Så mycket mer än bearbeta sorgen

Det har snart gått två veckor sedan livet tog den mest brutala och kraftiga vändning, som jag någonsin varit med om. Två veckor, fjorton dagar. Jag upplever det som att det gått hundra år samtidigt som det känns som att det hände igår. Det har hänt jättemycket och ingenting, samtidigt. Vi har varit dagblinda som aldrig förr och all tid har smetats ihop. För oss har dessa två veckor inte bara handlat om att möta det som hänt och börja bearbeta det tillsammans med nära och kära. Det har varit fullspäckat med samtal och praktiska beslut, faktiskt redan ifrån dag ett. Från och med samma dygn som det hände har vi fått ta flera samtal med personalen som var med oss vid förlossningen. Allt ifrån att få höra och dela upplevelse med läkaren, barnmorskorna och personalen som närvarade till att få prata med kurator och diakon ifrån sjukhuskyrkan. Vi har fått ringa våra försäkringsbolag, blivit kontaktade av både psykolog och ett kris- & traumacenter där vi erbjuds samtalsterapi. För varje nytt sånt här samtal så har vi fått dra upp och berätta om hela händelsen igen, igen och igen. Sådana samtal slukar både energi och känslor på ett sätt som inte går att beskriva.

Vi har också fått ta ställning till en massa praktiska saker som man aldrig någonsin tänkt att man ska behöva fatta ett beslut kring. Jag har aldrig tidigare ens funderat på vad som händer, rent praktiskt, när ett barn går bort i samband med en förlossning. Jag har kanske på min höjd tänkt att när det är ett såpass litet barn och det sker på sjukhuset så tar sjukhuset hand om det. Barnet bara försvinner. Det lixom ”löser sig”, om ni förstår vad jag menar. Men det har vi fått lära oss nu att riktigt så funkar det inte. När ett barn går bort i samband med förlossningen så ska det hanteras på precis samma sätt som när en vuxen människa somnat in. Det betyder att vi under dessa dagar som gått också fått en massa information om vad vi har för möjligheter när det gäller vår sons begravning, vad vi måste göra inom en viss tid samt bestämma oss för hur vi vill göra med alla delar i denna process.

Hur vill vi ha det? Vad tycker du? Vad tycker jag? Vad känns mest rätt i magen? Kommer vi ångra oss sen om vi inte gör det här nu? 

Det har varit väldigt få dagar hittills där vi bara fått vara själva, jag och Mikael. Själva utan att bli avbrutna av samtal om det som hänt, beslut som ska fattas eller tider som ska bokas. Det har pga detta funnits väldigt lite ork och energi över till våra familjer och vänner som är så fina och står i givakt runt oss, redo med sitt stöd och sina förslag på aktiviteter att hitta på för att få oss att glömma allt för en stund. Det är otroligt, otroligt uppskattat och att känna att vi har sådant enormt stöd ifrån omgivningen är alldeles fantastiskt. Men det har också varit en av utmaningarna dessa fjorton dagar. Det är inte lätt för någon, dessutom är det en helt ny situation för oss alla som kräver nya dimensioner  och lager av våra relationer. Jag tänker att det är precis lika svårt för en nära anhörig att veta hur mycket denne ska finnas till och stötta utan att det blir för mycket. Som det för oss att veta balansen mellan hur mycket sällskap och stöd vi vill ha kontra hur mycket egentid vi behöver.

Med en ärlig kommunikation, en stor dos respekt för varandra och en förståelse för att vi är och agerar olika så tror jag att vi tillsammans med vår omgivning kommer hitta en balans med stöttning som funkar för oss alla.

När hela livet vänds upp och ned

Att skriva.

Att få skriva ner mina tankar och funderingar har alltid haft en skön effekt på mig. Jag har skrivit dagbok, till och från, så länge jag kan minnas. Vi pratar alltså dagbok med hästar och hänglås på, där någonstans började det. Det ligger en slags frihet i att låta ordet flöda fritt och för mig blir den skrivande stunden en stund i flow, en slags terapi. För mig är det ett jättebra verktyg som underlättar att processa och få distans till det jag går igenom eller behöver ventilera. Jag har ju inte bara skrivit dagbok eller texter för mig själv utan har sedan tidigare väldigt positiv erfarenhet av att blogga. Att skriva i bloggformat eller dela med mig i kortare text på instagram har gett mig så otroligt mycket. Det första och kanske allra viktigaste är att jag fått kontakt med människor som jag aldrig annars hade fått kontakt med. Personer som blivit ens vänner på distans. Som är lite likasinnade, som man kan dela stort och smått med. Där man känner stöttning och framför allt får en förståelse för att man inte är ensam. Jag har också fått så fin respons där tjejer har tackat mig för att jag delat med mig, då dom känt igen sig i det jag skrivit och förstått att dom inte är ensamma i det dom går igenom. Hur fint är inte det egentligen? Det är viktig att känna stöd igenom livet och det blir något helt annat att få prata eller skriva med någon som gått igenom något liknande. Det blir en annan förståelse.

