Kemisk kastrering

Han där var så himla duktig hos veterinären igår!
Han har, sedan 10 månaders ålder ungefär, haft det ganska stökigt då han klev in i den läskiga sk ”spökåldern” 👻 och blev könsmogen i ungefär samma veva.
Det har helt ärligt varit ganska så tufft för oss alla 😥
Han är en kille med otroligt mycket energi, inte bara han utan rasen är väldigt signalkänslig och han har nära till stress.
Man kan ju också dra fördel av dessa egenskaper då han är otroligt glad och energisk, lättlärd och vi har fin kommunikation! Men sen könsmognaden kickade in så har han haft det stökigt och verkligen gått och blivit en hanhund med allt vad det innebär.
Han gnyr och gnäller efter tjejerna här hemma och får lixom inte riktigt ro. Han hävdar sig mot okända hanhundar och har ett stort behov av att ”hålla koll på allt” vilket också ger en stress. Han är inte stor i maten och hos veterinären sa dom att han helt enkelt inte har tid att äta. Så lillkillen har ju inget hull 😅
Han och vi har dock gjort stora framsteg i vår träning då jag tog vissa beteenden i hans stökiga period på fullt allvar och ville inte riskera att dessa påhitt ”fastnade” hos honom och det känns fint att se så tydliga resultat på den fronten! 🙏
Så riktigt impad av denna modiga lillskrotis hos veterinären igår och det ska bli intressant att se hur den kemiska kastreringen blir och vad vi beslutar efter det.
Vi hoppas på det bästa för hans skull! 💙
Det är inte lätt att vara hanhund alla gånger men jag tror allt att det blir bra det här!

Kommentera