Kemisk kastrering

Han där var så himla duktig hos veterinären igår!
Han har, sedan 10 månaders ålder ungefär, haft det ganska stökigt då han klev in i den läskiga sk ”spökåldern” 👻 och blev könsmogen i ungefär samma veva.
Det har helt ärligt varit ganska så tufft för oss alla 😥
Han är en kille med otroligt mycket energi, inte bara han utan rasen är väldigt signalkänslig och han har nära till stress.
Man kan ju också dra fördel av dessa egenskaper då han är otroligt glad och energisk, lättlärd och vi har fin kommunikation! Men sen könsmognaden kickade in så har han haft det stökigt och verkligen gått och blivit en hanhund med allt vad det innebär.
Han gnyr och gnäller efter tjejerna här hemma och får lixom inte riktigt ro. Han hävdar sig mot okända hanhundar och har ett stort behov av att ”hålla koll på allt” vilket också ger en stress. Han är inte stor i maten och hos veterinären sa dom att han helt enkelt inte har tid att äta. Så lillkillen har ju inget hull 😅
Han och vi har dock gjort stora framsteg i vår träning då jag tog vissa beteenden i hans stökiga period på fullt allvar och ville inte riskera att dessa påhitt ”fastnade” hos honom och det känns fint att se så tydliga resultat på den fronten! 🙏
Så riktigt impad av denna modiga lillskrotis hos veterinären igår och det ska bli intressant att se hur den kemiska kastreringen blir och vad vi beslutar efter det.
Vi hoppas på det bästa för hans skull! 💙
Det är inte lätt att vara hanhund alla gånger men jag tror allt att det blir bra det här!

Snacka om en lugn stund

Jag sitter och bläddrar i min nya favorittidning, Yogaworld och har som vanligt min fyrbenta partner in crime vid min sida. Lugn musik i bakgrunden och regnet vräker ner på utsidan. Fint som snus! När han så vänder sig om och lägger nosen emot mitt ben som ett huvudstöd, ja då var jag bara tvungen att lägga ner tidningen och fota honom. Så otroligt mycket kärlek till den där individen ❤

Badkillen

Vår badkille blir 10 månader idag 🎈🌊

Det är med skräckblandad förtjusning som han bekantar sig med havet. Med pepp ifrån oss, husse och matte, så vågar han mer och mer. Jag skulle säga att han är en modig liten kille! På midsommarafton promenerade vi ner till havet före frukosten. Vi bor ju bara 5 minuters promenad ifrån vattnet numera och jag får fortfarande nypa mig i armen. Vi badade alla tre, så härligt! Detta var första gången som både jag och Mikael var i vattnet samtidigt och jag var så nyfiken på hur Billy skulle reagera. Efter lite om och men så samlade han allt sitt mod där på strandkanten, tog ett skutt rakt fram och började simma mot mig. Man riktigt såg hur han laddade för att sedan tänka ”äsch! Jag GÖR det bara!!” och så kastade han sig ut. Detta var första gången som Billy själv gick såpass långt ut i vattnet att han inte längre kände botten och behövde börja simma. Som sagt, modig kille. 

Mysig vardagsrutin

God morgon tisdag och solen. Äntligen sol! 

Efter att ha haft sjukstuga här hemma i flera dagar så är vi idag tillbaka i vardagen, vilket betyder att det dricks morgonkaffe i sängen vid 6:30. Kan tyckas tidigt men det är en väldigt mysig rutin och blir en skön start på dagen.

Eller ja, två parter av vår lilla familj dricker morgonkaffe och den tredje parten sover vidare en stund till. Tills någon av oss börjar röra på sig, då går Billy från 0 till 110 på en sekund, haha. 

VAV

Idag är en sån dag då jag är otroligt tacksam över mitt nya jobb, där jag har möjligheten att få vara flexibel och arbeta hemifrån. Vi har ju inga småbarn men vi har en valp så istället för VAB (vård av barn) så kör jag VAV (vård av vovve). Om jag nu inte hade haft möjligheten att jobba hemifrån, hur tusan skulle jag gjort då? Det finns ju ingenting som heter Vård av Vovve och jag förstår att det är lite svårt att förstå, om man själv inte har vovve eller djur, att man ibland helt enkelt inte kan lämna dom ensamma pga att dom inte mår bra. Precis som med små barn. 

Billy (och vi eftersom vi indirekt blir drabbade) har haft en riktigt jobbig natt. Han har antagligen fått i sig något galet och det där knasiga som han har ätit skulle helt enkelt ut, både bak och fram. Stackaren! Men han är så duktig och visar för oss, dock än lite försiktigt, att någonting inte står rätt till. Det började vid 3-tiden inatt och sen höll det på varannan timme ungefär fram till att min sambo gick till jobbet och jag satte mig med jobbdatorn. Då somnade Billy som en stock, helt utmattad stackaren. Jag behöver inte gå in på detaljer men det har inte kommit framvägen sedan imorse och han har ätit en snäll och liten frukost och nu lunch men tyvärr inte fått behålla det förstnämnda. Det var lite samma visa som imorse då och tyvärr så kommer det också lite blod, så vi, jag och sambon ville inte lämna honom ensam idag förrän vi vet att han är på banan igen. Man vill ju av förståeliga skäl inte lämna den lilla stackaren ensam i en sån här situation. Jag vill helt enkelt hålla koll på honom, hjälpa honom och se till att han dricker och äter, vilket han gör, så det känns skönt. Man vet ju samtidigt med sig hur man själv är när man är magsjuk, fy, då är man inte kaxig! Så eftersom jag ändå hade jobbdatorn och allting hemma så har jag kontoret här idag. Som sagt, mycket tacksam över de! Jag själv är ju inte heller direkt på alerten efter att ha varit vaken och uppe med jämna mellanrum sen kl 3 inatt. Huduvärken har hängt över mig sen imorse så jag är glad över en lugnare tisdag. 

