fixat hem då fotografen och mäklaren var här i veckan för att fota inför försäljning av våran lägenhet. Det står lixom tulpaner på bordet och i alla rum är det rensat och sådär ”mäklar-fixat”, ni vet. Vi gjorde nämligen så att när vi ändå hade fått order om att montera ner och plocka ihop vår loftsäng, som vi själva byggt av bänkstommar från Ikea för att få rejält med förvaring, så passade vi på att packa ner saker som vi kan klara oss utan fram till att vi flyttar in i huset. Så vi rensade i alla rum (inte så många med tanke på att vi bor i en etta med kök, HAHA) och har fått plocka bort ordentligt. Så det är lite annorlunda här hemma nu. Men jag tycker om de! Inte så mycket saker framme lixom. Det är något som kommer att bli alldeles fantastiskt i vårt hus, all plats. Allt utrymme och att var sak kan få sin plats. Vi flyttar alltså ifrån 37 kvm till 204 kvm. En lite lagom uppdatering av utrymme, inte sant? 😉 Sambon sa häromveckan att det får plats 5,5 av våran lägenhet i det nya huset, haha, sjukt när man tänker på det.

Påtal om huset och flytten. Fasiken vad vi längtar nu! Vi kände lite idag, både jag och sambon, att vi är lixom färdiga här nu. Färdiga med lägenheten, färdiga med stadssorlet som inte går att komma ifrån när man bor såhär centralt. Färdiga med att hänga i ett och samma rum. Trots att vi trivts eller fortfarande trivs, superbra i denna lägenheten. Det kan tyckas konstigt att vi bor i en etta på 37 kvm och dessutom med en hund numera men det har funkat förvånansvärt bra och ingen av oss har upplevt de som något sorts problem. Det är snarare lite mysigt att bo såhär och vi har ju fått höra av vår omgivning ”att är det några som ska klara av att bo på 37 kvm, ja, då är det ju ni två”. Vi tycker mer att det ska bli intressant att se hur fasiken det ska gå att umgås i ett stort hus. Vi är så vana att, trots att vi inte gör samma saker här hemma, så umgås vi med varandra ändå. Som nu i skrivande stund tex så sitter min sambo vid datorn och spelar med ett glas rött bredvid sig och jag, jag sitter i soffan och bloggar med laptopen i knät och med ett glas rött bredvid mig. Så på ett vis så umgås vi fast på varsitt håll och det har slagit oss att i huset kommer vi antagligen inte ens att vara på samma våning om någon av oss sitter och spelar och den andra gör annat. Haha, kan bli intressant. I början kanske vi är i ett och samma rum bara för att men helt ärligt, spacet och utrymmet ska bli fantastiskt skönt! Vi börjar bli lite ivriga och vill helst flytta nu!

Tillbaka till dagen, vårkänslorna och solen. Vi gjorde iordning varsin termosmugg med nybryggt kaffe, gjorde oss varsitt sittunderlägg med hjälp av tidningar och en platspåse och så tog vi med oss detta och Billy ut på en långpromenad i skogen. Vi drack kaffet i solen och ÅH vad jag tycker om såna här dagar. Jag laddar så otroligt mycket energi av stunder som dessa, av dagar som dessa. Trots att det egentligen fortfarande är vinter så fick jag lite vårfeelings och jag tänker att detta bara är startskottet för flera såna här dagar tillsammans med mina grabbar. Nu börjar Billy bli äldre och snart flyttar vi till huset med naturen och havet som granne.

Fler dagar som dessa åt folket!

Mission complete

​Tänka sig att man kunde mysa hos mamma och pappa också, Billy! 🙌 Läs i förgående inlägg om varför jag och Billy övar oss på att chilla hemma hos mamma och pappa 😌

Med en sovande valp vid min sida säger iallfall den här matten: Mission complete 👊

Tålamod och övaövaöva

​Jag och Billy är på äventyr idag. Inte ett så stort äventyr för mig som matte men desto mer spännande för Billy. Vi hänger nämligen själva hemma hos mamma och pappa en stund. Vi övar oss inför julen som bland annat ska firas här i huset 🎅

Billy var här hemma för första gången i tisdags, på en liten luciafika och då vart han så galet överexalterad!! Det blev alldeles FÖR kul att först åka buss med husse och matte, sen komma hem till mamma och pappa som han blev superglad över att han kände igen. Det i kombination med att han dessutom fick lov att hoppa upp i soffan här också, som han preciiis har lärt sig att göra hemma, ja då slog det slint och så hade vi en övertrött valp som tyckte att livet var latjolajban 😂😥

Det var såpass att vi funderade på att åka hem för han var inte alls rolig att ha å göra med då 😒. Både jag och min sambo tyckte det var jättetråkigt och vi alla fyra, jag, Mikael, mamma och pappa började fundera och snacka om hur julen kommer bli då vi är så många flera personer här då. Vi var överens om att julen minst sagt kommer att bli intressan med ett sånt här fyrbent monster i familjen, haha. Men vi är inte oroliga eller särskild bekymrade. Vi alla är medvetna om att han är en liten valp och att det inte alltid är så lätt när man är tre månader och allt i livet är spännande och kul. Mamma och pappa är väldigt bra på de sättet måste jag säga. 

Så tillbaka till i tisdags, luciafikan och monstret Billy. Jag ville inte lämna när han befann i det där övertrötta och jobbiga stadiet utan jag ville få ner honom så att han landade och SEN kunde vi åka hem. Så så blev det och tillsluuuut la han sig till ro 🙄

Så nu idag är det bara vi två här. En betydligt lugnare valp idag än i tisdags 👏 och en otroligt nöjd matte som valde att åka hit idag igen 😌✌ Tålamod har aldrig varit min starka sida men oj vad jag utvecklat det efter att vi köpt Billy. Och hörni övning ger färdighet, också för en valp. Så därför sitter jag här idag med en kopp te hemma hos mamma och pappa och med en sovande valp vid min sida, just nu. Duktig kille!

