Skrattade åt varenda hjärnspöke

Sommaren 2018 var den sommaren då jag bestämde mig för att sluta lyssna på mina hjärnspöken och kom fram till att jag VISST kan träna i korta shorts! Jag bara gjorde det.
Jag minns första rundan ute med mina nya Nike-shorts (de på bilderna) då skrattade jag högt åt varenda litet spöke jag mötte på vägen 👻
Jag kände/känner mig så fri och jag är glad att jag kom till den här insikten under jordens varmaste sommar!

Jag tycker att det är så otroligt häftigt hur man riktigt kan känna att man växer av att våga gå emot sina hittepå-spöken. Att så fort man kliver utanför sin comfort zone så blir man lite starkare. Häftigt! Jag fick så otroligt många fina och peppande kommentarer på Instagram @linapetersen.se de tillsammans med den grymma känslan av krossade hjärnspöken och en lätthet att träna i annat än långa tights har fått mig att vilja träna i korta shorts for ever and ever, typ.

Har du provat?

Äntligen fått det bekräftat, nu kör vi!

Instagramflödet skvallrar om en sommaridyll och missförstå mig rätt, den är helt kanon den här sommaren, vädret är ju helt galet! Men jag tänker inte ljuga om att jag längtar till hösten eller åtminstone till svalare väder. Min eller vår sommar började dock inte riktigt bra. Det har tagit lite tid för mig att processa och jag har låtit det få sjunka in. Jag börjar landa lite i det hela nu och är redo att påbörja ett nytt kapitel i min egna bok. Min livsbok. Det började egentligen tidigare än i somras men att gå på semester och få slappna av gjorde att kroppen och magen nådde sin peak eller rättare sagt, rock bottom. Min mage har tyvärr förstört första delen av våran semester i år men det fick oss å andra sidan att stanna hemma och det tvingade mig att ta det lugnt, vilket kanske var bra.

Tidigare i våras, i mitten på april, blev jag magsjuk en fredag. Jag ska göra den historian så kort jag kan. Det slutade med att min galla (min gallblåsa är bortopererade sen flera år tillbaka) gjorde så otroligt ont och när jag febern närmade sig 40 grader och magen fortfarande gjorde ont, så sade en fantastisk sköterska på 1177 att det var dags för mig att åka till akuten. Helst skulle jag träffa en kirurg, eftersom jag redan blivit opererad i två ggr och det nu bla var gallan som gjorde ont. Sagt och gjort, jag träffade en kirurg på akuten som konstaterade att ”det nog är en infektion i tarmen”.

Sedan gick det några dagar och tankarna hos mig började gå i banor som, vadå en infektion i tarmen? Vad kommer den ifrån? Hur blir jag av med den? Kan jag göra något för att hjälpa kroppen?

Jag har haft problem med min mage, så länge jag kan minnas. Till och med längre än jag själv kan minnas. Jag har testats för allt möjligt, självklart för både laktos och gluten. Jag har opererat bort både min gallblåsa och min blindtarm. Jag har gått regelbundet hos hematologerna på Sahlgrenska för undersökning. Jag har fått diagnoser som magkatarr, ev magsår (den läkaren gissade bara) och IBS. Alla har famlat i blindo, inklusive jag och min familj. Jag har skrivit mer om detta på bloggen, för den som vill läsa. 

Jag har sedan något år tillbaka funderat på att gå och träffa en homeopat, en naturläkare. Jag gillar själv tanken kring att man, istället för att bara dämpa symptomen som kroppen febrilt kämpar med, ger sig på själva orsakerna och anledningarna till att symptomen ifrån första början uppstår. Det känns mer logiskt, tycker jag. Jag har varit så många turer hos läkaren att jag tappat räkningen och jag känner att jag inte har så mycket mer där att hämta. Jag bokade tid hos en homeopat och tänkte att jag ger det en chans.