Jag är också väldigt effektiv när jag får jobba själv, i lugn och ro. Så trots en lugnare tisdag så får jag saker och ting gjort. Så jag gillar det här med att kunna jobba hemifrån ibland 🙂 Jag är till och med såpass behärskad att jag inte börjat plocka och greja med de sista flyttlådorna utan har lagt hela morgonen och förmiddagen på jobbet. Bra där Lina! 

Nu har jag haft en liten lunchrast och tänkte fortsätta någon timme till.

Visst är han allt bra snygg? Min lilla sjukling. 

Sovstilen

Haha jag bara älskar Billys sov-position som han intar lite då och då. Sovstilen har lixom hängt med ifrån start på den här lilla killen 😂 På bilden till höger är han 8 veckor gammal. På bilden uppe till vänster är han nästan 4 månader och på bilden nere till vänster är han nästan 6 månader gammal 😁

Så när jag satt här och bläddrade runt bland lite ”Billybilder” så hittar jag den här: 

 Jo, ni ser rätt. Det är Billy som ligger där, mitt i goshögen och visar magen och hela härligheten, redan då minsann haha. Bilden på Billy och hans syskon är från den dagen då vi hämtade hem honom till oss ❤

Dagar som dessa

Idag var första dagen, detta året, som jag fick en riktig sån där längtan till våren. Den brukar komma såhär någonstans kring februari och idag var den där. Jag kom fram till att det för de mesta berodde på vädret. Strålande sol, ljust och härligt. Sedan har vi ju ett städat och fixat hem då fotografen och mäklaren var här i veckan för att fota inför försäljning av våran lägenhet. Det står lixom tulpaner på bordet och i alla rum är det rensat och sådär ”mäklar-fixat”, ni vet. Vi gjorde nämligen så att när vi ändå hade fått order om att montera ner och plocka ihop vår loftsäng, som vi själva byggt av bänkstommar från Ikea för att få rejält med förvaring, så passade vi på att packa ner saker som vi kan klara oss utan fram till att vi flyttar in i huset. Så vi rensade i alla rum (inte så många med tanke på att vi bor i en etta med kök, HAHA) och har fått plocka bort ordentligt. Så det är lite annorlunda här hemma nu. Men jag tycker om de! Inte så mycket saker framme lixom. Det är något som kommer att bli alldeles fantastiskt i vårt hus, all plats. Allt utrymme och att var sak kan få sin plats. Vi flyttar alltså ifrån 37 kvm till 204 kvm. En lite lagom uppdatering av utrymme, inte sant? 😉 Sambon sa häromveckan att det får plats 5,5 av våran lägenhet i det nya huset, haha, sjukt när man tänker på det.

Påtal om huset och flytten. Fasiken vad vi längtar nu! Vi kände lite idag, både jag och sambon, att vi är lixom färdiga här nu. Färdiga med lägenheten, färdiga med stadssorlet som inte går att komma ifrån när man bor såhär centralt. Färdiga med att hänga i ett och samma rum. Trots att vi trivts eller fortfarande trivs, superbra i denna lägenheten. Det kan tyckas konstigt att vi bor i en etta på 37 kvm och dessutom med en hund numera men det har funkat förvånansvärt bra och ingen av oss har upplevt de som något sorts problem. Det är snarare lite mysigt att bo såhär och vi har ju fått höra av vår omgivning ”att är det några som ska klara av att bo på 37 kvm, ja, då är det ju ni två”. Vi tycker mer att det ska bli intressant att se hur fasiken det ska gå att umgås i ett stort hus. Vi är så vana att, trots att vi inte gör samma saker här hemma, så umgås vi med varandra ändå. Som nu i skrivande stund tex så sitter min sambo vid datorn och spelar med ett glas rött bredvid sig och jag, jag sitter i soffan och bloggar med laptopen i knät och med ett glas rött bredvid mig. Så på ett vis så umgås vi fast på varsitt håll och det har slagit oss att i huset kommer vi antagligen inte ens att vara på samma våning om någon av oss sitter och spelar och den andra gör annat. Haha, kan bli intressant. I början kanske vi är i ett och samma rum bara för att men helt ärligt, spacet och utrymmet ska bli fantastiskt skönt! Vi börjar bli lite ivriga och vill helst flytta nu!

Tillbaka till dagen, vårkänslorna och solen. Vi gjorde iordning varsin termosmugg med nybryggt kaffe, gjorde oss varsitt sittunderlägg med hjälp av tidningar och en platspåse och så tog vi med oss detta och Billy ut på en långpromenad i skogen. Vi drack kaffet i solen och ÅH vad jag tycker om såna här dagar. Jag laddar så otroligt mycket energi av stunder som dessa, av dagar som dessa. Trots att det egentligen fortfarande är vinter så fick jag lite vårfeelings och jag tänker att detta bara är startskottet för flera såna här dagar tillsammans med mina grabbar. Nu börjar Billy bli äldre och snart flyttar vi till huset med naturen och havet som granne.

Fler dagar som dessa åt folket!