Jag & ångesten

Idag kom ångesten på besök hos mig. Eller, den är här hos mig, fortfarande.
Vi ligger i soffan jag och ångesten. Den är där som en endaste stor klump i bröstet/mellangärdet ⚫
Jag har lärt mig att för mig funkar det oftast bäst att inte försöka mota bort ångesten. Att låta den vara där.
Jag kan ibland verkligen visualisera hur jag tar armkrok på den där jobbiga känslan och säger ”kom nu så går vi och chillar i soffan 😌”

Det var längesen den var på besök, ångesten. Minns inte när det var sist. Men en vecka tillbaka har varit lite strulig och oron har varit där till & från. För mig är oro ett slags förstadie till ångest, som en lillasyster till ångesten kan man säga. Jag har inte sovit ordentligt sedan nätterna då Billy blev sjuk i förra veckan 🐶 Vi var ju uppe en gång i timmen med hans dåliga mage men för att det inte ska bli något missförstånd så vill jag förtydliga att han mår bra nu igen.
Jag sover otroligt lätt, lätt och vaknar flera gånger per natt.
Det brukar inte göra någonting när jag vaknar på nätterna för jag somnar oftast om fort igen. Men inte den senaste veckan och dagarna. Jag vaknar och både snurrar då i vaket tillstånd och i drömmarna. Mycket snurr kring det nya jobbet, förändringar där och alla nya system, arbetsuppgifter och sådant som hör till när man är ny på ett jobb och i en ny tjänst. För även om inte kollegor och chefer ser mig som ny längre, vilket kan tas som en komplimang ✌, så är jag faktiskt ny.
Så idag kom den krypandes, ångesten, tillsammans med lite feber. Läkaren kallade den för ”psykisk feber” ☝
Kroppen skapar den när den på riktigt säger åt mig att vila. För mig är det svårt att skilja på den psykiska febern och ”riktig” feber. Kroppen beter sig likadant nämligen.
Idag kom de krypandes tillsammans med en lätt spänningshuvudvärk (som suttit i lite, lite sedan den släpptes lös på massagen i måndags) och så den där tröttheten. Och lite lätt ont i halsen. Vilken härlig blandning va?
Jag sa till min chef att det var feber. Ångesten kom inte fram på riktigt förrän jag kom hem. Eller, det var då jag lät den komma fram. Jag känner mig trygg hemma 🙏
Och jag har lärt mig att tämja den jobbiga känslan men bara för ett litet slag. Håller jag emot för länge så exploderar det i form av panikångest 💥
Har för första gången en chef som förstår sig på delar av detta, vilket är en helt ny upplevelse för mig. Hon frågar lixom hur jag mår! 🌸
Jag vet ibland knappt själv hur jag mår.
Jag mår väldigt bra överlag, nu för tiden. Ibland dippar jag, som nu och det är okej.
Jag är okej! ❤

@linapetersen.se på instagram.

Kommentera