Jag träffade en homeopat nere i Göteborg och det besöket gav mig inga direkt chockande nyheter. Snarare så bekräftade hon så himla mycket som jag själv anat, kring min mage, mina finnar vid halsen, lymfsystemet och kroppen överlag. Det är så fantastiskt skönt att det som jag själv funderat över, haft en magkänsla kring (haha fyndig mening i sammanhanget) blev bekräftat av någon som arbetat med kroppen i så många år. Dock har det tagit ett tag för mig att låta det sjunka in, förstå. Det visade sig att min blodgrupp inte alls ska äta gluten eller spannmål. Jag är inte intolerant men min kropp kan inte bryta ner gluten lika bra som andra kan. Hon konstaterade, utan att jag nämnt någonting om kirurgen jag träffade våras, att jag har en inflammation i tarmen. Så det fick jag bekräftat från två håll. Det är också pga inflammationen i tarmen som jag har finnar på halsen och/kring munnen. Detta hade jag läst om tidigare men nu fick jag faktiskt höra det ifrån någon. Jag tänker inte gå in på alla detaljer men att sätta fingret på saker som jag själv anat var befriande och lite skrämmande. Jag fick med mig ett homeopatiskt preparat hem som är mot inflammationen samt kosttillskott från hälsokosten för att hjälpa magen och kroppen ytterligare. För att återgå till att magen förstört första delen av vår semester så var det mina läkemedel och tillskott som allihopa är utrensande, gav lite väl mycket skjuts för min mage och utrensning. Från att ha noll hjälpmedel till att ”ösa på” med hjälp blev lite för mycket för magen. Stackaren fick antagligen en chock. Så efter ett samtal med homeopaten så drog jag ner lite på dropparna samt intar dom på ett annat sätt och nu är det mycket bättre!

Jag är redo nu, att hjälpa kroppen. Jag har, om vi backar bandet ca 2 år (ej de senaste 2-3 månaderna dock) inte längre ätit en bra kost! Jag har inte hållit mig till LCHF/Paleo/Lågkolhydratskost. Jag har ätit det in i mellan och kanske för det mesta men jag har också regelbundet ätit både gluten och socker. Jag har haft denna period där jag helt och hållet struntat i både kost och träning. Det har varit befriande, gött och lärorikt på många plan. Faktiskt! Men det har också resulterat i att jag gått upp alla de kilon plus något till som jag tidigare hade gått ner med en bra lågkolhydratskost, samt gett mig en inflammation i tarmen, nya finnar som ploppar upp och en jobbig tunghet, trötthet, en energilöshet. Det är givetvis inte enbart pga kosten även om den är en av de största orsakerna utan det har också varit pga situationen som sådan och stress. En kass period helt enkelt. Det får vara okej. Jag är okej med det, vilket är fantastiskt. Jag har gjort några små försök att ta mig ur det men det har inte riktigt funkat. Jag behöver göra det helhjärtat, på riktigt. Sluta vara så bekväm 🙂

Jag är redo att vända kajutan. Återgå till sundare vanor och framför allt en bättre kost. Jag vet att jag, magen och finnarna mår som allra bäst på LCHF med inslag av Paleo. Jag är mitt egna levande bevis på det. Så det är de jag ska tillbaka till. De senaste veckorna har det helt och hållet varit Paleo men jag har insett att jag behöver strikta till mig även när det gäller kolhydraterna. Så, vi kör. Jag kör! Hänger du med? Jag kommer att ha en snällare inställning till denna viktminskningen än jag haft tidigare. Jag har historiskt sett inte varit så snäll mot mig själv när det kommer till vikt och utseende. Viktminskning klingar tyvärr ganska negativt och det är viktigt för mig att det inte blir någon vikthets. Det är inte de jag vill åt. Jag vet mitt värde! Men jag vet också att jag själv mår så mycket bättre när jag väger några kilo mindre än vad jag gör idag. Jag har ju själv varit där, så jag vet vad jag strävar efter. Jag jämför inte med någon annan jag jämför mig mot mig. Som här;

Jag vet bättre hur jag ska tass med hjärnspöken, jag vet att jag inte dör av kolhydrater, jag vet att en kost som stavas LCHFMÖ (dvs Low Carb High Fat Med Öl) funkar för mig när jag kommit på banan igen (ett litet internskämt mellan mig och sambon). Jag vet den här gången att mitt värde inte ligger i siffrorna på vågen. Jag vet att jag är fin som jag är. Jag är fin! Faktiskt alldeles fantastisk. Jag vet att prestationsprinsessan inte hör hemma i dessa sammanhang framför allt inte på yogamattan men hon är ganska bra att ha i andra situationer. Jag vet att jag hellre ser träning som rörelseglädje nu än press. Jag har förstått vikten av att ha mig själv som förebild och nu vet jag, vad skitkost och ingen träning gör med en. Det är inte värt det! Så nu vänder vi den här skutan åt rätt håll tycker jag. I’m ready!!