Ni som följer mig på instagram vet att vårt liv vändes helt upp och ned lördagen den 10:e oktober, 2020. Vi förlorade vår son i samband med förlossningen då. Det är så svårt att greppa, att ta in. Har det verkligen hänt? Allt som oftast känns det hela som en väldigt märklig dröm. Vi har börjat få lite distans till det men är samtidigt mitt uppe i det. Jag varken vill eller kan gå in på detaljerna kring vad som hände under förlossningen då varken läkarna, personalen eller vi vet orsaken till detta utfallet. Hela vårt case är under utredning tillsammans med personal/professioner ifrån andra sjukhus. Så det är fortfarande ett pågående ärende och kommer att följas upp. Jag och Mikael är delaktiga under processen och har återbesök på sjukhuset tillsammans med ”vår” överläkare om några veckor. Kanske får vi svar då, kanske inte? Jag kan kort säga att jag mer eller mindre tog mig igenom hela förlossningen, vilket i sig är en helt galen upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet. Oavsett utfallet så är det något av det starkaste jag varit med om. Vilka krafter min kropp besitter! Helt sjukt. Jag är väldigt imponerad över kroppen och hur den av sig själv kunde veta när det var dags för nästa steg. När jag gick in krystningsfasen tex så bara visste min kropp att ”nu är det dags att krysta” och dra mig baklänges vad musklerna jobbade. Sådan kraft.

För att göra den långa förlossningshistorien lite kortare (förlossningen höll aktivt på i 15-20 timmar) så kom vi till den punkten att jag var helt öppen. Allting hade gått bra fram tills dess. Sedan vände det och det hela gick väldigt, väldigt fort. Det slutade med ett sk ur-akut kejsarsnitt där personalen har 15 minuter på sig att plocka ur bebisen. För personalen som hanterade oss, tog det 7 minuter.

Pga det ur-akuta kejsarsnittet som gjordes på mig samt en infektion som jag drog på mig under förlossningen så spenderade vi de kommande dygnen på sjukhuset. Min Mikael fick vara med mig hela tiden och det är jag så otroligt tacksam över! Personalen på förlossningen och antenatalavdelningen har varit helt fantastisk och vi har blivit precis så bra omhändertagna som man kan bli i en sån här situation. Mycket stöttning och genuin omtanke från alla som har bemött oss.

Så, för att knyta ihop säcken lite granna. Eller iallafall så gott det går för nu så tänkte jag uppdatera er på läget med mig och vad jag tänker med mitt skrivande här. Jag är alltså relativt nyopererad med kejsarsnitt och har fortfarande en pågående infektion som jag behandlas för. Jag var på vårdcentralen igår och lämnade nya prover för att min läkare ska kunna följa upp hur det går med den. Jag inväntar ett samtal från henne under dagen idag. Under tiden gör min kropp ett fantastiskt jobb med att återhämta sig efter själva operationen. Där känner jag framsteg för varje dag och det gör mindre och mindre ont i operationssåret. Så fokus för oss nu ligger ganska mycket på mig och min återhämtning. Dels att få bort infektionen men också att komma tillbaka efter operationen.

Tillsammans tar vi en dag i taget.

Jag vill avsluta med en grej. En morgon på sjukhuset när jag och min fina Mikael åt frukost tillsammans på vårt rum så kom det ett namn till oss. Våran Mini fick ett namn. Ett namn som vi haft på vår lista under hela graviditeten. Det kom till oss nästan samtidigt och det blev trots omständigheterna en väldigt fin stund. Namnet som kom till oss var Frans. Det där var våran Frans!

Bearnaisesås – Recept

Hej, här kommer ett recept på en snabb, enkel och så god hemmagjord bearnaise. Glöm det där med att stå och slå smöret i en kastrull tills armen får mjölksyra, här använder vi stavmixer och det blir kanon.