Pepparkakor och mammafeelings

​Alltså. Förra helgen var vi och hälsade på min sambos pappafamilj (ja, det fick bli ett eget ord nu :mrgreen:) och detta var första gången som smågrabbarna och familjen öht skulle få träffa våran lilla Billy 🐾

Efter lite bekantskap och mycket bus med barnen i trädgården så gick vi så in i huset för att umgås, mysa och sedan också äta middag. Vi hinner knappt komma innanför dörren så springer dom iväg och hämtar dessa fina pepparkakshjärtan som grabbarna gjort till oss 😀 och mitt lilla mammahjärta (ja, det har dykt upp konstiga mammafeelings i samband med att jag gått och blivit matte men mer om det en annan gång 😂) dog en liten smula alltså ❤

Så fantastiskt fint!! Jag blev rörd av denna söta lilla gest och hur gulligt är det inte att till och med det lilla bustrollet Billy, har fått sin första pepparkaka.

Definitionen av mysmorgon

​De stunder han inte är en liten krokodil 🐊 är han förbannat mysig och go 😍

Såhär, som på bilden nedan, är något han gör på mig i princip varje dag, om jag ligger raklång i soffan. Då kryper han upp och lixom lägger sig på min axel och antingen bredvid eller runt mitt huvud 😁 och så delar vi huvudkudde 😀

Det märks att han börjar bli både tyngre och större. För bara några veckor sedan fick hela han plats runt mitt huvud och på kudden men nu sticker både tassar, ben och halva Billy åt olika håll och kanter 🐾❤

Aldrig en tråkig stund!

Det har inte gått en endaste dag, sen vi hämtade den här lilla krabaten, som han inte har fått mig att le och skratta 💕 Han har så jäkla mycket glädje i sin lilla kropp att det lixom sipprar ur honom, till mig och smittar av sig. Han är så otroligt nyfiken och börjar bli mer och mer kaxig! Både jag och sambon tycker att det är otroligt roligt att se och det är SÅ kul att lära känna honom. Han är allt bra knäpp ibland men jag älskar de!

Idag skrämde han dock slag på mig när vi var ute på en av promenaderna. Detta var första gången någonsin som vi promenerade förbi dammen och Billy gör entré där genom ett superman-hopp RÄTT ner i dammen!! Jag var sekunden ifrån att själv hoppa i för att hämta upp honom! Men på något konstigt vänster så behöll jag lugnet och imponerande nog (!!) så behöll Billy lugnet. Jag fick kontakt med honom där i vattnet och han vände håll och simmade mot mig och kanten så att jag fick tag i hans nackskinn och han själv fick upp tassen på kanten.

Något förvånad och superblöt kom han så upp till mig, lite undrande som att han sa ”jösses matte, vad hände just?! 😄”  Han var inte rädd och inte stressad. Cool Billy! ✌
Jag tackar högre makter för att våran valp kunde simma och jag är otroligt tacksam över att det hela gick bra! ❤
För vissa låter det här säkert lite hemskt och kanske som att jag tar det hela lite lätt. Jag är väl medveten om vad som hade KUNNAT hända men nu gjorde det inte de, tack och lov. Jag torkade honom, lindade in honom i min halsduk och gick med honom en stund i famnen. Inget tröstande men vi småpratade lite. Några minuter och en liten puss eller två ifrån honom senare så ser jag att han är på banan igen, så jag släpper ner honom. Han skakar av sig lite, hans pigga svans åker upp igen och han trippar glatt vidare och det är just DET jag väljer att fokusera på! Han är helt obrydd efter en sån här händelse och är fortfarande lika hungrig och nyfiken på livet. Och helt ärligt, så har jag hellre en glad, nyfiken och framåt hund än en osäker, försiktig och kuvad hund!

Nu, i skrivande stund, ligger han bredvid mig och stensover. Nyduschad (förstås, eftersom det trots allt var en damm han simmade runt i) och alldeles sådär len och fluffig i pälsen, som han blir när han duschat.

Själv dricker jag kaffe och lugnar nerverna lite 😅

img_20161130_144817.jpg

Billy 11 veckor

​Den här killen blev förresten 11 veckor i torsdags 🎈

Ser ni att han växer så det knakar? 🙌

Jag tycker att han mer och mer börjar lämna sitt valpiga utseende för att mer och mer se ut som en hund. Om ni förstår vad jag menar 😁

Morgonrutinen med valp

​Vi har fått en ny rutin eller kanske mer en rutin öht eftersom allt var så nytt de första två veckorna. För oss alla. Morgonrutinen ser numera ut såhär: Morgonkiss (jo för både mig och Billy men hans går förstås först ;)) sen äter jag min frukost. Billy är inte så förtjust i sin mat tidigt på morgonen utan han sparar den och äter den lite senare, typ vid 10-tiden. Medan jag äter min frukost busar han runt lite på egen hand. Sedan vi börjat lite försiktigt med ensamhetsträningen så har han blivit liiite mer självständig och kan tex leka i hallen medan jag äter frukost i köket. Han är fortfarande som ett litet plåster men jag märker att det börjat släpp lite lite och det är bra tycker jag. 

Sedan tar jag med mig mitt kaffe och så dricker jag mitt morgonkaffe i soffan och han ligger bredvid mig och sover 👌 Bra rutin, kan jag tycka 👏

De första veckorna sov han inte i soffan alls utan höll sig på våra fötter på golvet så detta nya med att han numera ligger så nära en som möjligt och snusar är ju typ HUR mysigt som helst ❤