En annan hund på Göteborgsvarvet?

Alltså, jag är sådär riktigt mattestolt som jag tror att en kan vara när ens lilla kromis har varit med inne och tittat på Göteborgsvarvet 🙌
Så förbannat duktig kille, Billy 🐶
Det var lite stissigt precis i början dels pga övertaggad när han hoppade ur bilen (som vanligt mao 😅) och sedan så passerade vi 4 hundar på raken plus gick emellan allt folk för att komma bort till hörnet där familjen satt bänkad 🔝
Men med klicker, godis och stanna upp för att spana in omgivningen lite så gick det fint! 😃
”Klickade in” några löpare och folket runt omkring också 🍬
Men ni ser killen i den vit/blåa tishan som joggar förbi? 🏃
Där joggade alla löpare förbi och Billy brydde sig inte ett skvatt 😎
På bild nr 3 ser ni att han sedan låg och sov i skuggan, i bagageluckan. Fortfarande med löparna framför sig och folket runt omkring 🏃
Familjen undrade om det verkligen var samma hund vi hade med oss och helt ärligt, det undrade jag också ❤
Så roligt att se!! 😀

Klättra på stenar

Igårkväll när jag skulle somna (då jag tänker som bäst…💭) funderade jag lite kring temat #tränamedhund
Så slog det mig att det var ett tag sedan vi klättrade på dom stora stenarna vid havet 🌊
Bra för balansen både för mig och honom 🐶
Och inte minst för hans självförtroende!
Balansövningar är toppen för att bygga upp hundens självförtroende ✌
Titta på Billy i videon tex
Jag sätter mig ner på huk på ena stenen. Hans spontana reaktion är att vill ta sig till mig på direkten. Men så slår det honom att det är lite läskigt. Så han tvekar. Vill så gärna men sätter sig ner. Jag peppar honom och pratar i lugn ton. Jag säger att ”ta det lugnt, du fixar det här!”.
Han provar. Koncentrerar sig på balansen. Man kan riktigt se det i klippet. Han märker att han vågar och blir så glad när han kommer fram till mig 🙌
Modig kille!! 👏
Efter lite balans bland stenarna så körde vi backintervaller i skogen. Upp och ned för två olika backar á 5 ggr i varje backe. Billy hakade på men undrade vad jag egentligen höll på med, fullt förståeligt 😂
På årets hittills varmaste dag, en typisk ”Lina-idé” 😅
Men gött efteråt, riktigt varmt! Billy premiärdoppade tassarna i havet och insåg som så många gånger förr att det inte är gott att dricka saltvatten.
Livet alltså, det är allt bra fint ❤

Spana in videon jag beskriver plus en till, på mitt instagramkonto @linapetersen.se