Du behöver:
300 g smör
4 äggulor
1 tsk vitvinsvinäger
1 kryddmått vitpeppar eller efter smak
1 kryddmått lökpulver
eller efter smak
1 msk torkad dragon
Jag skippar salt helt då smöret i sig är salt

Smält smöret på medelvärme i en kastrull. I andra recept jag hittat så står det att man ska skira smöret dvs att man bara ska använda det genomskinliga och sila bort det vita proteinet. Men i det vita finns saltet så eftersom jag ändå ville smaksätta min sås med salt så valde jag att ta med det vita ifrån smöret, i såsen också.
Lägg vitvinsvinäger och äggulor  i en hög skål och sätt igång stavmixern med mixern helt i botten. 
Häll sakta ner det smälta smöret medan stavmixern är igång i botten.
Här hällde jag först ner det skirade, genomskinliga, smöret och tog till sist med det vita ifrån smöret.

Smaka sedan av med kryddorna och tillsätt mer kryddor samt salt om du känner att det behövs. 

Väldigt god att äta både varm och kall.

Du hittar även recept på en lika enkel hollandaisesås här , samma grund som i bean här ovan.

 

Bovetelimpa med kardemumma & lingon (Glutenfri)

Jag kan inte ta all cred för detta ljuvliga recept då originalet kommer ifrån Maria Borelius och en av hennes fantastiska böcker som handlar om en antiinflammatorisk livsstil. Har lusläst båda böckerna och kan varmt rekommendera dom till den som är intresserad av hälsa, senaste forskning och kost. Däremot kan jag ta cred för de små ändringar som jag gjort i receptet och tänkte dela det med er här. En jättegod limpa att baka inför helgens mysiga frukostar.

Ingredienser för en rejäl limpa

Skållning: 
3 msk chiafrön
2 dl boveteflingor
2 ½ dl kokande vatten

Deg:
3 dl vatten
½ paket jäst (25 g)
4 msk honung
2 msk kokosolja (jag använder med smak)
2 tsk kardemumma
2 msk chiafrön
2 tsk salt
6 dl bovetemjöl
2 ½ dl frysta lingon

Skållning: 
Blanda boveteflingor och chiafrön i en bunke. Koka upp vatten och rör ner. Låt svälla i 5-10 minuter.

Deg:
Värm vattnet till 37 grader (fingervarmt). Smula ner jästen i en bunke. Rör i vattnet, honung, kokosolja och salt tills jästens lösts upp. Tillsätt den skållade boveteblandningen, kardemumma, chiafrön och bovetemjölet. Arbeta ihop allting väl. Tillsätt bären försiktig i degen och blanda runt.  Smörj en tvåliters väl med smör eller olja och ”bröa” formen med exempelvis sesamfrön och pumpakärnor. Jag brukar skippa detta och istället klä in min form i bakplåtspapper.
Degen blir ganska kletig så klicka ner den i formen och jämna till ytan med en sked. Låt jäsa under bakduk i 45 minuter.
Sätt sedan ugnen på 200 grader och grädda brödet i mitten av ugnen i ca 45-50 minuter, tills det har fått fin färg. Stjälp sedan upp brödet på ett galler och låt svalna under bakduk.

Här valde jag att dela upp degen i två formar:

Här har jag bakat limpan utan någon form:

Glutenfri Chialimpa – LCHF/Paleo/Recept

Gott glutenfritt paleo/lchf-bröd som går snabbt att baka. Jag brukar forma brödet till en limpa men det går lika bra att forma degen till frallor, om man hellre vill det. Jag använder kokosolja med smak så mitt bröd smakar en del kokos, det gillar vi här hemma men är man inget fan av kokossmaken så kanske man hellre vill använda sig av en annan olja eller välja något helt annat bröd att baka. Du hittar en hel drös med glutenfria, mestadels lowcarb och ibland också mejerifria brödrecept i min kategori ”Bröd & Bak – Glutenfrit/LCHF/Paleo”.

En glutenfri Chialimpa

Du behöver:

  • 4 ägg
  • 1 dl mandelmjöl
  • 0,5 dl kokosmjöl
  • 1 msk fiberhusk
  • 1 tsk bakpulver
  • 2 msk chiafrön
  • 0,5 dl kokosolja
  • En liten nypa himalaysalt
Gör såhär:
  • Sätt ugnen på 200 grader.
  • Smält kokosoljan i en kastrull på låg värme.
  • Vispa äggen poröst i en bunke.
  • Blanda samman alla torra ingredienserna i en skål och häll försiktig ner dom i äggblandningen tillsammans med kokosoljan. Blanda ihop alla ingredienserna till en jämn smet.
  • Låt smeten stå och svälla i 5-10 minuter.
  • Blöt händerna med lite kallt vatten och forma degen till en limpa, på en plåt klädd med bakplåtspapper.
  • Grädda i mitten av ugnen i 20-25 minuter.

Nyper mig i armen

Jag nyper mig i armen lite då och då.
För här sitter jag nu och gör precis det som jag drömt om att göra 💭
Det var ju ingen orimlig dröm jag hade, fullt rimlig när man tänker efter! 🤗
Det läskiga var att ta steget trots att man fick höra kommentarer som handlade om att ha en trygg ekonomi, ”jag som är så ung och kanske en dag vill bilda familj”, tryggheten i att vara anställd och bla bla bla.
Det ligger såklart en del i de dom sa, eller?
Jag har en bättre ekonomi nu än när jag var anställd (också tack vare att jag jobbat mycket nu under våren förstås) och jag har erfarenhet av att jag tillsammans med flera kollegor kommit till jobbet som vanligt, glada och tjatriga, för att få veta att vi alla blir uppsagda pga arbetsbrist. Kände ingen direkt trygghet i min anställning då 🤷‍♀️
Klart att det som egenföretagare kan svänga och jag är absolut inställd på att det kan komma perioder där jag inte har så många eller kanske något uppdrag som ger mig inkomst 💲
Men det är ingenting jag går och oroar mig över nu, vad är det dom säger, man ska inte gå på samma begravning två gånger?
Dessutom tar jag inte det här för givet, det är viktigt tror jag. Mitt egenföretagande och mindset är lite som livet i sig.
Att våga leva men inte ta det för givet 💫
Jag är otroligt tacksam 🧡

Morotsfrallor med tre sorters frö – Recept/Glutenfritt

God morgon, sugen på nybakade frallor till frukost? Dessa tar ca en timme att göra så antingen smyger du upp tidigt och svänger ihop dessa eller så gör du som jag, bakar dom dagen innan och äter nybakade frallor till middag 😉 för att sedan kunna äta nääästan nybakade frallor till frukost dagen efter.

Grundreceptet kommer ifrån semperglutenfritt.se men jag kan ju som ni vet inte låta bli att ändra lite och göra det till mitt eget. Jag adderade bland annat tre olika sorters frö och fy tusan vilka goda frallor det blev! Ett starkt godkänt av både mig och sambon så dessa kommer att bakas igen.

Ingredienser

1 pkt Semper MixFin Mix eller Grov Mix
5 dl vatten
1/2 dl rapsolja
1/2 pkt jäst (25 g)
2 dl rivna morötter
2 dl boveteflingor el. glutenfria havregryn
2 msk ekologisk honung
3 msk linfrön
2 msk chiafrön
½ dl pumpakärnor
1 tsk salt

Gör såhär

  1. Värm vatten och olja till 37°C. Rör ut jästen i degspadet, i en stor bunke.
  2. Tillsätt rivna morötter, boveteflingor, honung och salt. Blanda i mjölmix, dina frön och rör till en jämn smet. Jag använde elvispen och mina degkrokar.
  3. Låt jäsa övertäckt med bakduk, ca 30 minuter.
  4. Sätt ugnen på 250°C.
  5. Arbeta ihop degen lite granna och klicka ut på plåt med bakplåtspapper. Degen ska vara lös. Låt jäsa övertäckta med bakduk, ca 10 minuter.
  6. Grädda i ugn, 15-20 minuter.

Att hänga med sig själv

Livet som konsult, det är ju mitt liv numera.
Jag ångrar mig inte en endaste liten pyttesekund, att jag sade upp mig från mitt fasta heltidsjobb för att starta eget bolag som lönekonsult.
Jag utvecklas så mycket hela tiden, inte bara i min yrkesroll utan även personligt och jag tycker det är så häftigt.
Jag gillar ju att reflektera över sådant som min personliga utveckling och jag gillar att ta mig tiden för reflektion.
Som idag tex så åt jag lunch med mig själv, testade Holy Greens (galet god sallad för övrigt och jag hade sjukt svårt att bestämma mig för allt på menyn verkade så gott 😅)
När jag var på tok för tidig till tåget så köpte jag en kaffe och satte mig en stund på Espresso house. Återigen med mig själv och tittade på folk som rusade förbi på centralstationen. Det är också för övrigt väldigt roligt att titta på folk tycker jag. Jag bygger upp små historier om personerna, i mitt huvud när dom går förbi. Kanske vart dom är på väg eller vad dom ska hitta på här näst. Gör någon annan så eller är det bara jag som har sånna knasigheter för mig? 😀
Om vi backar bandet något år eller två så hade det där med att äta lunch med mig själv, aldrig hänt.
Jag kände mig otroligt obekväm av bara tanken på att sitta ensam och äta.
Jag skulle aaaldrig sätta mig och ta en kaffe för mig själv och allra minst njuta av den stunden. Men det gör jag idag. Just idag var det toppen att få sitta själv ett tag.
Tur att en vågar testa och utvecklas säger jag.