Plommonkvist

Idag har vi varit ute i princip hela dagen. Från morgon till eftermiddag. Vi har precis gjort vårt första år här i huset och åh vad jag älskar att bo i hus! Det är så roligt att vara med ifrån början nu när vår och sommar kommer. Det grejas mycket mer i trädgården detta året, jämför med förra året, då vi nyss flyttat in. Känns bra att vi lugnade oss förra våren. Vi ville lixom se vad trädgården och säsongerna hade att erbjuda. När vi flyttade in i mitten på mars 2017 så hade vi ju ingen aning om vad som skulle ploppa upp i trädgården. Nu i år har vi egna planer och om jag ska vara helt ärlig så, jäkligt många planer. Men det är ju SÅ förbannat roligt att visualisera, drömma, planera för att sen förhoppningsvis också göra. Jag och min personlighetstyp gillar planerar- och drömmarstadiet. Där jag får vara kreativ! Går verkligen igång på det. Det som jag behöver jobba lite på är att fullfölja mina idéer. Jag hinner oftast spinna iväg och påbörja nästa idé innan jag gjort klart den första. Men samtidigt, som min sambo sa idag, det är ganska skönt att få göra så ibland. Ha saker/projekt igång på flera ställen i trädgården och i huset samtidigt och lixom göra det man känner för för stunden. Det är ganska gott! Och visst har han rätt. Vi har ju inte bråttom och projekten blir klara tillslut. Vi har redan fått gjort massor! Det är jag eller egentligen min prestationsprinsessa som känner att hon måste vara så förbannat effektiv hela tiden och levera fina trädgårdsprojekt. Men detta är min/vår första egna trädgård (och hus med för den delen) så allting får ta sin tid. Jag tror, eftersom jag känner mig lite ineffektiv när jag är på flera ställen samtidigt och grejar, att det är bra. Att få träna på mitt tålamod. Faktum är att tack vare att vi inte rusat iväg med alla idéer och gjort allting på en gång, har gjort att vi fått chansen att fundera ytterligare lite till, vilket i sin tur har lett lite en del ännu smartare idéer! Och jag vet ju det där egentligen. Det vet min prestationsprinsessa också, hon är bara lite bångstyrig ibland. Så perfekt med trädgårdsarbete. Det går i sin takt lixom. Naturen i sig gör ju det! Det är bara att tune in och lunk med 🌿🌳

Som att ta hand om och beskära träd tex. Min sambo har pysslat om träden lite idag och ingen blev gladare än jag när jag kunde plocka in några kvistar från vårt plommonträd. Doftar ljuvligt! 🌸

Balans är någonting du skapar

Och jag jobbar på att skapa min egna balans, lite granna, nästan varje dag 💜

Att dela fåtölj

Att prompt dela fåtölj med matte (eller husse för den delen) under morgonkaffet är standard numera 😌
Man säger att Kromfohrländern är en social ras ☝
Jag kan känna att det är att ta i i underkant alltså 😂
Han här är alltid med! 🐶

Personlig hållbarhet & flytta fokus

Jag har funderat lite eller egentligen inte så lite utan faktiskt en hel del. Jag tycker ju om att dela med mig om saker och ting, stort och smått eller ”livet, universum och allting” som jag brukar säga. Jag har delat med mig ganska mycket om min personliga story där en del handlat om när jag gick in i väggen och blev sjukskriven våren 2014, då 23 år gammal. En del har handlat om den psykiska ohälsan jag har i min vardag och jag har varit väldigt öppen, också på min instagram @linapetersen.se kring hur ångesten beter sig i min kropp och hur jag tacklar den när den kommer på besök. Jag dras med mycket oro i perioder och det är också någonting som jag själv fått lära mig att hantera. Jag delar gärna med mig öppet och att få lov att göra det samt ta emot era reaktioner och på något vis också bidra till era resor, det tycker jag är alldeles fantastiskt. Jag står för att jag tycker att det här är ett viktigt ämne att dela med sig av! Det viker jag inte en tum på. Framför allt har det handlat om en slags terapi för mig själv, att få skriva av mig men tack vare den respons jag har fått av er läsare, när jag har delat med mig såpass personligt och öppet så förstod jag ganska snabbt att mitt skrivande inte bara hjälpte mig utan också andra. Vilket i sig är helt galet bra! Jag tror framför allt det är viktigt att man kan läsa och förstå att man inte är ensam. Att psykisk ohälsa är en del av mångas vardag och att det är okej så. Jag har verkligen velat och vill fortfarande få bort den där stämpeln som detta ämne har. Stämpeln om tabu och att ”man” inte pratar om det. Men om ingen pratar om det och lyfter det, hur ska man då någonsin komma framåt?

Hur som helst. Mina funderingar går allihop åt samma håll, vilket är otroligt skönt. Det är jobbigt när dom spretar, vilket dom har en tendens att göra ibland. Jag vill fortfarande blogga, skriva och lyfta mina viktiga ämnen så som psykisk ohälsa, välmående, personlig utveckling och att vara sitt bästa jag. Jag brinner ju för de där! Men jag har en tanke om att ändra riktning, lite. Jag tänkte sammanfatta det något såhär; Jag har tidigare delat med mig av min psykiska ohälsa och varit öppen med när och hur jag har mått dåligt. Det är bra! Men nu vill jag minska fokus, ytterligare, på att dela med mig av de dåliga dagarna och istället lägga mer fokus på de som får mig att må bra. Dela med mig av hur jag gick ifrån att vara 100% sjukskriven till att börja arbeta på 100%. Vilka trix använder jag mig utav för att hålla oro och ångest i schack? Vilka är mina friskfaktorer? Hur gör jag för att sträva mot att vara mitt bästa jag?