Krämig pasta med lövbiff, champinjoner & parmesan – Recept/Glutenfritt

Psst, inlägget börjar med lite curiosa, vill du skippa mitt babbel och gå direkt till receptet så är det bara att scrolla ner på sidan.

Igårkväll lagade jag en galet god pastarätt som blev sådär magisk att jag bara måste dela med mig av receptet. Jag fick idén på morgonen, tack vare att min kollega pratade om pasta carbonara så tänkte jag, när tusan åt jag ens pasta senast?! Så då började jag komponera ihop en krämig pastarätt i huvudet. Jag visste att den skulle innehålla lövbiff, lök, vitlök och grädde och så spaghetti förstås. Jag har inte testat så mycket glutenfri pasta eftersom vi allt som oftast äter lågkolhydratskost. Så igår när vi var och handlade så tog jag en förpackning ifrån ”glutenfrihyllan” på Willys som verkade bra och hade en ren innehållsförteckning. Spaghettin vi använde var av märket Barilla och var gjord av majsmjöl, rismjöl och vatten. Väldigt god i både smak och konsistens. Hade jag inte vetat om att det var glutenfri spaghetti så hade jag heller aldrig gissat på att den var det. Får se hur den blir på måndag när den ska ätas som lunch på kontoret. Jag hittade lite inspiration ifrån olika recept på nätet och den magiska ingrediensen i denna krämiga pastarätt är rivet citronskal.

Recept för 4 portioner

400 g spaghetti eller annan pasta
250 g champinjoner
2 gullökar
2 vitlöksklyftor
500 g lövbiff (går att skippa för vegetarisk rätt)
3 dl grädde
1 msk oxfond (byt till grönsaksfond för vegetarisk rätt)
1-2 msk glutenfri soja
2 tsk timjan
Rivet citronskal från ca ½ citron
1-2 msk citronsaft
Svartpeppar
Parmesan och nymalen svartpeppar att toppa med

Koka spaghettin enligt anvisningarna på förpackningen.
Under tiden som pastan kokar så kan du börja med att fräsa finhackad lök och pressad vitlök i smör, i en traktörpanna.
Skär lövbiffen i strimlor (går att skippa för vegetarisk rätt) och stek tillsammans med löken i pannan. Lövbiff vill ha ganska hög värme och inte så lång stektid. Köttet behöver inte bara helt genomstekt när du slår på grädden och kryddorna men det där är en smaksak förstås.
Slå på grädden, oxfond, soja, timjan, rivet citronskal, lite citronsaft och smaka av med svartpeppar och eventuellt lite salt.

Häll upp den nykokta pastan i en skål, vänd runt den krämiga såsen med lövbiff. Toppa med riven parmesan och nymalen svartpeppar.
Njut!

Psst, på bilden har jag inte vänt runt pastan i såsen ännu. Jag kom på det först efteråt.

 

Glutenfritt surdegsbröd i frysdisken

God morgon lördag, fåglarna kvittrar som tusan på utsidan och det låter som vår tack vare dom. Men tittar man ut genom fönstret och sedan också på termometern så försvinner vårkänslorna lika snabbt igen. Men det är ju bara 23:e februari, så jag försöker att inte släppa lös mina vårkänslor ännu. Än så länge är det ju en vintermånad. Så det är fritt fram att passa på och mysa lite på insidan. Det gör vi här hos oss idag. Vi har precis avnjutit en god frukost och jag tänkte tipsa om ett gott, glutenfritt bröd som hittas i frysdisken på tex Willys och Ica. Det är ett glutenfritt grovt surdegsbröd från märket Fria. Du kan läsa mer om brödet här: Fria Glutenfritt surdegsbröd. Det här är varken en annons eller ett samarbete på något vis utan jag vill helt enkelt bara tipsa om ett väldigt gott, glutenfritt bröd som dessutom är fritt från vetestärkelse vilket jag tycker är ett stort plus! Det är så skönt att inte alltid, alla gånger, behöva baka allting själv. Så därför tipsar jag! 🙂

Ni ser på bilden att mina två skivor ligger på varandra för att hålla värmen, haha det gäller ju att tänka smart. Vi åt nämligen surdegsbrödet rostat tillsammans med kokt ägg och nypressad apelsinjuice. Enkelt och gott!