Jag tänker att om jag bloggar om psykisk hälsa, istället för ohälsa så betyder det ju att den psykiska ohälsan fortfarande är en del av min vardag, ibland mer och ibland mindre. Så bloggar jag om friskfaktorer och måbra-tips för psykisk hälsa så bloggar jag också indirekt om pyskisk ohälsa och på så vis är jag fortfarande med och lyfter ämnet, fast på två sätt. Inte så dumt va?

Jag brukar förespråka att ”vara sitt bästa jag” och det gör jag fortfarande. Det är ju en briljant idé och en tanke som alltid borde lyftas och försöka att prioriteras. Jag läste dock härom veckan en ny, helt fantastisk mening med två ord, som jag så gärna vill lyfta. Nämligen; Personlig hållbarhet. Säg det högt en gång! Hur bra är inte den meningen? Personlig hållbarhet. Det har samma klang som att vara sitt bästa jag men får mig att tänka på ännu mindre prestation, på något vis. Jag tänker att man kan kombinera dessa två. Att man på sitt egna vis strävar efter att vara sitt bästa jag med hjälp av personlig hållbarhet. Eller, att vara sitt bästa jag också indirekt ger dig personlig hållbarhet. Häftig kombination tycker jag! Jag hittade meningen och tankesättet som jag gillar hos fina Carol, som jag följt på instagram ett ganska bra tag nu. Jag minns inte hur jag hittade hennes konto men jag minns att jag fastnade direkt. Hon heter @eventsbycarol på instagram och det ska ärligt erkännas att jag både en och fem gånger har drömt mig bort till hennes härliga yogaretreats som hon håller i sin fina villa i Frankrike. Kanske att man skulle våga sig på en sådan resa, någon gång i framtiden. Jag kan riktigt känna i förväg hur mycket jag själv skulle utvecklas och växa av att göra en sådan resa. Och jag vet precis vem jag skulle vilja ta med mig på en vecka hos Carol, min fina mamma. Vill ni läsa mer om Carols inspirerande resa och kika in hennes fina event så finns hon som sagt på @eventsbycarol på instagram och på hennes hemsida www.eventsbycarol.se.

Nu ändrar vi kurs hörni. Livet är vårt och jag ser fram emot personlig hållbarhet. Det finns ju bara en Lina och den Linan är värdefull.

 

Lika harmonisk på en tisdag?

Nu tog jag helg!
Jag missade bussen med bara någon minut, jag såg den komma och jag såg den också åka igen, utan mig.
Jag reflekterade lite över min reaktion, när jag ändå satt där på hållplatsen. En tanke var på vad jag hade kunnat göra ytterligare på jobbet om jag inte hade rusat iväg till bussen som jag ändå missade.. 📝
En annan tanke var ”jahapp ska jag vänta här i 25 minuter nu då?..” ⏰
Mina sista tankar blev ändå att ”äsch det gör ingenting. Då kan jag ju sitta här i solen en stund, andas lite och så är det ju faktiskt fredag” 🌞
Undra om jag hade tänkt lika harmoniskt om det var en regnig tisdag? 😅
Anyways, trevlig helg på er!

Reflektion är coolt!

It’s not about being good. It’s about getting better 🙌

Att sträva mot att vara sitt bästa jag tycker jag är en intressant resa ✌
Genom reflektion så lär jag mig så mycket om mig själv och andra i min omgivning. Det är häftigt!
Jag skulle vilja be dig om att våga reflektera över hur du reagerar i vissa situationer, varför du reagerar som du gör och hur du kan vara mer sann emot dig själv.
Det handlar inte om att rätta sig in i ledet för att andra säger det!
Var DITT bästa JAG ✌
Var du ❤